Jag var på väg hem med en god vän som, bland annat, är handbollstränare. Vi pratade handboll och hur det är att vara tränare under match. Han berättade att han den senaste tiden hade funderat över, eftersom han tycker det är svårt, är hur man ska använda sina timeouts under en match. När ska man som tränare ta dem? Varför ska man ta dem? Vad ska man säga under dem? Hur kan man garantera att alla spelare förstår allt som sägs på samma sätt? Hur vet man att effekterna eller resultaten av planerna man har lagt fram under timeouten är på grund av timeouten, och inte något annat?
Min väns sistnämnda fråga fångade mitt intresse eftersom frågan handlar om kunskap (att veta = att ha kunskap), och kunskapsteori är centralt för den filosofiintresserade. Efter att själv ha funderat en del är min just nu preliminära åsikt av skeptisk natur. Kort sagt, jag tror inte man kan veta huruvida effekterna av det som sägs – planerna eller instruktionerna – under en handbollstimeout är på grund av handbollstimeouten, snarare än något annat. Nedan följer min argumentation.
Innan argumenten kan framföras måste givetvis avgränsningar och vidare förklaringar göras. För det första så finns ett par effekter som uppenbart är på grund av timeouten, men som för sammanhanget inte är intressanta. Ett sådant ett exempel är att en tränare kan ta timeout för att ge sina spelande spelare vila. Om timeouten inte hade tagits hade dessa spelare varit tvungna att fortsätta den pågående matchen, vilket självklart inte hade gett spelarna lika mycket vila som en timeout. Under de senaste åren har vi alla noterat hur det har blivit vanligare att spelande spelare sätter sig ner på bänken under timeouten, just för att ta vara på vilotillfället. Tänk exempelvis på Montenegro i damernas senaste VM. Ytterligare ett exempel är när det endast är ett fåtal sekunder kvar i en halvlek och man som tränare vill styra upp ett sista anfallsförsök. Uppenbarligen så kommer det anfallande lagets spelare röra sig enligt de instruktioner som just har lagts fram under timeouten, till skillnad mot hur de hade rört sig om timeouten aldrig togs. Notera det kontrafaktiska (”om inte … hade hänt, så hade …”) elementet i båda föregående förklaringarna, jag kommer komma tillbaka till detta.
Nej, kunskapsfrågan om timeouters effekter ska förstås i bredare omfång. Ni vet, effekterna som handbollskommentatorer refererar till när de säger något i stil med ”ja, tränare X:s timeout har verkligen fått resultat” efter att Pick Szeged har kvitterat till 9-9 när laget initialt låg under med 2-8. Alternativt skulle de kunna säga ”Pick Szeged spelar, efter timeouten, som ett helt nytt lag”, vilket bjuder in till idén att det var på grund av timeouten. Det är dessa typer av effekter jag är skeptisk mot. Om du nu tror att jag kommer dra något uttjatat orsaksargument á la kausalt misstag om hur ”korrelation faktiskt inte implicerar kausalitet”, och att man därför inte skulle kunna veta huruvida timeouten i fråga orsakade Pick Szegeds kvittering, så tror du fel. Faktum är att även om det visserligen stämmer att korrelation inte implicerar kausalitet, så är ofta (stark) korrelation god evidens för kausalitet.
Det första skälet för min kunskapsskepticism gällande timeouter handlar dock om orsakssamband, men mer precist om hur man får kunskap om dessa märkliga samband. Men först, hur ska man egentligen förstå orsakssamband? Bland filosofer är ett populärt sett att förstå dem, som redan påpekats, kontrafaktiskt.
We think of a cause as something that makes a difference, and the difference it makes must be a difference from what would have happened without it. Had it been absent, its effects – some of them, at least, and usually all – would have been absent as well (David Lewis, 1973, s. 161, min kursivering).
Alltså, en variabel A (timeout) kan sägas orsaka en annan variabel B (spelförändring) då vi menar att om A inte hade inträffat, så hade inte B inträffat.
Förståelsen av orsakssamband sätter krav på hur kunskap om sambanden införskaffas. Generellt måste man, som filosofen John Stuart Mill med sin method of difference förklarade redan på 1800-talet, konstruera en kontrollerad situation genom att följa stegen nedan (Mill hade fler ess i rockärmen än utilitarism).
1. Fråga dig: Vad orsakar händelse E?
2. Föreslå/gissa: O orsakar E.
3. Konstruera två situationer, S1 och S2, i vilka varken O eller E sker, samt där alla andra relevanta faktorer är likadana mellan S1 och S2.
4. Aktivera O i S1 men inte i S2.
5. Observera att E sker i S1, samt att E inte sker i S2.
6. I S1 så orsakar något E (från 5).
7. I S2 så orsakar inget E (från 3).
8. Den enda skillnaden mellan S1 och S2 är C och E (från 3 och 4).
9. Slutsats: C orsakar E.
Problemet med handbollstimeouter återfinns i steg 3. Det finns helt enkelt inte två handbollsmatcher som är tillräckligt lika för att säkerställa att ”alla andra relevanta faktorer är likadana” mellan dem. Och dessa ”relevanta faktorer” är många. En handbollsmatch är ett enda komplext myller av otaliga faktorer som kan vara direkta eller indirekta orsaker, i samverkan med andra, till vad som sker i en match efter att en timeout har ägt rum. Ju längre tid efter timeouten kommentatorerna yttrar sina orsak-verkanpåståenden, desto högre höjs mina skeptiska kunskapsögonbryn.
Nog sagt om kausala samband. Mitt andra skäl för kunskapsskepticism gällande timeouter handlar i grund och botten om otillräcklig evidens. Låt oss gå tillbaka till Pick-Szegedexemplet. Det går skit och Juan Carlos Pastor är förbannad. Han slänger in det gröna kortet, träffar nästan tidtagaren i sekretariatet, men han lyckas behålla lugnet. Nu talar han klart och tydligt till sina mannar medan han flyttar sina magneter på coachplattan (säger man så?). Därefter går laget ut på planen och spelar fantastiskt, och på 10 minuter har Picken kvitterat till 9-9. Låt oss vidare anta att Szeged lyckas vinna matchen. På matchens efterföljande presskonferens är Pastor nöjd. Han får smörande och medhårsstrykande kommentarer om hans fina taktiska upplägg, och – inte att förglömma – hans briljanta plan som han så koncentrerat förmedlade under timeouten i första halvlek när laget höll på att förlora. Matchen vände totalt. Hatten av. Pastor är king!
Helt plötsligt tilldelas en märklig journalist ordet. Hen frågar Pastor vad han anser att det finns för evidens för förklaringen att Pastor just vände matchen med den briljanta timeouten. Pastor är visserligen lite förbryllad av den udda frågan men väljer ändå att proffsigt ta frågan på allvar.
(OBS! Fiktiv dialog)
PASTOR: Som vi alla har konstaterat så vann vi matchen. I övrigt var det tydligt att vårt spel förändrades till det bättre ganska omedelbart efter timeouten, samt att det senaste halvåret har innehållit ett par liknande matchsituationer där vi, efter en bedrövlig start, har lyckats göra liknande vändningar efter att jag har bytt taktik vid timeout i första halvlek.
JOURNALISTEN: Med största möjliga respekt herr Pastor, men skulle inte du också vara villig att erkänna att det finns en möjlighet att ni, mäktiga Pick Szeged, vann matchen för att motståndarna efter timeouten du tog spelade mycket sämre än vad dem gjorde innan, och att denna förändring inte var på grund av timeouten i sig själv?
PASTOR: Okej, du har rätt, matchresultatet tycks stödja den alternativa förklaringen i lika stor utsträckning. Men hur förklarar du faktumet att vårt spel, efter timeouten, helt plötsligt hade en annan natur; en natur som ingen kan förneka var en bidragande faktor till matchresultatet?
JOURNALISTEN: Är det möjligt att spelförändringen ägde rum på grund av att dina spelare, vid underläget 3-8, själva insåg att det var ett ”allvarligt läge” och att om de inte förändrade sina handlingar så skulle de förlora, timeout eller ingen timeout?
PASTOR: Nåväl, jag tvivlar visserligen ibland på några av mina spelares förstånd, i synnerhet mina ”gå och in slåss”-försvarsspelare, men absolut, det är möjligt.
JOURNALISTEN: Och jag tvivlar inte på att du, med alla din erfarenhet och visdom, om du skulle ställa samma typ av motfråga angående hur det kan komma sig att ni tidigare under halvåret har lyckats vända liknande underlägen, skulle inse att jag kommer att föreslå ytterligare en möjlig förklaring för observationen som du, och andra, har gjort.
PASTOR: Nej, en sådan motfråga skulle vid det här laget vara redundant. Din poäng är tydlig och klar nog. Ärade presskonferensdeltagare, låt oss tillsammans ta tillbaka mängden av beröm jag idag har fått ta emot. Kunskapen som går att erhålla som handbollstränare är sannerligen ett mysterium, men jag är mest glad och nöjd över att vi vann dagens handbollsmatch.
Problemet, i allmän form, som journalisten pekar på är att den förklaring som Pastor initialt föreslår är underbestämd av den tillgängliga evidens som föreligger (Stanford, 2023). Observerade förekomster av fenomen – i det här fallet Pick Szegeds spelförändring och matchtriumf – tycks lika väl stödja andra förklaringar; förklaringar som till och med kan vara inkompatibla med den förklaring som initialt omfamnades av Pastor och andra deltagare på presskonferensen. Om andra förklaringar är kompatibla och i lika stor utsträckning konfirmeras av den tillgängliga evidensen, vad är det i så fall som får Pastor och andra presskonferensdeltagare att tro på den ena förklaringen istället för en annan?
Poängen med underbestämda förklaringar är inte att det måste vara så att Pastor har fel när han påstår att timeouten var orsaken till matchförändringen, det kan mycket väl vara sanningen. Vad som däremot understryks av problemet är att Pastor, initialt, godtyckligt tycks omfamna förklaringen han och andra tror på. Således är Pastors trosföreställning på sin förklaring inte tillräckligt rättfärdigad, och därmed vet inte Pastor eller pöbeln huruvida hans timeout orsakade matchförändringen.
När vi nu ska inleda det nya året med ännu ett svenskt handbollsmästerskap vill jag därför värna om ett visst tvivel mot ”perfekt tagna” timeouter. Åtminstone när timeouten är tagen för ett syfte annat än vila eller ett sista anfall. I dessa undantagsfall ska vi, för hela våra jävla liv, tro på att timeouten kan ha effekt.
Litteratur
Lewis, D., 1973. Counterfactuals, Oxford: Blackwell.
Stanford, Kyle, ”Underdetermination of Scientific Theory”, The Stanford Encyclopedia of Philosophy (Sommaruppl. 2023), Edward N. Zalta & Uri Nodelman (Red.)
Mer läsning från Henrik Lundvall: