Det verkar ha funnits en viss uppdelning bland spelarna i OV Helsingborg förra säsongen kring vilka som var nöjda med ledare och ledning, och vilka som inte var det. Klubbens huvudtränare Toni Johansson, numera i Mors-Thy, svarar på en del av kritiken.
– Förra säsongen blev stökig med skador och med sämre resultat tillsammans med att det var många nya spelare och den mixen tror jag kan vara bidragande, säger han.
Som nämnt ovan verkar det, baserat på enkätsvaren från de 15 spelare i OV Helsingborgs trupp som besvarad enkäten, råda delade meningar om hur de upplevde såväl förutsättningar som arbetsvillkor förra säsongen.
Då en del av de delade meningarna rörde ledarstaben bad vi Toni Johansson, huvudtränare i OV förra säsongen och flera år dessförinnan, numera huvudtränare i Mors-Thy, svara på en del frågor.
Ska vi tolka enkäten rätt finns det en del spelare som inte är nöjda med ledningen, och där ingår ju du som huvudtränare. Första delen gäller spelare som menar att man inte alltid blir hörd och att ”ofta vill tränare bestämma allt själv”. Är det något du känner igen? Och hur ser du på det i så fall?
– Det kan nog vara två delar tänker jag. Det finns situationer eller lägen där tränaren måste ta beslut och där det inte finns rum att väga in spelarna på samma sätt som det finns situationer där spelarna kan tycka till. Sen om det är för mycket eller för lite av något av det är svårt att säga. Bland annat fick lagkaptenerna var med och planera schemat när vi hade många skador och det skulle jag säga faller i kategorin att de får bestämma och sen finns det situationer, i exempelvis spelval, som jag har tagit beslut i ”att såhär gör vi” istället för att fråga spelarna som faller i den andra kategorin.
Spelare uttrycker även att det knappt finns någon tydlig kommunikation mellan spelare och tränare. Vad beror det på?
– Vi har haft samma antal personliga samtal som tidigare år jag varit i OV och har inte ändrat något där. Vi arbetade också på exakt samma sätt som tidigare år med individuell feedback efter matcher så mycket har varit sig likt. Sen om det har varit så att de nya spelare inte tyckt det har varit tillräckligt är svårt för mig att säga något om. Utöver det så var vi också ett ledareteam (tränare, sportchef, idrottspsykolog osv) och där Johan Ekengren (idrottspsykolog) hade efter direktiv med mig flera regelbundna samtal med spelare som gick under säsongen och där hans expertkompetens har varit extrem värdefull för helheten.
Där är även spelare som menar, kring påstående om de känner glädje och meningsfullhet över sitt idrottande, att ”Det kan absolut vara kul ibland, men att ta sig till träningen är extremt påfrestande psykiskt. Man känner … lättnad när träningen är över.” Hur ser du på det?
– Min åsikt är att det har varit god stämning på träningarna och har svårt att bemöta det mer än så. Jag kan dock vara ärlig och säga att jag kan känna igen det själv som tränare när man är pressad och inte vinner handbollsmatcher eller presterar som man vill.
Det har knappt varit någon kritik eller negativt kring ditt ledarskap tidigare, lite mer nu. Har något förändrats i ditt ledarskap, eller beror det mer på att spelare har bytts ut? Eller en kombination?
– Vi kom från två succésäsonger där allt flöt på utan minst bekymmer, förra säsongen blev stökig med skador och med sämre resultat tillsammans med att det var många nya spelare, och den mixen tror jag kan vara bidragande, men jag hade i alla fall inte medvetet ändrat något i mitt ledarskap.