I den andra delen av Handbollskanalens artikelserie om svensk ungdomshandboll har vi pratat med Andreas Stockenberg, Amotränare och stor profil inom svensk handboll. ”Stocken” är bland annat kritisk till hur rekryteringen av tränare till ungdomslandslagen går till.
– Räcker det att vara kompis med han som utser tränare eller ska tränarna vara tillräckligt bra?, frågar sig Andreas Stockenberg.
Mästerskapssommaren för de svenska ungdomslandslagen var inte mycket att skriva hem om. På flicksidan slutade U19-landslaget femma på VM i Rumänien och U17-landslaget nia på U17-EM i Montenegro. Pojksidan då? U21-landslaget var tolfte bästa lag under VM i Grekland och U19-landslaget slutade på 17:e plats (!) på VM i Kroatien.
En som varit öppet kritisk mot resultaten och framförallt ställt frågor kring varför det såg ut på det sättet är Andreas Stockenberg. Handbollskanalen ringde upp Amotränaren för att be honom utveckla sina tankar kring våra ungdomslandslag.
– För det första får svenska ungdomslandslag inte samma förutsättningar som typ Norge och Danmark. Här träffas lagen en-två dagar innan mästerskap och då kan man inte förvänta sig bättre resultat än så. Men jag undrar varför förbundet inte ger spelarna bättre förutsättningar? Pengar finns ju, säger ”Stocken”.
– På det här sättet gör förbundet ingenting för att nå resultat.
Den andra delen Stockenberg tar upp handlar om hur tränare rekryteras till att bli förbundskaptener.
– Jag kollade med Kalle Andersson på förbundet som är den som tillsätter förbundskaptener. Och det är ju bara massa kompisar till honom som har blivit förbundskapten, det är ju fyra-fem Skånelaledare som har de här tjänsterna. Hur utser man dessa? Räcker det med att vara kompis till Kalle eller ska tränarna vara tillräckligt bra? Jag undrar verkligen hur rekryteringarna går till för att utse förbundskaptener.
– Jag anser att är du med som spelare i ett landslag ska du ha bättre tränare där än i de egna klubbarna och så anser jag inte att det är idag. Ungdomarna kommer till landslagen och har det sämre än de har det hemma i klubbarna. De måste ju titta på tidigare resultat när de utser sina förbundskaptener. Alla ska vara stöpta åt samma håll och alla ska göra likadant – det är ju inga färgstarka tränare de plockar fram.
Varför presterade de svenska ungdomslandslagen inte bättre än de gjorde i somras?
– Problemet är helheten. Ett problem är att de inte spelar för flaggan och för tröjan. De har inte krig i sig. Och det startar från bänken och att alla där tycker att det är jävligt viktigt att vara där. Men det är lika med allt, på Sverigecupen får de inte utse All Star Team och de får ju knappt vinna. Det smittar av sig. Jag hörde att på Sverigecupen måste ledarna spela offensivt en halvlek och att de måste byta på klockan för att alla ska spela lika mycket. Det tycker jag är fjantigt.
– Sen tror jag rent generellt att det är för slappt. Spelarna tycker inte att det är viktigt och det är till stor del en ledarfråga – att göra det viktigt och skapa engagemang. Sen kan jag förstå att många bra tränare har så pass bra lag redan att de helt enkelt inte hinner vara förbundskaptener också. Men då får man kanske lägga några kronor extra för att låta Patrik Fahlgren ha ett P06-landslag. Då blir det en grej för de här killarna att, fan, vi har ”Falle” som förbundskapten.
Om du får total makt att ändra hur utbildningen av unga spelare i Sverige ser ut, från gymnasium till klubblag och hela vägen till landslag, vilka steg hade du då tagit?
– För det första hade jag tagit bort allt som heter Riksgymnasiet. Ta bort Katrinelund, det är bara skit. Där samlas alla på ett ställe och det breddar inte handbollen. Dessutom är det bara en av åtta som till slut blir något. Det håller inte. Se istället till att ha några gymnasium runt om i Sverige. Kanske ett i Stockholm, ett i Eskilstuna, ett i Skövde, ett i Ystad, ett i Kristianstad, ett i Jönköping och ett i Göteborg. Typ så. Och därifrån sållas de ut som inte riktigt är förbereda på gymnasium. Och där ska det vara krav på att ledarna är elittränare, samt att där ska finnas fystränare och hela paketet.
– Gör det med ordentligt kvalitet istället. Varför ska Tobbe Klingvalls ord för 30 år sedan fortfarande gälla? Vi måste ändra utvecklingsplanen och se lite mer modernt på det. Nu har jag gått ena delen av mastercoach så jag vet vad som sägs. Det är kanske dags att förnya. Ta in nya influenser och låt kanske Apelgren, Stocken, Carlén, Fahlgren, Östlund och Oscarsson Söder prata istället? Det är ju vi som tar medaljerna.
Inte imponerad över Sverigecupens upplägg
Nästa steg Stockenberg kommer in på handlar om Sverigecupen och upplägget där.
– Vi borde ta tillbaka det gamla konceptet för Sverigecupen och spela distrikt. Köra syd, väst osv som nu men även lägga till Göteborg, Skåne och Stockholm som kanske får anmäla två lag. Norrland, Norrbotten, Lappland med flera kanske får slå ihop ett lag. Jag vet inte varför det fungerar som det gör just nu.
Kanske är det så att det som gett svensk handboll stora framgångar (laget, de taktiska bitarna) kanske gör att andra delar missas (fantasi, spelförståelse). Det är Stockenberg också inne på.
– Det är klart att det är en del av våra framgångar att alla avtal sitter och vi har en taktik från början. Men låt spelarna få utvecklas individuellt. Kör inte så jävla mycket rundgångar bara utan lär ut omvända stegisättningar och att skjuta runt höfter, säger han och avslutar.
– Som jag har förstått det vill svensk handboll vara världsledande och de kommer säkert säga att de fick pris för att vara bästa landslaget för typ tre år sedan. Men har man en massa ungdomslandslag och inget slutade bättre än femma så är det något som är fel. Resultat ljuger inte.
LÄS MER: Del 1: Så har Sverige presterat i ungdomsmästerskap
LÄS MER: Del 3: Fogelström om förbundskaptener & mästerskapssommaren
LÄS MER: Del 4: Kalle Andersson om kritiken mot Sverigecupen & mängden fys på riksläger
