Första halvlek var en segdragen strid om taktpinnen eller målvaktsbriljans och skarpt försvarsspel, allt beroende på synsätt. När det väl lossnade hade Sverige odiskutabelt få bekymmer med Slovenien, som försvann ur segerdiskussionen med 28–22.
Glenn Solberg vaskade om i startsjuan, bland annat med Jim Gottfridsson på bänken. Niometerslinan var den allra mest lovande, Felix Claar mellan Eric Johansson och Lukas Sandell och Slovenien kunde räkna med kvicka rörelsemönster.
Lucas Pellas gick först i straffkön för kvällen, efter en bom gjorde Slovenien 3–1. Det fortsatte att häxa från om sju meter även om Sebastian Karlsson anmälde sig med en nätkänning och minskade avståndet.
Sammanlagt fler missar än mål i straffskyttet och framåt gick det överlag trögt för blågult en lång stund. En hel del fruktlöst trampande och oprecisa avslut tvingade Andreas Palicka att storspela mellan stolparna för att hindra motståndarryck.
Efter 13 minuter kom det första ”enkla målet” genom Pellas på språng. Fler omställningar var en del i receptet för att lämna temposörjan som bara Slovenien kunde uppskatta.
Bergendahl fullföljde till 7-6. Jonathan Carlsbogård hittade rätt i nästa anfall och mitt i smeten stod energialstrande Palicka som tog i från tårna efter varje räddning.
Plötsligt haglade kontringsmålen och Sverige fick träff med 6–1 på nio minuter fram till fyra måls försprång i paus.
Knäckfrågan inför fortsättningen var om landslaget skulle kunna utnyttja sitt momentum. Svaret blev ja med fyra raka mål innan Slovenien hann spräcka nollan efter paus.
Som matchen utvecklade sig fanns målsprutorna föga förvånande på kanterna, Sebastian Karlsson gjorde sin bästa EM-match med sex mål och Lucas Pellas tackade för förtroendet när han befann sig i zonen till sammanlagt åtta fullträffar.
Sverige rodde hem två tydliga poäng till slut och lade sig i skuggläge med samma poäng som Danmark inför den tidiga gruppfinalen fredag kväll.
Slovenien–Sverige 22–28 (7–11)
