Var står din klubb när säsongen 2022–23 närmar sig? Handbollskanalens reporter Ola Selby går igenom samtliga 14 lag i Handbollsligan. Vilka är nyckelfigurer och vad står på spel under den kommande säsongen?
”Alla” trodde att IK Sävehof skulle ta SM-guld. För egen del tippade jag att gulsvart skulle gå rent i såväl kvartsfinal som semifinal och sedan spöa IFK Skövde i finalen utan större problem. Så blev det inte – istället åkte Sävehof ut med dunder och brak och Michael Apelgrens guldfacit bröts av blivande mästarlaget Ystads IF. Vad gick egentligen fel? Och kan Sävehof ta sig tillbaka till toppen i år? Garanterat topplag så klart, men Sävehof är inte längre en given guldkandidat, vilket i förlängningen kanske kan hjälpa laget.
Hur tog sig IK Sävehof hit?
Vi tar en kort titt på hur förra säsongen såg ut för IK Sävehof.
Utropstecken:
Elias Ellefsen a Skipagötu: Seriens bästa spelare, utan tvekan. Det finns ingen spelare i serien (Kim Andersson får ursäkta) som har det som den färöiska mittnian har. Inför säsongen ställde jag frågan om han kunde fortsätta att ta enorma kliv och överträffa folks förväntningar – vilket naturligtvis var precis det han gjorde. Otroligt skicklig och tillsammans med en viss målvakt var Skipagötu utan tvekan Sävehofs viktigaste spelare.
Foto: Michael Erichsen
Betram Obling: Med en viss målvakt syftar jag naturligtvis på Bertram Obling. Dansken som tog Handbollsligan med storm och direkt var med och tog tillbaka Sävehof till toppen. En vinnare ut i fingerspetsarna som dessutom utvecklades under sina två säsonger i Partille. Profilen, vilket man verkligen får säga att han var, kommer att saknas i Handbollsligan.
Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN
Högstanivån: Inget annat lag var i närheten av Sävehofs högstanivå. Inte IFK Skövde, inte IFK Kristianstad och inte heller Ystads IF. När Obling hade dagen i mål, försvarsspelet satt där med Vetle Eck Aga och Felix Möller i spetsen och Skipagötu kunde styra och ställa, då var Sävehof helt överlägset.
Frågetecken:
Niometersspelarna: Rune Schröder var för ojämn, Gzim Salihi för skadebenägen, Jonathan Stenbäcken mer mittsexa än vänsternia, Olle Ek inte tillgänglig och Pontus Brolin utan riktig spetsegenskap. Den niometersspelare som presterade bäst bredvid överlägsne Skipagötu var Emil Berlin, och då hade högernian inte en supersäsong. Den största anledningen till varför Sävehof åkte ut redan i semifinal, utöver att YIF fick till en riktig fullträff, var att Skipagötu var på tok för ensam att prestera av niometersspelarna.
Hungern: Var det samma glöd i ögonen på Sävehofspelarna som det var säsongen före? Jag tycker inte det. Var det samma glöd i ögonen på Sävehofspelarna som var det hos YIF-spelarna? Inte det heller. Kanske saknades det där lilla extra i form av desperation att ta SM-guld.
Förväntade nyckelfigurer 2022–23
Felix Möller: Går jag för långt när jag säger att förra säsongen var lite av ett mellanår av Felix Möller? Han blev trots allt uttagen i EM-truppen och var en av seriens bästa mittsexor, men jag tycker nog att Möller var lite skarpare säsongen som föregick den förra. Eller har jag kanske bara för höga krav på den unga linjestjärnan. Oavsett tror jag att han måste vara ännu bättre i år då han inte längre har lugna och trygga Vetle Eck Aga bredvid sig i mittförsvaret.
Michael Apelgren: Det finns mängder av skickliga och spännande tränare i Handbollsligan, men jag håller fortfarande Michael Apelgrens taktiska kunskaper som vassast. Förra säsongen gick inte som varken Sävehof eller Apelgren hade räknat med, men räkna med att Apelgren har skruvat på en del saker till årets säsong som kommer att göra laget bättre när det gäller. Det skulle inte förvåna mig om Sävehof är det lag som utnyttjar de nya reglerna bäst.
Sebastian Karlsson: Seriens bästa högersexa kommer med all säkerhet att vara det även i år. Missar sällan och har en förmåga att göra de viktiga målen för sitt Sävehof. Skulle kunna utnyttjas ännu mer i uppställt anfallsspel, även om motståndarlagen så klart gör vad de kan för att stänga den landslagsmässige Karlsson.
Förväntad MVP 2022–23:
Elias Ellefsen a Skipagötu: Att jag utnämner Skipagötu som Sävehofs MVP är väl ungefär lika oväntat som att vi minst en gång den här säsongen kommer att få se golvtorkare i Partille Arena som inte hinner av planen innan en spelare och/eller boll kommer farande. Färöingen är, som nämnt tidigare, hela seriens bästa spelare. Passa på att njuta av honom – i år blir sista gången han spelar i Handbollsligan.
Förväntat genombrott 2022–23:
Simon Möller: Genombrott för en spelare som debuterade i Handbollsligan 2017 (!) är kanske lite väl ”skohorningt”, men det är ju läge för ett riktigt genombrott nu. Möller har enorm potential, men har aldrig riktigt fått vara förstamålvakt i sin moderklubb. I år kommer han få vara det och jag är säker på att han kommer att ta stora kliv i och med det.
Nytt ansikte att lära känna:
Lasse Pedersen: Kommer från GOG:s fina ungdomsverksamhet och ska nu gå in och ersätta Rune Schröder på vänsternio. Schröder, som bekant har flyttat till den franska ligan, har så klart kommit längre i sin utveckling än 20-årige Pedersen, men högstanivån är skyhög i den 196 centimeter långa vänsternian. Pedersen har varit en nyckelspelare i det danska 02-landslaget och mycket talar för att han blir en attraktion i Handbollsligan.
Kommer IK Sävehof klara av att…
Vara mindre beroende av Skipagötu? Tveksamt. Skipagötu är ju överjävligt bra och då blir det lätt så att andra spelare reagerar mer än de agerar, att de är reaktiva istället för att vara proaktiva runt honom. Men jag tror att det är en av de stora nycklarna om Sävehof ska lyckas i år – fler spelare måste kliva fram runt honom för att göra laget mindre lättläst.
Ersätta Vetle Eck Aga? Norrmannen är brutalt underskattad. En genomgående skicklig försvarsspelare och dessutom laglojal och oförmögen att göra en svag prestation. Jag tror att han kommer att saknas mer än vad många utifrån har förutspått och även om det finns andra skickliga försvarsspelare (Felix Möller och Pontus Brolin för att nämna två) är det ingen som håller samma klass som den norske landslagsmannen.
För att säsongen 2022–23 ska bli en framgång måste IK Sävehof:
Ta SM-guld: Jepp, så enkelt är det. Det är inget annat som gäller i Partille och även om truppen kan tyckas lite svagare i år jämfört med förra året måste Sävehof ta guld. Olle Ek är snart tillbaka och de unga spelarna, med Skipagötu i spetsen, bör bli ännu bättre. Det finns inget mellanting i ett Michael Apelgren-lett Sävehof.
Slutord
En av seriens största plånböcker, check. Seriens bästa tränare, check. Seriens bästa spelare, check. Seriens bästa högersexa, check. Där är fyra parametrar som talar för Sävehof. Men sen då? Mängder av skickliga spelare och dessutom ett internationellt spel, men sanningen är att Sävehof inte var bra nog i semifinalen mot Ystads IF och det finns mycket att jobba med för att Partillegänget inte ska halka efter mot framförallt YIF och IFK Kristianstad. Tur då för Sävehof att de tickar i fyra av de ovanstående boxarna.
Övergångar
In: William Andersson Moberg (Alingsås HK), Óli Mittún (H71, Färöarna), Lasse Pedersen (GOG, Danmark), Tryggvi Thorisson (UMF Selfoss, Island), Lukas Rådberg (uppflyttad), Philip Karlefäldt (uppflyttad)
Ut: Vetle Eck Aga (Kolstad Håndball, Norge), Rune Schrøder (Cesson Rennes, Frankrike), Bertram Obling (HC Erlangen, Tyskland), Theodor Claesson (Amo HK), Jonathan Stenbäcken (slutar)