Sonja Koskinen vill få struktur på finsk damhandboll

VästeråsIrstas målvakt Sonja Koskinen tröstar Alexandra Bjärrenholt efter semifinal 3 i SM-slutspelet Foto: Meli Petersson Ellafi / BILDBYRÅN

Finsk handboll behöver fundera över hur man skapar en spelarbas som breddar sporten och damlandslaget behöver få konkreta mål. Det och mycket annat menar tidigare VästeråsIrsta- och Dicken-målvakten Sonja Koskinen i en läsvärd intervju med Hufvudstadsbladet.

Koskinen gjorde sex säsonger i VI, 2009-15. Sedan vände hon hem till Finland och avslutade karriären i våras efter flera guldår i Helsingforsklubben Dicken.

Nu vill hon istället prägla utvecklingen med idéer.

– I Finland har det ju nog ändrats en del om man jämför med 2009 och dagens läge. Men jag tror vi skulle behöva göra något lite annorlunda i större utsträckning för att det skulle gå bättre, säger Koskinen som gärna ser att handbollen blir hela Finlands sport till Hufvudstadsbladet.

– Just nu ses det enbart som finlandssvenskarnas gren och det tycker jag är helt löjligt.

Flera lag i högsta serien på damsidan har tackat nej inför nästa säsong med hänvisning till spelarbrist. Koskinen manar alla handbollare i grannlandet till eftertanke.

– Jag tror vi skulle behöva ta en tankeställare, och med vi menar jag förbundet och hela handbollsgemenskapen, över vad vi gjort hittills och med vilka resultat. Vad kan vi göra om för att få in friska vindar och hur gör de i andra länder? Finns det exempel från andra länder vi kan lära oss av?

Efter ett decennium med landslaget har Koskinen också upplevt det ena och det andra. Bland annat att man avstått från kval till mästerskap.

– Under mina tio år i landslaget upplever jag inte att vi skulle ha haft en konkret målsättning för att veta vad vi strävar efter och hur vi når det målet. […] Herrlandslaget hade ju sitt ”Polen 2016” – då funderade jag var vårt motsvarande är? Känslan har varit att vi är med och kollar hur det går, bara för att sedan inte delta i VM-kval nästa år efter att ha missat en viktig match, säger Koskinen till Hufvudstadsbladet. 

I Västerås hade Koskinen bland annat Martina Thörn och Hanna Daglund som målvaktskollegor och konkurrenter. Trots sex år i klubben blev hon aldrig det självklara förstavalet. Tidningen ställer frågan om hon ångrar något under karriären?

– Jag skulle inte vara här om jag inte gjort allt det jag gjorde. Jag kanske ångrar ibland att jag inte stannade ett år längre i Västerås, men samtidigt tänker jag att väntar man faktiskt sex år på att få sin riktiga chans? Det ska inte ta sex år för någon att tro på mig ordentligt, säger Koskinen till Huvudstadsbladet.

LÄNK: Koskinen kräver tydligare strategi för damhandbollen