I december 2016 skadade Robert Månsson sitt knä och sedan dess har han kämpat för att komma tillbaka till handbollsplanen. Comebacken var nära, men efter ett nytt bakslag blir det ingen mer handboll den här säsongen, det berättar mittnian för Handbollskanalen.
– Nej, det blir inget spel den här säsongen. Jag fick gjort en magnetröntgen och den visade att jag har lösa broskbitar i mitt knä och dessutom en liten cysta. Det är inget farligt, men det blir en ny operation. När vi kör igång träning igen i mitten av juli hoppas jag kunna vara med för fullt, säger Robert Månsson till Handbollskanalen.
Knäskadan inträffade alltså i december 2016, för snart ett och ett halvt år sedan alltså. Sedan dess har HK Malmös lagkapten åkt på flera bakslag vilket har försenat hans comeback. Månsson berättar att lite spel i semifinalerna inte var helt långt borta, men innan det hann bli aktuellt åkte han på ett nytt bakslag.
– För två och en halv vecka sedan ungefär gjorde jag lite tester. Då hade det sett bra ut på träning ett tag och jag hade till och med kunnat träna lite handbollsmoment. På testerna visade det sig att jag var tre-fyra veckor ifrån spel och det var ju väldigt positivt. Då tänkte vi öka träningsdosen och om det blev en tredje eller fjärde semifinal skulle jag kanske kunna spela lite och avlasta i korta perioder.
Då gick det på nytt från himmel till helvete för 25-åringen.
– Det tog två dagar och så kom det en ny käftsmäll. Mitt knä hade svullnat upp igen och det har det inte gjort sedan november då jag opererades. Vi har inte ändrat något så det är skitknepigt. Då ordnade jag en magnetröntgen direkt och fick dessutom tid hos Leif Swärd i Kungsbacka.
– Vi kollade på bilderna i tisdags och då sa han att det som har opererats har läkt ännu bättre och ser faktiskt hyggligt ut. Men där var som sagt lösa broskbitar och en cysta som måste tas bort. Cystan ska punkteras och så städar de upp i knäet ordentligt. Från att jag får operationstid tar det kanske fem eller sex veckor innan jag kan vara i full träning.
När man hör cysta tänker man direkt på hemska saker, hur reagerade du?
– Ja, man tänker ju på cancer. Jag fick ingen direkt förklaring till cystan, men på läkaren lät det som en enkel operation.
Hur hanterar du alla dessa bakslag mentalt?
– Det jobbiga är att vara i i ingenmansland. Att gå ifrån att jag känna att jag snart är redo för spel till att jag kanske måste lägga ner helt eller hur det nu ska vara. Men den sista prognosen ser ändå bra ut. Jag har varit exemplarisk med min rehab så det är positivt.
Du känns som en väldigt balanserad människa, hur påverkas ditt humör av allt det här?
– Det går jättemycket i perioder. När knäet svullnade upp den här gången ville jag inte träffa någon utan bara vara själv och andas i några dagar. Men när jag träffade läkare och han sa att det ändå såg bra ut gick humöret upp ganska fort.
– Men sedan förra året har det varit tungt på många sätt. Det här med att hela tiden stressa för att komma tillbaka, jag kanske missar min chans att bli proffs eller den står åtminstone på vänt. Och helt plötsligt kan jag kanske inte spela. Det är det som är det jobbiga, träningen har jag inga problem med. Det jobbiga är att inte veta och få ihop det rent ekonomiskt också med försäkringskassan. Man är ju inte skyddad som handbollsspelare utan man är en produkt: fungerar den är det jättebra, men går man sönder är man inte värd så mycket. Därför har det varit jäkligt tungt mentalt i perioder.
Vad fyller du dina dagar med?
– Jag driver handbollsgymnaiset i Malmö. Jag började som instruktör men han som var ansvarig då flyttade till H43 och då tog jag över. Det har varit räddningen.
– Men det är inte helt lätt att få ihop det, försäkringskassan blev uppsagd vid årsskiftet. Jag går up 06:30 och är på gymnasiet fram till 10 då jag tränar själv en timme. Sedan är jag på Team Sportia där jag jobbar fram till 18:30 och efter det tränar jag igen innan jag åker hem. Det blir så mycket mer att få ihop än när man spelar handboll.
Har du varit nära att sluta helt?
– Jag har inte riktigt varit där ännu. Innan jag var uppe i Kungsbacka i tisdags kände jag att säger han att det här blir jobbigt att komma tillbaka ifrån så orkar jag nog inte mer. Jag hade inte klarat av en operation till där jag hade behövt vara borta minst sex månader, säger Robert Månsson och avslutar:
– Man är väldigt sårbar. Men jag försöker titta på andra och ser att det går att komma tillbaka. Jag känner någonstans att jag vill komma tillbaka där jag var innan skadan, annars är det inte lönt. Jag har åtminstone fått med mig väldigt mycket under den här perioden och känslan när jag får kasta en boll igen kommer att vara väldigt svårslagen.