Ett fantastiskt mästerskap är snart till ända och de två mest förändringsvilliga försvarslagen, är än en gång i final. Här är mitt All-Star Team, bestående av de bästa försvararna, den bästa målvakten, den bästa anfallaren och turneringens MVP. Varför försvarsinriktat och inte de bästa anfallarna? Handboll startar alltid bakifrån och tittar vi på de mest framgångsrika landslagen, de senaste 20-30 åren, så vinner ofta de bästa försvarslagen guld.
Vänsterytter – David Mandic, Kroatien
Från anonym till en av de bästa, ser flera likheter med den störste av dem alla, Patrik Cavar. Mandic har en enorm arbetskapacitet, användbar på flera positioner, allt från vänsterett till vänstertvå till center, och har blivit i det närmaste oumbärlig för sitt Kroatien. Hemspringet har gått från något halviktigt, till kanske den viktigaste delen i dagens handboll, och Mandic hemspring övertrumfar faktiskt hans offensiva kontringar. En av flera succémän i detta underbara Kroatien.
Högerytter – Blaz Janc, Slovenien
Vindsnabb, fysisk och oerhört smart i sitt försvarsspel. Fick göra a-landslagsdebut i väldigt ung ålder, när Veselin Vujuvic var förbundskapten, och gick direkt in laget. Spelare som Gajic och Marguc, petades omgående. En modern spelare, som kan extraknäcka på flera positioner. Oerhört taktisk, och kan vara väldigt offensiv i sitt försvarsspel, men klarar sig utmärkt på sex meter också. Janc har en utväxling i sitt löpsteg, som jag inte sett på någon annan spelare här i EM, både i kontring och i hemlöp. Trots ung ålder så känns han väldigt rutinerad.
Halvback – Raul Entrerrios, Spanien
Entrerrios är inte bara en av de bästa spelarna offensivt, han är minst lika skicklig i defensivt, om inte bättre. Raul har tagit med sin spelförståelse från playmakerrollen och in i det defensiva pusslet. Tittar vi på Spaniens försvarsspel, så besitter varje spelare en skyhög kompetens och Entrerrios är en av flera spindlar i nätet. Han är skarp på att stressa fram misstag hos motståndaren och styr dem ofta in i svårlösta situationer. Och det spanska försvarsspelet handlar just om detta, att lura och styra sin motståndare, mot en alltmer knepig terräng.
Halvback – Eivind Tangen, Norge
Förbundskapten Berge benämner alltid Tangen, med att han har en X-faktor. Skottet är något utöver det vanliga, alla vet om detta, men det är ändå väldigt svårt att stoppa. Men det som Eivind har visat upp i detta mästerskap, är ett försvarsspel, på en väldigt hög nivå, och det har överraskat mig. Han är ju som alla norrmän, väldigt fysisk, och när han nu använder den kraften på rätt sätt, i försvarsspelet, är han väldigt svår att ta sig förbi. En positiv överraskning och ytterligare en spelare från Norge, som löser både försvar och anfall på ett optimalt sätt!
Centerhalv – Alexis Borges, Portugal
Ex-kubanen, som numera är en av de viktigaste spelarna i Portugal. Han bygger sitt spel på ruskig fysik, ser ut som en brottare i kroppen och när han fått tag i fienden, så är man fast. Borges är den som styr Portugals försvar, opererar ofta över stora områden och verkar outröttlig. En drömspelare för en coach.
Center – Domagoj Duvnjak, Kroatien
Duvnjak har i den offensiva rollen, i Kroatiens försvarsspel, gjort just försvarsspelet till en konstart. Alltid placerad mellan nio till elva meter, mitt framför mittnian. I början av matcherna så löser motståndarna problemet ganska lätt, men efter en stund så börjar det kärva. Passningsspelet förläggs allt högre upp i banan (vinst för Kroatien) eller så börjar ytterniorna att söka svåra passningsalternativ förbi Duvnjak och då kommer de tekniska felen. Ett mästerligt försvarsspel, med en mästerlig dirigent, Domagoj Duvnjak.
Målvakt – Torbjörn Bergerud, Norge
Har gått från att ha varit Norges akilleshäl, till att vara det stora utropstecknet! Han har fått spela andrafiolen i sitt Flensburg efter den fantastiske Buric, men i EM har han exploderat. Norges målvaktstränare, Steinar Ege (Norges bästa målvakt genom alla tider), har hela tiden sagt att Bergerud varit mer talangfull än han själv (ödmjukt sagt) och nu börjar jag verkligen tro honom. Bergerud är väldigt bra i sin positionering och har agerat som rena väggen, på både frilägen och niometersskott. Han är fortfarande bara 25 år ung och hans resa som stormålvakt, har bara ut men det beskrev jag ovanför. Ett geni som alla älskar att älska.
Bästa anfallare – Sander Sagosen, Norge
Turneringens, i särklass, bästa offensiva spelare. Har någon spelare varit lika dominant i ett mästerskap, jag tror inte det, samtidigt har Sagosens dominans gjort att hans medspelare (i matchen mot Kroatien), ibland stod och väntade på vad Sandor skulle göra härnäst. Jag ser han lite som hockeyns Peter Forsberg. Han är både målgörare och en extremt bra passningsläggare. Men det han har, som inte alla stjärnor har, är att han gärna stryk, i både anfall och försvar. Detta gör honom exceptionell svår att hantera för ett försvar, omöjlig skulle jag säga. Han är bara 24 år ung och kommer vara på tronen under lång tid framöver.
MVP – Domagoj Duvnjak, Kroatien
Handbollens absolut största ambassadör och påminner en hel del om sin föregångare, Ivano Balic, när det gäller karisma, passion och att kunna leda sitt lag. Duvnjak kan trollbinda en publik på ett närmast magiskt sätt, både med sitt sätt att vara som person, men framförallt, hur han spelar handboll. Detta ständigt letande efter det avstämda skottet, det krångliga inspelet eller det brutala genombrottet. Eller när han helt tar ned tempot och nästan haltar framåt med bollen vid sin sida. För att inte tala om hans försvarsspel, men det beskrev jag ovanför. Ett geni som alla älskar att älska!