Två klubbar, Kärra HF och Boden Handboll, lämnade in motioner till Svenska handbollförbundet om att en utökning av antal lag i Handbollsligan dam och Damallsvenskan skulle ske. Varför? Jämställdhet.
– Flick- och damspelare ska ha samma förutsättningar på tjejsidan som på herrsidan, det är jämställdhet för mig, säger Kärras klubbchef Magnus Björklund till Handbollskanalen.
Boden och Kärra är klubbarna som hårdast drivit frågan om utökning av antal lag i de två högsta damserierna i Sverige. Nu berättar Magnus Björklund, klubbchef i Kärra, för första gången om varför de trycker på i den här frågan.
– I grund och botten är det jämställdhetsfrågan, att damerna ska få fler och tuffare matcher och att utveckla handbollen på sikt, det är målet. Om du inte går till kval i Damallsvenskan spelar lagen i division 2 väst fler matcher. Vi kan inte lägga oss ner och dö som vissa verkar anse när de säger att vi inte kan ha fler lag på damsidan, säger Björklund.
Daniel Engdahl är tränare i OV Helsingborgs damlag i Allsvenskan och han skriver under på Kärras och Bodens önskemål.
– Jag står bakom det fullt ut, jag tycker också att vi behöver utveckla ligan. Sen förstår jag att utredningen är en process och att en sån här förändring påverkar hela seriesystemet. Men som jag ser det är det en icke-fråga att förändra seriesystemet så att vi har det likadant på dam- och herrsidan.
Har du backning från din förening i detta?
– Jag vet inte exakt från styrelseperspektiv, men klubbmässigt är vi redo organisatoriskt. Och min sportchef står bakom det fullt ut. Kollar man dessutom på de andra klubbarna som är förväntade topplag har vi Kärra, som har en organisation på plats, vi har Ystads IF som redan visat att de kan vara i ligan, och Lugi som ser ut att vara redo. Och det finns även lag som Karlskrona och Alingsås som har herrlag i ligan och har organisationer på plats, förklarar Engdahl.
SEH & elitklubbarna pekar på andra delar i jämställdhetsfrågan
De som inte skriver under rakt av på Kärras och Bodens motioner, som Svensk Elithandboll (SEH) och majoriteten av klubbarna i Handbollsligan dam, ställer sig inte emot att handbollen ska vara jämställd. Däremot menar de att det finns fler sätt att nå jämställdhet än att det ska vara lika många lag i de två högsta serierna på damsidan som på herrsidan.
– Det är klart att antalet lag inte är den enda vägen till jämställdhet. Vi är inte jämställda i Sverige om vi tittar lönemässigt, och i flera klubbar är det symbolpolitik med hälften män och hälften kvinnor i styrelsen. Men jag tycker inte att argumenten mot en utökning håller. Det handlar bara om att fler ska få möjligheten att spela tuffa matcher på rätt nivå, säger Björklund.
– Ja, i det korta perspektivet har lagen underifrån haft svårt att etablera sig, men får man komma upp och spela betyder det att spelarna kommer fortsätta att spela längre eftersom det finns andra alternativ. Fler kommer att spela i ligan och fler kommer att spela i Allsvenskan. Och så dålig är inte Allsvenskan idag, vi i Kärra har förlorat fem spelare till eliten de två senaste åren, spelare som hade mått bra av att utvecklas i kval och fler tuffa matcher.
Ett annat argument är att en utökning av antal lag kommer att påverka föreningar längre ner i seriepyramiden. Hur ser du på det?
– Jag ska inte recensera klubbarna, men de flesta av lagen som spelar i division 1 tror jag har ambitioner att gå upp, även om det säkert finns styrelser som säger att de inte har ekonomi till det. I division 1 skulle jag säga att lag som Malmö, Eslöv och Tumba, bara för att nämna några, vill upp. Jag har svårt att se hur det skulle påverka serierna negativt om de gick upp. Att det skulle innebära att division 1 blir sämre vet jag inte – jag tror snarare att serien blir mer harmonisk och jämbördig och att Allsvenskan blir mer intressant.
Daniel Engdahl är inne på liknande saker som Björklund, att det finns gott om starka och satsande klubbar längre ner i seriesystemet.
– Det finns flera klubbar i division 1 exempelvis som bankar på dörren och är redo. Hammarby var nära redan förra året, RIK tog sig upp i kvalet. Eslöv har precis slagit ihop herr- och damklubbarna och vill tillbaka. Tumba har en jättefin ungdomsverksamhet, Malmö och Hellton satsar. Så det finns ingen brist på lag på den nivån, men problematiken ligger kanske i division 2.
Men inte alla klubbar klarar kanske av den högre kostnaden som det blir att spela i Handbollsligan jämfört med Allsvenskan?
– Jag har läst siffrorna de nämner i utredningen och jag är högst tveksam till de siffrorna. Och om vi tittar på lagen som tillhör toppskiktet i Allsvenskan, som Lugi, OV och Kärra, är det klubbar som idag har bra ordning på sina grejer och hyfsade budgetar. Det ska inte till 16 nya spelare om någon av dessa klubbar går upp, utan det kanske behöver förstärkas med ett par spelare i form av spets, säger Björklund och fortsätter.
– Och har de här tre klubbarna verkligen sämre ekonomi än vissa klubbar som spelar i Handbollsligan idag? Det tror jag inte. Har man ens undersökt det? Utredningsgruppen säger att de har gjort en undersökning kring det, men vad jag har förstått ringde de bara lag som tillhör divison 1, eller den absoluta botten i Allsvenskan. De kunde ringt mig, Boden eller OV och då hade de fått andra svar. Argumentet med ekonomi faller platt.
Engdahl ger tränarperspektivet
Daniel Engdahl har som tränare så klart ett annat perspektiv än Magnus Björklund. OV-tränaren pekar på andra faktorer som är problematiska med dagens system.
– Jag menar att om du möter bättre spelare och får bättre matchning blir det bättre som spelare, om du sköter dina kort rätt. På damsidan har det varit en ganska trist spiral de senaste tio åren med väldigt många spelare som slutar väldigt tidigt. Jag har varit damtränare i en massa år och jag upplever att folk slutar när de pluggat färdigt och måste välja att satsa på sin idrott eller jobb, eftersom det är svårt att kombinera. Många slutar eftersom de känner att de aldrig kommer kunna ta sig till Allsvenskan eller ligan. Det är riktigt tråkigt eftersom vi behöver spelarna som är 24 år eller äldre också, oavsett om de elitsatsar eller inte, säger han.
Argumenten kring ekonomi, högre kostnader och att damhandbollen blir svagare med 14 lag istället för tolv skjuts ner av både Björklund och Englund. OV-tränaren säger så här:
– Allt kostar pengar, har man fler lag blir det fler matcher och fler resor. Men vänder man på argumentet innebär det också fler tillfällen att sälja in sin produkt. Du får ökad synlighet, fler matcher över tid som du kan visa upp för sponsorer och publik. Allt är inte bara själva kostnaden att du behöver två bussresor extra.
– Som det är just nu börjar vi vår säsong den 27 september och vi har vår sista seriematch den 25 mars. Det innebär att vi har sex månader på oss att sälja in vårt lag, och sen står det totalt stilla i sex månader. Sponsorer vill ju kunna synas i mer än ett halvår. Kan du förlänga säsongen har du längre tid och möjlighet att visa upp dig. Förra året gjorde jag kalkylen att hade vi gått upp, om Boden inte tagit klivet upp alltså, hade vi gjort besparingar på cirka 100 000 kronor i vår resebudget genom att spela i ligan istället för Allsvenskan.
Införandet av Svenska cupen förlängde ju tävlingssäsongen?
– För vissa lag, ja. Visst är det skitkul att spela cupen, men det är bara ett visst antal lag som går vidare till slutspel och det är de som får fler matcher. Och det är ofta ligalag dessutom eftersom lag från Allsvenskan och division 1 inte får lika förmånlig lottning i gruppspelet.
– Jag var på Mastercoach-utbildning i somras och satt en kväll och pratade med Barcelonas målvaktstränare Tomas Svensson. Det var i slutet av juni, han var nyss hemkommen från Final Four, och jag berättade om att vi hade slutat spela matcher den 16 mars. Han undrade då hur vi kan sälja in produkten till publik och sponsorer. Och där i ligger också problemet.
Du som tränare för ett lag med ambitioner att gå upp till Handbollsligan, kan du förklara vad det innebär för er att ni spelar så få betydelsefulla matcher?
– Det är ganska speciellt som tränare, men framförallt som spelare. Förra säsongen levde länge, men under mina tidigare år som OV-tränare har våra möjligheter att få kvala uppåt försvunnit tidigare än så. Majoriteten av åren har chanserna varit borta i slutet av januari eller början av februari – då har vi vetat om att vi inte kommer kunna knipa kvalplats, och då med 40 procent kvar av serien att spela. Den verkligheten har de flesta av lagen nu, alltså att spela sju-åtta matcher som inte betyder ett skit, för det spelar ingen roll om du slutar trea eller åtta.
– Det är väldigt svårt att motivera sig alla matcher då, att vara påkopplad hela tiden. Någonstans sitter det i bakhuvudet att det inte gör lika mycket om vi vinner eller förlorar, även om vi alltid vill vinna. Det är skittufft mentalt för spelarna.
Riskerar spelare rentav att sluta på grund av detta?
– Det är just det som blir kontentan av det. De sliter i försäsong från april till september då de springer, tränar stenhårt och gör massa uppoffringar. Sen om hösten går lite sämre och du spelat bort dig från chanserna att gå upp i slutet av januari vet du att nästa gång du spelar match som betyder något är om åtta månader. Det är inte askul och därför tror jag att motivationen att fortsätta spela dör för många.
Men gör verkligen en addering av fyra matcher så stor skillnad?
– Det handlar inte bara om fyra matcher extra utan snarare om att fler lag får kvala, så att fler lag i serien har något att spela för. Även om de inte utvecklar hela seriesystemet på en gång så hade bara återinförandet av två extra kvalplatser, så att Damallsvenskan har tre stycken precis som Herrallsvenskan, gjort stor skillnad. Även lagen i ligan hade haft mer att spela för, säger Engdahl.
Riskerar damligan att tappa i kvalitet och status med fler lag?
– Vi pratar om fyra matcher till per lag och de får det att låta som att det är en enorm förändring. Istället kanske vi ska titta på hur många bra spelare som väljer att sluta efter att de gjort ett försök att komma till eliten men när de ”bara” når Allsvenskan tänker de att deras karriär är över. Vi måste jobba för sporten handboll och se till att fler spelare fortsätter – ett sätt att göra det är om vi har fler lag i de två högsta serierna, precis som på herrsidan, säger Björklund.
Finns det några risker som du ser det om en utökning av antal lag genomförs?
– Kortsiktigt kommer kvaliteten att bli sämre eftersom lagen underifrån inte kommer komma upp som topplag från början i Allsvenskan eller ligan. Men det är en risk värd att ta. Sen som det ser ut just nu kommer det inte att tillföras mer medel i svensk handboll, så fler kommer att dela på pengen och därför blir det mindre pengar i det korta skedet. Men kanske på sikt kan det tillföra mer pengar. SHF äger ju alla kommersiella rättigheter och sen väljer de vilka de delar med sig av, till exempel har de låtit SEH förhandla om tv-avtal. Men i Allsvenskan ramlar det inte ner några pengar.
– Men skulle vi inte klara av att vara 14 lag istället för tolv i en så stor sport med så mycket spelare – då borde svensk handboll ta sig en rejäl funderare.
Ligaklubbarna verkar nästan unisont vara emot den här förändringen, varför är det så tror du?
– Jag kan bara spekulera, men jag tror att det uteslutande handlar om ekonomi. Men svensk handboll består av så mycket mer än de tolv lagen på damsidan, säger Magnus Björklund och avslutar:
– Jämställdhet för mig är inte bara att det ska vara in absurdum 14 lag, utan att fler spelare behöver spela fler tuffa matcher. Tänk så bra om fler damallsvenska lag hade fått spela kval, med allt vad det innebär med adrenalin, tv, publik. Det hade gynnat svensk handboll. Varför ska tjejerna inte få de möjligheterna när killarna får det? Och förlorar man ett kval är man inte bättre. Jämställdhet är inte bara lika många lag, utan det är förutsättningarna för att fler ska kunna bli bra handbollsspelare.