Var står din klubb när säsongen 2022–23 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga tolv lag i SHE. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
Förra året var det Real Önnered, men det blev inte mycket av det. Visst, skadeproblem och sjukdomar på nyckelspelare ställde till det, men Önnered underpresterade i stort sett hela säsongen. Nu är frågan om det finns tillräckligt med jävlaranamma i truppen för att Önnered ska kunna bli förbannade, få ihop laget och orka med favorittrycket.
Hur tog sig Önnereds HK hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för Önnereds HK.
Utropstecken:
Jenny Sandgren: Det blev bara 15 matcher förra säsongen för Jenny Sandgren. Så länge hon spelade var Sandgren seriens bästa målvakt. När hon gick sönder hade Önnered oerhört svårt att vinna matcher och den ramstarka defensiven började då att visa sprickor.
Fanny Elovson: Kom från Skövde inför förra säsongen och visade direkt att det var en klassvärvning. Utvecklades fint med Kristian Berndtsson som tränare och blev lagets bästa målgörare och passningsläggare. En stark säsong av en spelare som är minst lika bra bakåt som framåt.
Defensiven: När Sandgren spelade var Önnered ett svårt lag att göra mål på. Stundtals till och med riktigt svårt att göra mål på. 561 insläppta var det endast seriesegraren och blivande SM-guldmedaljören IK Sävehof som var bättre än. Imponerande siffror.
Frågetecken:
Anfallsspelet: Bakåt såg det bra ut, framåt såg det rätt risigt ut. Elovsons 103 mål var flest i laget och det hade inte varit hela världen om fler hade nosat däromkring. Men nu var det inte så. Endast BK Heid gjorde förra mål än Önnered förra säsongen och då hade Heid ändå en kaosartad säsong med flera tränarbyten.
Hantering av förväntningar: Flera förluster i rad följdes inte sällan av flera segrar i rad. Vad det beror på vet inte jag, men jag gissar att stabiliteten inte fanns där och kanske bidrog även pressen av de högt ställda förväntningarna. När ÖHK inte började matcher bra blev de stressade och förlorade allt som oftast.
Förväntade nyckelfigurer 2022–23
Linnea Säreborn: Lagkaptenen och trotjänaren har tillhört A-laget sedan säsongen 2014. Och jag tycker att 26-åringen fortfarande blir bättre för varje säsong som går. Så nyttig för Önnered med sitt slit och stora hjärta. Dessutom en duktig högerhänt högernia, seriens näst bästa efter Alexandra Bjärrenholt.
Evelina Källhage: Vände hem igen efter några säsonger i H65 Höör och visade omgående att hon är en av seriens bästa på positionen. Given som förstaval och hennes 67 mål var näst flest av samtliga högersexor i SHE.
Foto: Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN.
Tilda Matthijs: Duktig på det mesta och en sådan där spelare som är ständigt underskattad. Kanske inte bäst på något, men har heller inga tydliga svagheter.
Förväntad MVP 2022–23:
Jenny Sandgren: Om Sandgren håller samma klass som förra säsongen kommer hon definitivt att dominera även i år. Det är inget snack om att målvakten är Önnereds viktigaste spelare.
Förväntat genombrott 2022–23:
Moa Boqvist: Fick en hel del speltid förra säsongen bakom Säreborn på högernio och jag tycker att Boqvist utvecklades fint. Öste inte in mål, men visade att hon är en allsidig spelare som lägger ner jobbet för att hela tiden bli bättre.
Nytt ansikte att lära känna:
Linn Hansson: Har öst in mål i BK Heid under tre säsonger, men valde inför årets säsong att byta klubb inom Göteborg. Hansson gjorde flest mål av samtliga vänstersexor i SHE förra säsongen, 92 stycken, och kommer att bli en kraft att räkna med direkt i ÖHK, var så säkra.
Kommer Önnereds HK klara av att…
Till slut leva upp till de högt ställda förväntningarna? Jag är inte säker på det. Berndtsson är en skicklig tränare och det kryllar av individuell skicklighet i Önnered, men något får mig ändå att tvivla. Vad? Önnereds historia av att vika ner sig.
Få fart på anfallsspelet? Med tanke på hur bra de var bakåt borde ÖHK gjort fler kontringsmål än de gjorde. Men de måste även spela bättre anfallsspel och det tror jag att de kommer att göra i år. Berndtsson har fått ett helt år med laget och ytterligare en försäsong, vilket jag tror kommer visa sig.
För att säsongen 2022–23 ska bli en framgång måste Önnereds HK:
Sluta fyra i grundserien: Förra säsongen var vi många, och jag en av dem, som trodde att ÖHK skulle kriga om topp tre. De var aldrig riktigt nära att nå dit. I år tycker jag att de måste bli fyra om det ska vara en framgång. Anledningen till det är att ÖHK måste visa att de kan vara bra över tid, inte bara i enskilda matcher. De måste också bli bättre på att vinna ”rätt” matcher. Om de gör det kan det bli topp fyra i år för ÖHK.
Gå till semifinal: En fin grundserie måste naturligtvis följas upp med ett starkt slutspel. 0–3 i matcher mot Skuru är inte ett starkt slutspel, så där krävs det förbättring. Blir ÖHK fyra väntar förmodligen ett överkomligt lag i kvartsfinal och då är semifinalen säkrad. Det behöver ÖHK för att inte luften ska gå ur storsatsningen.
Slutord
Det finns inga ursäkter kvar nu, Önnered. I år måste klubben lyckas. Och med lyckas menar jag inte ta sig till slutspel och sen åka ut med dunder och brak. Att lyckas för Önnered innebär att hitta en stabilitet och inte förlora fyra raka matcher, sen vinna fyra raka och så vidare.
Övergångar
In: Natalie Hübbert (Borlänge HK), Elin Leissner (uppflyttad), Ella Sjöberg (AIK), Linn Hansson (BK Heid), Noa Rots (Dicken RF, Finland), Meja Hultgren (uppflyttad), Linnea Hampe Dovrén (Skövde HF), Emma Odén Rasmusson (uppflyttad), Jóhanna Margrét Sigurdardóttir (HK Handbolti, Island), Julia Walstern (BK Heid), Ellen Reinholdt (uppflyttad)
Ut: Hanna Örtorp (klubb ej klar), Elin Hallagård (slutar), Janita Svenheden (slutar), Alva Hermansen (BK Heid, lån), Louise Karlsson (slutar), Lovisa Ekberg (Kärra HF), Mette Bejder (klubb ej klar)
