Här berättar Linda Johansson om hur det är att vara mentor och förebild för ungdomar som spelar handboll.
Igår publicerade vi på Handbollskanalen en artikel där ledaren för Skåre HKs F05 berättade om värdet av att ha en mentor/förebild från A-laget kopplat till sitt lag. Idag berättar Linda Johansson själv om sina upplevelser och erfarenheter från detta.
Hej,
Jag heter Linda Johansson och spelar i elitserielaget IF Hellton. Handboll har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas och har snart spelat i 24 år. Det som gjort att jag kunnat spela så länge är glädjen jag känner inför sporten och känslan av att spela tillsammans i ett lag.
Den ständiga strävan att som grupp gå starkare ur en motgång för att i slutändan stå som segrare är något av den häftigaste känslan som finns. Den korta tiden när vi lyckas väger upp alla de oändliga träningstimmar vi lagt ner innan. Kommer verkligen sakna den kicken när skorna läggs på hyllan.
-Hur kände du när du fick frågan att bli mentor för Skåre F05?
Jag tyckte det skulle bli kul att lära känna tjejerna och tycker att seniorspelare har ett ansvar att ge tillbaka till yngre spelare i just former som detta. Det behövs så lite för att yngre tjejer och killar som brinner för handboll ska tycka det är så roligt att få denna typ av fadderverksamhet till sina lag.
-Vad vill du bidra med till de yngre tjejerna?
Främst att de ska känna glädje inför varandra och att spela i ett lag. Själva handbollen i sig spelar mindre roll i de yngre åldrarna tycker jag personligen. Fokus för mig är att de ska tycka det är roligt och känna sig trygga både med varandra och med bollen. Samt att alla får testa på alla olika positioner och få in vikten av att alla ska få vara delaktiga.
-Hur mycket tid/kraft har det tagit?
Det är klart att som elitspelare finns det inte mycket tid över krasst sett överhuvudtaget, men jag har haft hand om 3 träningar på hösten och 2 träningar nu på våren samt varit och kikat på några matcher. Eftersom tjejerna är helt fantastiska så har ju min känsla för dem växt längs med resan och jag har åkt och tittat på några av deras matcher för att jag verkligen tycker det är roligt och då handlar det inte om att det tar tid.
Den energi som tjejerna ger tillbaka till mig är värt de fåtal timmar det handlar om att ge dem 100-tals gånger. Bästa känslan är att se hur det lyser i ögonen på dem både på träningar och matcher och se deras vilja och kämpaglöd. Laget har tagit väldigt stora kliv under säsongen och det är mycket tack vare härliga föräldrar/tränare som leder laget tillsammans och skapar en harmoni i gruppen.
-Vad är det roligaste med att vara mentor?
Som jag beskrev tidigare är det den enorma respons och energi som tjejerna ger tillbaka till mig när jag träffar dem, de är verkligen helt underbara individer allihop. De har varit och tittat på många av våra matcher och jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser dem. De får mig att vilja utvecklas och försöka visa vägen som alla dessa tjejer kan gå om de bara vill. De kan också spela Elitserien inför fullsatta läktare när de blir äldre om de kämpar, visar respekt mot varandra och sina motståndare och bygger en stark lagkänsla tillsammans som grupp.
När jag efter en tung förlust kan läsa att tjejerna ser mina träningar/matcher som bästa handbollsminnen ersätts den besvikna känslan mot glädje och stolthet och de lyfter mig med sin kärlek. Det är omöjligt att inte le och känna värme inför dessa goa tjejer.
-Kan du rekommendera för andra klubbar/spelare?
Det finns inte ord som kan beskriva hur viktig fadderverksamhet är för alla föreningar. De yngre spelarna är handbollens återväxt och det är morgondagens stjärnor oavsett vilken nivå de väljer att spela på. De yngre ser upp till seniorspelare och det är ett ansvar vi ska ta och visa mycket hjärta både på och vid sidan av planen.
-Vad kan man tänka på isåfall?
Fokusera inte på att det tar upp tid, det ger dig så mycket tillbaka som inte går att värdesätta. Jag har fått så mycket värme och kärlek från dessa fantastiska tjejer och jag är oerhört tacksam, glad och stolt att får vara en del av detta gäng.
Tjejerna själva visade ju vad meningen med handboll är på ett sådant underbart vis. Vera och Marisol spelade match med Hellton för att de hade ont om spelare och gjorde sitt bästa även där trots att matchtröjan var röd istället för Skåres gröna. Detta är ren och skär glädje för idrotten och det gör mig så glad att fokus inte ligger på resultat utan på att ha roligt och hur lycklig man blir av att spela handboll!
/Linda Johansson
IF Hellton
”stolt fadder åt Skåre HK F05”