IFK Skövde upp i topp – här är Power rankings Handbollsligan herr, oktober

Välkommen till Power rankings Handbollsligan herr med Ola Selby där prestationerna, inte poängen, ligger till grund för Handbollskanalens ranking. 

Handbollskanalen Power rankings är vår egna ranking för vilka lag som egentligen varit hetast under månaden som passerat. Med andra ord är det en egen tabell för vilka lag som egentligen varit bäst. Ett lag som förlorat en match kan till exempel vara bättre än ett lag som inte har förlorat, beroende på vilka lag de har spelat mot. Hänger ni med?

1: IFK Skövde

Tabellplacering: 4

Ranking efter september: 7

Inledde månaden med att förlora borta mot Guif och då var det knappast harmoniskt på ”schlätta”. Men efter det hände något och Skövde besegrade topptippade lag på löpande band. 33–30 hemma mot IK Sävehof (William Elovssons coming out party i Handbollsligan), 31–28 borta mot Ystads IF (16 mål på 18 skott av firma Elovsson/Ekman), 26–24 hemma mot Hammarby (tröjgate-matchen) och slutligen 29–26 borta mot IFK Kristianstad (Anton Hagvall räddade 17 skott och hade 41 i räddningsprocent).

Vad de fyra sistnämnda motståndarna har gemensamt? De slutade topp fyra förra säsongen och de är tippade att sluta topp fyra i år igen. Men det struntade Skövde i och vann alla matcher rättvist (även om det så klart finns saker att diskutera kring förspelet i matchen mot Bajen).

Extra imponerande är att bara en av segrarna kom tack vare målvakterna (den mot IFK Kristianstad). Så att Skövde kan ta åtta av tio möjliga poäng utan att målvakterna har stått på huvudet gör att vi (jag) kanske får omvärdera Skövdes möjligheter den här säsongen.

2: HK Malmö

Tabellplacering: 3

Ranking efter september: 5

Hand upp den som hade trott att HK Malmö skulle ligga trea i Handbollsligan efter två månaders spel. Den som räcker upp handen nu ljuger så att näsan växer. Men HK Malmö inledde säsongen fint och fortsatte på den inslagna vägen i oktober med att vinna fyra av fem matcher.

Den enda förlusten kom borta mot Hallby och det var i ärlighetens namn två bortkastade poäng från Björn Sätherströms lag. Annars har det varit idel segrar, mot Alingsås, Guif, Aranäs och Karlskrona. Nej, det är inga blivande topp fyra-lag de besegrat, men likväl flera matcher som många av oss före säsongen hade trott att de skulle förlora.

Varför HK Malmö går så starkt? Kemin bland spelarna på nio meter verkar sitta som en smäck. Och i mål har Kristian Zetterlund haft sin starkaste säsongsinledning någonsin i Handbollsligan. Det räcker långt för ett lag som trots allt har massvis med individuell kvalitet. Sen hjälper det så klart att de har en av seriens bästa spelare i en viss långhårig norrman. Truls Grøtta är årets nyförvärv så här långt!

3: Hammarby IF

Tabellplacering: 2

Ranking efter september: 2

Hammarby, med Viktor Ahlstrand i spetsen, inledde oktober månad lika starkt som de avslutade september. Segern borta mot Sävehof var otroligt imponerande och framförallt Ahlstrand såg ut att gå på vatten.

Efter det har Hammarby, och till viss del Ahlstrand, kommit ner på jorden en del. Tre segrar och två förluster blev det trots allt i oktober och det som är lite oroväckande för Hammarby är att de fortfarande, precis som förra säsongen, har en del problem på bortaplan. Skövde är visserligen formtoppat, men att förlora borta mot både Skövde (tröjgate eller inte) och Karlskrona är inte vad vi förväntar oss av detta Hammarby.

Avslutningsvis bör Ahlstrands siffror i oktober ändå nämnas: 19 mål och 23 assist på fyra matcher. Det är starka papper av en spelare som inte platsade i Bajen för några år sedan.

4: IK Sävehof

Tabellplacering: 1

Ranking efter september: 1

Sävehof inledde säsongen så pass starkt att jag ställde frågan om de överhuvudtaget skulle gå att besegra den här säsongen. Det visar sig att det gick. I oktober fick Partillelaget nämligen stryk mot såväl Hammarby som mot Skövde. Väldigt överraskande i min bok, framförallt eftersom förlusterna kom innan Sävehof gick in i European League-spelet.

Å andra sidan kom förlusterna mot övre halvan-lag i Handbollsligan och det är ju inte fy skam, men vi ska forfarande kunna förvänta oss mer av Sävehof.

Glädjande för gulsvart är att Óli Mittún verkar ha vaknat till liv igen. Färöingen inledde inte säsongen lika starkt som han avslutade den förra (jag är medveten om att han är ung, men han har också verkat omänsklig sedan han kom till Sävehof) men i oktober månads avslutade match var mittnian tillbaka på sin vanliga nivå: tolv mål på 13 avslut samt fem assist. Spelar han på den nivån vågar jag lova att Sävehof går rent i november.

5: Önnereds HK

Tabellplacering: 7

Ranking efter september: 12

Har Önnered äntligen lyckats hitta någon form av stabilitet? Jag är kanske inte smart, men jag är inte dum nog att svara ja på den frågan. Däremot kan jag svara ”kanske”.

Oktober tyder nämligen på att ÖHK lyckats höja sin lägstanivå. Detta trots att det varit fortsatta skriverier både på och utanför plan (Brännberger och Ward Wiklund tänker jag på). Men en poäng borta mot IFK Kristianstad och segrar mot Ystads IF, Hallby och Aranäs tycker jag trots allt ger en indikation på att ÖHK är på rätt väg.

De förlorade bara en match i oktober och det var med ett mål borta mot Guif. Inte bra så klart, men det gamla vanliga ÖHK hade definitivt tappat poäng i åtminstone en eller två av matcherna mot Hallby och Aranäs. Nu vann de stabilt. Och inte tror jag att ÖHK kommer att bli sämre framöver, nu när flera distraktioner är borta.

6: IFK Kristianstad

Tabellplacering: 5

Ranking efter september: 8

Det såg bättre ut i oktober än det gjorde i september för det regerande mästarlaget. Men det innebär inte att det såg särskilt bra ut, åtminstone inte med tanke på vilket lag IFK ställer på banan och vilka förväntningar som finns.

En poäng hemma mot Önnered är inte bra nog och att förlora hemma mot IFK Skövde är givetvis en smärre skandal i nordöstra Skåne. Att IFK sedan vann tre matcher är så klart bra, och framförallt viktigt i jakten på förstaplatsen, men segrarna kom mot två nykomlingar och det lag som flest tippar kommer sluta sist.

Och vad har hänt med Markus Olsson? Jag utgår ifrån att han har skadeproblem, annars hade han inte gått mållös från matcher som han har gjort i oktober. Alla IFK:s problem handlar naturligtvis inte om att vänsternian inte bombar in +7 mål i varje match, men det är en stor del av det. Positivt för IFK? Att de nu inte kan vara lika beroende av Olsson som tidigare innebär kanske att de ”tvingas” utveckla sitt spel. För det är väldigt uppenbart att IFK inte hade haft en chans i finalserien mot Sävehof förra året om inte Olsson hade gått på vatten.

7: Eskilstuna Guif

Tabellplacering: 8

Ranking efter september: 11

Jag har varit inne på det tidigare, men Guif har verkligen blivit ”Swinging Guif” den här säsongen. Det är omöjligt att veta var man har laget. Eller ja, det enda jag vet är att Guif kan besegra vilket lag som helst i Handbollsligan på ett övertygande sätt, men också förlora fullt rättvist mot vilket lag som helst.

I oktober blev det tre segrar och två förluster. De besegrade tokheta Skövde (visserligen innan deras formtopp inleddes), breda Önnered och hemmastarka Amo. Förlusterna kom mot HK Malmö (Guif kunde knappt göra mål i den första halvleken) och med uddamålet hemma mot Hammarby. Så egentligen är det inte mycket att säga om förlusterna, mer än att de inte borde ha förlorat med sju bollar mot ett jämnbördigt HK Malmö.

Det jag gillar med Guif är att försvarsspelet är betydligt bättre i år. Anfallsspelet har fått ta ett steg tillbaka, men kan Guif få ihop helheten (och framförallt hitta stabiliteten) är det definitivt ett lag för slutspel i år.

Roligast hittills? Marko Roganovic. Väldigt fin utveckling på honom!

8: Ystads IF

Tabellplacering: 10

Ranking efter september: 13

Säsongen är inte längre ett haveri för Ystads IF, men det är långt ifrån bra. I oktober blev det sex av tio möjliga poäng och det är nästan topplagsnivå på det, men det vi måste komma ihåg är att tvåpoängarna kom mot Lugi, Karlskrona och Hallby, alltså tre av seriens så här långt svagaste lag.

När YIF mötte bättre lag, läs IFK Skövde och Önnereds HK, då blev det inga poäng. Varför ser det då ut på det sättet? YIF har, utöver att de tappat två nyckelspelare i Jonathan Svensson och Niklas Kraft, dessutom haft en del skador. Det är så klart en förklaring. Oscar Carlén har inte blivit en sämre tränare och spetsspelare som Philip Stenmalm och Julius Lindskog Andersson är minst lika bra i år.

Målvaktsspelet har inte varit tillräckligt bra så här långt, det är en annan faktor. Jag menar inte att Erik Hvenfelt eller Alexander Lindén varit dåliga (även om deras siffror verkligen inte är smickrande) utan snarare att YIF inte fått till helheten bakåt. Försvarsspelet, som varit adelsmärket under Carléns ledarskap, har inte hjälpt målvakterna att spela bra. Och det måste YIF få till om de ska kunna vända på skutan.

9: Amo HK

Tabellplacering: 6

Ranking efter september: 3

September var en otrolig månad av Amo. Att som nykomling leverera de resultat Amo gjorde är historiskt bra. I oktober har det inte blivit lika starka resultat, men jag tycker inte att Amo har spelat sämre (inte är det stor skillnad i alla fall) än de gjorde i september.

Snarare är de fortfarande väldigt bra för att vara nykomling. Fyra poäng av tio möjliga i oktober, när de spelade mot bland andra IFK Kristianstad, IK Sävehof och Alingsås HK, är inte alls dåligt.

Om jag ska hitta något frågetecken så är det försvarsspelet. I oktober släppte Amo in 30, 32, 35, 32 och 35 mål. Det är ett snitt på nästan 33 insläppta per match – då blir det svårt att ta tvåpoängare.

10: Alingsås HK

Tabellplacering: 9

Ranking efter september: 4

Likt Amo nådde Alingsås inte alls upp till samma höga nivå som de visade i september. Lagets enda seger på fem försök under månaden kom mot jumbon Aranäs, men annars har AHK förlorat mot HK Malmö, IK Sävehof och Hammarby. Med andra ord har förlusterna kommit mot idel topplag (och ett kryss mot Amo), vilket ju kan tolkas som att AHK ändå varit på en rätt hög nivå.

Men vill inte AHK mer än så? Jo, det tror jag. Och om de förlorar mot topp sex-lag stup i kvarten kommer de förmodligen få kämpa för att ens lyckas ta sig till slutspel.

Det finns ändå glädjeämnen för Mikael Franzén (som overkligt nog slutar i AHK efter säsongen). Mathias Pedersen är tillbaka och även om AHK klarat sig hyfsat i danskens frånvaro kommer han så klart att bli oerhört betydelsefull om Alingsås ska hitta tillbaka till spelet från september.

11: Lugi HF

Tabellplacering: 11

Ranking efter september: 10

Jag har inte mycket kritik att rikta mot Lugi. Snarare tycker jag att de presterar över förväntan så här långt, vilket såväl tabellplacering som poängutdelning i oktober visar. Det blev visserligen förluster mot YIF, IFK och Sävehof, men det är ju inte där Lundalaget ska ta sina poäng.

I vilka matcher ska Lugi ta poäng? Jo men varför inte mot Hallby och Aranäs, två andra lag som lär behöva kriga i de nedre regionerna av tabellen den här säsongen. Och precis de matcherna vann vinrött i oktober. Fortsätter Lugi med just det kommer de definitivt att undvika jumboplatsen den här säsongen.

Men med en spelare och artist som Axel Månsson i laget är det kanske inte så konstigt att Lugi presterar bättre än vad vi förståsigpåare hade trott. Mittnian gjorde 29 mål och 18 assist på fem matcher i oktober. Jisses!

12: HF Karlskrona

Tabellplacering: 13

Ranking efter september: 9

Precis som med Lugi tycker jag det är svårt att kritisera Karlskrona. Det är trots allt en nykomling vi snackar om och alla hade väl ändå räknat med att det skulle bli en tuff säsong. Om vi tar en titt på Karlskronas matcher i oktober har det sett ut så här:

Aranäs–Karlskrona 33–30: Karlskrona var med hela matchen, men orkade inte hela vägen in mot ett Aranäs som har större rutin av spel i Handbollsligan. Det här är kanske matchen Karlskrona borde ha vunnit i oktober, men heller ingen katastrof att förlora på bortaplan i Kungsbacka.

Karlskrona–Hammarby 28–26: Två bonuspoäng. En seger som ingen hade räknat med.

IFK Kristianstad–Karlskrona 31–26: Förlust borta mot regerande mästarlaget. Inget att säga något om.

Karlskrona–Ystads IF 23–31: Ny förlust mot ett förväntat topplag.

Karlskrona–HK Malmö 22–30: Kanske en match som borde ha varit jämnare än den var, sett med Karlskronaögon. Samtidigt har Malmö inlett säsongen lysande.

Sammanfattningsvis: Karlskrona gör vad de kan. Men ska november bli bättre än oktober behöver de göra lite mer än vad de kan. Eller åtminstone än vad de visat hittills.

13: IF Hallby

Tabellplacering: 12

Ranking efter september: 6

Släppte in över 30 mål i samtliga matcher i oktober utom en (och då släppte Hallby in 29 mål). I övriga fyra matcher blev det förlust. Och det är klart att det är svårt att vinna med så ihåligt försvar. Men Hallby har problem i mittförsvaret när Oskar Hedvall är skadad och inte finns tillgänglig.

Hallby har en bra startsjua och borde kanske vinna fler matcher än de gör. Jag kan tycka att Hallby borde tagit två poäng till i oktober. För inte borde de ha förlorat både borta mot Lugi och hemma mot Amo. Fortsätter det på det sättet blir det svårt att undvika kval för Anders Hallbergs gäng.

14: HK Aranäs

Tabellplacering: 14

Ranking efter september: 14

År efter år tippas Aranäs i botten och år efter år håller klubben sig kvar i Handbollsligan. Efter succésäsongen förra året var det ingen som vågade tippa Aranäs sist (jag tippade Aranäs som tia och fick en del arga mejl). Men vad händer då? Aranäs inleder säsongen oerhört svagt och är Handbollsligans svagaste lag, åtminstone så här långt.

Det finns inte mycket positivt att skriva hem om heller. Aranäs förlorar matcher när de gör mycket mål själva och de förlorar även målsnåla matcher, vilket är en oroande trend för Jerry Hallbäck.

Något behöver hända, men jag vet inte vad, för att Aranäs ska kunna vända på det här. Förra säsongen var det i mångt och mycket spetsspelarna samt sju mot sex som tog lag på sängen. Nu är det inläst och då har Aranäs det ruggigt jobbigt.

LÄNK: Power rankings, september