Jonathan Carlsbogård har tackat nej till landslaget efter beskedet att Michael Apelgren inte kan erbjuda honom den offensiva roll han önskar. Nu berättar Barcelonaproffset för första gången om tankarna bakom beslutet, dialogen med förbundskaptenen och varför han tror att situationen knappast hinner förändras till VM.
– Jag får inte ut hela mig, säger han till Handbollskanalen.
Det slog kanske inte ner som en bomb, men det var onekligen en stor nyhet när Michael Apelgren under tisdagen presenterade den grupp av spelare som ska representera Sverige i EM-kvalmatcherna mot Grekland och Luxemburg: ingen Jonathan Carlsbogård i truppen.
– Han tackade nej för att vi inte kan garantera honom speltid framåt. Jag förstår honom och jag respekterar det. Vi hade ett jättebra samtal och det var no hard feelings, sa Apelgren bland annat.
Nu pratar Jonathan Carlsbogård för första gången ut om bakgrunden till beslutet, och hur han ser på framtiden med landslaget. Handbollskanalen har pratat med 31-åringen.
– Jag hade önskat mer förtroende än det jag känner att Micke kan ge mig just nu. Jag ser mig själv som en tvåvägsspelare och jag tycker att jag har tillräckligt med kvaliteter för att kunna spela båda vägarna. Sen har jag full respekt för de beslut som han fattar och de spelare som är med i landslaget idag, även de som är precis utanför också med alla kvaliteter de har. Men det handlar om att jag hade önskat vara en av de som fick det förtroendet, säger Carlsbogård till Handbollskanalen.
Är det rätt att påstå att du vill ha garanterad offensiv speltid?
– Jag skulle inte säga att det är garanterad speltid jag är ute efter utan mer bara att på något sätt få chansen framåt som alla andra. Det är inte så att jag förväntar mig att spela 60 minuter i landslaget, det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Det är mer att jag vill få chansen att visa mig framåt, att jag är tillräckligt bra. Sen måste jag så klart prestera som alla andra för att få mina minuter. Men för att kunna visa det behöver jag också få speltid. Sen har jag inga hard feelings över att han inte kan ge mig det just nu, jag respekterar honom och staben, och har full respekt för beslutet. Vi har en tydlig och bra kommunikation.
Är det här ett nej till den här samlingen eller till den roll du erbjuds i landslaget?
– Det är ett nej till situationen som den är just nu med att bara vara försvarsspelare. That’s it. Jag ser mig som tvåvägsspelare och inte bara försvarsspelare.
Hur länge har de här tankarna funnits hos dig?
– De har väl varit där sedan förra mästerskapet egentligen. I och med att det blivit mindre och mindre anfallsspel så har jag mer och mer gått i tankarna att jag känner att jag inte får ut hela mig och hela mitt spel. Helheten blir inte lika bra för varken mig eller för laget då heller. Sen har vi haft en dialog längs vägen och nu när det var dags för samlingen så frågade jag mer hur Micke såg på det, varpå han förklarade hur han ser på det och jag förklarade hur jag ser på det. Och här är vi.
Kan du förstå att förbundskaptenen prioriterar spelare som har en tydligare offensiv roll i sina klubblag?
– Jag förstår vad du menar och jag förstår de som ser det på det sättet. Men jag känner ändå att jag har kvaliteter för att kunna spela anfall också, även om det inte är 60 minuter per match i Barcelona heller. Men jag önskar större förtroende och roll här också, samtidigt som det är svårt att stå och säga ’hallå, jag då’ när vi vann alla titlar förra säsongen. Men den senaste tiden har det blivit lite mer anfallsspel, så vi får se hur det utvecklar sig.
Är du inte nöjd med att ”bara” spela i mittförsvaret och i typ andrafas, du har ju ändå haft en stor och betydelsefull roll?
– Det är klart att jag alltid är stolt över att representera landslaget och allt det, men jag känner också att jag inte får ut allt ur mitt egna spel. Och då kanske det inte gynnar laget på bästa sätt heller. Därför tror jag det är bäst för båda parter att det är så här för tillfället. Sen får vi se om det ändras eller inte i framtiden.
Hur tror du det påverkar dina chanser till spel i landslaget framöver?
– Ingen aning. Det får vi se längre fram.
Har du samma resonemang och inställning inför VM-uttagningen om knappt två månader?
– Så är min känsla nu. Sen får vi se vad som händer och om Micke ringer eller inte.
Om ingen blir skadad av Felix Claar, Eric Johansson, Nikola Roganovic eller Axel Månsson är det ju mycket som talar för att du inte spelar VM. Hur ser du på det?
– Det är ju precis som du är inne på, med största sannolikhet ändras inget på så kort tid. Och då kommer det vara samma situation om två månader igen.
Vad skulle behöva förändras för att du skulle tacka ja nästa gång, som ju är uttagningen till VM?
– Det är att jag känner att jag får chansen som tvåvägsspelare. Att jag får bevisa att jag kan spela och hjälpa laget åt båda hållen och inte bara försvarsmässigt. Det är egentligen det, inget alls om att spela si och så många minuter, utan att få chansen att visa att jag kan prestera och hjälpa laget i den delen också, avslutar Jonathan Carlsbogård.