Enligt flera personer Handbollskanalen har pratat med råder det en på flera håll extrem hets från klubbar och NIU-gymnasier att locka unga spelare till sina verksamheter. En som är kritisk till det är tränarprofilen Ola Månsson.
– NIU har ett ansvar. Jag säger inte att de gör det dåligt, men kom inte och säg att de gör ett bättre jobb i uppfostran än barnets föräldrar gör. Är det verkligen bra för svensk handboll att barn flyttar hemifrån när de inte behöver göra det, frågar sig Månsson.

Det finns idag 31 olika NIU (Nationellt godkänd idrottsutbildning) med inriktning handboll i Sverige, samtliga med certifiering över läsåret 2026-27. NIU-gymnasierna finns i allt från Boden i norr till Ystad i syd, och med starka fästen i både Stockholmsområdet, västkusten och Skåne.

Sverigecupen har blivit en miljö där spelare har chansen att visa upp sig för de olika klubbarna och gymnasierna, detta eftersom spelarna är i en ålder då de ska välja gymnasie. I Nyköping, där Sverigecupen avgörs, brukar såväl förbundskaptener och instruktörer från Svenska handbollförbundet (SHF) som representanter från de olika NIU-gymnasierna vara på plats. Och givetvis klubbar från Handbollsligan och Allsvenskan.

Flera personer Handbollskanalen har pratat med menar att utvecklingen, där det kan råda en stor hets mellan föreningarna (som ofta är starkt sammanlänkade med olika gymnasium) att locka till sig talangerna, går åt fel håll. En som är öppet kritisk är Ola Månsson, mångårig tränarprofil inom svensk handboll.

– För det första är NIU och elitklubbarna ofta mer eller mindre samma sak. Och många lägger alldeles för mycket kraft på att locka spelare från andra ställen, istället för att lägga kraften på sin egen verksamhet. Nu vill en bra elitklubb ha så många 15-17-åringar som möjligt och så satsar man på det och hoppas att två eller tre blir bra. Det vore istället bättre att satsa på de fem man har och lägga mer resurser och kraft på det, säger Ola Månsson till Handbollskanalen.

– Det finns goda exempel, som HF Karlskrona, som lagt resurser på att ge spelarna rätt förutsättningar och tränare över tid. Men tyvärr är det många andra som inte jobbar på det sättet.

Sverigecupen – tillfälle för klubbar att locka spelare?

På Svenska handbollförbundets hemsida står följande om Sverigecupen: “Det är inte tillåtet för RIG/NIU-representanter att kontakta enskilda spelare och diskutera spelarens framtid under turneringen. Skulle detta ske, informera tävlingsledningen.”

– Det är mer sofistikerat än så. Man kan åka till Sverigecupen och sen ringa föräldrarna söndagen efter. Att klubbar och NIU inte skulle locka spelare på grund av att det står så på förbundets hemsida blir parodiskt, säger Månsson.

Tränarprofilen menar att för många elitföreningar har för kortsiktigt tänk och att de hellre lockar spelare från andra verksamheter än att utveckla spelarna de redan har i sin verksamhet.

– Inriktningen blir för mycket att sno från andra. De allra bästa juniorlagen och farmarlagen har blivit ett ställe där det naturligtvis kommer fram talang, detta eftersom de har alla talanger, men procenten på att bli bra är inte särskilt hög.

– Sen finns det spelare, jag tänker på Tim Hilding i HK Malmö till exempel, som valde att flytta till Malmö som inte hade så gott om juniorer. Han har inte fått spela Finalspelet i USM och inte jättemycket landskamper heller, men han har alltid varit den som klubben har prioriterat. Och han har blivit riktigt bra. Hade han varit i en klubb där det funnits många ”Hilding” hade hans möjligheter att utvecklas minskat.

– Istället är det krig på Sverigecupen där klubbar ska värva spelare från andra klubbar till sina akademier. Och detta när de redan har Sveriges bästa lag. Är det bra för den enskilda klubben? Ja, på kort sikt, men för svensk handboll är det inte bra och jag tror inte alltid att det gynnar klubben heller att få fram många. Hur många spelare man får fram i förhållande till hur många spelare man har haft är en mer relevant fråga än hur många spelare som gått från ungdomsverksamhet till A-lag i samma förening.

Vilka risker finns när 15- och 16-åringar flyttar hemifrån för att börja gymnasium på annan ort?

– Oavsett var du flyttar så finns det en anledning till varför man är myndig när man är 18 år. Att bo själv på en annan ort är en risk man bör undvika. Sen är det klart att det är rätt för vissa, men då är det ofta barn som flyttar ifrån något i sin hemmiljö. Det finns också fall där det i regionen inte finns någon elitverksamhet överhuvudtaget och då kan du som ambitiös spelare flytta. Bor du i Kiruna eller har mer än tio mil till en stark verksamhet så blir du tvingad att flytta.

– Men Skövde till Göteborg, Göteborg till Lund eller Stockholm till Göteborg, den typen av flyttar hade inte behövts om klubbarna hade lagt resurser på att bygga upp sin egen verksamhet istället för att locka de som är i ålder för att flytta. Och då hade fler haft bra verksamheter och dessutom på fler ställen, vilket hade inneburit att fler hade fått chansen och sluppit flytta. Vad händer om du blir skadad? Vad händer om du får problem med kosten eller om du känner dig ensam? Stötteapparaten är ju i grunden mamma och pappa och jag har svårt att se vilken förening som kan ha en stötteapparat som är bättre än det.

”De riktiga rasen hade inte kommit i samma utsträckning”

Månsson är inne på att storklubbarna har ett stort ansvar i att blicka på den egna verksamheten innan spelare utifrån lockas till klubben, åtminstone när det gäller barn och unga. Men även att föräldrarna till barnen har sitt ansvar.

– Jag skulle inte säga att det är många som misslyckas när de flyttar, men jag tror inte att de riktiga rasen hade kommit i samma utsträckning om de hade bott kvar hos mamma och pappa. Är verksamheten bra handbollsmässigt finns det ingen anledning att flytta. Jag tränar 15-16-åringar i Lödde Vikings och både föräldrar och spelare tycker det är häftigt att åka på uttagning till NIU-gymnasier. Men är det bra för barnen? Ibland bortser man lite från riskerna.

Vilken nivå upplever du att det är på den så kallade hetsen från storklubbarna att locka över 15-åringar, jämfört med tidigare år?

– Det har blivit mer av den varan. Jag tror att det har blivit mer eftersom det är mer och mer polariserat med ett antal klubbar och ställen som vill att spelarna satsar tidigare. Jag tror att klubbar som till exempel Önnered, Ystads IF, Sävehof, Skövde, Hallby och Kristianstad tror att de tjänar på att binda spelarna till föreningarna. Och jag tror att det blir bättre för klubbarna. Men det blir färre bra handbollsspelare på det sättet och individerna tar risker som de inte hade behövt göra, betonar Månsson.

– Klubbarna som har bäst U-lag är också de som misshandlar flest spelare. Hur många vänsterhänta högernior behöver de största klubbarna egentligen?

I vilken ålder tycker du att det är rimligt att be spelare flytta hemifrån?

– När de inte är barn längre, även om det naturligtvis är olika från fall till fall. När är personerna mogna? Det är ingen skillnad bara för att de är handbollsspelare utan det brukar ligga någonstans när de är 19 till 24 år.

Finns det då några bra exempel på vad mindre föreningar kan använda som “motmedel” när storklubbarna försöker locka över spelare? Månsson ger ett exempel från hans trakter.

– Jag gillar det de försöker göra i Eslöv och i Lågan där de har slagit ihop sina P09-lag för att bli utmanare till Lug och Ystad. Sånt borde de mindre klubbarna göra mer av. Medel mot att de stora klubbarna tar från de mindre är att de mindre har bra verksamheter – det finns inget annat sätt. Att säga själv att man har en bra verksamhet hjälper inget utan man måste få spelare och omgivning att tycka det.

– Jag har varit i småklubbar runtomkring Lund i 35 år och under de första 25 åren tyckte jag att för många gick till Lugi och H43, men nu har jag förstått att de tankarna inte leder någonstans. Vi måste höja nivån. I Lödde Vikings bestämde vi oss för att aldrig skälla på Lugi utan istället såg vi till att ha mer sjukgymnaster och bättre tränare. Så borde fler småklubbar resonera, säger Ola Månsson och avslutar.

– Jag tror att fler spelare hade blivit bättre om vi hade haft bra utbildning med fler spelare på fler ställen.

LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”
LÄS MER: Norges nya modell: skjuter upp start för ungdomslandslag – byter från tre till två landslag

Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!

I en tidigare artikel har vi gått igenom hur selekteringen ser ut till Sverigecupen och till svenska ungdomslandslag. Men inte heller Norge är förskonat från selektering. Därför har vårt grannland i väst nu tagit ett beslut att skjuta upp starten för ungdomslandslag och att byta från tre till två landslag på ungdomsnivå.
– När vi ser tillbaka på de senaste årgångarna blir vi bekräftade i hur svårt det är att förutspå vem som i slutändan blir bäst, och därför kommer vi framöver att göra en noggrannare identifiering av spelarna innan selektionen inleds, säger Claus Dalgaard-Hansen, talangchef för yngre pojklandslag på Norges handbollförbund.

Beskedet kom för några veckor sedan via ett pressmeddelande från det norska handbollförbundet: starten för ungdomslandslag skjuts upp. Norge har historiskt inlett sina ungdomssamlingar tidigare än vad exempelvis Sverige har gjort. Men nu blir det alltså ändring på det. Men vad innebär det egentligen? Handbollskanalen tog kontakt med Claus Dalgaard-Hansen, talangchef för yngre pojklandslag på Norges handbollförbund, för att reda ut saken.

– Vi har beslutat att skjuta upp starten för ungdomslandslagen. Tidigare har vi haft tre ungdomslandslag, men framöver kommer vi att ha två. När vi ser tillbaka på de senaste årgångarna får vi bekräftelse på hur svårt det är att förutspå vem som i slutändan blir bäst, och därför kommer vi framöver att göra en noggrannare identifiering av spelarna innan selektionen inleds, säger Dalgaard-Hansen.

– Selektering har på alla nivåer och i alla åldersklasser några olyckliga konsekvenser, så vi vill gärna skjuta upp den. Det är egentligen ganska enkelt. Ju äldre killarna blir, desto enklare blir det att skilja på tidig fysisk mognad och verklig potential.

Vill göra det tydligt att det inte är bråttom med spelarutvecklingen

I svenska ungdomslandslag finns det en tydlig övervikt på spelare födda jämna år kontra ojämna år. Det ser mer eller mindre likadant ut i norska ungdomslandslag.

– Det statistiska material jag har sammanställt talar sitt tydliga språk. Vi har 87 spelare födda 2004 som varit med på landslagssamlingar och 37 spelare födda 2005. Sen har vi 40 spelare födda 2004 med landskamper, samt 18 spelare födda 2005 med landskamper, säger Dalgaard-Hansen.

– På samma sätt har 83 spelare födda 2006 varit med på en landslagssamling och 53 spelare födda 2007. Dessutom har 44 spelare födda 2006 spelat landskamper och 18 spelare födda 2007 landskamper. Vi har haft ett system där de jämna årgångarna har haft ett år längre i landslagsmiljön än de ojämna, alltså ett år där bara de jämna årgångarna har spelat landskamper. Framöver kommer båda årgångarna att starta samtidigt. Det ändrar inte på att de äldsta fortfarande är de äldsta, men det ger dem inte längre ett försprång på det sättet.

I pressmeddelandet från Norges handbollförbund går det bland annat att läsa följande: “Vi vill göra det tydligt för spelare, föräldrar, tränare och klubbar att vi inte har bråttom med spelarutvecklingen. Det finns många år att utvecklas inom handboll och därför är det viktigt att stödja spelarna i att använda tiden på ett klokt sätt.” Handbollskanalen bad talangchefen utveckla det resonemanget.

– Genomsnittsåldern på OS-guldvinnarna från Danmark i sommaren OS var 30 år. Det understryker att det finns många år att utvecklas och bli bättre på inom handboll. Enligt min mening är det de vuxnas ansvar kring de unga spelarna att hjälpa till att sätta deras utveckling i ett större perspektiv. Det finns bra, spännande och roliga matcher som 14-, 15- och 16-åring, men i ett seniorperspektiv är de inte viktiga, men förhoppningsvis lärorika.

– Just nu satsar barnen, för de är barn, alldeles för tidigt. De bör använda tonåren till kompetensutveckling och till att bygga en kropp och ett mindset som är redo för att satsa mellan 18 och 23 års ålder. Då får vi fler seniorspelare och färre barnstjärnor. Inte minst föräldrarna bör ha is i magen och se till att utvecklingen sker på barnens villkor.

Vilka potentiella risker ser du med er nya riktning?

– Den största risken är enligt mig att omgivningen inte förstår argumenten bakom beslutet, eftersom det perspektiv vi har på spelarutvecklingen har ett helt annat och längre perspektiv än det perspektiv som spelarna själva är en del av. Detta ska inte uppfattas som kritik, utan som en känsla från min sida att kulturen inom ungdomsidrotten har blivit mer kortsiktig de senaste åren och att det kan vara oerhört svårt att bryta med denna kultur, eftersom yttre tryck, bland annat från föräldrar, kan vara stort.

Handbollskanalen har tidigare pratat med Kalle Andersson, ungdomsansvarig på Svenska handbollförbundet, om det faktum att IHF och EHF envisas med att ha mästerskap som är planerade på ett sätt som gynnar jämna årgångar. Andersson säger bland annat:

– Det finns en struktur utifrån de internationella förutsättningarna och de planerade mästerskapen för årskullarna som vi SHF behöver utgå ifrån och forma på bästa sätt för bästa möjliga utveckling. En strategi som vi har är att spelarutbildningen har lika omfattning oavsett kön och årskull, sa Andersson då.

Claus Dalgaard-Hansen är naturligtvis även medveten om att IHF och EHF har det upplägg de har, och att det finns lite som går att göra åt det just nu.

– Det är det enklaste sättet för de stora internationella förbunden, och det är därför det är så. I den bästa av alla världar skulle det vara fantastiskt för spelarna och talangutvecklingen om systemet var annorlunda, men den matchen tror jag kommer vara svår att vinna. Därför måste vi själva vidta åtgärder som säkerställer att spelarna i de ojämna årgångarna inte blir tagna som gisslan i internationella strukturer.

Riskerar svagare resultat på ungdomsmästerskap

Riskerar Norge därmed att placeringsmässigt nå lite sämre resultat kommande ungdomsmästerskap i och med den nya strategin? Talangchefen är inte orolig.

– Ja, det kan vi riskera. Men då måste vi påminna varandra om att målet är att utveckla A-landslagsspelare, inte att vinna ungdomsmästerskap. Trots att vi aldrig har vunnit en ungdomsmedalj har Norge ändå varit i flera VM-finaler, och det understryker bara att det är möjligt att göra bra seniorresultat även om man inte vinner på ungdomsnivå.

– Danmark har heller inte vunnit ett ungdomsmästerskap sedan 2013, och det går ju ganska bra för Danmark. Men vi vill kvalificera oss för mästerskapen och vi vill vinna så många matcher som möjligt, men det ska vara med spelartyper som har seniorkompetens, och det kommer fortsätta vara utan byten försvar-anfall på U18- och U19-nivå.

I Sverige har vi en överrepresentation i ungdomslandslag när det kommer till spelare födda jämna år. Men i seniorlandslagen jämnar det ut sig rejält. Hur ser du på det?

– De spelare som har den grit som krävs för att ta sig igenom de svåra perioderna som barn, när man är mindre än de andra och inte alltid lyckas med allt, kommer att tjäna mycket på det i längden. När du inte kan vinna på fysik tvingas du finslipa dina tekniska och taktiska färdigheter, och det betyder att du har hela paketet när du senare hinner ikapp det fysiska försprånget. Danska spelare som Mikkel Hansen, Mathias Gidsel och Mads Hoxer är bra exempel på detta, säger Claus Dalgaard-Hansen.

LÄS MER: Kartläggning: Så ser selekteringen ut i Sverigecupen & i U-landslag
LÄS MER: SHF om selektering: “Av vikt att skapa medvetenhet”

Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!