Power Rankings Handbollsligan herr, oktober: Bajen bäst & ÖHK överraskar – gissel i övrigt

De tippade topplagen varvar, bortsett från några missar här och där, upp rejält. Och Önnered imponerade i oktober. Om vi bortser från två givna bottenlag är Handbollsligan herr som vanligt ett gissel – med mer än halva ligan inom några poäng från varandra i tabellen. Här är Power rankings oktober!

I Power rankings Handbollsligan herr med Ola Selby är det prestationerna, inte poängen, som ligger till grund för rankingen.

Här är Power rankings oktober:

1: Hammarby IF

Tabellplacering: 1
Ranking i september: 2

Make no mistakes – Hammarby ser fortfarande ut att vara det jämnaste, bredaste och, till viss mån, spetsigaste laget i Handbollsligan. De såg vassa ut i september också, men jag kunde inte annat än att ranka HK Malmö etta då efter deras sanslösa start på säsongen.

Hammarby förlorade visserligen en match i oktober och det var en oväntad torsk mot ojämna Önnered. I ärlighetens namn var det en plattmatch av mer eller mindre samtliga i Bajen, som för övrigt sett ruggigt starka ut hela oktober.

De spelar en frejdig handboll som innebär mycket gjorda mål: 34 mot YIF, 40 mot Karlskrona, 40 mot VästeråsIrsta och 36 mot Alingsås. Då är det inte så konstigt att de vinner matcher. Mot VI gjorde samtliga 14 utespelare mål, vilket naturligtvis säger mig att matchen var avgjord tidigt, men även att Patrik Fahlgren inte är rädd för att gå runt på folk. Bajen är laget att slå i år!

2: IFK Kristianstad

Tabellplacering: 3
Ranking i september: 3

Tre segrar och en förlust blev facit för IFK Kristianstad i oktober. Segrarna kom visserligen mot bottenlaget VästeråsIrsta, ett IFK Skövde nästan helt utan niometersspelare och ett i perioder vilset Alingsås, men det var trots allt övertygande prestationer.

Vad som har imponerat mest? Axel Månsson fortsätter att vara briljant, även om känslan är att han kan ä-n-n-u mer. Dessutom gillar jag vad jag ser av Einar Bragi Adalsteinsson. Förra säsongen var han nästan ”bara” en försvarsspelare, men nu tar islänningen för sig allt mer i det offensiva spelet (det finns också större plats till honom eftersom IFK inte längre har tolv vänsternior att välja mellan) och jag tycker han ser ut som en toppspelare i serien.

Smolken i den brandgula bägaren? Förlusten hemma mot Sävehof. Ett Partillelag som visserligen varvat upp på sistone, men att släppa in 34 mål på hemmaplan andades mycket IFK från förra säsongen, och det är nog inget någon i nordöstra Skåne vill se.

3: IK Sävehof

Tabellplacering: 4
Ranking i september: 10

Sävehof ja, som alltså enligt mig har varvat upp. Jag tror att de kommer att bli bättre och bättre under säsongen, och faktum är att deras oktober var flera nivåer bättre än vad september var. De inledde månaden med att förlora mot ett då stekhett HK Malmö, men undvek sedan att förlora resten av månaden (tre segrar och ett kryss).

Arvid Norén verkar nästan ha tagit över som förstamålvakt och med tanke på det han har levererat är det välförtjänt: 15 räddningar mot Guif, 15 räddningar mot Önnered och tio räddningar mot OV är precis vad Sävehof behöver.

Men är Norén ensam om att ha fått ett minigenombrott i Sävehof i oktober? Icke, sa Nicke. Sebastian Durlanu har fått fler chanser på nio meter och där har den kvicke och explosive 21-åringen imponerat stort – faktum är att han har överglänst de betydligt mer etablerade stjärnorna.

4: HK Malmö

Tabellplacering: 2
Ranking i september: 1

Om Ebbe Håkansson och Nikola Roganovic bar det här laget i september? Oh, yes. Om de fortsatte att vara lagets två viktigaste och mest utslagsgivande spelare i oktober? Jajamänsan.

Roganovic stod för 20 mål och 21 assist fördelat på fyra matcher i oktober. Ruggigt starkt, alltså. Håkansson i kassen? 13 räddningar mot Sävehof, 19 räddningar mot Amo, nio räddningar mot Karlskrona och 16 räddningar mot Guif.

Och innan vissa personer (ni vet vilka ni är) kommenterar mina spaningar kring HK Malmö: Ja, fler spelare i Malmö har varit bra i oktober. Men det är trots allt Håkansson och Roganovic som är de utslagsgivande spelarna som innebär att Malmö sensationellt nog ligger tvåa.

5: Önnereds HK

Tabellplacering: 8
Ranking i september: 12

Här snackar vi klättring! Önnered var ett av seriens svagaste lag i september, åtminstone enligt mig, men har verkligen tagit stora kliv (fler placeringar i rätt riktning än något annat lag i den här spalten) i oktober.

Tre segrar, ett kryss och bara en förlust blev det i oktober. Förlusten var i och för sig nästan på en pinsam nivå – sällan har jag sett ÖHK så svagt och vilset som de var mot Amo (matchen slutade 34–40), men i övriga matcher gillar jag vad jag har sett av ÖHK.

Mycket handlar om Patrick Bols, som tillsammans med Ebbe Håkansson och Linus Bergh har varit seriens klart bästa målvakter. Men evigt unge Andreas Nilsson ska heller inte underskattas – karln kan ju knappt missa.

Sen vill jag avsluta med att lyfta en spelare som jag oftast nämner när jag skriver om utvisningsligor: Mishels Liaba. Som norrmannen levererade i poängkolumnen i oktober! Sex mål och sex assist mot Hallby, tolv mål och fyra assist mot Sävehof, tolv mål och fyra assist även mot Amo och slutligen tio mål och fem assist i supersegern mot Bajen. Och knappt några utvisningar på det. Wow!

6: IFK Skövde

Tabellplacering: 5
Ranking i september: 5

Rankar jag IFK Skövde för högt här? De förlorade ju trots allt två matcher i oktober och dessutom hemma mot ett lag de kanske borde besegrat (Önnered) och med tolv mål borta mot IFK Kristianstad. Men det såg ut som det gjorde i de matcherna eftersom Skövde saknade spelare. Framförallt mot Kristianstad då de knappt hade några erfarna niometersspelare att tillgå.

När de fick tillbaka spelare började de att vinna igen. Och Skövde avslutade oktober med att vinna tre raka matcher, bland annat borta mot YIF.

Mycket handlar, som väntat, om Adam Ljungquist och William Elovson. Men jag vill även nämna Axel Franzén, som varit en av ligans bästa mittsexor sedan hemkomsten från Danmark. Stark i försvaret och med en högre effektivitet i avsluten än vad jag minns att han hade innan han lämnade Sverige för flera år sedan. Toppnyförvärv!

7: HF Karlskrona

Tabellplacering: 6
Ranking i september: 6

Karlskrona fortsätter att andas stabilitet, och redan i oktober börjar jag att fundera på om att mitt val att tippa laget utanför slutspel är något jag kommer att få äta upp. Samtidigt tror jag inte att piltavlan i Kungälv har lånats ut till Karlskrona, utan de jobbar nog på, lugnt och fint.

Oktober innebar två segrar, en oavgjord match och en förlust för Mathias Ekstrands lag. Topparna? Emil Hanssons effektivitet från kanten och med sitt straffskytte, Melvin Hildingssons post-Melsungen-prestation mot Hallby och Isak Larssons elva mål mot Malmö.

Sen är det klart att den tappade poängen borta mot VästeråsIrsta måste svida i Karlskronalägret.

8: Ystads IF

Tabellplacering: 7
Ranking i september: 4

Är den regerande mästaren i gungning? Är det på väg utför för fjolårets stora dominant i svensk handboll? Nja, riktigt så illa är det inte. Men nog var oktober YIF:s tuffaste månad såväl resultatmässigt som prestationsmässigt på väldigt länge. Ja, de tog fem poäng, det är väl helt okej för många lag. Men de tog fem poäng av tolv möjliga och då ser det helt plötsligt illa ut.

Att förlora borta mot Hammarby gör de flesta lagen i Handbollsligan. Att förlora hemma mot Alingsås och Skövde däremot är inte godkänt för ett lag som har aspirationer om att sluta topp fyra i ligan. Och att bara få med sig en poäng borta mot Amo är heller inte godkänt.

Positivt? Liam Hultberg har i skymundan av U-landslagskompisen Nikola Roganovic varit precis så bra som jag, och många andra för den delen, trodde inför säsongen. Mest stack han visserligen ut mot lite svagare motstånd i form av Hallby (nio mål på tio avslut) och VästeråsIrsta (14 mål på 14 avslut), men hey, en hårdskjutande ungdom måste börja någonstans. Mer positivt? Ivano Carrara får mer speltid i ligan – jag gillar verkligen hans sätt att spela handboll.

9: Amo HK

Tabellplacering: 9
Ranking i september: 11

Låt mig börja med att konstatera att Amo är ett klart bättre lag än de var förra säsongen. Jag vet att det var att sparka in en öppen dörr, men det behövde ändå konstateras. Försvarsspelet är bättre, Mathias Pedersen spelar (oftast) på en löjligt hög nivå, och Amo vinner fler matcher.

I oktober tog de fem av tio poäng och fortsätter de i den takten luktar det slutspel framåt vårkanten. Mycket handlar som sagt om Pedersen, som i sina bästa stunder är ostoppbar. Det hade så klart varit väldigt positivt för Amo om fler spelare tog för sig, men jag inser också att det kan vara en del av matchplanen att ge bollen till Pedersen och låta dansken dominera.

Samtidigt är det lite svårt att veta var man har det här Amo. Förlust mot Hallby följdes av två poäng mot dittills obesegrade HK Malmö, som följdes av förlust hemma mot dittills segerlösa Guif, som följdes med 40 gjorda mål borta mot Önnered. Que pasa?!

10: Alingsås HK

Tabellplacering: 10
Ranking i september: 9

Det är (tyvärr) fortfarande svårt att veta var man har detta Alingsås HK. Eller är det så att det enda man vet är att man inte vet? Som ni märker har jag inte många högskolepoäng i filosofi, men detta AHK kan få en att vilja läsa en liten kurs.

När de är som bäst, som borta mot YIF exempelvis, då kan de slå vilket lag som helst. I den matchen var det flera AHK-spelare som levererade och då tog de den typen av seger de behövde. I segern mot VästeråsIrsta var det effektiviteten som imponerade, med bland annat fem av fem för Petter Donaldson, nio av nio för Benjamin Helander och sex av sex för August Wiger.

So far, so good. Men så kommer de där andra matcherna. Ni vet, den typen av prestationer som tyvärr blivit vanligt förekommande från AHK de senaste åren. Visserligen kom förlusterna i oktober mot storfavoriterna Bajen och IFK, men 37 respektive 36 insläppta duger ändå inte. Vart ska det bära i år, AHK?

11: OV Helsingborg

Tabellplacering: 11
Ranking i september: 8

Toni Johanssons lag fortsätter att vara ett strålande starkt hemmalag, med två segrar på två försök i oktober och en trend som fortsätter att vara löjligt positiv i hemmaborgen. Däremot på bortaplan ser det inte alls lika trevligt ut, där OV:s jämnhet till synes svajar och där försvarsspelet inte alls är på den nivå det var förra säsongen.

Att Robin Järling, som inledde säsongen så lovande, gått sönder är naturligtvis illa. Riktigt illa. Mer positivt är att Marcus Norrbrink har hittat tron igen och stått för några explosiva insatser i oktober. Mindre positivt är att OV alltså släppt in 34 (mot Karlskrona), 35 (mot Skövde) och 34 igen (mot Sävehof) på bortaplan. Ska det bli slutspel i år igen måste de få ordning bakåt – och visst saknas en viss Lindqvist i mittförsvaret..

12: IF Hallby

Tabellplacering: 12
Ranking i september: 7

Det är onekligen nya tider i Hallby – tider då inte ens försvarsspelet går att lita på till 100 procent. Jag säger inte att det har varit dåligt, det skulle aldrig ske med Jesper Östlund som tränare, men det har (i perioder) inte varit så starkt som vi blivit bortskämda med de senaste åren.

Ett annat problem för Hallby är att de har haft svårt att få till helheten. I de matcher där försvarsspelet har suttit hyfsat (som till exempel mot Karlskrona och Önnered) är det anfallsspelet som inte har kommit upp i nivå. Och när Hallby har gjort mycket mål (som borta mot OV) har försvarsspelet inte gått att känna igen.

13: Eskilstuna Guif

Tabellplacering: 14
Ranking i september: 14

En sak går det nog att konstatera så här nästan tio matcher in på säsongen och det är att Guif och VästeråsIrsta kommer att göra upp om att undvika jumboplatsen, och därmed nedflyttning till Allsvenskan.

Trevligt för Guif i oktober var att de tog säsongens första tvåpoängare, då efter en briljant prestation av framförallt Pontus Wangenborn (tio mål och tre assist) borta mot Amo. Guif var även nära att ta minst en poäng mot Malmö, men åkte på en svidande förlust mot Roganovic-gänget.

Sen är det bara att konstatera att Eskilstunalaget aldrig var nära mot varken Sävehof eller Skövde. Det är helt enkelt svårt att se hur Guif ska kunna klättra högre i tabellen än möjligtvis plats 13.

14: VästeråsIrsta HF

Tabellplacering: 13
Ranking i september: 13

De sprattlar till emellanåt, VästeråsIrsta. Eller åtminstone gör specifika spelare det. Erik Svensson hängde åtta mål på IFK Kristianstad, Alex Andersson hade 15 poäng mot OV, Alexander Skoog räddade tolv skott mot Bajen och William Hermansson bombade in tio mål på Karlskrona.

Men alla dessa fina individuella prestationer har väl då inneburit en massa poäng som lag? Nja, det blev en poäng av tolv möjliga i oktober. Och där i ligger VästeråsIrstas problem – även när vissa spelare står för toppmatcher faller de i slutändan ändå kort eftersom de varken har bredden eller bredden på spetsen för att kunna vinna fler matcher.

Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!