Sant eller falskt, Handbollsligan herr: Har Månsson varit bättre än Mittún?

Ännu en vecka har, snart, passerat i Handbollsligan herr. Men vad är egentligen sant eller falskt kring de olika lagen, spelarna eller tränarna? Det går Handbollskanalens reporter Ola Selby in på här.

Vad har hänt i ligan sedan torsdagen den 19 oktober? Det har blivit dags för Ola Selbys egen take på sant eller falskt, för samtliga 14 lag i Handbollsligan herr.

Lugi HF – Månsson har varit bättre än Mittún

Lugi har det tufft poängmässigt, även om de gått lite starkare än många av oss trodde inför säsongen och sex poäng på sju matcher är en godkänd start.

En stor anledning, den största till och med, till varför Lugi ändå tagit sina poäng är Axel Månsson. 41 mål och 24 assist för en spelare som för första gången under seniorkarriären är förstagubbe är otroligt starkt.

Sant. Det är inget snack om saken. Månsson har ett betydligt större ansvar än Mittún och i Sävehof är konkurrensen om speltid brutal, men det råder inga tvivel om vem som har varit bäst av supertalangerna så här långt under säsongen.

Önnereds HK – Gjorde rätt som lånade ut Lundstad

Önnered har en stark trupp. Riktigt stark. När man tar en titt på såväl spets som bredd går det snabbt att konstatera att få lag är på ÖHK:s nivå i den här serien.

Men de har ”egna” talanger också. Eller de hade åtminstone det. Visst, där finns några kvar i truppen, men Elias Lundstad skeppades iväg till Redbergslid i Allsvenskan till förmån för norska löftet Benjamin Berg.

Falskt. Jag har väldigt svårt att förstå varför ÖHK lånade ut högernian. Han hade varit perfekt att slänga in i drygt tio minuter varje match när Pontus Zetterman behövt vila. Kanske insisterade Lundstad själv på att bli utlånad för att han ville ha mer speltid, men annars förstår jag inte varför ÖHK prioriterade en import före Lundstad.

IF Hallby – Hugoson är bättre än någonsin

Återvände till sitt Hallby inför säsongen och har gjort 36 mål på sju matcher, alltså ett snitt på strax över fem mål per match. Det är bra jobbat. Men hur har då Hugoson sett ut de senaste säsongerna?

2019-20: 118 mål på 28 matcher = 4,2 mål i snitt.
2020-21: 108 mål på 24 matcher = 4,5 mål i snitt.
2021-22: 53 mål på 23 matcher = 2,3 mål i snitt.
2022-23: 91 mål på 25 matcher = 3,64 mål i snitt.

Sant. Det är bara att titta på statistiken – fortsätter Hugoson så här är det hans klart bästa säsong i Handbollsligan. Om om jag lägger statistiken åt sidan och bara ser till hur han spelar tycker jag det är tydligt att han är ännu vassare nu än han har varit tidigare.

HK Malmö – Har vunnit mot topplag

HK Malmö hänger med i toppen av Handbollsligan och det är väldigt imponerande. Det går verkligen inte att klaga på säsongsstarten, där de två förlusterna kommit borta mot Bajen och Hallby (med uddamålet i Jönköping dessutom).

Men var har segrarna kommit då? Mot Ystads IF (tippat topplag men inlett säsongen svagt), Alingsås (gränsfall till topplag) och Aranäs (ett av seriens sämsta lag så här långt).

Falskt. Det blir ju en definitionsfråga som jag nu satte mig själv i, men nej jag tycker inte att Malmö har vunnit mot något topplag ännu. Och med topplag menar jag lag som kommer sluta topp 4 när serien är färdigspelad. 

IFK Kristianstad – har mest sparkapital av samtliga lag

Markus Olsson har bara varit riktigt bra i en match så här långt den här säsongen, Andreas Cederholm likaså. Matias Helt Jepsen jobbar fortfarande för att hitta tillbaka till matchform (vilket även ”Ceder” gör) och Victor Klöve är fortfarande ojämn (även om topparna är brutalt höga).

Dessutom har Victor Bang mer att ge i mål och Anton Halén har varit skadad en hel del. Det finns med andra ord att ta av i det regerande mästarlaget.

Sant. Det är svårt att hitta något annat lag där de så viktiga spelare som Olsson, Helt Jepsen och Cederholm har så många nivåer kvar i sitt spel att få ut.

Amo HK – Halfdansson är en av seriens mest underhållande spelare

Det finns gott om underhållande spelare i Handbollsligan. Och spelare kan vara underhållande på olika sätt. Det finns artister som Óli Mittún och Axel Månsson, kantspelare som kan avsluta hur som helst i Charles Hugoson och Samuel Lindberg, försvarsspelare som är omutliga som Philip Stenmalm och Philip Henningsson samt målvakter som kan göra allt som Simon Möller och Håvard Åsheim.

Men det finns bara en spelare i Handbollsligan som snurrar bollen runt sin egen kropp när han får bollen och det är Arnar Halfdansson i Amo.

Sant. Just nu är han seriens mest underhållande spelare. Han bjuder på saker som ingen annan i Handbollsligan.

HK Aranäs – Anfallsspelet kommer bli bättre

Aranäs har gjort 173 mål på sju matcher, vilket ger ett snitt på drygt 24 mål per match. Det är klart sämst i serien. Med andra ord finns det gott om förbättringspotential och skulle Aranäs höja målsnittet med några mål skulle de så klart börja vinna matcher i högre utsträckning.

Falskt. Jag förstår att Aranäs jobbar hårt med anfallsspelet varje träning, men jag har ändå svårt att se hur det ska kunna bli bättre. Åtminstone inte så pass mycket bättre att de kommer att klättra i tabellen. De har de spelare de har och de har den taktik de har – i Aranäs brukar det inte ske stora förändringar under en säsong. 

Guif – Har tagit över ”swinging” från Lugi

Guif blandar och ger, vecka ut och vecka in. Positivt i år är att försvarsspelet har, åtminstone när det stämmer, tagit flera kliv jämfört med tidigare år. Faktum är att bara Malmö och Alingsås har släppt in färre mål än Eskilstunalaget.

Anfallsspelet däremot, som varit Guifs adelsmärke tidigare säsonger under Zoran Roganovic, har inte varit lika vasst. 181 mål gjorda är faktiskt näst svagast i serien bakom Aranäs. Men även där har Guif blandat och gett.

Och tittar vi på resultatraden har Guif seger, förlust, förlust, seger, förlust, seger, seger. Det säger det mesta.

Sant. Det är inte längre Lugi som är ”swinging” i Handbollsligan, utan Guif. Det är svårt att veta var man har det här laget, som har lika djupa dalar som det har höga toppar. En sak är säker: får Guif ihop det kan de besegra vilket lag som helst i den här serien.

HF Karlskrona – Borde haft fler poäng än fyra

Karlskronas start på säsongen är varken bu eller bä. De har förlorat mot Amo, Sävehof, Aranäs, Kristianstad och Ystad och om vi bortser från förlusten mot Aranäs går det verkligen inte att säga något om de nollpoängarna. Segrarna har kommit mot Hallby och Hammarby. Segern mot Hammarby raderar på något sätt ut förlusten mot Aranäs (även om det hade varit bättre för Karlskrona att besegra bottenkonkurrenten Aranäs än topplaget Bajen).

Med det sagt har jag svårt att se vilken av de här matcherna som Karlskrona borde ha vunnit sett till hur matchen såg ut. Aranäs var bättre när lagen möttes i Kungsbacka.

Falskt. Om tio personer före säsongen hade fått en lista med Karlskronas sju första matcher i serien och sagt hur många poäng Karlskrona skulle ta tror jag att nio av personerna hade sagt fyra poäng. En fullt rimlig start av ett lag som jag trots allt tror har mer att ge.

Ystads IF – Går fortfarande inte att känna igen

I det senaste avsnittet av Avkast-podden pratade herrarna Schälin, Sjöstrand och Pujol om Ystads IF och lagets svaga start på säsongen. Nu parafraserar jag, men snacket gick mer eller mindre ut på att YIF blivit lite svagare på flera positioner, faser, eller vad man nu vill kalla det, jämfört med förra säsongen. Och precis så är det ju.

Sant. När vi alla trodde att YIF var på gång igen efter storsegern mot Lugi förlorade de två raka mot Önnered och Skövde. Senast besegrade de Karlskrona, men jag går inte i fällan igen. Framförallt inte med tanke på hur YIF:s spel ser ut. De får nog hoppas att Kim Andersson visar storform direkt i sin comeback efter skadan.

IK Sävehof, Hammarby IF, IFK Skövde och Alingsås HK har inte spelat match den senaste veckan och är därför inte med i listan.