Okej, jag erkänner jag är inget stort fan av fotboll. Jag är framförallt inget stort fan av Zlatan. Jag är inte heller ett ett stort fan av mitt eget fotbollsspel på uppvärmningen innan handbollsträningen. Ibland känns det som jag har två vänsterfötter, men jag har faktiskt blivit bättre. I mina unga dagar var jag urusel. Nu är jag lite halvdålig, vilket jag ändå är ganska nöjd med. Jag begåvades dock med lite mer känsla i händerna så att jag blev handbollsspelare var väl ingen slump. Men det är något mer än min egen känsla för spelet som gjort att handbollen fått en plats i mitt hjärta och det är själva kulturen. Jag älskar handboll för det är en gentlemannasport där man klarar av att spela hårt utan att gå över gränsen, där supportar inte slåss mot varandra, där man ofta grabbar tag i motståndarens hand och hjälper denna upp när den fallit. Jag ser handbollen som en idrott som kämpar för jämlikhet och som mestadels tar båda könen på allvar. Handbollen har som alla idrotter en hel del kvar att jobba på men jag hoppas vi är på god väg genom att lyfta viktiga ämnen och debattera sådant som påverkar handbollen. Jag är tacksam för vi har lagkaptener i de svenska handbollslandslagen som är förebilder, som uppmuntrar till bra saker och som står för alla människors rättigheter och respekt.
Men tillbaka till den där Zlatan alltså… Jag kommer väl ihåg när Zlatan gjorde uttalandet efter fotbollsgalan angående att Anders Svensson håvade hem en bil efter att ha slagit rekord för flest spelade herrlandskamper medan Therese Sjögran som gjort fler spelade matcher inom damfotbollen blev utan. Zlatans uttalande löd att damspelarna kunde få en cykel med hans autograf på. Ridå. Skämskudde fram. Uppgivenhet. Herregud, vem gjorde den mannen till lagkapten och talesman för Sveriges största idrott? Jag tycker Zlatans resa har varit fantastisk och han har visat att man kan ta sig från botten till toppen, all cred till honom för det. Men ger det honom rätt till vilka uttalanden som helst, ger det honom något slags frikort att säga saker som ingen annan skulle få säga utan konsekvenser? Uppenbarligen. Just det här med cykeln är ju inte det enda tveksamma uttalandet han gjort utan han har även då och då känt att han har rätten att kalla folk för bland annat fula och illaluktande. Classy Zlatan.
Jag arbetar på en skola i ett utsatt område i Göteborg där majoriteten av mina elever är av utländsk härkomst. I veckan hade vi i personalen match mot sjuorna, ett tät match som vi lyckades vinna (nej, vi skulle aldrig lägga oss för det är unga, vad tror ni om oss?) och det var otroligt kul att få se eleverna briljera. Vi har många elever som är riktigt duktiga på fotboll och som har Zlatan som förebild, han har ju visat hur man kan komma från förorten och bli en stjärna runt om i världen. Hur skulle de inte kunna ha honom som förebild, en person som på något sätt ligger så nära dem? Men hur tror ni det påverkar ungdomar att höra såna uttalande av sin idol, uttalanden där kvinnor förminskas och deras insats betyder mindre än männens? TV4:s fotbollschef Emir Osmanbegovic twittrade orden; ”Det värsta med Zlatans åsikter och uttalanden är att de sprids som sanning till hundratusentals unga killar som har honom som förebild.”
Boom, där satte han huvudet på spiken. Uttalanden av det slaget gör inget för idrotten, det uppmuntrar inte till att unga ska kämpa hårt, försöka ha koll på studierna samtidigt och vara goda medmänniskor. Uttalanden av de slagen är inget mina killar i skolan behöver höra, det spär bara på deras redan befintliga tankar om kvinnor inom idrotten. Jag vet själv när jag gick på högstadiet att killarna knappt aldrig passade bollen oavsett det var en idrott man var bra på eller inte. Redan på högstadiet har killarna alltså en stark illusion om att flickor är så mycket sämre på idrott och därför mer är en belastning på skolidrotten.
Och tjejerna då? Jag kan bara föreställa mig hur det skulle kännas om Sveriges lagkapten inom min favoritidrott, som kanske dessutom är min största idol, hade förminskat mina prestationer bara för jag var av det kvinnliga könet. Aj. Jag är dock glad över att damerna i det svenska damlaget visade starka reaktioner och att många med dem dömde ut Zlatans uttalande.
Vi måste säga emot, men vet ni det känns lite otäckt att skriva om det här för att det handlar om Zlatan i negativa ordalag. Varför undrar ni kanske då, jo för att efter Zlatans sorgliga uttalande var de kommentarer som gick att läsa under artiklar som behandlade detta ämne vedervärdiga. Jag kommer ihåg att jag satt på jobbet och läste kommentarerna medan illamåendet smög på sig och till slut ville jag bara dra en filt över huvudet och aldrig mer sätta min fot i samhället utanför fönstret där så många människor, män framförallt, hade ett så stort kvinnoförakt. Jag kände mig på riktigt rädd och utsatt som kvinna.
Jag satt där och tänkte; Jävla Zlatan, du ger dessa människor med en unken kvinnosyn vatten på sin kvarn. Du ska vara en ambassadör för svensk idrott men du trampar på 50 procent av den svenska befolkningen. Inte snyggt. Zlatan kan spela fotboll och är fantastisk på den idrotten han håller på med men vet ni, för mig är idrott är så mycket mer än det som händer på en plan.
Låt oss dock återgå till de svenska lagkaptenerna inom handbollen och mannen som idag ledde sitt lag till ännu ett VM, Tobias Karlsson. Tobias Karlsson som kämpade för att få bära en regnbågsfärgad kaptensbindel i EM. Han sa; ” Det här är ingen protest mot någonting utan en tyst manifestation för acceptans och alla människors lika värde.”. Det är ord värdiga en svensk lagkapten. Det är sånt vi behöver och som ger idrotten kraft och mod. Det är en sådan lagkapten jag önskar att mina ungdomar i Biskop skulle ha som förebild. Tack Tobbe, du ger mig hopp inom idrotten och för att du är en så bra ambassadör för Sverige. Jag kommer antagligen för evigt tänka att fotbollen må vara Sveriges största idrott, men handboll är en av de absolut finaste. Hörru Zlatan, du har lite (mycket) att lära av Tobbe.