Hon överraskade många när hon gick från att bli utsedd till OS mest värdefulla spelare till att bara någon dag efter avisera att hon kommer att ta en längre paus från handbollen. I en intervju som den ryska sajten Fasthandball.com publicerar berättar hon varför.
Handbollskanalen har tidigare berättat att den ryska stjärnan Anna Vjachireva – hela OS-turneringens MVP – meddelat att hon kommer att ta en timeout från handbollen på obestämd tid. I en lång intervju med den ryska handbollssajten Fasthandball.com, berättar hon mer ingående om anledningarna bakom hennes beslut; om sin ryggskada, som enligt läkarna var resultatet av en allmän överbelastning av kroppen.
– Jag behöver en paus för att få ordning på mig själv och min hälsa, säger hon.
Vjachireva säger att hon egentligen ville ta en paus redan innan turneringen, men eftersom OS blev uppskjutet ett år, kände hon att hon inte kunde det, med hänsyn till de andra spelarna. Men hon hade uttryckt sin önska redan då, både till klubben, Rostov-Don, och till den tidigare förbundskaptenen Ambros Martín (som också var tränare för Rostov-Don fram till 2020, när Per Johansson tog över).
– Klubben visste om det. Det var ingen hemlighet för någon där. Jag pratade med Ambros redan innan den allmänna karantänen och uppskjutandet av de olympiska spelen. Redan då kände jag att jag behövde vila, säger hon.
Nu vill Anna Vjachireva tala med klubbens ordförande, Anton Revenko och hon vill inte säga för mycket till medierna innan dess.
– Det handlar inte om ifall det blir någon paus eller ej, vi ska bara gå igenom detaljerna. Jag känner stort stöd från Revenko, han accepterar och förstår min situation, säger hon.
Vjachireva får frågan om hon upplever att Ambros pressat henne till att spela vidare, men det tycker hon inte:
– Jag visste hur viktigt det (OS) var, både för mig och för tjejerna jag spelat med i åratal. Beslutet att fortsätta med handbollen i ytterligare ett år togs tillsammans med min familj. Det fanns tvivel eftersom jag förstod att kroppen inte hade resurser till att orka hur mycket som helst. Men vi spelar i en lagsport och min karaktär tillät mig inte att släppa allt över en natt, säger hon.
– Skadorna kanske påverkade min mentala attityd. Jag stannade inte för att jag ville det eller drömde om några prestationer, utan för att det var nödvändigt för dem som jag lovade. Om jag bara skulle tänkt på mig själv hade jag åkt på semester och varit mammaledig. Men mammaledigheten är inte den primära komponenten här, det handlar främst om att vila och få ordning på mig själv, säger hon.
Finalförlusten mot Frankrike var en stor besvikelse för det ryska laget – som var regerande olympiska mästare. Men så här i efterhand är hon stolt över lagets prestation:
– Silver är också en stor framgång. I dag körde jag i bilen och kom på mig själv med att tänka: i fickan finns en OS-medalj, så tung… Den allra första känslan är naturligtvis besvikelse. Men även då, på planen precis efter finalen, tittade jag på Dasha (Darja) Dmitrijeva och vi sade tillvarandra bokstavligen samtidigt: ”Vi gjorde så gott vi kunde – och ännu mer”.
