CL-Dokument: Forna lagkamrater – nya tränarkonkurrenter

Lanxess Arena, Köln. Foto: Neuwieser (Flickr: Flight over Cologne) [CC BY-SA 2.0], via Wikimedia Commons

Förra gången som David Davis och Roberto Garcia Parrondo vann Champions League stod de på varsin kant som lagkamrater. Ikväll står de på varsin tränarbänk som konkurrenter. Ikväll kommer en av dem bli den andra personen i världen att vinna Velux Champions League som både spelare och tränare. 

ANNONS
ANNONS
ANNONS

På elva år kan man komma så väldigt långt och ändå komma tillbaka till samma plats. För David Davis och Roberto Garcia är den platsen en Champions League-final. För elva år sen stod de båda ungefär 18 meter från varandra på vänsterkanten och högerkanten. Ikväll står de ungefär 18 meter från varandra på Veszprems och Vardars tränarbänkar.

2008. Då spelade de två spanjorerna Champions League-final med den spanska stormakten BM Ciudad Real mot tyska THW Kiel. På den tiden avgjordes finalen i dubbelmöte. Ciudad Real förlorade den första matchen mot Kiel med 27-29 men fick ändå lyfta pokalen efter seger med 31-25 i den andra matchen.

På den tiden huserade den 31-åriga David Davis med Jonas Källman både på vänsterkanten och i hotellrummen för Ciudad Real. Och på högerkanten fanns en 28-årig Roberto Garcia Parrondo. De båda hade anlänt till klubben tillsammans tre år tidigare.

– De kom från Valladolid tillsammans då. Där hade de Juan Carlos Pastor som coach, vår tränare i Pick Szeged, säger Jonas Källman på telefon från ett solbränt Ciudad Real i centrala Spanien.

Davis och Parrondo har vandrat genom den spanska handbollsfilosofin och lärt sig av tränare tillhörande det spanska tränarundret som just nu, enligt Källman, är ”het som glöd”. De två skolades av VM-vinnande Juan Carlos Pastor i Valladollid och vann allt med Talant Dujshebaev i Ciudad Real. Och nu är det just deras forne tränare Dujshebaev, som Davis slog ut i semifinalen, som de skriva in sig bredvid i historieböckerna.

För den av de två relativt färska tränarna som vinner ikväll kommer att bli den blott andra personen någonsin, efter Talant Dujshebaev, att vinna Champions League både som spelare och tränare. Det är extra speciellt med tanke på att de båda inte arbetat som huvudtränare särskilt länge.

David Davis utsågs till tillfällig tränare i Vardars damlag 2016 efter att ha assisterat Raul Gonzales hos herrarna. Efter damerna blev det Rysslands herrar mellan 2017-18 innan han ledde Egypten under VM 2019 till sin största framgång på 18 år med en åttondeplats – och där Roberto Garcia Parrondo ska ersätta honom. Och sen i oktober 2018 har David Davis vänt på Veszprems lycka.

– Jag unnar honom verkligen att det har gått så bra. För det var ju lite ett sjunkande skepp när han tog över Veszprem. Men nu har han vänt på det rejält och vunnit ungerska ligan och tagit dem till final i Champions League, säger Källman.

Roberto Garcia Parrondo är ännu färskare på bänken. Vardar är 39-åringens första uppdrag som huvudtränare efter att ha assisterat i Vardar och Makedonien mellan 2017-2018.

– Han har också gjort det jättebra. Det var många som lämnade laget inför i år men de fortsatte kriga och kämpa, trots problem med ekonomin. Det är inte dåligt alltså och det ska man lyfta på hatten för – det han jobbet han gör, fortsätter Källman.

Hur var de som personer när ni spelade ihop?

– David Davis är alltid glad. Skämtsam och pratglad och lite mer framåt. Parrondo är lite lugnare och lite mer tillbakadragen. Men i slutändan är det två riktigt trevliga personer som kommer från samma handbollsled. Det är fantastiskt att de spelar Champions League-final mot varandra nu.

Och som spelare?

– Jättesmarta spelare, båda två. De var bra på att sno bollar, finta sina motståndare och få dem att begå misstag.

Så du är inte förvånad att de blev tränare?

– Nej, det är jag inte. Sen att båda två ska vara i final detta året är en surprise. Det säger ändå nåt om att Final 4, att i slutändan är det en enda match och det kan hända hur mycket som helst.

Det är därför vi älskar den, Champions League-finalen där vad som helst kan hända. Där kan två lagkamrater bli motståndartränare och där kan den ene rista in sig i handbollshistorien. Där kanske den andre aldrig får chansen igen.

Vamos!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here