Hammarby besegrade Ystads IF med 29–27 i Handbollsligan herr. Här är Ola Selbys tre punkter efter matchen.
Hammarby bredare än YIF – den såg man inte komma för ett par år sedan
Ystads IF saknades visserligen sina tre högernior: Kim Andersson är borta sedan tidigare och till den här matchen föll dessutom Jakob Nygren och Kasper Palmar bort, vilket gjorde YIF oerhört tunt på nio meter.
Unga Jonathan Andersson och Liam Hultberg (wow!) gjorde vad de kunde, men det mesta hängde på Oskar Joelsson och Julius Lindskog Andersson. Det var det YIF hade att erbjuda i den här matchen.
Bajen? Henrik Olsson, Viktor Ahlstrand och Edwin Aspenbäck inledde på nio meter och där kunde Josef Pujol och Robin Sanderhem byta av. På linjen har de två starka mittsexor i Alexander Morsten och Kevin Johansson-Eggan och på högerkanten stabile Oliver Wigmark. På vänsterkanten bytte seriens bästa kantpar på klockan: Ludvig Lindeberg och Martin Dolk spelade en kvart var i vardera halvlek och var precis lika vassa bägge två. Och
Hammarby har, åtminstone just nu, en helt annan bredd än YIF. Det var det nog få som trodde för ett par år sedan.
Tekniska felen förstörde för YIF
Men hur spetsigt och brett Bajen än är var det inte bara det som avgjorde matchen till hemmalagets fördel. Nej, YIF gick i fällan gång på gång i den första halvleken där framförallt niometersspelarna verkade glömma att Bajens ettor i försvaret lyfte och försökte stjäla bollar. Gång på gång gav det Hammarby öppet läge, eftersom YIF spelade mycket sju mot sex (fullt förståeligt) och det rann iväg till hemmaledning 17–8 i paus.
YIF spelade upp sig i andra och skapade nerv i matchen, vilket bara det var imponerande, men det räckte inte hela vägen. Och de föll på eget svärd efter allt slarv i den första halvleken.
Går inte att dra för stora växlar av resultatet – men Bajen är riktigt bra
Jag vill inte nedvärdera Hammarbys prestation, för framförallt försvarsspelet var sådär äckligt som nästan bara Bajens försvarsspel kan vara. Men jag tror ändå att det hade varit en annan match om åtminstone en av YIF:s tre ordinarie högernior hade kommit till spel. Då hade anfallsspelet inte hackat så mycket som det gjorde i den första halvleken och därmed inte gett Hammarby lika många öppna lägen.
Med det sagt är Hammarby ännu bättre i år än de var förra året – och det utan en av seriens bästa spelare i Gustav Davidsson. Och med tanke på Patrik Fahlgrens skicklighet som tränare är jag övertygad om att Bajen bara kommer att bli bättre ju längre säsongen lider. Men detsamma går naturligtvis att säga om Oscar Carléns YIF.