Clara Wolf i Heid: ”Underbart att ingen tror på oss”

Clara Wolf. Foto: Christoffer Borg Mattisson

Hon är nyss fyllda 20 och har nu fått den tunga uppgiften att försöka rädda kvar Heid i SHE. När Handbollskanalen träffar Heids målvakt Clara Wolf har hon precis genomfört ett hårt intervallpass med en minut snabb löpning, en minut vila och så vidare.

Behöver handbollsmålvakter en bra kondition?

– Jag tänkte på det när jag sprang, behöver jag verkligen denna hårda konditionsträning? Egentligen räcker det nog med en grundkondition för att orka hålla mig skärpt en hel match.

Heids senaste match var borta mot Höör. Den resulterade i en väntad storförlust för er. Men för dig gick det ganska bra?

– Ja, det var en enormt kul match och jag kom upp i 35 procent i räddningar. Mot ett lag som tippas slåss om de främsta platserna.

Kände du på uppvärmningen att ”idag är jag i kanonform och ska göra en stormatch”?

– Det var lite annorlunda i matchen mot Höör. Jag brukar vara mycket mer taggad vid uppvärmningen. Men inför och under den matchen var jag bara helt lugn och avslappnad. Det bidrog nog en hel del att det gick så bra. Efter matchen blev jag lite nojjig och funderade på vilka strumpor hade jag på mig, vilken tröja, vad gjorde jag innan…

Många av de skott du räddade var ju rena frilägen för Höör.

– Det var så kul att spela den matchen. Jag älskar att hoppa upp, flyga och rädda ett givet mål. Det är sån känsla, du skulle bara veta! Ibland kan jag bli riktigt arg under en match, då presterar jag sämre. Är jag glad och rolig går det mycket bättre. Då tänker jag för mig själv, kom igen skjut på bara, jag kommer ta alla skott!

Det gäller även att chansa rätt?

– Jo, så är det men jag förbereder mig noga, kollar mycket på video hur de rör sig, vilka vinklar de gillar och så vidare. Jag fokuserar mycket på skyttens armrörelse. Men Höörs stjärna Alma Skretting kunde jag inte stoppa, ändå var jag så nära.

När ni spelar dåligt, vilket händer, hur reagerar du då på alla passmiss, målmissar, stegfel, tappade bollar och så vidare?

– Vi är ju ett så ungt lag, strax över 20 i snitt. Då kan man inte säga ifrån på skarpen.

Ni har en stomme på tre-fyra spelare som håller SHE-klass, det gäller att bygga kring dem och få de andra att växa?

– Ja, så är det. Vi är ju i princip ett helt nytt lag jämfört med förra säsongen. Det tar tid att hitta varandra, få in rörelserna och undvika de enkla felen – de är så enormt dyra. Och så måste vi gå för fullt på våra träningar, vänja oss vid ett högt matchtempo.

Du inledde din karriär i Lerumslaget Baltichov?

– Ja, vi var en lovande åldersgrupp med silver i ungdoms-SM bland annat. Därefter flyttade hela laget till Sävehof.

Du spelade aldrig i något av ungdomslandslagen?

– Jag blev lite bortglömd och fick inte chansen i något av landslagen. Det borde jag fått. Nu är jag 20 och en ”late bloomer”.

De senaste säsongerna i Heid har Miranda Nasser fått den mesta speltiden?

– Ja, men jag gillar att ha en förebild, någon att jaga. Av Miranda Nasser har jag lärt mig massor. Hon är så bra och, jag kanske inbillar mig, jag tycker inte hon fick tillräcklig cred för det. Om två spelare är jämnstarka och den ena spelar i Sävehof, den andra i Heid, ja då är det spelaren i Sävehof som får uppmärksamheten och ges chansen i landslaget.

I Sävehof gjorde du din debut i SHE. Dessutom var du med i truppen till en match i Champions League, mot Brest och Bella Gulldén.

– Det var en mäktig upplevelse trots att jag inte fick speltid. Det vore en dröm att spela i Brest, en fullsatt stor, rund arena. Hög stämning och en handbollstokig publik.

Inför den här säsongen var det flera medier som tippade utgången av SHE. Samtliga hade Heid på sista plats.

– Det är så kul att vara underdog, helt underbart att ingen tror på oss. Vi i laget gör det till en kul grej. Det är inte artiklarna som avgör Heids öde, det sker på plan.

Hur tror du det går för Heid i år?

– Omöjligt att säga, jag tar match för match och ger allt. I vår första hemmamatch, mot Hallby, var Heidhallen fullsatt och stämningen var hög. Det kan nog hjälpa oss att ta poäng. Är det något som jag brinner för är det att uppleva den härliga stämningen i Heidhallen, inte minst då att så många ungdomar, framförallt tjejer, kommer och stöttar oss. Jag kan nästan gråta när jag tänker på det.

Är handbollen det roligaste du vet?

– Ja, så är det nog. Men när jag kommer hem till vänner och familj är det locket på om handboll. Det kan bli för mycket och till slut får man prestationsångest. Livet går vidare, även efter en tung förlust. Men det häftigaste av allt är att göra en räddning och sen med segergest vända sig mot spelarna och publiken, wow!! Den känslan får du ingen annanstans.

Hur ska du bli ännu bättre än idag?

– Handbollsmålvakter har en så utsatt position att det är svårt att undvika plattmatcher. Det viktigaste är att höja lägstanivån, kanske till och med på bekostnad av att få en något lägre högstanivå.

När spelet inte stämmer för dig, byter du då frivilligt med andremålvakten?

– Jag kan bli förbannad på mig själv om det går dåligt, det är den sämsta känslan. Men jag ger mig själv en sista chans, klarar jag inte de närmaste tre attackerna så går jag av.

Du gillar stå på straffar?

– Ja, jag står gärna kvar på straffar. Men jag hatar att träna straffar. Det känns som att spelarna bara leker med mig.

Vilken spelare i SHE har du svårast för?

– Ulrika Olsson i VästeråsIrsta. Hon är så svår. Till slut frågade jag Miranda ”vad ska jag göra”? Välj ett hörn bara, svarade hon.

Kan du få ett mentalt övertag på en spelare?

– Ja absolut, det är så häftigt! Förra säsongen tog jag alla kantskott från landslagsspelaren Emma Rask i matchen mot Höör. Då fick jag ett visst mentalt övertag på henne. Ett annat sätt att psyka motståndaren är att jubla extra mycket efter en räddning. Om jag sitter på bänken gör jag mitt jobb på samma sätt, mycket jubel.

Målvakternas skräck är skott i huvudet. Är du rädd ibland?

– Jag har aldrig råkat ut för något allvarligt. Under en SHE-match är jag sällan rädd, det är spelare som kan sin sak. Men tränar jag med juniorer kan jag undra om de har någon koll.

Din pappa är målvaktstränare i Heid. Hur funkar det?

– Han är enbart tränare och tar inga beslut om uttagningar och så. Han har tränat mig sedan juniortiden och det funkar bra. Men gör jag något fel vet jag exakt vilka kommentarer han ger. Han är ju själv gammal målvakt, bland annat i Sävehof.

Anders Hilmersson