Här går Handbollskanalen igenom exempel på argument för och emot de stora handbollförbundens beslut att utöka antalet lag på EM och VM.
Det finns så klart både fördelar och nackdelar med att Internationella handbollförbundet (IHF) och Europeiska handbollförbundet (EHF) har utökat antalet lag på mästerskap de senaste åren, det kan nog både de som välkomnar beslutet och de som kritiserar detsamma enas kring.
Men vilka argument finns egentligen för? Och vilka argument finns emot? Det försöker vi på Handbollskanalen gå igenom här.
Argument mot fler lag på mästerskap
Ojämna matcher: Tyvärr är det inte helt ovanligt att matcher, framförallt i gruppspelet, slutar med storsegrar. Sveriges damer vann med 28 mål mot Turkiet i EM för en månad sedan och bara ett år tidigare var det flera stornationer som vann med stora siffror mot blåbärsnationer på den här nivån.
EM & VM bör vara exklusivt: Det finns argument som säger att EM och VM bör vara något exklusivt, och inte för alla. Och kan 32 lag ta sig till VM och 24 lag till EM är det kanske inte längre lika svårt eller exklusivt att spela i de största mästerskapen.
Omvärldens bild av handboll som sport: Det föregående exemplet leder in på nästa argument. Finns det risk att handbollen blir som innebandy eller bandy? Alltså att det är på tok för stor skillnad mellan de bästa och de ”sämsta” lagen?
Lättare för Dr. Hassan Moustafa att behålla makten: Med fler mindre handbollsnationer som spelar mästerskap, ”tack vare” IHF-ordföranden och ”hans” beslut att utöka antalet lag, ökar risken att de vill tacka för det genom att fortsätta att rösta på egyptiern? Moustafas position riskerar helt enkelt att stärkas.
Vad händer med tittarsiffrorna? Kommer intresset för handbollen som TV-sport att öka eller minska? Med fler ojämna matcher riskerar de att minska, även om det lika lätt kan gå åt andra hållet med att siffrorna ökar då VM och EM visas i fler länder när fler länder deltar på mästerskapet.
Belastningen på spelarna: Fler nationer som deltar på mästerskap kan innebära fler matcher på kort tid, även om det inte per automatik blir så. Spelarna har redan under flera års tid vittnat om hur tufft spelchemat är. Fler matcher är därför ohållbart.
Hållbarheten: Med fler nationer som deltar på mästerskap ökar kraven på värdnationen att kunna hantera så många lag och ha tillräckligt med arenor och infrastuktur för att kunna arrangera mästerskap. Då kommer mästerskapen istället att fördelas på fler värdnationer vilket i sin tur innebär mer resande = inte bra för miljön.
Argument för fler lag på mästerskap
Sporten växer i fler länder: Handbollen skulle må bra av att bli (ännu) mer global än den är idag.
Små handbollsnationer stärks: Alla handbollsnationer har börjat någonstans, så även de länderna som nuförtiden är bäst. När mindre handbollsnationer får spela mästerskap ökar möjligheterna för att de stärks på sikt och får fram fler bra spelare, vilket är något alla tjänar på.
Mer pengar till handbollen: Fler sponsorer, handboll på TV, i tidningar, mer pengar från olympiska kommittéer. Det är bara några exempel på hur mer pengar kommer komma in i handbollen när fler mindre nationer får chansen att spela VM. Istället för att ett idrottsförbund i specifikt land lägger en miljon på handboll och 100 miljoner på fotboll, så lägger de kanske tio miljoner på handboll istället.
Handboll har större chans att förbli en olympisk sport: Om handbollen fortsätter att växa ökar så klart möjligheten för sporten att behålla sin olympiska status, vilket verkligen inte varit givet de senaste åren.
Handboll ska vara för alla – inte bara för de bästa: Sporten handboll har alltid suttit på rätt höga hästar – den ska vara för alla och inte bara för de bästa. Fler nationer på mästerskap känns därför ”typiskt” handboll och i linje med sportens värderingar.
Möjligheter för skrällar ökar på sikt: Sverige har blivit bättre på handboll med åren. Hade Sverige blivit det utan att spela mästerskap? Knappast. Varför skulle då inte mindre handbollsnationer 2025 kunna göra samma resa med tiden? Och då ökar även möjligheter för skrällar, vilket är bra för sporten.
Fler stjärnor och förebilder skapas: Andy Schmid hade nog alla velat se spela fler mästerskap än han gjorde för sitt Schweiz. Elias Ellefsen a Skipagötu och Óli Mittún är två andra där chanserna ökar att kunna se lirarna spela mästerskap tack vare att fler lag får vara med. Och för den delen Färöarnas Pernille Brandenborg. Det finns nuförtiden sevärda spelare i mer eller mindre samtliga nationer som spelar EM och VM.
Flera av de svagare nationerna har redan blivit bättre: De svagaste nationerna under dam-EM 2024 var troligtvis Turkiet, Slovakien och Ukraina. Och då var två av nationerna, troligtvis Turkiet och Slovakien, kvalificerade eftersom Ryssland och Belarus inte får vara med. Turkiet spelade EM för första gången och det såg så klart inte bra ut att de förlorade med 28 mål mot Sverige. Men å andra sidan förlorade de bara med sex mål mot hemmanationen Ungern (som tog EM-brons ett par veckor senare) och kryssade mot Nordmakedonien.
Nederländerna är det ultimata positiva exemplet: Herrlandslaget kvalificerade sig visserligen för VM redan 1961, men sen dröjde det till årets VM 2025 innan det blev avancemang nästa gång. Och de gjorde sitt första EM 2020. Efter det har det gått rätt fort. Nederländerna har producerat två världsspelare i Luc Steins och Kay Smits och har flera spelare som är precis där under. Och redan under nationens andra EM, 2022, vann de tre matcher och kryssade i en. Det har med andra ord gått fort framåt för Nederländerna sedan de kvalificerade sig för mästerskapet 2020.
LÄS MER: Kritiken mot fler lag på mästerskap: ”Exklusiviteten försvinner”
Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!