Sveriges mittsexor om positionsskifte, korsbandsskador och Whitney Houston

Linn Blohm och Anna Lagerquist. Foto: Bildbyrån

Linn Blohm och Anna Lagerquist har utgjort en svensk linjeduett sedan ungdomslandslagen i årskull 92/93 – där de vann JVM-guld tillsammans. Så de känner varandra väl. Och vill varandra väl. De samsas i princip om speltiden och det verkar inte finnas någon nämnvärd konkurrens.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

– Man har hört historier från andra lag där spelare på samma position typ inte ens kan prata med varandra för att det är så hård konkurrenssituation. Med mig och Anna känner vi varandra så otroligt bra och glädjer oss för varandra, säger Linn Blohm.

Det räcker inte med att prata med varandra. Under tiden i ungdomslandslagen blev de till och med inskickade i ett bås för att sjunga med varandra, som en teambuilding-övning.

– Jag minns att vi spelade in en studio en gång, vi skulle sjunga en Whitney Houston-låt. Jag har för mig att Linn sjunger väldigt bra. Men den där inspelningen är något som man i efterhand bara ”varför ifrågasatte man inte det här mer?”, skrattar Lagerquist.

Och om vi skulle gräva fram den inspelningen, då är det slutpratat med Handbollskanalen?

– Då är det slutpratat. Då försvinner även Carin (Strömberg) och Loui (Sand) från intervjuerna.

I år är det mindre fokus på sång och mer fokus på de båda mittsexornas defensiva arbete i försvarsminister Sabina Jacobsens frånvaro. Blohm och Lagerquist, tillsammans med Elin Hallagård, har plockat upp det ansvaret och delat ut det på tre. På ett imponerande sätt. Så pass imponerande att en ibland kan glömma av hur farliga Sveriges linjespelare är i offensiven.

Anna Lagerquist har gjort näst flest mål (51) av alla linjespelare i danska ligan och Linn Blohm har gjort sjätte flest (35) med två matcher mindre spelade.

– Jag är van vid att det blir mycket försvarssfokus, och det är okej, men jag har alltid sett mig själv som en tvåvägsspelare och för mig är anfallsdelen lika viktig. Jag lägger lika mycket fokus på utvecklingen där och det tycker jag att jag har gjort den här hösten. Sen kanske det inte riktigt kommit fram lika mycket i landslaget, säger Anna Lagerquist.

Linn, hur skulle du beskriva Anna som spelare?

– Hon är en som verkligen krigar, fullt ut. En terrier som går in och ger max i allt. Man vet vad man får av henne och hon gör allting som man ska göra det. En grej är till exempel i anfallet, där går hon mer rakt på mål medans jag kanske försöker en lobb, säger Blohm.

Anna, hur skulle du beskriva Linn?

– Jag tycker att hon är väldigt duktig både bakåt och framåt. Hon har en bra blandning av att kunna stå och hålla spärrar men är även rörlig och kan rycka ifrån. Hon kan mycket om allt, en stark allround-spelare, svarar Lagerquist.

En bit av Blohms mångsidiga skicklighet sitter förmodligen kvar från hennes tid som niometersspelare. ”Blomman” ordnade inte in sig på linjen förrän i 15-årsåldern efter ett riksläger. På det lägret blev hon till och med uttagen i All Star-matchen som mittnia och straffskytt.

– Jag blev ofta punktad i matcherna på den tiden och då fick jag springa in på linjen istället. På det sättet såg landslaget mig även som en linjespelare. Så efter rikslägret blev jag uttagen som både mittsexa och niometer. De frågade mig om det var okej att spela linje och jag har alltid varit sån som ”bara jag får spela så är jag glad”.

Då är man rätt formbar också, som 15-åring?

– Det tror jag. Och jag tror att det var en stor fördel för mig att jag hade varit niometersspelare innan för jag vet visste ju då hur jag ville att mittsexorna skulle röra sig. Så sen gjorde jag bara så som jag ville att min egen linjespelare skulle göra när jag var nia. Men det var först i A-laget med Sävehof sen som jag bara började spela heltid på linjen.

Skulle du kunna ta en mittnio-roll i landslaget idag?

– Njae, det vet jag inte. Men kanske om jag skulle få träna lite, haha. Men jag har sagt det att den dagen jag flyttar hem till Sverige så kanske jag kan gå ut lite mer på niometer igen. Avsluta därute.

Jaha! Det längtar vi till. Men så länge, när vi har dig här på linjen, har du några tips till ungdomar med mittsex-ambitioner?

– Det handlar väldigt mycket med samspel, för man kan inte göra allting själv som linje. Och så är det bara att försöka sig synlig för inspel.

– Sen gäller det att inte bli arg. För man får ju mycket smällar mot sig och saker som motståndarna egentlige inte får göra – dra i tröjan och sånt. Då gäller det att bara andas och börja om. Det är inte något jag har haft naturligt i mig, det har jag tränat mig till, haha.

För Anna Lagerquist började mittsex-”karriären” ännu lite tidigare, i elva- eller tolvårsåldern, gissar hon. Innan det provade hon på både målvakt och mittnia. Sen tyckte hennes tränare att hon kanske borde vara på linjen lite mer.

– Så jag sprang runt därnere och tyckte det var roligt, säger hon.

Även Annas yngre bror, Otto Lagerquist, är mittsexa till vardags i HK Malmö. Så det är något som går i släkten. Men det verkar inte som att barnrummen hos familjen Lagerquist i Lund var tapetserade med planscher på Tina Flogman, Begoña Fernandez eller Heide Löke.

– Jag har aldrig riktigt haft några idoler på det sättet. Jag har inte kollat så mycket på handboll. Jag tycker att det är jättekul att spela men jag är liksom ingen handbollsnörd och kan droppa spelarnamn bara sådär – det måste jag lära mig inför matcherna.

Har du någon drömklubb eller speciella mål?

– Inte det heller direkt. Det är klart att man har hunnit med lite i karriären men det är samtidigt klart att det finns mer man vill hinna med. Bara det att få flytta till Danmark och att leva på handbollen är häftigt. Men jag känner att jag inte har nått min fulla potential än.

Det ser man ju fram emot, din fulla potential!

– Och så visar det sig att EM 2018 var min peak, haha. Men jag hoppas och tror inte att det är så.

Aningen mer utlagda planer och mål finns det hos Linn Blohm. Ingarö-födda Blohm har varit proffs i Danmark i fyra år, nuförtiden i Köpenhamn, men hon kan ändå tänka sig att packa ner handbollsskor och barnskor och flytta vidare för att nå ett av sina stora mål – Final Four i Champions League.

– Även fast jag har fått barn nu så har jag inte stängt av resten av världen som möjlighet. Jag har fortfarande drömmar om att komma ut till andra ställen. Fast Köpenhamn har ju en ambition om att spela Final Four år 2021. Om det slår in så är det inget som säger att jag måste iväg, men just nu måste man komma ut i världen för att ta sig dit till F4 – vilket är en dröm för mig.

För tillfället är de båda på plats mitt i EM-showen i den stora vida världen (läs Nantes) med hundratals kameralinser på sig och miljoner soffsupportrar och skärm-coacher ute i lägenheterna. Men det var inte längesen som det såg ut att vara långt borta för att få spela mästerskap som de här.

Jag har skrivit fråga om ”Korsbandsskada” här. Lite med tanke på Daniela Gustin som fick åka hem med det och har en lång väg tillbaka. Ni som råkat ut för varsin korsbandsskada, hur var det för er?

– När det händer känns det faktiskt bara skit, man kan inte säga på det något annat sätt. Man vet exakt hur hon känner. Det finns inget man kan säga som gör det bättre. Samtidigt som man ser tillbaka till det så gick det fortare än man trodde. Det var värst i början, säger Anna Lagerquist.

– Den jobbigaste tiden var mellan skadan och operationen. Då ville man bara komma igång med rehab och se fram emot nåt. Emellan var det mest hopplöshet, förtvivlan, ledsen, och bara försöka stå ut. Men idag är det så många som har dragit sitt korsband och kan dela sin resa. Man vet att funkar att komma tillbaka. Och peppar, peppar. jag har inga problem alls idag, säger Linn Blohm.

– I efterhand är jag väldigt glad över min korsbandsskada för jag fick en liten nytändning av den, fortsätter Lagerquist.

– Det känns som att man bara kör på med handbollen. Då var första gången man verkligen fick känna på hur det är att sakna handbollen – och det är ingen känsla man behöver känna ofta.

Under EM verkar både Blohm och Lagerquist ha njutit av handbollen. Det syntes inte minst i förra omgången. Då ryckte mittsexorna ur sladden för ett elektriskt franskt anfallsspel, vilket gav en poäng för Sverige och fortsatt, smått, hopp om semifinal.

Imorgon är det Rysslands tur att möta svenskorna, som har värmt upp med rysk trojka under tisdagens träning. Så välkomna in till linjen, Ryssland, det finns ett träskohårt radarpar som kan tänka sig en svängom.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here