Det blev en rejäl nervpers för Flensburg i den sista hemmamatchen mot Göppingen. Men Tobias Karlsson och Flensburg-Handewitt redde ut soppan och kunde fira lagets första serieseger sen 2004.
– Vi fick kämpa in i det sista och kriga för allt vad vi var värda, säger Tobias Karlsson i telefon på väg hem till Blekinge.
– Vi hade alla en ganska bra känsla hela veckan innan matchen och det kändes som att vi var på gång samtidigt som vi visste hur stor match det var. Det kändes på planen också, att det var något extra. Lite mer nerv, säger 37-åringen.
Det var fullsatt, nervöst och kokhett inne i Flens-Arena när Flensburg tog emot Göppingen. Bortalaget hade redan cementerat sin tiondeplats i ligan och kom till matchen med några skador, men värmen i arenan och nerven i hemmalaget gjorde match av det hela ändå.
– Det var väldigt väldigt varmt därinne. Det gjorde att det blev en match med lågt tempo och det var avbrott hela tiden för att torka golvet och det känns som att det gynnade Göppingen. Vi hade hellre dragit upp högt tempo och fått dem att springa och nyttja vår bredare trupp och starkare fysik. Det blev svårt att spela det spelet när det blev en så sönderhackad match.
Lagen följdes åt tajt längs hela matchen. Endast vid några få tillfällen hade Flensburg skaffat sig en tvåmålsledning. En av de gångerna kom precis i slutet, till ställningen 22-20.
– Det målet var otroligt skönt, skrattar försvarsexperten.
Exploderade hela arenan då?
– Det gjorde den nästan varje gång vi gjorde mål. Hela hallen var otroligt på tårna. Varje mål blev förlösande på något vis, lite som ett fotbollsmål när man kämpar och kämpar och så sätter man bollen.
Flensburg satte bollen till 22-20. Göppingen reducerade i slutet men saken var redan avgjord, seriesegern var vunnen och bucklan lyftes snart till fyrverkerier och jubelvrål. Det var slutet på den 10 månader långa resa av svett och slit som varje säsong är.
Varför vann ni Bundesliga i år?
– Dels så har vi de senaste åren visat att vi har kapaciteten. Vi har väldigt väldigt nära tidigare. Sen måste man säga att på slutet hade vi flytet med oss. Det är så otroligt små marginaler som avgör de här grejerna, säger Karlsson och fortsätter.
– Två år innan har Rhein-Neckar Löwen vunnit på precis såna matcher som vi hade igår mot Göppingen. Det har avgjorts på frikast det sista som händer och liknande. Det visar också hur brutal idrotten kan vara på toppen. Skillnaden mellan succé och fiasko är så liten. Du spelar ändå 34 matcher och sliter i 10 månader för att komma till den här sista matchen och ha möjligheten, sen avgör så lite. Det säger lite om hur jämnt det, och hur svårt det är, att vinna Bundesliga. Det är väl också det som är så skönt och roligt att få uppleva det också.
Hur firar man då?
– Vi var ganska tomma allihopa på kvällen där. Det blev en härlig fest med klubben och fint firande med fansen. Sen stack vi vidare med laget till ett ställe där var vi mer eller mindre själva med familjer och sådär.
Och vem somnade med bucklan i knäet?
– Haha, jag tror faktiskt att vi klarade så att ingen behövde göra det. Men pokalen är ju som en talrik så den var ju praktisk att ha med på festen och servera dricka på.
För vissa av Flensburgsvenskarna väntar nu omskiftning av fokus till Sveriges kvalmatcher mot Nederländerna. Men Tobias Karlsson kan lugnt och skönt guppa kvar i segerkänslorna. Och de har varit flera såna de senaste åren. 2013 blev han utsedd till årets svenska handbollspelare, året därefter vann han Champions League med Flensburg och året efter det tyska cupen. Och nu kan han njuta av att vara tysk ligamästare från solstolen i Blekinge.
– Vi åker hem till Sverige nu och sen några dagar semester med familjen och efter det blir det fem veckor hemma i sommarhuset i Blekinge. Det ska bli fantastiskt skönt.
Sen är det försäsong?
– Haha, precis, men det är några veckor kvar. Det vågar vi inte tänka på ännu.