Dagarna efter operationen har jag kastats mellan många olika känslor & tankar. Dels glädjen över att operationen blev lyckad & att jag inte haft några problem hittills. & dels rädslan för att behöva genomgå detta igen.
Jag kan gå, stödja och röra på benet i princip normalt. Svullnaden försvann efter bara tre dygn & smärtan är nu näst intill obefintlig. Men jag har en ständig oro som ligger & skaver där någonstans, vad händer med mig om jag skulle gå sönder igen? Vart skulle jag då vara om 5 år & framförallt, VEM skulle jag då vara?
Är jag handbolls-Malin, som jag varit så länge jag kan minnas, eller är jag någon helt annan? Måste jag lära känna mig själv på nytt då? För faktum är att, om det skulle hända något igen, är denna sagan tyvärr slut. Proffsdrömmarna kommer få läggas på hyllan & att spela i landslaget från TV-soffan med högläge & is runt knäna blir nog en svår nöt att knäcka.
Men vet ni vad det bästa är? Det har inte hänt än. Jag är äntligen hel igen & nu väntar en lång period för återställning. & denna gången kan jag, trots oron över att detta är min sista chans, ändå vara lugn. Jag vet vad som väntar, på gott & ont. Jag behöver inte ha bråttom & jag har lärt mig mycket utav min tidigare korsbandsrehabilitering.
Jag minns att jag skrev i en dagbok under första korsbandsskadan & när jag slår upp den röda boken med ett Skövde HF-märke på, så vill jag slå igen boken lika snabbt som jag öppnat den. Men det påminner mig också om att de förändringarna jag gjort nu, har påverkat min situation till det så mycket bättre.
Då var jag nedstämd mer än vad jag var glad, självklart i min ensamhet. Jag hade ont & svullnade oftare för att (pedantiska) jag envisades med att storstäda lägenheten dagar efter operationen trots att jag i princip desinfekterat stället dagarna innan. Nu är jag relativt tillfreds med situationen, jag väljer att ta hjälp av mina vänner & jag går inte igenom detta på egen hand.
Tack till alla som lyssnar, läser & hör av sig. & ett extra tack till er som hör av er genom @Team.KB, era historier är viktiga för mig & jag lyssnar gärna.
Även idag tänkte jag skicka med er två saker innan jag avslutar dagens inlägg. Två saker som jag vill att alla skadade tar med sig, oavsett vilken skada det innefattar.
- Ha tålamod. Det kan låta enkelt men ack så svårt det kan vara ibland. Kärleken till handbollen kan ibland få en att se blint & konsekvenstänkandet blir förkommen.
- Våga vara sårbar. Att visa att man är sårbar innebär inte att man är svag, snarare tvärt om. Om du visar dina vänner att du behöver stöd blir det lättare för dem att ge dig det.
Trevlig vecka till er & lycka till på era slut- & kvalspelsmatcher. & till er ungdomslag som ska delta i finalsteget i Malmö till helgen: lycka till & njut av en fantastisk handbollshelg, vi ses där! Självklart kommer @Team.KB vara på plats!
