EM-special: Frändesjös förstasexa – Epidemin bland de vänsterhänta & Magnus Anderssons succé i Portugal

Martin Frändesjö är expert i NENT Groups EM-sändningar på Viaplay, TV6 och TV10. Här tar han ut sin förstasexa i form av heta spelare och ämnen, samt någon eller något som förtjänar att bänkas.

1. Sander Sagosen

Sander Sagosen har inlett EM på ett makalöst sätt och just nu är det få spelare som övertrumfar trönderen. Att han dessutom lirar på sin hemmaplan och födelseort, Trondheim, gör ju inte sagan sämre.

När nu Karabatic har abdikerat, är det ett ypperligt läge för Sagosen att stiga upp på tronen och regera under lång tid framöver. Det spelet som han presterar just nu är ganska overkligt. Alla vet vad han gör men ingen kan stoppa honom. Explosionen i hans steg-i-sättningar, målsinnet och den totala kontrollen över spelplanen är några egenskaper som han är bäst på.

Men det som imponerar allra mest är hans förmåga att alltid spela fram bollen till sina medspelare, i absolut rätt ögonblick och att det alltid ser ut som han har hur mycket tid som helst till förfogande.

2. Temposkiften

Ibland när jag har hört intervjuer med New York Rangers Henrik Lundqvist så talar han ofta om hur viktigt det är att hitta olika sätt att vinna matcher. Efter Sveriges match mot Slovenien så talade Sverige om att de hamnade i motståndarnas tempo och skulle haft ett högre tempo själva.

Det där med att laborera med tempo, är ett av de svåraste momenten i handboll och kan ha väldigt positiv effekt, för de lag som kan utföra det. Och samtidigt är det befriande och så mycket roligare att se detta och inte bara lag som vill driva tempo hela tiden. Här har många lag mycket att lära, fortfarande.

3. Ljubomir Vranjes

Vranjes var tillbaka i Scandinavium och han var tillbaka som en vinnare. Fokuseringen, coachningen, lugnet och sättet han hade förberett sitt lag på var ren klass. Ljubomir har dessutom satt igång en generationsväxling och flera äldre spelare kom inte med i truppen på grund av olika orsaker. Med andra ord kommer Slovenien vara slagkraftigt även i framtiden och inte bara under EM.

I studion sa Ljubo att laget fick fyra starter att välja mellan och efter starterna var det upp till spelarna själva att finna lösningarna. Låter både uppstyrt och fritt på samma gång, och kanske ett perfekt förhållningssätt för en ny coach att förhålla sig till sitt nya lag. Spännande fortsättning följer…

4. Epidemin bland de vänsterhänta

Jag har aldrig varit med om att ett landslag haft fem vänsterhänta spelare indisponibla under ett mästerskap. Ekberg (tackat nej), Zachrisson (skadad), Lagergren (?), Kim Andersson (tackat nej) och Linus Persson (skadad). Detta har ju givetvis ställt till det något oerhört, även om Pettersson och Chrintz varit fullgoda ersättare på kanten så här långt.

På högernio kan Sverige köra med högerhänta spelare i kortare perioder, men över längre block blir det problematiskt och alltför statiskt. Nu vet jag inte om Jack Thurin är lösningen, men han skjuter och passar med vänsterhanden, vilket är en hårdvaluta i blågult just nu och kan passa bättre in i vissa spelmoment. Intressant att se honom i matchen mot Polen, för där måste han väl få spela.

5. Island imponerar vidare

De krigar för varandra på ett sätt som bara islänningar gör och det är underbart att se. Igår, i matchen mot Ryssland, löstes allting på egen hand höll jag på att säga, det vill säga utan någon större hjälp från sin världsstjärna Aron Palmarsson. Han lär dock behövas i den avslutande gruppspelsmatchen mot Ungern, där Island går för vinst och samtidigt få med sig två poäng. Men den matchen gäller otroligt mycket, inte minst för Danmark, som åker ut om Ungern tar poäng. Dramatik utlovas.

Men Island igen, detta fantastiska handbollsland som denna gång har fyllt på med lite härliga ungdomar, blandat med rutin och på bänken sitter den legendariske tränaren Gudmundur Gudmundsson och den legendariske målvakten (nu målvaktstränare) Tomas Svensson. Island brukar ju starta starkt i turneringarna, för att mattas ju längre in de kommer. Denna gången känns det dock annorlunda; spelet stabilare, självförtroendet mer trovärdigt och målvaktsspelet lite vassare. Det här kan bära en bit.

6. Magnus Andersson har lyft portugisisk handboll

Hela nio spelare i Portugals landslags kommer från Magnus Anderssons Porto. Spelarna Rui och Quintana är de två viktigaste spelarna i Portugals landslag, men fortfarande relativt anonyma utanför landet.

Rui som spelar i Porto (precis som Quintana) har haft en briljant säsong och även en stark inledning på EM. Hans blick för spelet, tålamodet och disciplinen gör honom till en riktigt vass playmaker.

Quintana, målvakt, coolheten personifierad, och inte minst, den kanske vassaste burvätktaren så här långt in i turneringen. Hans positionering är fantastisk, när han räddar skotten så visar han ingenting utan är helt iskall (lite som Peter Gentzel på sin tid). Honom lär klubbarna runt om i Europa jaga.

Magnus Andersson har skaffat sig en unik position i Porto där han kan stanna hur länge han vill, även om lägenheten var iskall när han kom hem efter några dagar i Göteborg…

BÄNKEN: Peruncic, Koksharov och Dinart

Alla gamla storspelare och alla numera förbundskaptener, men frågan är, hur länge till?

Serbien med Perunicic på bänken ser lika förvirrat ut som vanligt och smärtsamt att skåda. Skickliga spelare som inte får den ledning de förtjänar, tråkigt. Ryssland med en av de bästa spelarna/kanterna/försvararna genom alla tider på bänken, Koksharov, men det är inte mycket roligare här. Laget är lagom talangfullt, men vi som var med för tjugo år sedan ser inte ens en skugga av det Ryssland som tog OS-guld i Sydney 2000. Utvecklingen har gått rakt ned de sista tjugo åren och frågan är; vart är Ryssland på väg?

Till sist, en epok har gått i graven eller är det bara ett hack i kurvan? Frankrike med Dinart på bänken har alltså fått lämna ett EM-slutspelet innan det egentligen har börjat. Ett Frankrike där det vimlar av vassa spelare men där avsaknaden av ett anfallsspel är gigantiskt stor. Får Dinart vara kvar nu, ja det blir intressant att se. Jag tror ju laget hade haft en betydligt större chans om han haft kvar mittnian Nicolas Claire i laget och inte bara satsat på skytte, men nu blev det så och uttåget är ett faktum. Intressant fortsättning lär följa.

Kommande matcher

Tisdag 14/1
18.15: Österrike – Nordmakedonien, Viaplay
18.15: Bosnien & Hercegovina – Frankrike, Viaplay
18.15: Schweiz – Slovenien, TV6, Viaplay
20.30: Ukraina – Tjeckien, Viaplay
20.30: Portugal – Norge, Viasat Sport Extra, Viaplay
20.30: Polen – Sverige, TV6, Viaplay

Onsdag 14/1
18.15: Island – Ungern, TV10, Viasat Sport Extra, Viaplay
20.30: Ryssland – Danmark, TV10, Viasat Sport Extra, Viaplay

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here