Det finns ett svar som egentligen borde göra diskussionen om Handbollsligans sena premiär väldigt enkel. Det är klubbarnas önskemål. När jag frågade Peter Gentzel var SEH-chefen tydlig kring varför Handbollsligan herr startar först den 23 september och damligan en vecka senare.
”Det korta svaret är att det är klubbarnas önskemål att starta då.”
Okej. Då är nästa fråga given: varför? För när man tittar ut över Europa är det svårt att inte höja på ögonbrynen. Danmark drog igång den 25 och 26 augusti. Tyskland 27 respektive 29 augusti. Frankrike startade herrarnas liga den 4 september och damernas redan den 29 augusti. Norge var igång den 26–29 augusti, Schweiz den 26–29 augusti och Portugal hade herrpremiär redan den 26 augusti. Finland, Island, Österrike, Belarus, Ungern, Slovenien, Kroatien och flera andra länder drog igång under den första halvan av september.
Sverige? 23 september på herrsidan. 30 september på damsidan. I den jämförelse vi har gjort är det inga andra ligor i Europa som startar efter Sverige. Det är inte automatiskt ett bevis på att Sverige gör fel. Men det är definitivt skäl nog att ställa frågan.
Och här tycker jag att Gentzel faktiskt ska ha beröm. Han försöker inte linda in det. Klubbarna har fått säga sitt. Det finns olika åsikter, men det har enligt Gentzel aldrig ens varit nära en omröstning om olika alternativ. Man har diskuterat, bollat och landat i ett gemensamt beslut. Det är så en organisation ska fungera.
Men det betyder också att vi måste våga acceptera nästa slutsats: om ligorna startar så här sent är det i stor utsträckning för att klubbarna själva vill ha det så. Och det är där jag börjar bli fundersam. För när jag läser argumenten för dagens upplägg har jag svårt att se varför det sena startdatumet ska vara så självklart.
Varför tvunget trycka in matcher i december?
Terminplanen byggs bakifrån. Slutspelet ska få plats. Landslagsveckor ska få plats. Europaspel ska få plats. Allsvenskan och kvalspel ska fungera. Svenska cupen ska spelas färdigt innan ligorna drar igång. Allt det där är rimligt, bortsett möjligt från delen med Svenska cupen. Problemet är att summan av alla rimliga hänsyn ibland kan skapa ett ganska orimligt resultat. För i praktiken får vi en svensk elitserie som börjar när stora delar av Europa redan har spelat flera omgångar. Och det stannar inte där.
När Handbollsligan väl drar igång ska matcherna sedan tryckas in på betydligt kortare tid. Framför allt på herrsidan innebär det en intensiv december, med matcher även under mellandagarna. Här kommer nästa argument som jag faktiskt köper: publik.
Gentzel har en poäng när han säger att mellandagarna är bland de bästa publikdagarna under året. Om föreningarna vill spela då och publiken kommer, varför skulle man automatiskt ta bort det? Det ska man inte. Men det är också ganska märkligt att spelare lyfter mellandagarna som ett problem i Handbollskanalens Report Cards och får svaret att det bara är en del av jobbet. Visst. Elithandboll är ett arbete. Spelare kan inte välja bort varje obekväm arbetstid. Men det är lite för enkelt att stanna där.
Arbetsgivare planerar också arbetstider utifrån vad som är långsiktigt hållbart. Och om alternativet är att spela några fler matcher under en längre period i början av säsongen – varför är då lösningen att trycka in matcherna under december?
Jag hade hellre sett att Handbollsligan började i början av september och där Svenska cupen och ligaspelet integrerades under hösten. Det behöver inte betyda att klubbarna ska spela fler matcher totalt. Det handlar framför allt om att fördela dem annorlunda.
Upplägget försvårar för svenska lag i Europaspel
Och ja, jag förstår argumentet om Svenska cupen. Det är smidigt att få fram finallagen tidigt. Det blir enklare för arrangören. Det blir tydligare för publiken. Det finns ett värde i att cupen får sitt eget fönster. Men någonstans måste man fråga sig vad som är viktigast: att kalendern blir administrativt bekväm – eller att svensk elitverksamhet får bästa möjliga förutsättningar? För mig är det senare viktigare.
Särskilt när vi pratar om de svenska lag som faktiskt ska ut och tävla internationellt.
IFK Kristianstad går in i Champions League mot Pick Szeged, ett lag som redan hunnit spela två ligamatcher. De svenska lagen som senare går in i European League möter motståndare som också har hunnit komma betydligt längre in i sina respektive ligasäsonger. Gentzel har rätt i att det inte går att slå fast att ett tidigare ligastartdatum automatiskt gör svenska lag bättre. Men det är också lite väl bekvämt att säga att det kanske finns både för- och nackdelar.
Naturligtvis finns det nackdelar. När motståndaren redan har spelat flera tävlingsmatcher har den fått känna på pressen, tempot, matchmiljön och de tävlingsmässiga detaljerna. Svenska lag får i stället längre försäsong. Det kan vara en fördel. Men då måste vi åtminstone vara ärliga med att vi har valt den fördelen – inte att den bara råkade uppstå.
Och det är här jag tycker att klubbarna har ett ansvar. Jag har svårt att förstå varför fler klubbar inte driver frågan om en tidigare ligastart hårdare. För Gentzel är tydlig: det finns olika åsikter, men det har aldrig varit nära en omröstning. Det säger ganska mycket. Det verkar alltså inte finnas någon större opinion bland klubbarna för att förändra dagens modell. Då kan vi inte bara sitta och konstatera att ”Sverige börjar sent” som om det vore någon naturlag. Det är ett beslut. Ett beslut som svenska elitklubbar själva är med och fattar.
Och det är kanske just därför frågan blir mer intressant än jag först trodde. För vad är det egentligen vi prioriterar? En färdigspelad cup innan ligan börjar. Ett långt uppehåll efter sommaren. Färre matcher under försäsongen. Ett kompakt seriespel. Matcher i mellandagarna. Samtidigt ser vi nästan hela Europa göra annorlunda.
Någonstans borde det finnas en anledning att åtminstone våga testa något annat. Och tittar vi dessutom längre ner i seriesystemet blir bilden nästan absurd. I svensk handboll finns lag på nivåer där försäsongen i praktiken riskerar att bli längre än själva tävlingssäsongen.
Är nuvarande kalendern verkligen bra?
Då är det svårt att inte fråga sig om vi har byggt en svensk handbollskalender som är alldeles för rädd för att faktiskt spela handboll. Jag menar inte att alla matcher ska flyttas till augusti. Jag menar inte heller att vi ska kopiera Danmark, Tyskland eller Frankrike rakt av. Sverige har sina egna förutsättningar, sin egen geografi, sitt eget seriesystem och sina egna landslagsbehov.
Men om nästan hela Europa lyckas få ihop en kalender där den nationella topphandbollen börjar betydligt tidigare, samtidigt som vi själva skapar en modell där ligastarten skjuts fram och december blir allt mer kompakt – då borde det åtminstone finnas en vilja att utvärdera om vi verkligen har hittat rätt.
För mig är det mest intressanta inte att Peter Gentzel säger att klubbarna vill börja den 23 respektive 30 september. Det är att klubbarna verkar vilja det – trots allt som följer av det. Det är den diskussionen svensk handboll borde ta. Inte för att någon nödvändigtvis har fel. Utan för att det är fullt möjligt att alla har blivit så vana vid dagens kalender att vi slutat fråga om den faktiskt är bra.