Förbundskaptenen Michael Apelgren har under torsdagen presenterat Sveriges trupp till säsongens sista landskamper. Matcherna, som spelas i maj, kommer ha Kroatien som motståndare och spelas på svensk mark i Kristianstad och på kroatisk mark i Varazdin.
Inför årets sista truppsläpp var förväntningarna höga och frågetecknen många. Kommer Gotte vara med? Kommer Axel Månsson vara med och spela på ”hemmaplan” i Kristianstad? Och kommer någon debutant få chansen mot ett av Europas bästa lag? Svaret på samtliga frågor är; ja.
OTP Bank-Pick Szeged befinner sig i en prekär situation inför säsongsavslutningen. Enligt ungerska medieuppgifter står det nu klart att mittnian Lazar Kukic tvingas till operation och missar resten av säsongen. För klubben, som valde att bryta med Jim Gottfridsson, innebär det en akut spelarbrist på den centrala positionen inför CL-kvartsfinalen mot Magdeburg.
Det var i lördagens ungerska cupsemifinal mot Veszprém som skadan inträffade. Szegeds serbiske landslagsman Lazar Kukic ådrog sig en allvarlig axelskada i slutet av den första halvleken. Uppgifter från det ungerska handbollsförbundet (MKSZ) under tisdagen gör gällande att axeln gick ur led och att skadan är så pass omfattande att ett kirurgiskt ingrepp krävs.
Domen är blytung: minst tre månaders rehabilitering väntar, vilket innebär att 30-åringens säsong är över.
Tunt på mittnio efter ”Gotte”-beskedet
Skadan på Kukic blottar nu en sårbarhet i Szegeds lagbygge som blivit föremål för stor diskussion. Tidigare under säsongen valde klubben som bekant att gå skilda vägar med den svenska världsstjärnan Jim Gottfridsson.
Beslutet lämnade laget med en tunnare uppsättning på nio meter, och med Kukic borta finns nu endast islänningen Janus Dadi Smárason kvar som renodlad mittnia i truppen.
Detta skapar en enorm press på Smárason, som nu förväntas bära hela spelfördelaransvaret i de kommande ödesmatcherna. Härnäst väntar den första Champions League-kvartsfinalen mot de regerande mästarna SC Magdeburg på onsdag – en uppgift som nu ser betydligt svårare ut med en sargad niometerslina.
Det är svårt att veta vad som egentligen är mest anmärkningsvärt just nu i svensk handboll: att det händer saker – eller att det känns som att det är exakt samma saker som händer igen.
För bara några månader sedan hade vi en grundseriematch där ett sent mål för Skövde HF mot IK Sävehof blev en diskussion om signaler, tidtagning och tolkning snarare än handboll. Hesa Fredrik, en klocka som inte var helt i fas och ett avgörande ögonblick som gled över i protest och efterspel. Nu är vi här igen.
En slutspelsmatch. En ny situation i slutsekunderna. En ny protest. Och ännu en gång en känsla av att systemet inte riktigt hänger ihop med den verklighet det ska hantera. Man kan börja undra hur det är möjligt 2026. Vi pratar om en idrott där vi har teknik för nästan allt, men där avgörande sekvenser fortfarande kan fastna mellan mänskliga signaler, olika ljudkällor och bedömningar som i efterhand alltid blir ”enligt regelverket”.
Det är svårt att inte känna att vi sett den här filmen förut. Men det stannar inte där. För parallellt med själva matchsituationen har hela diskussionen om protesthantering och jäv blossat upp igen. Inte för att någon nödvändigtvis har gjort något fel i juridisk mening, utan för att det börjar bli svårt att förklara hur det inte ser problematiskt ut.
Varför utsätta sig för risk för jäv?
Claes-Göran Lang, domarbasen och vice ordföranden i domar- och funktionärsorganisationen, sitter i ett system där samma krets av personer i praktiken rör sig mellan roller som utövare, tillsättare och granskare. Det behöver inte vara jäv. Men det behöver inte heller vara det för att det ska bli ett problem.
Ralf Lundberg och Robert Wedberg har båda varit tydliga med att kompetensen är hög och att handbollen är för liten för att bygga helt separerade system. Och det är säkert sant.
Men någonstans uppstår ändå frågan: är det ett argument för att acceptera strukturen – eller för att faktiskt förändra den?
Sedan finns den där andra bilden som är svårare att skaka av sig. Claes-Göran Lang i en situation efter slutsignal där han hamnar i fysisk kontakt med IFK Skövdes högersexa Jonas Samuelsson. En knuff. En reaktion. En sekvens som TV-kamerorna fångar och som sedan blir ännu en del av en redan laddad historia.
Oavsett exakt vad som föregick situationen, och där finns olika bilder beroende på vem man frågar, så är det svårt att landa i något annat än det Wedberg själv också indirekt bekräftar: hade rollerna varit omvända hade det sannolikt blivit avstängning.
Och där blir det obekvämt på riktigt. För regler tenderar att vara ganska enkla när det är spelare inblandade. Samtidigt fortsätter allt bara. Dagen efter sitter Lang och Johnny Ahlvin som delegater igen i en ny slutspelsmatch. Förklaringen är praktisk: kostnader, planering, logistik. Men effekten är kommunikativt motsatt.
Obegripligt att det händer gång på gång
Det ser ut som att ingenting egentligen påverkar någonting. Och det är kanske det som är det verkliga problemet här. Att svensk handboll inte nödvändigtvis saknar regler, kompetens eller struktur, utan att den saknar förmågan att skapa system som inte omedelbart börjar ifrågasättas så fort trycket ökar.
Ingen av de här enskilda händelserna är kanske avgörande i sig. Men tillsammans blir de något annat. Ett mönster.
Och när samma typer av situationer återkommer inom loppet av en säsong, med samma diskussioner, samma invändningar och samma efterspel, då är det inte längre en slump. Då är det ett system som börjar visa sprickor.
Och just nu i svensk handboll är den kanske mest obekväma frågan inte vad som hände. Utan varför det känns som att vi redan har sett det här förut.
Efter Handbollskanalens tidigare artiklar om IFK Skövdes avslagna protest, protestutskottets sammansättning och den efterföljande diskussionen om jäv, har frågan nu lyfts till förbundsnivå. Svenska handbollförbundets generalsekreterare Robert Wedberg kommenterar nu både frågan om jäv, systemet kring protestutskottet – och händelsen där domarbasen Claes-Göran Lang knuffade Jonas Samuelsson efter matchen.
I de tidigare artiklarna har IFK Skövde riktat kritik mot hur protestutskottet är uppbyggt, samtidigt som domar- och funktionärsprofiler också har roller i samma system. Nu svarar förbundet, via generalsekreteraren Robert Wedberg, på Handbollskanalens frågor.
När det gäller hur protestutskott och andra organ tillsätts beskriver Wedberg en process som styrs av både formella val och praktiska begränsningar.
– Efter förbundsmötet sker tillsättningar i kommittéer, råd och liknande för kommande tvåårsperiod. Det är den ordningen vi har, säger han.
Han är samtidigt tydlig med att det finns en utmaning i att hitta rätt personer.
– Vissa positioner är lättare att fylla än andra, det råder det ingen tvekan om. Det krävs väldigt hög och ganska nischad kompetens i vissa roller, och det finns helt enkelt inte jättemånga som har den kunskapen.
– Därför kan det ibland bli så att personer hamnar i flera olika roller i systemet. Det är inget vi önskar, men givet idrottens storlek har vi hittills fått acceptera det och hantera det så bra vi kan.
Wedberg jämför situationen med större idrotter.
– Självklart kan man drömma om att vara som fotbollen eller ishockeyn, med heltidsanställda jurister som går igenom varje omgång. Men där är vi inte.
Jäv: ”Ingen ska sitta på en match de varit involverade i”
Kritiken har också handlat om risken för jäv när tidigare domare och delegater sitter i samma system som senare ska granska matchhändelser. Wedberg menar dock att regelverket är tydligt.
– Grundprincipen är enkel: har du varit involverad i en match ska du inte vara med och besluta i ärenden kopplade till den matchen. Det förekommer inte.
Samtidigt betonar han att systemet bygger på förtroende för att personer inte deltar i ärenden där de själva varit inblandade.
På frågan om det inte ökar risken för upplevt jäv när samma kretsar återkommer i olika roller är Wedberg mer nyanserad.
– Det är tråkigt om det kan uppfattas så. Men de som sitter där har en väldigt hög kompetens. Det är den kompetens vi behöver för att kunna hantera regelverket korrekt. Min bild är att det är de bästa vi kan ha i nuläget. Men jag har full respekt för frågan som ställs, och det är något vi behöver fortsätta utveckla över tid.
Han beskriver också svensk handboll som en liten miljö.
– Det är en ganska provinsiell värld. Handbollsfamiljen är liten, alla känner i princip alla. Då blir det extra viktigt att hålla professionaliteten uppe.
Kommenterar Langs agerande: ”Inte bra”
En av de mest uppmärksammade delarna efter matchen var situationen där Claes-Göran Lang syntes i TV-bilder knuffa IFK Skövdes Jonas Samuelsson vid sekretariatet efter slutsignal. Wedberg är tydlig i sin bedömning.
– Det är klart att det inte är bra. Det tycker inte Claes-Göran själv heller, vad jag förstår.
Samtidigt vill Wedberg inte gå in i detaljer innan alla parter fått prata igenom händelsen.
– Jag kan inte alla detaljer kring vad som föregick situationen. Oavsett är det ingen bra situation för någon av parterna. Det tror jag också Claes-Göran själv håller med om.
Förbundet kommer nu att följa upp händelsen internt.
– Vi ska sätta oss ner om en vecka och gå igenom allt i lugn och ro.
Ingen klar linje om framtiden
På frågan om Langs framtida roll vill Wedberg inte dra några slutsatser i nuläget.
– Det är inget jag går in i just nu. Vi behöver först reda ut allt tillsammans och prata igenom situationen ordentligt.
Avslutningsvis kommenterar Wedberg även hur situationen hade bedömts om rollerna varit omvända.
– Ja, sannolikt hade det lett till avstängning om det varit en spelare som knuffat en delegat. Därför är det viktigt att vi går igenom hela situationen noggrant innan några slutsatser dras.
TV-bilderna spreds snabbt efter slutsignalen mellan Alingsås och IFK Skövde.I centrum: domarbasen och matchens ena delegat Claes-Göran Lang, och en situation där han knuffade bort Skövdes Jonas Samuelsson vid sekretariatet. Nu bemöter Lang kritiken.
Nu ger Lang sin bild av det som hände, och svarar på frågan om sitt förtroende. Det var i direkt anslutning till den omdiskuterade slutsignalen som känslorna svallade i hallen. Spelare och ledare från IFK Skövde sökte svar, och situationen vid sekretariatet blev snabbt uppmärksammad. På TV-bilderna syns hur Lang sträcker ut armarna och knuffar undan Jonas Samuelsson.
– Det som händer är att jag blir omringad av flera personer. Sedan kommer Jonas i hög fart och ställer sig framför mig. Han tar tag i min jacka med båda händerna och vrider till, som för att hålla fast mig, säger Lang till Handbollskanalen.
Han beskriver sitt agerande som en ren reflex.
– Jag reagerar instinktivt för att komma loss och knuffar till honom. Jag hinner inte tänka, det går väldigt fort och det är väldigt heta känslor. Hade jag hunnit tänka hade jag naturligtvis inte gjort så.
Lang menar också att hela händelseförloppet inte fullt ut framgår av bilderna.
– På bilderna syns min knuff tydligt, men inte lika mycket att han faktiskt tar tag i mig först.
Handbollskanalen har även varit i kontakt med Jonas Samuelsson, som förnekar att han gripit tagit i Lang.
Kan sitta kvar – om förtroendet finns
Efter händelsen har frågan väckts om Lang kan fortsätta i sin roll som ordförande i domar- och funktionärskommittén.
– Jag har funderat på det. I slutändan handlar det om jag har förtroende kvar eller inte, säger han.
Han är tydlig med att beslutet inte är hans eget att ta.
– Jag sitter gärna kvar och tycker att vi har gjort mycket bra saker de senaste åren. Men har jag inte förtroende så kliver jag åt sidan. Jag har inga personliga ambitioner att hålla fast vid rollen.
Lang betonar att han tog uppdraget för att bidra till utveckling.
– Jag gjorde det här för att göra något bra för svensk handboll. Sedan får andra avgöra om jag har gjort det eller inte, säger han.
Efter nära 20 år på elitnivå väljer Richard Hanisch att avsluta sin handbollskarriär. Beskedet meddelar han själv i ett inlägg på Instagram. – När jag blickar tillbaka är det med glädje och stolthet över allt jag har fått vara med om under min karriär, skriver Hanisch.
35-åringen lämnar sporten som en av de främsta målskyttarna i Handbollsligans historia, med över tusen mål i den svenska högstaligan. Under karriären har han representerat flera svenska klubbar och varit med om att vinna två SM-guld med IFK Kristianstad.
Hanisch har även spelat utomlands under perioder i Hamburg och Elverum. Men nu har han tagit beslutet att det är dags att sätta punkt för spelarkarriären.
– En handbollskarriär som nått sitt slut. När jag blickar tillbaka är det med glädje och stolthet över allt jag har fått vara med om under min karriär. Kanske inte blev den där pojkdrömmen med utlandsproffs i en och samma klubb i 10 år och tröja i taket…Men allt jag har fått uppleva under dessa dryga 20 år på elitnivå är jag så oerhört tacksam för, skriver spelaren på instagram.
Efter IFK Skövdes avslagna protest mot Alingsås har fokus i allt större utsträckning hamnat på systemet runt omkring besluten. Kritiken gäller inte bara utfallet – utan hur protestutskottet är sammansatt och arbetar. Nu bemöter Claes-Göran Lang frågorna om jäv och struktur.
Det var i slutskedet av den uppmärksammade matchen som IFK Skövde valde att lämna in en protest, med syftet att få klarhet i en avgörande situation kring slutsignalen. Protesten avslogs och klubbchef Johan Gustavsson har riktat kritik mot processen, där han menar att det inte ens får finnas en misstanke om jäv.
En central invändning handlar om att personer med koppling till domar- och funktionärsverksamheten också sitter i protestutskottet, samtidigt som ärendet rör just sådana funktioner.
Lang, som själv var delegat i matchen och samtidigt är ordförande i domar- och funktionärskommittén, ser problematiken.
– Det är inte det bästa, det håller jag med om. Jag förstår att det kan uppfattas som olämpligt, säger han till Handbollskanalen.
Claes-Göran Lang. Foto: Hassessportbilder
Samtidigt menar han att verkligheten i svensk handboll gör situationen svår att undvika.
– Vi har för få människor som verkligen kan reglerna. Det märks i många uttalanden från olika håll. De som kan regelverket ordentligt har vi ofta redan i systemet. Hade vi haft fler personer med den kompetensen hade det varit lättare att sätta helt oberoende grupper.
Protestutskottet: ”Inte haft jäv på kartan”
Även protestutskottets ordförande Ralf Lundberg har fått frågor kring jävsaspekten.
– Vi har faktiskt inte haft jäv på kartan. Handbollen är inte så stor att vi klarar av att sätta helt fristående personer i alla sådana här ärenden, säger han.
Samtidigt öppnar Lundberg för att frågan kan behöva ses över.
– Jag håller med om att man ska beakta det i största möjliga mån. Det är en diskussion vi får ta vidare.
När det gäller själva beslutet betonar han att protestutskottets uppdrag är begränsat.
– Vi har tittat på videomaterial, men vår uppgift är inte att avgöra om bollen är i mål eller inte. Vi ska bedöma om det har begåtts ett regelfel, och där är det domarens uppfattning som gäller enligt de direktiv vi har.
”Olyckligt” med nytt uppdrag dagen efter
Ytterligare en detalj som väckt reaktioner är att Lang och Johnny Ahlvin satt som delegater i en ny slutspelsmatch redan dagen efter.
– Det kan man ha synpunkter på. Men det var planerat sedan tidigare, för att hålla nere kostnader. När vi ändå åker en längre sträcka försöker vi ta två matcher. I efterhand kan man säga att det blev olyckligt, säger Lang.
Det blir en femte avgörande match mellan OV Helsingborg och HK Aranäs. Skånelaget stod för en gedigen insats och vann måstematchen med klara 31–25.
Vinna eller försvinna var förutsättningarna, och det syntes på Helsingborgsspelarna. Med över 600 personer på läktarna inledde OV matchen inspirerat, med framför allt ett bra försvarsspel. Bara tre insläppta mål under de första tio minuterna gjorde att man kunde skapa sig en tidig ledning.
Det momentumet byggde man sedan vidare på under första halvlek, och när det var dags för pausvila hade hemmalaget en femmålsledning, 15–10.
Aranäs fick bättre fart på anfallsspelet i upptakten av den andra halvleken, men man hade desto svårare att få stopp på Helsingborg bakåt. Det gjorde att Kungsbackalaget hade svårt att närma sig målmässigt, och närmare än fyra mål kom aldrig bortalaget.
En imponerande seger av Helsingborg, som lyckas tvinga fram en femte avgörande match. Den spelas i Kungsbacka på söndag den 26 april.
Det har gått nästan en vecka sedan IFK Skövde fick sin protest avslagen efter det uppmärksammade slutet på matchen mot Alingsås HK. Nu har dammet lagt sig, men frågorna kring processen och protestutskottets arbete lever vidare. Klubben riktar nu blicken framåt och vill se förändringar i hur svensk handboll hanterar den här typen av ärenden.
När slutsignalen ljöd i den omdiskuterade kvartsfinalen mellan Alingsås HK och IFK Skövde handlade allt om sekunder, och signaler. IFK Skövde valde att lämna in en protest med syftet att få klarhet i en specifik situation: om bollen faktiskt var i mål innan matchen blåstes av.
Men enligt klubbchefen Johan Gustavsson blev just den frågan aldrig prövad.
– Det är jättetydligt att på bilderna vi har, tv-bilderna från produktionsbolaget, att bollen är i mål när hesa Fredrik ljuder. Domaren har då hört en signal från sekretariatet, en visselsignal som kommer före hesa Fredrik. Där ligger det stora bekymret så klart. Sen har protestutskottet gått på att domarens bedömning gäller, regeln som de har fått från Internationella handbollförbundet, som gör att de inte kan göra något, säger han till Handbollskanalen.
I beslutet lutar sig protestutskottet mot regelverket och domarens beslut på planen, något som i praktiken innebär att själva sakfrågan aldrig avgörs.
– De bemöter inte det alls. De slipper att göra det i och med att de går på att domarens beslut på plan gäller. De hävdar att de skärpta reglerna från IHF gör att de kan luta sig mot den delen.
Kritik mot hur systemet är uppbyggt
Men även om IFK Skövde accepterar att regelverket ser ut som det gör, riktas nu kritik mot hur systemet är uppbyggt, och vilka som sitter på beslutsfattande positioner.
– Jag har svårt för att det ska sitta tre stycken delegater i protestutskottet och döma om högste domarbasen, som dessutom är den som delar ut uppdrag, har gjort fel. Det borde vara en helt opartisk del. Det är mycket möjligt att de klarar av att vara opartiska, jag säger inget annat – men det får aldrig misstänkas att det kan vara den typen av jäv som jag kallar för delikatessjäv.
Gustavsson menar att det inte nödvändigtvis handlar om att någon agerat felaktigt, utan om hur det kan uppfattas utifrån.
– Nej, jag tycker inte att processen varit rättssäker. Men det finns inget annat sätt just nu att avgöra den här frågan, för det är de här personerna som sitter där. Det är det jag menar behöver ett omtag i svensk handboll så att man inte hamnar i de här situationerna.
Han pekar också på att kraven borde vara högre, särskilt i slutspel.
– I serielunken kanske det är okej, men i slutspel bör det vara annorlunda. Jag tycker till exempel inte att domarbasen ska vara delegat. Och de som är sekreterare och tidtagare bör komma från en annan stad än där matchen spelas. Det skulle aldrig komma på tal i en Champions League-match eller landskamp.
Vill se att protestutskottet förändras
Nu planerar IFK Skövde att försöka påverka systemet framåt.
– Jag vill driva att sammansättningen av protestutskottet förändras. Jag förstår att det måste finnas handbollsfolk till det, men det behöver även finnas en kunnig jurist. Därefter personer som är duktiga på regler, men som inte har koppling till domare eller delegater.
Bakgrunden till kritiken är tydlig: i det aktuella fallet handlar det om att personer högt upp i hierarkin indirekt blir föremål för granskning i ett system där kopplingarna är många.
– I den här matchen talar vi om att högsta domarbasen varit med och tagit ett felaktigt beslut.
Arbetet med att försöka få till en förändring har redan inletts, men tidsaspekten kan bli en utmaning.
– Jag kommer att författa någonting till förbundet under veckan där jag försöker få till en ändring. Sen om det går igenom redan till nästa säsong är tveksamt, det kanske redan är för sent.
Samtidigt är budskapet tydligt, och delas, enligt Gustavsson, av fler.
– Det får inte finnas misstanke om jäv. Jag säger inte att det är jäv, men det får inte ens finnas en misstanke om det. Och det borde inte de från förbundet vilja ha heller.
Redan nu har närmare 1000 lag anmält sig för spel i OV Beachhandboll sista veckorna i maj och betydligt fler förväntas när man nu går in i slutskedet av anmälningstiden som löper ut den 4 maj.
OV Beachhandboll spelas på stranden Fria Bad nästan mitt inne i Helsingborg vilket innebär att turneringen har en otrolig närhet till staden med alla dess erbjudanden i form av affärer, restauranger i staden och längs med Öresund. En del lag har också passat på att göra en klassisk ”tura” med båtarna till Helsingör som syns från turneringsområdet i sin skytteltrafik mellan Sverige och Danmark.
”Vi brukar ha en markant ökning av anmälningar i slutet på anmälningsperioden och det känns bra att vi redan nu nått över 900 lag. Det kommer även i år bli en härlig turnering med feststämning på stranden”, säger Per Carlén, ansvarig för OV Beachhandboll.
Bland de föreningslag som kommer att vara med märks bland annat 23 lag från Sävehof som kommer att bo på skola som står till förfogande för övernattande lag.
”Vi gläder oss över att Sävehof som är ett föredöme inom svensk ungdomshandboll deltar med så många lag och givetvis även över långväga gäster från Eskilstuna GUIF. Som vi förstått kommer även danska klubbar att anmäla lag,” fortsätter Per Carlén.
Under OV Beachhandboll 2025 deltog 1 400 lag och frågan är om turneringen i år kommer att nå toppnoteringen före pandemin med 1 614 lag (2019).
Konflikten mellan Skuru IK och Rebecca Nilsson fortsätter att växa. Nu kliver lagkamraten Kaja Stojilkovic fram och ger sitt stöd, och riktar samtidigt skarp kritik mot klubbens hantering.
Efter en turbulent vinter där Rebecca Nilsson öppet kritiserat sin situation i Skuru IK, och där klubben svarat med att hävda att spelaren talar för sig själv, kommer nu nya uppgifter från insidan.
Lagkamraten Kaja Stojilkovic, som tagit timeout från handbollen under säsongen, slår fast att bilden av Nilsson som ensam inte stämmer.
– Rebecca har aldrig varit ensam, säger Stojilkovic till Handbollskanalen.
Hon beskriver en miljö där problem länge funnits, men där få valt, eller vågat, att säga ifrån.
– Beteenden har accepterats som tydligt ligger över gränsen. Det finns en tystnadskultur, inte bara i Skuru, utan inom handbollen som helhet, utifrån min uppfattning. Jag har själv varit en del av den kulturen, och det är ingenting jag är stolt över, säger hon.
Enligt Stojilkovic har liknande frågor lyfts internt under flera år, utan att leda till förändring. När hon den 22 december kontaktade klubbens ordförande Jonas Johansson handlade det om just detta, att visa att Nilsson inte stod ensam i sin kritik.
– Jag hade fått höra att klubben sagt till ”Becca” att hon var den enda som kände så här. Men under flera år har liknande saker tagits upp, och det som tidigare ignorerats har nu eskalerat, säger hon.
Hon menar också att dialogen med klubben brustit.
– Jag upplever att klubben visserligen frågar efter våra åsikter men inte lyssnar på dem.
– Rebecca har, enligt min uppfattning, varit väldigt mogen i den här situationen. Hon har hållit sig till att prata utifrån sina egna erfarenheter och samtidigt låtit oss andra äga våra berättelser och ta saker i vår egen takt, säger hon.
Samtidigt framhåller hon att hennes egen situation också påverkats av miljön i klubben. Timeouten från handbollen har flera orsaker, men en av dem sticker ut.
– En av dem var absolut miljön i Skuru. Jag mådde inte alls bra under de sista månaderna, säger Stojilkovic.
Hon väljer dock att samtidigt lyfta stödet från lagkamraterna.
– Jag vill uttrycka min tacksamhet till mina lagkamrater, som har stöttat mig genom både tuffa och fina perioder.
Jonas Johansson bemöter uppgifterna
Skuru IK:s ordförande Jonas Johansson vidhåller dock sin bild av situationen, även efter att Kaja Stojilkovic gått ut med sitt stöd till Rebecca Nilsson.
– Rebecca uttalade sig för sig själv i det läget. I början av konflikten på försäsongen pratade hon som vice lagkapten tillsammans med Ellen Voutilainen, och då tog vi tag i problemen. Där uttalade hon sig inte bara för sig själv, säger Johansson till Handbollskanalen.
Han beskriver hur klubben arbetade med situationen under hösten och menar att åtgärder vidtogs, men att situationen förvärrades i december.
– Då säger Rebecca att hon inte spelar med Magnus, att antingen får vi sparka honom eller så spelar inte hon. I det läget försökte vi hitta en lösning för att vinna tid och hitta en åtgärd som skulle fungera.
Enligt Johansson fick Nilsson spela i utvecklingslaget medan klubben arbetade vidare, och efter dialog med laget förstärktes ledarstaben.
– Vi hade lagmöte och spelarna önskade förstärkning i form av assisterande tränare, och då tillsatte vi Emelie. Går man tillbaka till vad som är skrivet så är det också tydligt att Rebecca själv säger att hon uttalar sig för sig själv och inte för andra, säger han.
Han betonar samtidigt att bilden inom laget inte varit entydig.
– Det här är en konflikt i ett lag med 20 individer och tränare. Alla har sin upplevelse. Det var bara Rebecca som krävde att Magnus skulle få sparken. Det finns spelare som varit kritiska till att vi accepterade hennes strejk, och det finns också spelare som delar hennes uppfattning.
”Bidrog, men var inte avgörande”
När det gäller Kaja Stojilkovics uppgifter om att hon uttryckt oro tidigare menar Johansson att klubben haft dialog med henne.
– Vi hade långa och bra samtal i höstas när hon valde att ta en paus från elitkarriären. Jag frågade om det handlade om situationen med Magnus, och hon svarade att det bidrog, men inte var avgörande.
Han tillbakavisar också bilden av en tystnadskultur i klubben.
– Vi har tagit de signaler vi fått på allvar. Vi har inte fått några sådana signaler via våra anonyma utvärderingsenkäter eller i spelarmöten. När vi fick signaler från Rebecca och Ellen i början av september reagerade vi omedelbart och har jobbat med det sedan dess.
Påståendet att klubben inte lyssnar på spelarna ser han som beklagligt.
– Det är otroligt tråkigt att höra. Tittar jag på vad vi har gjort när vi fått synpunkter så har vi vidtagit åtgärder direkt, både vad gäller stöd till spelarna och hur verksamheten bedrivs.
Johansson menar att klubben haft en fungerande arbetsmiljö fram till december, då situationen återigen eskalerade.
– Vi tog ett omtag och var väldigt skarpa i vår kritik mot Magnus. Den lösningen var tillräcklig för laget som helhet, men inte för Rebecca.
Han säger också att han inte är förvånad över att fler röster nu hörs efter säsongen.
– Jag vågar påstå att vi har en väldigt god bild av situationen och vet vilka spelare som är kritiska. Jag är inte förvånad att det här kommer efter att säsongen är slut. Rebecca valde att gå ut och ge sin version, och därefter har några stöttat henne.
Samtidigt understryker han att ingen annan spelare, enligt honom, ställt samma krav som Nilsson.
– När vi hade spelarmöte med hela truppen i december var det ingen annan som krävde att Magnus skulle avgå.
Fotnot: Senare under tisdagen gick även tidigare lagkamraterna i Skuru, Leia Jitelius Franconeri och Ellen Dahlström, samt Isabel van Kerkvoorde, som nu lämnar klubben för Skara HF, ut med stöttande ord till Rebecca Nilsson.
Det har ryktats om det ett tag, nu är det officiellt: Anders Hallberg lämnar IFK Kristianstad efter säsongen. Nya uppdraget (Benfica?) är dock inte officiellt ännu.
Anders Hallberg har varit ryktenas man under en längre tid. IFK Kristianstad gjorde det riktigt bra i European League under säsongen och det har uppenbarligen gett eko i Europa, där Benfica har ryktats rycka i tränaren.
Och nu har IFK Kristianstad gått ut på sin hemsida och meddelat att Hallberg kommer att lämna klubben efter säsongen. Men var det blir berättar IFK inte, även om det mesta (allt) talar för att det blir Benfica.
”Till hösten väntar ett tränaruppdrag i en ny klubbadress som kommer att presenteras längre fram,” skriver IFK.
Klubben meddelar också att arbetet med att rekrytera en ny huvudtränare är igång. I klubben finns sedan tidigare Björn Sätherström, som är assisterande tränare den här säsongen.
Från 2–0 i matcher till IK Sävehof till 2–2 i matcher efter att Bajen vunnit i Partille senast. Momentum i grönvitt? Nja. Tidig ledning i kvällens fullsatta match i Jerkahallen – men Sävehof vann med 38–33 och är klart för semifinal.
Bajen såg ut som ett slaget lag efter de två första kvartsfinalerna då båda segrarna gick till IK Sävehof. Men Patrik Fahlgrens lag hämtade sig och kunde inte bara reducera kvartsfinalserien utan även kvittera densamma och få ett kanonläge att avgöra på hemmaplan.
Och inför en fullsatt Jerkahallen hade nog många räknat med att Bajen skulle göra just det. Inledningsvis såg det ut som att det skulle gå vägen – Sävehof tog timeout efter tio minuter då Martin Dolk gett hemmalaget ledningen med 8–4.
Men där någonstans var det slut på det roliga för Hammarby, för efter det var det Sävehofs match, även om bortalagets pausledning bara var med ett mål.
Det matchavgörande rycket kom istället tidigt i den andra halvleken när Sävehofs ledning hade vuxit till sex mål som mest. Det klarade Hammarby aldrig av att hämta ikapp, trots ”öka takten sista kvarten”.
Sävehof vann med 38–33, mycket tack vare en till synes pånyttfödd Truls Grøtta (tio mål ikväll) och kan nu se fram emot semifinaluppgörelser med HK Malmö.
Och med det ser semifinalerna i Handbollsligan herr ut så här:
IFK Kristianstad – Alingsås HK
HK Malmö – IK Sävehof
Det finns egentligen två sätt att se på helgens förbundsmöte. Antingen som ett viktigt demokratiskt forum där svensk handboll tar riktning framåt. Eller som en bekräftelse på något vi sett länge: att förbundsstyrelsens linje i princip alltid vinner. Jag lutar åt det senare (även om det så klart kan vara en kombination av de båda) och jag är inte det minsta förvånad.
För tittar man på frågorna som diskuterats inför mötet så finns ett tydligt mönster:
Diskussionen om antal lag på damsidan har pågått länge – ändå blev det inget beslut
Kraven på att stoppa farmarlag/samarbetsföreningar mynnar ut i… en utredning till
Striden om USM:s upplägg slutar med status quo
Och beachhandbollen, där klubbarna tidigare tryckt på – där blir det också nej
Det är nästan som att man kan skriva resultatet i förväg.
Utredningarnas eviga kretslopp
Det mest talande är kanske damserierna. Efter två års arbete, analyser och diskussioner landar man i att… utreda vidare. Det är svårt att inte dra paralleller till tidigare beslutsgångar inom svensk handboll.
Processen är ofta lång, grundlig – och väldigt försiktig. Frågan är vad det gör med utvecklingstakten. För samtidigt som svensk handboll vill ta steg framåt, finns en tydlig ovilja att fatta beslut som innebär verklig förändring.
Missförstå mig rätt: det är inget konstigt i att en styrelse får gehör för sina förslag.
Men när det sker i nästan varje större fråga, gång på gång, blir det svårt att inte ställa frågan: Hur stor påverkan har egentligen motionerna? Och hur mycket utrymme finns det för alternativa vägar?
För klubbarna engagerar sig. De skriver motioner. De driver frågor. Men när utfallet gång på gång blir detsamma riskerar engagemanget att tappa kraft. Det går absolut att argumentera för att det här är stabilt. Att svensk handboll inte ska rusa in i förändringar. Men stabilitet kan också bli stagnation. Och just nu känns det som att svensk handboll balanserar där någonstans mitt emellan. Inte kaos. Men heller inte särskilt modigt.
Svenska Handbollförbundet samlades under helgen i Karlstad för sitt 93:e förbundsmöte, och det blev ett möte där förbundsstyrelsens linje i stort sett gick igenom i alla avgörande frågor.
Den kanske tyngsta punkten på dagordningen var beslutet om Strategi 2035, som nu formellt är antagen. Strategin ska fungera som ett långsiktigt ramverk för svensk handboll och omfattar allt från föreningsutveckling till elitverksamhet och utbildning.
Samtidigt klubbades ett paket av stadgeändringar igenom. Syftet är att tydliggöra ansvarsfördelning och anpassa regelverket efter Riksidrottsförbundets riktlinjer. Även nya regelverk antogs, bland annat kring sanktionerade turneringar och individuell spelarlicens.
Flera motioner avslogs
På motionssidan blev utfallet tydligt: i flera av de mer omdiskuterade frågorna valde mötet att gå på förbundsstyrelsens rekommendationer.
Det innebär bland annat att:
Ingen förändring av USM – förslag om justeringar i ungdoms-SM:s struktur fick inget gehör
Beachhandbollen lämnas utan förändring – motioner om regelanpassningar och internationellt arbete för barn- och ungdomsregler avslogs
Samarbetsföreningar utreds vidare – frågan skickas vidare till utredning snarare än beslut
Kvalspelet till division 1 förändras – här gick mötet på ett justerat förslag i linje med styrelsen
Damserierna förblir oförändrade
En av de mer uppmärksammade frågorna inför mötet gällde damernas högsta serier. Trots en omfattande utredning valde förbundsmötet att inte utöka Handbollsligan dam och Damallsvenskan från 12 till 14 lag. Istället betonar man att ytterligare analys krävs, bland annat kring ekonomi, organisation och spelarutveckling, innan ett sådant beslut kan bli aktuellt.
Ordföranden omvald
På valberedningens förslag blev det inga förändringar i toppen. Fredrik Rapp valdes om som ordförande för perioden 2026–2028. Även fyra ledamöter fick förnyat förtroende: Jörgen Holmqvist, Sara Sundström, Teresa Utkovic och Stefan Karlsson.
