Angola, Kamerun, Kazakstan, Iran, Puerto Rico, Uzbekistan, Kongo, Tunisien, Paraguay och Kina. Vad har de tio nationerna gemensamt utöver att de deltar på VM i Spanien? Jo, att deras deltagande har ifrågasatts. De stora förlusterna som samtliga ovanstående lag har åkt på har enligt många kastat ett löjets skimmer över handbollen. Men det finns uppsida med deras deltagande, det menar Björn Anders Larsson, samhällsvetare och ekonom på IdrottsEkonomiskt Centrum.
– En framgång i VM gör att nationen, hela vägen upp till presidenten, är villiga att satsa på sporten, säger han till Handbollskanalen.
”Vad har de lagen i ett VM att göra”, ”IHF har misslyckats igen”, ”Hassan vill bara tjäna pengar”, ”nu är det bara massa innebandyresultat”. Detta är exempel på hur det har låtit på flera håll och kanter under årets VM, det första världsmästerskapet på damsidan med 32 deltagande nationer.
Och visst finns det roligare saker att titta på än matcher där Sverige fullständigt krossar motståndet och vinner med 30–40 mål. Det är naturligtvis heller inte omöjligt att IHF:s president Hassan Moustafa vill ”fjäska” för de mindre handbollsnationerna för att på så sätt få röster och kunna sitta kvar som president.
Självklart finns det motpoler som ser det annorlunda och menar att det är bra på sikt och att man genom detta kan hitta nya profiler. Men den kanske mest uppenbara delen av det hela har med pengar att göra. Allt fler länder har nu möjlighet att få pengar till handbollen via sin Olympiska kommitté – ett pengatillskott de kanske aldrig hade fått annars. Ett tydligt exempel inom handbollen är Rwandas U20-landslag, som i våras vann sin lokala IHF Trophy i Östafrika. Då fördubblade idrottsministeriet budgeten för handbollen.
Handbollskanalen har varit i kontakt med Björn Anders Larsson, samhällsvetare och ekonom på IdrottsEkonomiskt Centrum i Lund. Larsson menar att det i förlängningen enbart är positivt för handbollen med fler nationer som deltar på VM.
– Tittar vi idrottshistoriskt sedan 1900-talets början är det ju alltid så att några länder provar på något nytt och sedan sprider det sig. Om vi tar den svenska orienteringskulturen som exempel så har vi exporterat den och fler och fler länder har tillkommit. Det är ju enbart positivt för sporten, säger han.
Björn Anders berättar vidare om den forskning och fakta som finns kring ämnet.
– Det handlar inte enbart om att samhällsekonomi eller nationalekonomin mår bra av det utan även den sociala effekten. I de här mindre länderna får de möjlighet att göra som i Sverige där det från början enbart varit elitlag, sedan breddlag, sedan pojk- och flicklag. Det är vetenskapligt bevisat hur processen går till och därför tycker jag att det är konstigt att folk invänder mot det här.
Kritiken mot handbollen har bland annat varit att sporten inte är redo för 32 lag i ett VM. Vad tycker du om det?
– Så har det varit i alla sporter. Förbunden har ansvar för att sprida sporten och då handbollen i det här fallet. Men det här är en klar möjlighet för handbollens vidare spridning – det är en möjlighet för handbollen att placera sig ännu tydligare på världskartan. Ju fler länder det spelas handboll i, ju bättre är det för handbollen och för de här länderna.
Men det kommer ju att ta 100 år innan Puerto Rico har en chans att besegra Sverige, om ens det räcker. Är det rimligt?
– Det är bara att räkna med att det tar tid. Men det finns en allmän ekonomisk teori, även vid införande av nya apparater eller en ny metod, att det börjar någonstans, till exempel i ett laboratorium i Sverige och sedan sprider det sig i länder och till slut tillämpas det överallt. Det är samma logik inom sportens värld, förklarar Larsson.
Kritiken mot IHF, och i synnerhet Hassan Moustafa, har varit massiv och i många fall med all rätt. Men Björn Anders Larsson menar att IHF har gjort helt rätt i det här fallet.
– Någon kan säga att IHF använder sina pengar, personal och resurser på ett dåligt sätt. Men vad ska de annars göra? Ska de istället ägna sig åt de i till exempel Norrland som inte spelar handboll?
– Om vi säger att vi har 1000 timmar ledartid och en miljon kronor menar jag att det ger mer för handbollen totalt om man får ytterligare ett land som bygger upp sitt nationella förbund i till exempel Afrika än det gör om pengarna satsas på att pressa fram ännu mer handboll i Sverige.
Flera länder VM-debuterar i år och fler lär det bli under kommande världsmästerskap. Det tror idrottsekonomen enbart gynnar sporten.
– En framgång i VM gör att nationen, hela vägen upp till presidenten, är villiga att satsa på sporten. Generellt sett satsar de flera gånger mer än den ursprungliga satsningen för att de ser att de har hittat något som kan ge ära och heder åt deras land. Det har vi kunnat se mängder av gånger genom åren, säger Björn Anders Larsson och avslutar:
– Det är direkt avgörande i det nationella perspektivet att sporten sätts på världskartan.
