Lördagskrönikan eller En katt bland hermelinerna?

Petra Skogsberg och Magnus Frisk i dialog under en match. Foto: Viktor Ljungström

God lördagsmorgon. Står det någon handboll på menyn idag? För egen del blir det ett besök i en av hallarna här nere i Skåne. Att bara få sitta på läktarplats och inte behöva vara på alerten som journalist är en skön omväxling.

ANNONS
ANNONS
ANNONS

Jag städade lite papper häromdagen och hittade mina första handbollskrönikor. Den allra första blev publicerad på AOH.se (Allt om handbolls första sajt) den 19 oktober 2008. Den jag skickat in och förväntat mig någon form av respons på, men som publicerades rakt av utan att jag själv visste om det. När jag kom ner i hallen den kvällen blev jag mött av sportchefen som sa ”Tjena bloggarn”. Gissa om jag blev både paff och glad. Här kommer en nostalgisk repris.

”Jaha så var man igång igen och hjälper till lite här och där kring några av alla de matcher som spelas i handbollsmetropolen Lund. Fart, fläkt, mycket mål och kämpaglöd sprider sig upp till oss på läktarplats. Jag ingår i arrangemangsgruppen runt elitseriematcherna med huvuduppgift att fixa reklam och släppa in spelarna. Tänk att vi fortfarande klistrar reklam med tejp år 2008! Både på dam- och herrmatcherna. Trodde knappt mina ögon ifjol när jag fick lära mig konsten att klistra så att reklamen blir kvar. Det var inte lika enkelt som det såg ut. Nu har vi ny hall med annat golv, men fortfarande ska det tejpas.

Det finns gott om andra arbetsuppgifter runt matcherna också, däremot skiljer sig stämningen runt dam- och herrarrangemangen en del. Mycket roligare och mer lättsamt runt dam. Jag vet inte varför det alltid blir så allvarligt med herrmatcherna! Tradition? Gott om barn och ungdomar på dammatcherna som gärna hjälper till både före och efter, vilket jag verkligen uppskattar. Personligen föredrar jag damhandboll. Mycket roligare att titta på, vilket också mina inte särskilt idrottsintresserade kvinnliga kompisar tycker. De ser mer än gärna svenska damlagets matcher på TV.

För mig som bor i den här änden av vårt avlånga land finns det också tillgång till världens bästa damliga på TV! Och även en herrliga. Varje helg under hela säsongen visar dansk TV handbollsmatcher med riktigt kunniga och roliga kommentatorer. Idag har jag tittat på GF Wold Cups båda semifinaler, där Norge slog Frankrike och Danmark vann över Tyskland. Jag ska ärligt erkänna att när jag flyttade hit från nordligare breddgrader fattade jag inget av vad som sades. Det var rörliga bilder med ljud… Men med pur envishet har jag lite i taget lyckats lära mig danska. Handboll är stort i Danmark på både herr- och damsidan och lagen är också med i olika cuper och landslagen spelar i olika mästerskap. Allt detta kan jag se på TV och det är riktigt lyxigt för en handbollsälskare. Varför visas det så mycket handboll på dansk TV till skillnad från grannlandet Sverige? Jag undrar om inte det kan ha något att göra med den där sporten med den svarta pricken som alla slåss om med klubbor inte är särskilt stor i Danmark.

Imorgon ska jag pallra mig iväg och titta på ungdomshandboll. Det är lite lätt förvirrande att hålla reda på om det är serier, cuper eller ungdoms-SM och hur gamla de är som spelar. Men alla de trevliga människor som finns runt ungdomarna svarar mer än gärna när man frågar. Det är nog en av de mest positiva sakerna med just handboll – alla trevliga människor jag möter och hur vi liksom blir som en enda stor familj runt vårt gemensamma intresse. Jag har aldrig varit med om något liknande förut i andra föreningsaktiviteter. Varför är det inget ”säljargument”?

Ha det nu så himla roligt alla handbollsälskare, för när det är som mörkast ute är det ju som roligast inne 😊 !”

Det har runnit en hel del vatten under bron sedan den där oktoberdagen för över 10 år sedan. Numera går det att se alla dammatcher på SHE-play och herrarnas finns i C’Mores utbud. I Danmark visas de flesta matcherna på kanaler som inte är lika lättillgängliga som de var då. Alltså tvärtom mot 2008.

Helle Thomsen. Foto: Tommy Holl IBL/AOP

Framgångarna för det danska herrlandslaget som inleddes med EM-guldet 2008 har jag kunnat följa på nära håll. Lika nära har jag också kunnat följa landets damlandslag med uteblivna medaljer och minskande popularitet. Varför inte Helle Thomsen utses till ny förbundskapten är en gåta. Hon som levererat medaljer med både Sverige och Nederländerna.

De senaste mästerskapen på både dam- och herrsidan har vi handbollsälskare kunnat följa genom att TV-kanalerna visar mer än bara Sveriges matcher. Det är en klar förbättring framför allt på damsidan. Kanske beroende på EM silvret 2010 och EM-bronset 2014? Liksom kvinnliga expertkommentatorer, vilket länge varit en självklarhet på andra sidan Öresund.

Karen Brødsgaard var assisterande till Mikael Franzén i Alingsås. Från säsongen 2018/2019 huvudtränare för Alborg i danska damligan. Foto: Mathias Bergeld, Bildbyrån

Men det som inte förändrats särskilt markant är antalet kvinnliga journalister som arbetar med idrott. Vi är fortfarande lätträknade på upptaktsträffar och i samband med matcher.

Inte heller antalet kvinnliga huvudtränare på den översta hyllan har ökat. Det är fortfarande en manlig disciplin. Medan kvinnorna blir alltfler i rollen som assisterande. Magnus Frisk, Frenne Båverud, Dragan Brljevic, Niklas Harris och Mikael Franzén är några av dem som haft eller har en kvinna som bollplank på bänken.

En annan manlig disciplin är att vara den som berättar för sitt kvinnliga sällskap vad som sker på plan oavsett hur kunnig hon själv är. Man får aldrig så mycket blickar som när man som kvinna delar med sig av sina kunskaper till männen i sällskapet på läktarplats. Många är de som vrider på huvudet.

Men ett av mina allra roligaste minnen är när jag var tränare för ett pojklag tillsammans med två manliga kollegor. Hur föräldrarna alltid kom till mig för att fråga om medlemsavgifter, tröjor etc. Aldrig för att fråga om träningen eller matcherna. Vi löste det med att en av männen tog det administrativa ansvaret. Vi kunde ju lika mycket handboll alla tre, även om det uppenbarligen inte var lika självklart för dessa föräldrar födda i slutet av 70-talet.

Där finns med andra ord fortfarande en hel del tillfällen när man som kvinna känner sig som en katt bland de manliga hermelinerna. Å jo jag tycker fortfarande att det är obegripligt hur en sån tråkig idrott som ishockey kan vara mer populär än handboll. Fast jag är uppvuxen i ”Foppaland”.

Mina övriga krönikor
hittar du under Mer Handboll/Krönikor

26/1 2019 Vinna till varje pris?
19/1 2019 Det intensiva spelschemat
12/1 2019 Drömmen om guld
15/12 2018 Det får mig att se rött
8/12 2018 Den underskattade glädjen
1/12 2018 De allra mest ifrågasatte
24/11 2018 Det där med skador stora som små
17/11 2018 Har du också ett handbollshjärta?
10/11 2018 På läktarplats?
3/11 2018 En handbollstränares vedermödor

2 Kommentarer

  1. Hej Anette och stort tack för intressant och rolig krönika (igen).
    Vill dock nämna att VM i handboll drog mer puplik än VM i hockey.
    På tal om populära sporter.
    Bara en sån sak:)

    • Tack :-) Båda mästerskapen (VM) var i Danmark och ja där är ishockey som det ska vara = mindre populärt än handboll ;-)

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here