Lördag 8 februari klockan 14.15 smäller det i SHE-ligan. Höör och Skuru möts i en seriefinal där båda lagen sprungit ifrån konkurrenterna och där bägge samlat på sig 29 poäng. Nu gäller det att dels positionera sig inför slutspel, dels skaffa sig självförtroende och ett psykologiskt övertag. Handbollskanalen talar inför matchen med Höörs skyttedrottning Kristin Thorleifsdóttir.
Hur förbereder man sig dagen innan en så här viktig match?
– Vi började lite lätt fokusera på matchen redan igår. Men idag är det fullt fokus. I eftermiddag blir det lätt träning med mycket teknik, vi kollar videoclip och ser på det taktiska spelet.
Och ikväll tar ni det lugnt?
– Ja, man får gå i säng i hyfsad tid. Matchen börjar redan 15 så det gäller att hinna äta frukost och lunch och gärna ta en promenad.
Hur viktig är egentligen matchen för er? Ni vet ju redan nu att ni går till slutspel?
– Det är alltid en fördel att vinna, inte minst mot Skuru och Sävehof, våra tuffaste konkurrenter. Dessa matcher är de vi verkligen brinner för och vill spela. Men vi måste också bli bättre på att toppa formen till slutspelet. Det var riktigt surt förra året när vi snöpligt föll mot Sävehof. Vi har lärt oss mycket av det.
Du och Ulrika Olsson i Skuru ligger båda i skytteligans topp-tio. Vem av er skjuter hårdast?
– Vi är väldigt olika, jag skjuter hårdast men hon placerar skickligare. Helst vill man ju vara bra på båda delarna, jag får jobba på det.
Hur har du fått din enorma skottstyrka?
– Jag har nog fått det naturligt, det bara finns där. Sedan tioårsåldern har jag spelat handboll, dessförinnan var det mest fotboll.
Efter att Mikaela Mässing blev proffs har du fått alltmer speltid och ansvar. Hur upplever du det?
– Det passar mig perfekt, ju mer ansvar jag får desto bättre blir jag.
Motståndarnas försvarsspelare går ofta hårt på dig. Känner du ibland att du skulle vilja ge igen med en snyting?
– Nej, med ilska tappar man fokus och blir sämre. Fast visst blir man arg på sig själv om man missar en boll.
Du fick vara med i handbolls-VM senast som reserv på plats. Hur upplevde du det?
– Det var fantastiskt! Att bara få vara med och se och umgås med Sveriges bästa spelare. Det var lärorikt och kul.
Du har ett isländskt klingande namn. Island som kanske är bäst i världen i handboll sett i relation till antal invånare.
– Mina föräldrar är islänningar, själv är jag född och uppvuxen i Sverige. Eftersom jag har dubbelt medborgarskap kunde jag valt att spela för Island, men redan på juniornivå valde jag Sverige.
Anders Hilmersson