Sverige körde som väntat över Japan i EM-genrepet och vann med 43–23. Bredden, sju mot sex och kommande nivåhöjning – här är Ola Selbys tre punkter.
Sveriges otroliga bredd
Det har sagts förr, men det tål att sägas igen: bredden i det här svenska laget är brutal. Idag inledde andrauppställningen från start och då var det trots det nästan idel Champions League-spelare (den enda som inte spelar CL till vardags är Max Darj, som spelar i topplaget Füchse Berlin) på plan. Det ÄR två bra spelare på varje position (dessutom med klasspelare som Simon Möller, Karl Wallinius och Jonathan Edvardsson i laget) och det kommer betyda mycket för Sverige under EM, där det viktigaste trots allt blir att inte låsa sig vid vissa uppställningar utan våga ändra baserat på dagsform och annat.
Skulle Sverige spelat mer sju mot sex?
Jag tycker nog att Sverige kunde ha använt sig mer av den spelformen, att bara spela det i ett par anfall är på tok för lite. För visst behöver Sverige träna på det, framförallt eftersom ”Stycket” är ny i det här laget. Å andra sidan handlar det kanske om en värdering att inte ge motståndarlagen i EM för mycket att gå på gällande hur Sverige spelar sju mot sex kontra att Sverige behöver träna på det under match. Och hur mycket ger det att spela det massvis mot ett motstånd av Japans kaliber? Men oavsett har jag svårt att förstå varför de inte provade det spelet oftare.
Anledningen till att jag tar upp sju mot sex är att Sverige behöver fler vapen att ta till när det är dags för riktigt svåra matcher. Fungerar inte spelet, som det verkligen inte gjorde i VM-semifinalen mot Frankrike, då vore det kanon för Sverige att kunna plocka fram ett effektivt och vältrimmat sju mot sex.
Är Sverige redo för tufft motstånd i huvudrundan?
Jag vet att jag är lite tjatig här, jag har ju tagit upp det förr. Sverige har säkert valt Japan som motstånd av en anledning och jag köper att det finns fördelar i att inte möta de bästa lagen före mästerskapet (svårare för motståndarna att läsa in sig på Sverige, för att nämna ett exempel), men det faktum att Sverige den här landslagssäsongen spelat mot Ukraina och Japan två gånger känns lite skakigt, det är ju inte direkt motstånd som utmanat Sverige.
Och kommer det faktumet att innebära problem för Sverige längre fram? I huvudrundan väntar matcher mot Danmark och Norge och då riskerar nivåhöjningen att bli något av en chock, oavsett hur många gånger de svenska spelarna har mött de danska och norska i sina klubblag. Det återstår att se huruvida landslagsledningen tog rätt beslut med motståndarlagen före EM, men jag tvivlar.