Grundserien i Handbollsligan är över och nu väntar ett spännande slutspel. Handbollskanalens Ola Selby har utsett All Star Team och har där ett förstalag, ett andralag samt ett tredjelag. Här är spelarna och tränarna som har blivit uttagna.
Istället för att ta ut ett lag har vår reporter Ola Selby alltså tagit ut tre lag. I Lag 1 de bästa spelarna på respektive position, Lag 2 de näst bästa och Lag 3 de tredje bästa, så de tre bästa spelarna på varje position väljer vi att uppmärksamma. Idén är inspirerad av NBA:s All-NBA teams och Ola Selby ger sin kommentar på respektive spelare.
Lag 1
MV: Simon Möller (IK Sävehof)
Från att tidigare ha agerat andraval bakom Agust Eli Björgvinsson och senare även Bertram Obling fick Simon Möller i år förtroendet som förstavalet i sitt hjärtas klubb. Och man kan ju lugnt konstatera att 22-åringen har tagit chansen. Möller har helt enkelt varit bäst och numera har han inte bara höga toppar utan även en betydligt högre lägstanivå.
V6: Robert Ladan (HK Aranäs)
Skulle Robert Ladan klara av omställningen från Allsvenskan till Handbollsligan? Nemas problemas, sa vänstersexan och var en av hela seriens bästa spelare under grundserien. Effektiv, finurlig och vindsnabb – förmodligen säsongens nyförvärv i Handbollsligan.
Foto: Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN
M6: Felix Möller (IK Sävehof)
Inne på sin tredje säsong i Handbollsligan och fortsätter att gå från klarhet till klarhet. Utvecklingskurvan pekar spikrakt uppåt och jag tycker att Möller förbättrat både sin defensiv (snabbare fötter, bättre värderingar) och sin offensiv (säkrare i läget, ännu bättre på att dra isär försvar). En klasspelare helt enkelt.
H6: Sebastian Karlsson (IK Sävehof)
För andra året i rad tar Karlsson plats i lag 1 och det är kanske inte så konstigt heller. Där finns mängder av skickliga högersexor i Handbollsligan (spoiler: en spelare som Anton Halén får inte ens plats i något av de tre lagen), men allra bäst är 28-åringen i gulsvart. Passa på och njut av honom under slutspelet – sen blir det proffsspel i Montpellier.
V9: Markus Olsson (IFK Kristianstad)
Precis som Sebastian Karlsson blir det givetvis en plats i lag 1 för Markus Olsson, för andra året i rad. Spelaren med seriens vackraste hoppskott visar inga tecken på att tappa i kvalitet, snarare tvärtom. En betydligt klokare spelare nu än när han kom fram och även om Emil Frend Öfors säkert kan bli frustrerad ibland över bristen på utspel till kanten har Olsson förbättrat sitt assistspel.
M9: Gustav Davidsson (Hammarby IF)
Jag vet, sedan Viktor Ahlstrand kom tillbaka starkt efter sin skräckskada har Davidsson främst spelat vänsternia. Så jag fuskar lite här och ger honom plats som mittnia i lag 1, han har ju trots allt spelat även där och känns som en hybridspelare. Gör alltid mycket mål, alltid mängder av assist och är dessutom en pådrivare och lagspelare av rang. Har verkligen förtjänat proffskontraktet i Bundesliga.
Foto: Andreas L Eriksson / BILDBYRÅN
H9: Edwin Aspenbäck (Hammarby IF)
Den andra Hammarbyspelaren i lag 1 är minst lika given som sin lagkamrat. Visst, Albin Broman har varit riktigt bra i år, men jag tycker att Aspenbäck som helhet varit snäppet vassare. Har fått större förtroende av tränare Fahlgren i år och det kan man lugnt säga har lönat sig. En riktig ”goal getter” som dessutom förbättrat sitt defensiva spel.
Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN
Tränare: Patrik Fahlgren (Hammarby IF)
Jobbet ”Falle” har gjort med Hammarby är otroligt imponerande. Nu när grundserien är över är det lätt att säga att Bajen har flera skickliga spelare, men före säsongen hade nog ingen trott att Edwin Aspenbäck, Viktor Ahlstrand, Ludvig Lindeberg med flera skulle vara så bra som de har varit. Tacka (till stor del) Fahlgren för det.
Lag 2
MV: Rickard Frisk (Alingsås HK)
För andra säsongen i rad har Rickard Frisk varit Alingsås klart bästa och jämnaste spelare. AHK:s försvarsspel är inte vad det har varit och det gör målvaktens prestation ännu mer imponerande. Har dessutom förmågan att alltid vara bäst när det gäller. Räkna med flera högoktaniga insatser från Frisk under slutspelet.
Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN
V6: Emil Frend Öfors (IFK Kristianstad)
Likt förra säsongen ligger Frend Öfors inte i topp vad gäller målskytte. Faktum är att tre vänstersexor har gjort fler mål än honom den här säsongen och i den totala skytteligan ligger spänstfenomenet inte ens topp 20. Ändå var det snudd på en plats i lag 1 för Frend Öfors och jag tror att få ifrågasätter det. När man ser Emil Frend Öfors spela handboll är det nämligen lätt att se att han är en av seriens bästa spelare.
Foto (arkiv): Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN
M6: Anton Månsson (Ystads IF)
Det måste vara otroligt kul att spela med Kim Andersson, oavsett position. Men är du linjespelare, duktig på att hålla din motståndare ifrån dig, har blicken med dig och dessutom kan fånga bollar – ja då blir det nog inte mycket roligare. Och visst har Anton Månsson (ingen skugga ska falla på honom, han har varit suverän i år) tjänat på att spela tillsammans med Kim. Men Månssons styrkor ligger definitivt inte bara framåt – han bildar ju tillsammans med Philip Stenmalm ett av seriens bästa mittblock.
Foto: Michael Erichsen/Bildbyrån.
H6: Gustaf Wedberg (IF Hallby)
Förra säsongen tog Hampus Dahlgren plats i All Star Team, i år tar klubbkamraten (åtminstone säsongen ut) Gustaf Wedberg plats. Högersexan har tagit stora kliv i år och därför är det heller inte så konstigt att han efter säsongen flyttar tillbaka till Sävehof för att leverera i ”sin” klubb.
V9: Mathias Pedersen (Alingsås HK)
Fortfarande AHK:s klart viktigaste utespelare med sitt skott, sitt driv och sin fysik. Men fortfarande ojämn. I vissa matcher är dansken otroligt dominant och ser ut att vara seriens bästa spelare – i andra är han totalt osynlig eller missar han fler skott än han sätter. Hade lägstanivån varit högre hade han definitivt hotat Markus Olsson om platsen i lag 1. Med det sagt är det svårt att blunda för vänsternians statistik, han öser ju trots allt in mål.
Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN
M9: Óli Mittún (IK Sävehof)
Planen var ju inte att den unge färöingen skulle ta stor plats redan i år, men så gick kusin Elias sönder och då visade Mittún att han är en ä-n-n-u större talang än Skipagötu. Det säger ju egentligen allt. I det offensiva spelet tycker jag att han saknar svagheter, han spelar dessutom med en mognad som är vida överlägsen flera spelare som är betydligt äldre. Var ska det här sluta för Óli Mittún?
Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån.
H9: Albin Broman (IF Hallby)
Utan tvekan den spelare i Handbollsligan som tagit störst kliv jämfört med förra säsongen. Förra säsongen gjorde Broman 28 mål och 19 assist på 26 matcher. Han hade dessutom 28 tekniska fel. Att gå från det, statistiken antydde ju att han var en av seriens sämre högernior, till vad han har gjort i år – det är sensationellt.
Tränare: Michael Apelgren (IK Sävehof)
Emil Berlin, Olle Ek, Gzim Salihi, Elias Skipagötu och William Andersson Moberg, det är spelare Michael Apelgren inte kunnat använda under antingen hela eller under stora delar av säsongen. Ändå slutar Sävehof tvåa i serien. Visst, Sävehof har fler riktigt bra spelare, men ingen annan tränare i den här serien hade kunnat göra så bra resultat utan så många toppspelare i serien.
Lag 3
MV: Hayder Al-khafadji (Hammarby IF)
Ser ut att spela på inspiration och många tror säkert att Al-khafadji är en klassisk ”sprattelgubbe”. Visst finns det sådana tendenser, det är ju en något mindre målvakt med otrolig spänst det handlar om, men jag tycker att Al-khafadji har visat i år att han är mer än så. Framförallt har han höjt sin lägstanivå och det har bidragit stort till varför Hammarby som lag har blivit ett toppgäng att räkna med.
Foto: Kenta Jönsson / BILDBYRÅN
V6: Viktor Hallén (IFK Skövde)
Lite bortglömd den här säsongen eftersom IFK Skövde har haft det sanslöst jobbigt långa perioder. Men i vanlig ordning har Hallén öst in mål från sin vänsterkant. Bara succémannen Robert Ladan har gjort fler mål av seriens vänstersexor och Hallén är helt klart en av seriens bästa, precis som han har varit under mängder av år. Dessutom en skicklig försvarsspelare.
Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN / kod CS / CS0277
M6: Ludvig Jurmala Åström (IFK Kristianstad)
Det där stora klivet vad gäller utveckling i defensiven har han inte riktigt tagit ännu, men framåt är Jurmala Åström ett monster. Är i det närmaste ostoppbar inne på linjen och framförallt är det samarbetet med Matias Helt Jepsen som imponerat den här säsongen. Lite bättre defensiv så kommer 23-åringen på allvar kunna hota Felix Möller om platsen i lag 1 nästa säsong.
Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN
H6: Charles Hugoson (HK Malmö)
Där är andra högersexor som gjort fler mål än Hugoson den här säsongen (Rasmus Thorbjörnsson och Markus Thorbjörn) som ändå inte får plats här. Anledningen till det är att Hugoson betyder mer för sitt lag än vad redan nämnda spelare gör. Och visst är han lite bortglömd i ett krisande Malmö, men jag tycker nog att han varit lagets genomgående bästa spelare den här säsongen tillsammans med Magnus Persson.
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN
V9: Fredrik Olsson (Lugi HF)
Ingen bra säsong för Lugi, så klart. Däremot har Fredrik Olsson, bortsett från enstaka matcher, varit precis lika bra som han var förra säsongen. Har inga svagheter i sitt spel och kommer att bli duktigt saknad i Lugi nästa säsong.
M9: Philip Jonsson (HK Aranäs)
Jag vet att Jonsson mest spelar högernia, men nu använder jag mitt fusk för andra gången i de här utnämningarna. Han ÄR ju mittnia egentligen. Det finns ingen högerhänt högernia i världen som kan göra mål från den typen av vinklar som Philip Jonsson kan. Och det finns få spelare som betyder så mycket för sitt lag som han gör för Aranäs. Han är den ultimata spelaren för Jerry Hallbäck och därför ska det bli intressant att se hur de klarar sig utan Jonsson nästa säsong.
Foto: Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN
H9: Erik Persson (Eskilstuna Guif)
Uttagen i lag 2 förra säsongen och han har egentligen inte varit sämre i år, men spelarna före honom på listan har tokdominerat och framförallt tagit enorma kliv framåt i sina karriärer. Erik Persson har också varit bättre i år än tidigare, helt klart. Är numera mer än en skytt, även om det är hans fruktade vänsterslägga som fick Göppingen att kontraktera honom.
Tränare: Stian Tönnesen (IFK Kristianstad)
Är det snålt av mig att placera Tönnesen som säsongens tredje bästa tränare? Det är klart att om man vinner serien rätt överlägset att man då som tränare förtjänar beröm. Det går definitivt att argumentera för att norrmannen förtjänar att vara etta, men jag väger in att Tönnesen har seriens bästa trupp och därför placerar jag Fahlgren och Apelgren över honom. Men visst har han imponerat, framförallt eftersom han på kort tid fått IFK att springa sönder motståndare igen.
Foto: Christian Örnberg / BILDBYRÅN
Så är klubbarna representerade:
5: IK Sävehof
4: Hammarby IF
4: IFK Kristianstad
2: HK Aranäs
2: IF Hallby
2: Alingsås HK
1: Ystads IF
1: IFK Skövde
1: HK Malmö
1: Eskilstuna Guif
1: Lugi HF