Utmaningen, vändningen & hyllningen – här är Ola Selbys tre punkter efter att Sverige besegrade Slovenien med 35–31.
Utmaningen
Det här var första gången i turneringen som Sverige verkligen utmanades. Visst, det var jämnt en stund i de tre första matcherna, men det här var ändå något annat. Slovenien hade ledningen i paus efter att de totalt stängt ner Sveriges andrafas-spel och kontringar under 30 minuter. Försvarsspelet störde Sverige rejält, som inte fick igång något spel alls i första halvlek. Och när Slovenien sänkte tempot i sitt anfallsspel såg det bitvis frustrerat ut i det svenska laget. Det här var nog nyttigt för Sverige, att de utmanades rejält och så klart att de till slut löste utmaningen och vann matchen.
Vändningen
Men trots att det inte var mycket som gick Sveriges väg i den första halvleken – Sverige hade inte ett enda kontringsmål (!), Slovenien hade fler räddningar än Sverige och det såg lite halvstressat ut, så var underläget bara med två mål. Och det fanns nog ändå en känsla i arenan att Sverige skulle få ordning på det, framförallt med tanke på att de hade tid att snacka ihop sig i halvtid, med taktikerna Apelgren och Fahlgren i spetsen. Och visst blev det så – Sverige spelade upp sig rejält i andra halvlek och lyckades vända matchen, även om det inte på något sätt var en enkel resa (vilket kanske var precis vad det här laget behövde).
Hyllningen
Jag vet att det inte har med själva matchen att göra, men jag vill ändå nämna dels Viaplays fina stund med Per Carlén i studion och sen hyllningen på innerplan där Pelle fick ta emot publikens hyllningar före avkast. En fin stund, och det är något svensk idrott onekligen kan bli bättre på, att hylla våra hjältar. Jag är säker på att det här är något Carlén kommer att minnas länge. Och förhoppningsvis kan det ge honom energi i kampen mot cancern.
