Omgång fem i herrallsvenskan är spelad, och vi har nu en tabell där alla lag spelat lika många matcher – bara det är ju värt att fira lite grann. Dagen till ära tänkte jag att det är dags att byta lite koncept på denna spalt (som jag tror att vi kommit fram till att det är nu) och gå ifrån att skriva lite om varje match till fem punkter som jag tycker varit intressantast/bäst/roligast/mest unikt med omgången som gått.
OV-tåget tuffar på
Jag, och säkert någon allsvenskanentusiast till där ute, såg fram emot att få se OV ställas på prov mot en toppkonkurrent för första gången denna säsong. I en stökig match där hela 13 utvisningar delades ut kunde OV göra som de gjort i sina tidigare fyra matcher – kontrollera matchen från start till mål. Det var målmässigt jämnt till 15 minuter återstod, då bortalaget plötsligt ledde med sju mål och matchen var över. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det är men OV har hittills varit en nivå bättre än alla sina motståndare. Jag tror att en del av svaret är åldersstrukturen. OV har många spelare i sin handbollsprime (25–31), en otroligt rutinerad (och överkvalificerad) målvakt samt några yngre förmågor.
Summan av detta tillsammans med en tydlig spelidé blir en helhet som kommer att bli svår att rubba för något annat allsvenskt lag. Skånelas kommentatorer Kenan Omerovic och Fabian Wallouch-Lindholm tog dock i ordentligt när de i matchens slutskede utnämnde OVs trupp till den bästa i herrallsvenskans historia – frågan är om de ens kvalar in på en topp 5-lista?
“Krisen” i Vinslöv och Kungälv
Att kalla det kris är visserligen att ta i lika mycket som firma Omerovic/Lindholm, men fyra poäng på fem omgångar var nog inte vad varken Vinslöv eller Kungälv såg framför sig. Efter en första seger i nya Furutorpshallen mot Anderstorp i onsdags gick skåningarna på pumpen borta mot IFK Karlskrona som därmed tog sina första poäng för säsongen. Kontringsspelet är som vanligt Vinslövs stora styrka, men målvaktsspelet har varit lite för mycket upp och ner och anfallsspelet har inte haft det flyt vi blivit vana att se. Att spela både Hugo Svensson och Inge Aas Aas Eriksen samtidigt har inte varit någon succé så här långt.
För Kungälv har det mer och mer sett ut som att man lever på den individuella skickligheten hos de fyra niometarna som spelar mest (Rybo, Rhåsson, Rumän och Hermansson). Kanske är det tappet av Alexander Regen som syns nu, hans spärrspel var en viktig komponent för dem förra säsongen. Nu kan man nog nå rätt långt på bara individuell skicklighet med nämnda niometersuppställning, men för att på riktigt utmana uppåt behöver man få till det större spelet. Hittar Kungälv rätt i det och får igång Landin och/eller Öby i målet på samma nivå som förra året är den såkallade krisen ett minne blott.
Nu väntar en matchintensiv med tre matcher på åtta dagar, så det gäller att få ordning på torpet snabbt. Risken är annars stor att halka efter tabelltoppen för mycket redan i säsongsinledningen.
RIK kryssar sig fram
Det tredje oavgjorda resultatet på fem matcher var ett faktum när RIK lyckades hämta ikapp ett tremålsunderläge mot Torslanda med fem minuter kvar av matchen. Även om detta förmodligen inneburit lite pengar in för Tyresös supportergrupp ”Rödtjutet” som gjort det till sin grej att spela kryss på handbollsmatcher så är nog RIK själva inte helt nöjda.
I förhandstipsen var det många som tippade RIK långt ner i tabellen, men efter tillskotten i form av Lundstad och Karelius har man nu en startsexa som åtminstone hör hemma i den övre mitten av tabellen. För att ta sig dit krävs dock att kryssen blir till vinster. Mot Torslanda tappade de vita eleganterna visserligen inte ett underläge i slutet utan tvärtom så hämtade man upp ett tre målsunderläge. Det är dock fortsatt en tunn RIK-trupp som ska ta sig igenom en lång säsong, och precis som för övriga lag väntar nu flera matcher på kort tid. Skulle någon av startspelarna skada sig kommer det att vara upp till ungdomarna på bänken att steppa upp, och även om det skulle vara kul att se så finns det nog viss oro i klubben för hur laget skulle klara det.
Den otroligt jämna inledningen
Visst, det går att argumentera för att en serie alltid är jämn i början, men det har varit en alla-slår-alla-stämning så här långt. Det är bara OV som gått obesegrade och det är bara från plats 6 till 7 som det skiljer mer än en poäng mellan tabellgrannarna. Det kommer att bli ett getingbo både kring kvalplatserna uppåt och kring nedflyttningsstrecken. Anderstorp och VästeråsIrsta är förmodligen de lag som presterat bäst sett till förväntningarna på förhand, medan IFK Ystad och Lindesberg haft det tuffare än väntat. IFK Karlskrona visade sin kapacitet mot Vinslöv, och allt detta sammantaget leder till slutsatsen att varje omgång kommer att bli viktig i slutändan.
De två bästa målvakterna ligger etta och tvåa
Espen Christensen och Carl Aronius har spelat i en helt egen liga när det kommer till målvaktsspel. Att Espen var lite för bra på allsvenskan var det nog många som kunde förutse, och även om Aronius varit en av de bättre i serien länge så är han nu bättre än någonsin. Målvakten är som alla vet ett handbollslags viktigaste spelare och jag tror att vi med de tighta matcherna som varit kommer få se många matcher avgöras i målvaktsmatchen.
Flamur Gerbeshi låg bakom Karlskronas seger senast, Emil Arthursson i Drott visade sina kvalitéer i många matcher förra säsongen och den som följt allsvenskan ett tag vet att Gustav Skagerling i Tyresö tidigare kunnat vinna matcher mer eller mindre ensam. Måns Landgren behöver jag knappat ens nämna. Det finns många målvakter i herrallsvenskan som har en hög högstanivå, och att tajma topparna till rätt matcher kan göra stor skillnad när säsongen ska sammanfattas. Detta är såklart en gammal handbollssanning, men faktum är att de två lag som har de bästa målvakterna just nu ligger etta och tvåa.