Det har gått drygt ett halvår sedan Michael Apelgren tog över som ny assisterande förbundskapten till Glenn Solberg. Starten har varit succéartad med endast en förlust (träningsmatchen mot Serbien) på tio matcher. I en stor intervju med Handbollskanalen berättar 38-åringen bland annat om samarbetet med Solberg, trippla försvarsmöten och de svenska timeouterna.
En (förhoppningsvis) god natts sömn återstår på hotellet i Älvsjö innan Sverige ska ta emot Egypten på Tele2 arena. Dagen före match får Handbollskanalen sitta ner med Michael Apelgren för ett större samtal om hans första tid som assisterande förbundskapten till Glenn Solberg.
– Det främsta ordet jag tar med mig från den här tiden är att det har varit lärorikt. Det är en jäkla skillnad på att sitta och kolla på match i TV-soffan kontra att förstå hur ett mästerskap och ett landslag fungerar. Jag är väldigt tacksam över att få vara med och se och lära, säger 38-åringen till Handbollskanalen.
– Den största lärdomen har varit att använda tiden man har på ett bra sätt genom vårt arbetssätt. Eftersom det är färre dagar mellan matcherna jämfört med klubblag gäller det att maximera förutsättningarna vi har med allt vad det innebär.
Ditt och Glenns samarbete, hur tycker du att det fungerar?
– Det känns väldigt bra. Det är klart att som med alla samarbeten att det finns gånger där en av oss tycker det ena och den andra av oss tycker det andra, men vi har klarat av att prata om det. Det är grunden för mig till ett bra samarbete – om man någon gång är oeniga att kunna prata om det och bli eniga sen. Det är ju en sak vad vi kommer fram till när vi sitter i videorummet och en annan sak när vi går ut och jobbar med laget.
– Även under matcherna har det känts väldigt bra. Det är Glenn som styr. Han har mig till hands och vill han använda mig mer gör han det, vill han använda mig mindre gör han det. Det finns ingen prestige i det. Och så använder vi så klart oss av spelarna, vi har en jäkla massa spelare som vi skulle kunna kalla för assisterande förbundskapten också.
Uppdelningen Solberg och Apelgren emellan verkar inte vara satt utan det är en dynamisk relation som hela tiden utvecklas.
– Det blir svårt att förklara det på ett enkelt sätt tror jag. Vi gör sakerna tillsammans, även om Glenn har ett helhetsansvar och är extremt duktig på det. Jag bidrar kanske lite mer i analysarbetet.
Du är väldigt van vid att vara huvudtränare, men nu är du inte det. Får du bita dig i tungan ibland för att inte säga något vid fel tillfälle?
– Det är lite lurigt. Som van huvudtränare har man alltid mycket idéer och tankar om vad man känner och tror. Så därför gäller det att ha känsla där. Men utespelare skjuter i stolpen ibland och i krysset ibland, så är det lite i den här rollen också att ibland skulle man ha sagt något och ibland skulle man inte ha gjort det. Så det kommer alltid att vara en grej som är lite lurig i den här rollen.
Trippa försvarsmöten och trippla anfallsmöten
En sak som inte verkar lurig utan väldigt tydlig är hur det svenska laget jobbar för att förbereda sig. Det mesta av jobbet görs naturligtvis under matchfria dagar.
– Nu under förmiddagen har vi jobbat med vårt försvarsspel mot Egypten och då sitter vi tillsammans och förbereder det. Vi kommer att ha tre möten om bara försvar: vi ledare har ett, vi har ett med spelarna och så har vi ett med försvarsgruppen också. Sen har vi tre anfallsmöten på det. Det tar lite tid men vi kommer också mycket längre på det än om bara en tränare skulle säga hur vi ska spela. Det är vårt arbetssätt och det är det som gör att vi lyckas. Spelarna har ju en otrolig kunskap om spelarna de möter och vi vill ju att summan av det ska göra oss smartare än lagen vi möter.
Michael Apelgren har tidigare tonat ner sin egen roll i de svenska timeouterna. Mot Portugal var det åtminstone två sekvenser där ”Apel” satte upp spel – spel som laget sedan fullföljde och gjorde mål på.
– Det är klart att det är kul att det blir mål, det är ju det man vill. Men samtidigt är det viktigt att veta hur liten del en timeout är. Sverige gör ju ofta mer än 30 mål, så ett mål behöver inte betyda så mycket som det kan verka. Men jag är ju inte mer än människa, så det är klart kul när ens idéer fungerar. För ibland händer ju det att de inte gör det, säger han och ler.
Sverige har imponerat stort så här långt under VM med sex segrar på sex matcher. Laget ser otroligt harmoniskt ut och till synes även med helt rätt mental anspänning inför och under matcherna. Detta trots den enorma press som finns på laget.
– Det handlar om det vi pratade om innan, alltså vårt arbetssätt. Vi har tre försvarsmöten och tre anfallsmöten inför varje match och då blir det fokus på vad vi ska göra, hur vi ska lösa och fronta problemen och inte så mycket fokus på något annat. Där ligger mycket av svaret.
– Sen börjar spelarna få rutin på det här, de har gjort mycket tillsammans och skapat framgångar ihop, vilket gör spelarna lugnare. Det märks på gruppen, för när det bränner till är alla duktiga på att vara fokuserade på rätt saker.
Men oavsett hur bra Sverige har varit så här långt skulle respass i kvartsfinal ändå göra mästerskapet till ett misslyckande för svenskt vidkommande. Nu väntar Egypten, ett annat lag som imponerat så här långt, även om de fick rejält med stryk mot Danmark.
Vad gjorde Danmark bra mot Egypten som ni kan använda er av?
– Niklas Landin var rätt bra, säger han och skrattar.
– De var aggressiva och kompakta. Det gäller verkligen att komma ut på de egyptiska spelarna och jag tror att det var det danskarna lyckades bäst med. De fick träff hela tiden. Om man är halvdan när man går dit eller när man hjälper sin försvarsspelare är egyptierna helt sjuka. Det går att få ihop klipp på dem när man tänker ’skämtar du, vilka mål’. De har en otrolig kraft, så det gäller att kämpa som fan. Med Egypten är det inte mycket taktiska grejer utan snarare att de har en jäkla power.