Spelarporträtt: Stefan Kretzschmar

Stefan Kretzschmar, en fantastisk handbollsspelare och en intressant människa. Foto: Heiko Voigt foto-laechler.de

Östtyskt och rock’n’roll går ihop som tatueringar och piercings. Blandar du sen i lite handboll, lugn och Dennis Rodman skär det sig rejält. Det var nog därför han var så intressant, Stefan Kretzschmar.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Vad tänker du på när jag säger Stefan Kretzschmar, frågar jag Peter Gentzel i telefonen.
Jag tänker på en man som skapade många rubriker och stor uppmärksamhet för handbollen nere i Tyskland, svarar han.
Eller för att beskriva det på en mening, som när regisören Ridley Scott sålde in filmprojektet Alien som ”Jaws i rymden”, kan vi ta Staffan Olssons förklaring i en gammal intervju med Sportbladet.
Han kallas Rodman härnere.

Ja, och det var inte svårt att dra associationerna. När han klev in i handbollshallen såg han ut som han den förlorade medlemmen ur Blink 182. Tatuerad, ständigt nya frisyrer och piercingarna i ansiktet övertäckta med fler tejpbitar än en Gillete-rakad fjortonåring. Hela hans stil fångade blickar och vände nackar, och det var bara utanför planen. På planen vrickade han motståndarvrister och knorrade världsmålvakter. Näe, det var inte konstigt att de tittade.

Du kan inte säga att du hittar din väg helt själv. Rodman var den förste idrottsmannen med tatueringar och han skapade en ny märklig stil inom idrotten, sa Kretzschmar till Martin Frändesjö i en intervju för SVT.
Innan honom så var sporten alltid ren från tatueringar. Jag hade ett anbud från Barcelona i början av 90-talet och coachen sa till mig att ”Jag skulle vilja ha dig men jag kan inte kontraktera en spelare som har så många tatueringar.”. Helt otroligt, jag kunde inte spela för Barcelona på grund av att jag hade två jävla tatueringar, sådana var reglerna i början av 90-talet, haha. Självklart så följde jag Rodman under hans karriär och han var en otrolig spelare, framförallt inom returtagningen, jag gillade hans galna stil men jag kopierade den inte utan utvecklade en egen.

Miljö kontra arv

Men där fanns fler personer som bidragit till den egna stilen.
När jag sedan tänker på idoler inom handbollen så tänker jag på Kroatien, spelare som Cavar, han kunde spela vilken sport som helst med en boll, extremt talangfull. Han var också den coolaste spelaren jag någonsin sett spela handboll, såg aldrig nervös eller pressad ut, bara cool. Men mina föräldrar är mina klart största idoler, de var bra handbollsspelare men framförallt var de riktigt bra föräldrar.

Det vaskade redan runt där i blodet, handbollen. Pappa Peter Kretzschmar spelade 66 landskamper för DDR (Östtyskland) och blev sedermera förbundskapten för det Östtyska damlandslaget. Där spelade även hans fru och Stefans mamma – Waltraud Kretzschmar – som gjorde 217 landskamper för DDR och hade vunnit VM 1971 innan de två tillsammans vann VM-guld 75 och 78. Mellan det första och andra VM-guldet hade de fått sonen Stefan som föddes 1973. Just 73 skulle senare bli Stefans favoritnummer och bära namnet på hans bar hemma i Magdesburg. Och om någon på den tiden skulle diskutera arv kontra miljö i fallet Stefan Kretzschmar behövde man knappast vara utbildad psykolog för att få en nickning om vart det skulle ta vägen. Med nästan 300 landskamper i generna och känslan av att springa runt bland dubbla världsmästare innan sin sjätte födelsedag stod det nog rätt klart; grabben skulle lira handboll.

Herr Brands militans

Påplockad med kroaten Cavars cool, föräldrarnas speluppfattning, Rodmans look, östtysk spänst och en handled av gummi skulle det bli rock’n’roll i handbollseuropa. Kort efter sin sjätte födelsedag började resan. Han hade tidigt talang och talangen öppnade dörren till en idrottsutbildning i Dynamo Berlins ungdomslag. Hans tränare där såg potentialen i den gänglige pojken och satte ut honom på vänsterkanten, där han skulle bli kvar resten av karriären. Laget vann snart ungdomsmästerskapet i DDR och nya stjärnan Stefan Kretszchmar blev uttagen i ungdomslandslaget. Därifrån fortsatte bollen rulla vidare hela vägen upp till Bundesliga-laget SV Blau-Weiß Spandau, som nyligen gått samman med SC Dynamo Berlin. I sin första riktiga a-lagssäsong vann han som 19-åring lagets interna skytteliga på 125 mål. Målandet och spelet lockade till sig intresse från större klubbar och säsongen efteråt föll valet på Vfl Gummersbach, ledda av den framtide tyska demontränaren Heiner Brand. Han med mustaschen, ni vet. Under Brands strikta ledning valdes Kretzschmar till ligans bäste spelare två år i rad, 1994 och 1995.
Han var en jättebegåvad och fysiskt stark kantspelare med många skottvarianter, förklarar Peter Gentzel i telefon.

Säsongen 95/96 blev både Brand och Kretzschmars sista i Gummersbasch. Kretzschmar flyttade hem till SC Magdesburg där han senare skulle vinna både Bundesliga och Champions League. Heiner Brand tog som berömt över det tyska landslaget. Men trots prestationerna de tidigare nått tillsammans valde ändå Brand att peta sin förre adept från landslagsspel på grund av ”bristande laganda och själviskhet”, enligt Kretzschmar. Det gick ett helt år utan att de två pratade med varandra. Brand hade kommit in med gammal diciplin i ett nytt landslag.

 När han började i landslaget var det katastrof. Vi hade regler som var värre än i militären. Vid elva klocka på kvällen var det sängdags och Heiner satt på golvet och höll koll på en. Vid middagen fick vi ta lite ketchup, ingen majonnäs. Cola, Fanta, Sprite var förbjudet. Och rökning ska vi inte ens prata om. Brand var absolut militant, sa Kretzschmar till Die Welt.

Men de båda slöt fred efter ett personligt besök av Heiner Brand i Magdesburg och 1998 vann de tillsammans brons i Italien-EM. Efter det började även Brand lugna ner på de militanta restriktionerna och den avslappnade Kretszcmar fick åter mer svängrum att leka på.

Mitt personligen starkaste minne av Stefan Kretzschmar är när han i svart landslagsdräkt, blonderad och tatuerad får ett utspel till sin vänsterkant, tar emot, satsar in, hoppar upp, får en knuff, vrider runt i luften och slänger iväg ett skott med ryggen mot mål. Nätet rasslar till och målvakten rycker uppgivet på armarna som ”Vafan, hur..”
En leende Kretzschmar springer tillbaka till försvaret.

Men leendet fanns inte alltid där på planen. Inte när han stod i landsagsdräkten inför match och hörde nationalsången bomba ut över arenan. Då sjöng han inte ens. Minnena från en natt i Berlin när han var sexton satt fortfarande för hårt. Han och en kompis hade stått i tunnelbanan och väntat på vagnen. Men istället för ljudet av framrusande tåg hörde de marcherande kängor bakom sig och när de vände sig om såg de ett dussintals fulla skinheads närma sig snabbare. Stefan blev svårt misshandlad.
Hans vän mördades.
Det var den dagen mitt hat för Tyskland föddes, berättade han i en intervju med Der Spiegel.

EM, mättnad och MTV

Trots det starka hatet mot nationens fulare delar spelade han ändå för det tyska landslaget under hela sin karriär. 218 landskamper blev det till slut. En fler än mamma. Och 821 mål. Men inget guld. Det blev ”bara” tre silver som bäst. Bland annat i den, här hemma, legendariska EM-finalen 2002 i Globen då Staffan Olssons hela varelse fladdrade till med håret och sköt matchen till övertid där Sverige lyckades vinna.
Men vid den här tidpunkten av 00-talet hade handbollen börjat att tappa mark mot andra intressen i Stefan Kretzschmars tillvaro. Han hade redan spelat professionell boll i över tio år och vunnit skytteligor, utmärkelser, cuper och Bundesliga. Endast handbollen räckte inte längre.

Jag var nyfiken på en hel del saker i livet. Jag hade aldrig mina bästa vänner inom handbollen, jag separerade de världarna. Okej, jag älskade spelet och att träna men de där människorna som alltid är inom handbollen både på jobbet och på fritiden tror att det är den riktiga världen. Jag var intresserad av så många saker utöver den, vad kan man finna inom TV, radio, musik och så vidare. När jag var ung, i slutet av 20-årsåldern, fick jag en del erbjudanden att göra en egen MTV-show och vi producerade 100 avsnitt vilket var en fin erfarenhet. Jag gjorde även morgonshower för radiostationer. Jag var även involverad i några filmer som gick upp på bio och var inne i musikvärlden. Jag ville helt enkelt se och lära mig andra saker än de inne i handbollsvärlden, berättade han i Frändesjös intervju.

Kärleksexplosion i tyska tidningar

Tillsammans med sin medialt tacksamma utåtriktade personlighet var det ändå Kretzschmars uppmärksammade uppbrott med frun Maria Linares som knuffade upp, eller ner, honom till statusen nationalikon. Eller inte bara själva uppbrottet i sig utan vem han bröt upp för.

Franziska van Almsick hade sedan 14 års ålder vid OS 1992 varit en av Tysklands största idrottspersonligheter. Det simmande underbarnet hade slagit till med två silver och två brons i spelen och började snart tjäna uppmärksamhet och miljoners pengar på sitt utseende och utstrålning. Men inför OS 1996 blev den enorma guldpressen för tung och gulden uteblev. Revanschen skulle komma i OS 2000 i Sydney, där även de tyska handbollsherrarna deltog. Men återigen blev pressen för stor och hon misslyckades. Misslyckandet visade sig dock leda till något annat. Det var därnere hon hittade Stefan Kretzschmar, som själv hade missat det avgörande skottet i förlustkvartsfinalen mot Spanien. De två klickade direkt, de kunde prata om allt, högt och lågt, lyckanden och misslyckanden.

Kretzschmar lämnade sin fru och deras nyfödda dotter för van Almsick efter OS och historien exploderade i tysk press. Det började rotas i när och hur och varför och paret började snabbt kallas för Tysklands David och Victoria Beckham, eller Kretzsche unt Franzi.
Kretzsche tatuerade in Franzis ansikte på vaden, kommer ni ihåg den? Och Franzi gick från oskyldigt simproffs till att posera för magasinet Maxim med nybläckade hjärtan, taggtråd och flammor i svanken. Men lika brinnande som det var inuti den där kärleksbubblan, lika infekterat var det utanpå. Van Almsick fick inte sitta med de andra spelarfruarna på Magdesburgs matcher, där satt nämligen fortfarande ex-frun Maria Linares med deras dotter. Linares och dottern bodde kvar i stan och firade fortsatt högtider och hade middagar med Stefan. Sitautionen blev till slut ohållbar för Tysklands största par och Kretzsche unt Franzi bröt upp 2004 efter rykten om olika kärlekssyn och kladdiga kvinnoaffärer. Sen dess har Kretzschmar hittat tillbaka till sin Maria Linares och 2008 fick paret sitt andra barn.

Framtidsflow

Efter spelarkarriären jobbar han nu som expertkommentator inom Bundesliga samt mycket med ”networking”. Han säger att han inte saknar att stå där i träningshallen kl 10 på morgonen i kortbyxor men om resten av framtiden vet inte en av handbollhistoriens mest avslappnade karaktärer så mycket.

Jag har aldrig några framtidsplaner, I just go with the flow. Jag tänker kanske vad som kan hända det närmaste sex månaderna upp till ett år. Men du vet, varje månad kommer det ett anbud från något håll och du måste vara öppen för dem, vad som är bäst för dig själv och din familj just nu. Kanske är det något som kommer och som kan förändra ditt liv totalt. Är du då så fokuserad på de närmaste fem åren kan det vara svårt att styra om ditt liv till något annat. Jag har vissa drömmar, en dag kanske jag flyttar till USA och startar upp ett handbollsprojekt där, eller så flyttar jag till Mallorca för att starta upp ett handbollslag där.
Det gäller att leva med ett öppet sinne så ordnar det sig.

5 Kommentarer

  1. Fantastiskt spelarporträtt av en lirare vi alla saknar! Ser fram emot fler i framtiden. Keep up the good work!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here