”Blomman” om frågesport, kulturchock & vem i laget som är bäst på japanska

Hanna Blomstrand. Photo: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

Hanna Blomstrand är sedan flera mästerskap tillbaka en av spelarna som styr ”roliga gruppen”. Handbollskanalen fick en pratstund med 23-åringen – som bland annat berättar om två lagkamraters ambitiösa frågesport, största kulturchocken och vem i laget som är bäst på japanska.

Efter match två dagar i rad har Sverige spelledigt under onsdagen. Vissa spelare och ledare åkte till en skola i Kumamoto för att träffa lite barn och ungdomar, andra valde att träna. Innan dess var det pressträff på spelarhotellet och Handbollskanalen passade då på att prata med ”roliga gruppens” Hanna Blomstrand.

Hur fördriver ni tiden när det inte står handboll på schemat?

– Vi har haft ett ganska tajt schema och inte hunnit så mycket annat än handboll, men vi försöker att trycka in så mycket grejer som möjligt. Helst avslappnande saker, berättar Hanna Blomstrand, och ger samtidigt beröm till två lagkamrater.

– På vårt läger hade Filippa och Jamina ordnat med en ”Alla mot Alla-frågesport” med powerpoint och musikfrågor och grejer. Det var riktigt satsigt och jättebra. Då fick vi
i roliga gruppen lite paus.

Vad styr ni i roliga gruppen upp för aktiviteter?

– Allt från roliga uppvärmningar på träning till små lekar och frågesporter. Och så har vi julmys på advent, det är viktigt med lite svenska traditioner. På första advent var det juldikter, lite tända ljus och julmusik samt handboll på TV, precis som under alla andra advent.

– Jag tror att det är viktigt att få en paus i mästerskapet också och inte bara tänka taktik, träning och handboll. Det står jag, Carin och Martina för. Och så har vi Filippa och Jamina som konsulter, säger hon och ler.

Vad hittar du själv på under den lediga tid ni har?

– Vi bor nära stan och här finns väldigt många bra caféer. De har mycket bra kaffe här, jag vet inte om du har provat, men det är riktigt bra. Och så försöker man komma ut och få frisk luft, det kan bli lite instängt här.

Vad har du fått för uppfattning om Kumamoto som stad?

– Jag har inte kommit jättemycket längre än gågatan här utanför, säger hon och pekar ut från hotellets lobby.

– Men det är en väldigt mysig stad, den känns ganska liten trots att den är stor. Och så är folk otroligt trevliga och många uppmärksammar mästerskapet genom att göra handbollsrörelser när de ser oss och ber om autografer. Det är kul.

Har du varit i Japan tidigare?

– Det är första gången, så det blev verkligen en kulturchock när vi kom hit. Det är så annorlunda från Sverige, både på gott och ont.

Hur märkte du av kulturchocken?

– Att gå i vänstertrafik är väldigt svårt, skrattar hon.

– Vid ett tillfälle gick jag på gatan på höger sida i kanske tio minuter och det kändes fel, sen insåg jag att jag hade gått på fel sida och fick snabbt glida över på den andra.

Du har märkt av att alla bugar åt en?

– Ja, de är otroligt artiga. Man kommer in i det själv så nu kommer man kanske gå och buga åt människor även i Sverige…

Är det någon i laget som är vassare än er andra på att prata japanska?

– Alla försöker verkligen, men Anna Lagerquist var i Japan förra året med sitt klubblag och har dessutom haft flera japaner i sitt lag, så hon har blivit förberedd under lång tid. Det är hon som har bäst koll på kulturen samtidigt som hon har en del anekdoter och dessutom lite koll på språket.

– Jag försöker att hänga på henne, man vill ju försöka med språket eftersom japanerna uppskattar det väldigt mycket.

”Blomman” var en av spelarna som inte hängde med till skolan utan valde istället att träna på eftermiddagen. Anledningen är enkel – att hålla igång kroppen.

– Det blir mycket matcher och jag har inte spelat på den här nivån på ett tag heller, säger Blomstrand, som opererade en krånglande höft i våras.

Du har presterat bra i försvaret men letar fortfarande efter tajmingen offensivt, känns det rättvist att säga så?

– Det tycker jag verkligen. Jag hade hoppats att det skulle lösa sig på en gång, men jag får försöka att ha lite ro i kroppen. Det var ändå ett år sedan jag spelade på den här nivån och det får kanske ta fler matcher än tre.

– Det känns ändå som att det har blivit bättre och bättre för varje match, så då blir det lagom till finalen, säger hon och skrattar.