Jihed Jaballah fick sporadisk erfarenhet från Handbollsligan under fem månader i IFK Kristianstad 2019/20. Tunisiens landslag tar mittsexan tillbaka till svensk mark och snart en måstematch i Malmö Arena.
En avgörande dag väntar Tunisien efter bergochdalbanan i premiären. Mot Belgien är det i princip bara vinst som gäller, att blanda in seger mot Danmark i sista omgången i ekvation är en alltför långsökt variant.
– Vi är fortfarande chockade efter resultatet igår (27–27). Men det känns som vårt öde att gå vidare till nästa omgång, vi ska göra vårt allra bästa imorgon, säger Jaballah.
Efter 60 slitiga VM-minuter har Tunisien en poäng. Belgien har noll, men skickade en varningssignal genom att göra nästan 30 mål på Danmark.
– Det är ett stort antal, absolut. Danmark har har ju världens bästa målvakt och ett starkt försvar.
– För oss handlar det om att öka aggressiviteten och hjälpa våra målvakter. Det behövs verkligen, det var ingen klassmatch bakåt senast, säger Tunisiens linjekämpe som gör sitt fjärde VM.
– Jag försöker stötta lagkamraterna eftersom jag har mer erfarenhet från flera klubbar i Europa. De unga spelarna som kommer från den tunisiska ligan och träningsmatcher inser snart att det är skillnad när de kommer hit.
”Mental utmaning” i Kristianstad
En av klubbarna på Jaballahs cv är IFK Kristianstad som värvade mittsexan som mästarlag sommaren 2019. Efter en krånglig upptakt med visumproblem fick tvåmetersmannen bara ett fåtal ligamatcher på planen och blev bortvald i konkurrensen på linjen.
Hur ser du på tiden i Kristianstad?
– Det var en mental utmaning, jag var inte van att sitta på bänken och den stora chansen dök aldrig upp. Sen var jag iväg med med landslaget och vann ett pris (bästa linjespelare i afrikanska mästerskapen), bara för att komma tillbaka till bänken här.
– Kanske såg ”Ljubo” (Ljubomir Vranjes) inte mina kvaliteter, min spelstil fungerade kanske inte. Iallafall minns jag fortfarande fansen i Kristianstad och har kontakt med flera av spelarna, fortsätter Jaballah.
I februari 2020 gick han på lån till en kuwaitisk klubb och hade redan avtalet klart med Tatran Presov till säsongen därpå.
Jaballah inledde fjoråret i Dunkerque och har en höst i Super Globe-laget Al-Kuwait med sig till Malmö.
– Al-Kuwait försöker bygga upp en handbollskultur med spelare från till exempel Portugal, Kuba, Tunisien och Serbien. Som tur var har de mycket pengar så att de kan köpa spelare, ler han.
Hur ser du på din vidare karriär?
– Jag är inte alltför gammal, 33 år. En tanke är att återvända till Europa och då ligger den franska ligan närmast till.
Tunisien har flera franska kopplingar. Den främsta för närvarande är coachen Patrick Cazal, dubbel VM-guldmedaljör under sin aktiva karriär. Bara tre-fyra månader in på det nya jobbet har Cazal ett hästjobb för att ta Tunisien till huvudrundan, särskilt efter poängtappet mot Bahrain.
Jaballah litar på tränarens arbetsmetoder över tid.
– Han försöker. Jag känner honom från min tid i Dunkerque och har arbetat med honom i ett halvår. Han lägger mycket tid på försvaret och vill göra det kompakt. Han vann till och med den franska ligan utan att ha något superlag men det var en försvarstriumf.