Dagen efter den missade EM-semifinalplatsen fick Handbollskanalen en pratstund med Tomas Axnér. I en stor intervju berättar förbundskaptenen bland annat om vad som saknats under EM och vad han vill se framöver.
Sverige missade EM-semifinal i Slovenien efter att värdnationen förlorat mot Ungern (och senare under kvällen besegrade Danmark ett ojämnt Norge). Men med facit i hand spelade Sverige bort chansen på semifinal i förlusten mot Danmark i det inledande gruppspelet.
– Målsättningen var att ta oss till semifinal, men då visste vi att vi skulle behöva besegra Danmark eller Norge för att klara av det. Ambitionen var så klart att lyckas vinna mot någon av dem, samtidigt som vi visste att det inte var 50-50-matcher utan en liten eller stor fördel för vår motståndare, framförallt om man tittar på bredd och spets, säger Tomas Axnér till Handbollskanalen.
– Vi vet om att vi har ett försvarsspel av allra högsta klass och att vi kommer långt med vårt kollektiv, men att vi behövde få till fullträffar för att kunna slå de lagen. Jag tycker att vi fick till en väldigt bra träff mot Norge, men vi hade en halvlek mot Danmark som var alldeles för svag för att vi skulle kunna vinna den matchen. Då vann vi ändå andra halvlek med sex mål.
Hur surt är det?
– Det var något läge där det stod 7–4 till Danmark och så brände vi ett friläge, sen blev det 8–4. Sen brände vi ett friläge till och så var det 9–4 till Danmark. Det blev kostsamt att vi inte fick hål på Toft där.
Samtidigt har Sverige, till skillnad från hur det var förr, imponerat i de andra matcherna och vunnit utan problem.
– Jag tycker att vi har blivit mycket bättre på att slå lagen som normalt sett varit på plats 8–12, där även Sverige har legat under 10–15 år. Där har vi hittat en stabilitet och en mycket högre lägstanivå. Vi vann matcherna mot Serbien, Slovenien, Ungern och Kroatien ganska komfortabelt. Det är ändå lag vi var på en jämn nivå med tidigare.
– Just nu är vi någonstans topp 4–6 i världen. Vi har en bit kvar upp till topp tre och framförallt till plats 1–2. Där är vi inte än. Det är klart att vi måste jobba hårt för att nå dit, men det är inte så att nationerna Frankrike, Norge och Danmark inte arbetar för det. Vi är inte bland de tre bästa lagen i världen än, men vi har visat under det här mästerskapet att med Guds vilja och bra spel kan vi hota dem.
Vad skiljer er från de tre topplagen du nämner?
– Det är bara att titta på var våra spelare spelar och var våra motståndare spelar. Vi har i nuläget Linn Blohm och Jamina Roberts som spelar mycket i topplag ute i Europa. Och så Jenny Carlson i Brest. Men Danmark har åtta-nio sådana spelare och Norge 15 stycken. Vi behöver spelare som på klubblagsnivå tar nästa steg. Men jag tycker att spelarna år för år kommer till lite bättre klubbar.
– Sen behöver vi verkligen utveckla tvåvägsspelare. Vi har råd att ha ett par rollspelare just nu, men de yngre tjejerna som kommer upp behöver verkligen spela försvar för sina klubblag och höja sig där. Och spelare som bara spelar försvar här behöver spela anfall i sina klubblag. Det är svårt för mig att påverka men jag kan bli väldigt frustrerad när unga talanger hemma i Sverige konstant byter anfall-försvar. De är 19 år gamla och även om deras lag leder med åtta mål springer de ut och byter. Då blir det svårt i längden att slå sig in i ett landslag. Till OS åker vi med 14 spelare och en reserv – då kan vi inte ha många rollspelare.
Sedan Tomas Axnér och Johanna Wiberg tog över landslaget har fysiken hos spelarna förbättras rejält. Nu är Sverige ett av lagen som springer mest i varje match. Men ska Sverige ta ytterligare kliv måste även andra saker adderas. Där pekar förbundskaptenen på en specifik detalj.
– Det handlar om att slipa till den individuella tekniken. Jag tycker att vi blir ganska ärliga i skotten ibland. Generellt sett är vi extremt bra på att försvara oss och på att förstöra för andra, men när det gäller kreativitet och sådana saker har vi en bit kvar.
Det måste vara mycket svårare att jobba med än med fysiken?
– Ja, men jag älskar att jobba med det. Det var egentligen därför jag blev tränare, just eftersom det är det roligaste att jobba med. Jag tror absolut att det är åsidosatt i klubblagen. Det är ju inte så att du som tränare står med 16 spelare i ditt klubblag och säger att idag ska vi träna på att visa skott i långa hörnet men skjuta i det korta. Men det behöver vi bli bättre på och det behöver göras tidigt i ungdomslagen. Lekfullheten måste fram.
– Om man tar Danmark som exempel finns där mycket mer lekfullhet på både herrsidan och damsidan. Den har vi inte på samma sätt inom svensk handboll. Det tar tid att bygga upp och leker man inte spontant måste leken planläggas och schemaläggas.
Apropå lekfulla spelare, Jenny Carlson har gjort ett fint första mästerskap som startande mittnia, men hon är kanske inte en naturlig mittnia på det sättet vad gäller assistspel. Behöver ni ha en naturlig mittnia i laget tillsammans med Jenny?
– Jenny är relativt ny i den rollen i landslaget och det är något som måste växa fram och något vi måste hjälpa henne med. Det är klart att det tar tid. Men jag ser att Jamina i nästa steg kan vara en spelare som styr vårt kollektiva spel, även om det går att göra även som vänsternia. Med Jenny har vi en spelare som är väldigt bra på att driva tempo och hon är dessutom farlig i sitt eget spel. Jag tror att hon lär sig väldigt mycket i Brest och kommer bara att bli bättre.
Jamina, kan det vara ett alternativ att spela dig som mittnia?
– Jag är ju mest inne i mitten ändå, men det är en annan sak att styra spelet. Det är en extra sak att ha med sig in i matcherna – om man är trött kan man fråga mittnian vad vi ska göra. Som mittnia förväntas du vara med mycket mer i huvudet. Vi hjälps åt så klart, men när vi är trötta blir det Jenny som tar det ansvaret, säger Roberts.
– Men kanske att det kan bli en mer skonsam roll för mig när jag blir äldre.
Men Jamina Roberts position framöver i landslaget är något för framtiden. En match återstår för svensk del i EM och det är matchen om vilket lag som slutar femma respektive sexa. Oavsett utgång i den matchen menar Axnér att det finns flera saker han är nöjd med vad gäller Sveriges mästerskap.
– Jag tycker inte att vi har haft någon dipp bakåt. Vi har gjort lite mer mål än tidigare och vi är ett av lagen som har bäst tryck i kontringar och omställningar. Vi har haft en högre målvaktsprocent det här mästerskapet än vi hade under VM. Det är jäkligt bra. Men vi behöver fler som har dagen samtidigt, vi kan inte slå en toppnation med en eller två spelare som är bra åt gången utan vi behöver ha kollektiva fullträffar. Sen tappade vi Nina Dano som vi hade räknat med skulle spela 35-40 minuter varje match och som är en vänsterhänt tvåvägsspelare. Det är kostsamt. Hade vi haft Nina, Mathilda Lundström och Olivia Mellegård hade vi kanske stått i en semifinal.
Efter matchen mot Kroatien frågade Handbollskanalen förbundskaptenen hur han motiverade tjejerna i laget att spela den nästintill betydelselösa matchen mot Kroatien. Axnér svarade då att ”vi spelar för alla tjejer som spelar handboll i Sverige och vi har på oss den här tröjan för att vinna matcher”.
– Det här laget är hela Sveriges lag. Det är inte mitt lag, det är inte tjejernas lag och ingen är här per automatik. Det är de som är här som ska representera svensk handboll och det ska vara en otrolig stolhet i att göra det. Det är nog det jag vill säga, avslutar förbundskaptenen.