Säsong efter säsong spelar Elverum Håndball i Champions League medan vi numera sällan ser svenska klubblag på herrsidan i den finaste klubblagsturneringen. En som har varit med på hela resan med klubben från den lilla norska staden är Kalle Björkman. I en stor intervju med Handbollskanalen berättar klubbens marknadschef om vad som ligger bakom sagan Elverum, hur de får spelare att välja klubben och vad svenska föreningar behöver bli bättre på.
I Sverige är Kalle Björkman förmodligen mest känd för sin tid i H43 Lund. Men faktum är att Björkman har åstadkommit åtminstone lika mycket vid sidan av planen som han gjorde på den. Hans första sejour i Elverum inleddes 2008 och efter två år i klubben flyttade han tillbaka till Sverige och till H43 innan han återvände till svartvitt inför säsongen 2012-13.
Meritlistan i Elverum är imponerande. Som spelare har han ett cupguld (2009), ett serieguld (2013) och fyra slutspelsguld (2008, 2014, 2015 och 2016) med klubben. När han återvände till Elverum gjorde han det som spelare, men även med ett jobb vid sidan av, på marknadssidan i föreningen.
Och där har han jobbat sedan dess. Få personer kan därför beskriva framgångssagan Elverum på ett bättre sätt än Kalle Björkman. Och att det är en person som brinner för handboll, för människor och för Elverum som stad och klubb råder det inga tvivel om. Björkman är en av personerna som ligger bakom det lukrativa beslutet att flytta några av Elverums matcher i Champions League till Lillehammer.
– För att alla ska förstå resan Elverum har gjort måste jag börja många år tillbaka i tiden. När Norge tog sig till OS 2020, det som avgjordes 2021, var det första gången sedan OS i München 1972 som Norge hade ett herrlag med. Men några av landslagshjältarna som var med 72 var med och satte kulturen i Elverum. Jag har en bild på mitt kontor från utomhus-NM (norska mästerskapen, reds.anm) 1960 där det var tusentals personer runt planen som hejade fram Elverum och de personerna som då var 5-8 år gamla är nu företagare som är stora partners till oss. Det säger mycket om klubben och staden, säger Kalle Björkman.
Hergeirsson, Berge & Apelgren
Men helt smärtfritt har det inte varit. Klubben åkte ur högstaserien 1998 och det dröjde till 2005 innan Elevrum tog sig upp till finrummet igen, då med en viss Stig Rasch i laget. Rasch, med över 1000 gjorda mål i Bundesliga, rankas än idag som en av de största spelarna som Elverum har fått fram.
Kulturen hade fått fäste och Thorir Hergeirsson inledde sin tränarbana i klubben innan allt verkligen tog fart under Christian Berge 2008, samma år som Björkman själv flyttade till klubben för första gången.
– Christian satte våldsamma krav på sportslig utveckling och bestämde att Elverum skulle bli en toppklubb. Vi spelade i en gammal hall fram till 2011 och där fanns bara ståplats för att folk skulle få plats. Det var som att spela på Balkan, helt magiskt, säger Björkman entusiastiskt.
Då började fler och fler egna spelare komma fram och klubbens hårda arbete började att bära frukt. Petter Överby (idag i THW Kiel), Magnus Gullerud (Kolstad, tidigare i Magdeburg) och Erik Toft (KIF Kolding) var framträdande. När Berge köptes loss av förbundet 2014 tog Michael Apelgren över och ställde precis lika höga, om inte ännu högre, krav på spelarna.
– Det ”Micke” gjorde var att han flyttade träningar till dagtid för att tvinga spelarna att bli heltidsproffs, trots att lönerna inte fanns där på det sättet. Det finns för många svenska klubbar som betalar för höga löner utan att ställa professionella krav. Där har vi i Elverum varit väldigt duktiga. Micke ställde de kraven och de som inte var med på det kanske inte var rätt personer för Elverum.
En gemensam nämnare under alla de här åren är Raymond Hamar.
– Han gick sex år som assisterande tränare bakom ”Micke” och har nu gått två och ett halvt år bakom Börge (Lund). Alla spelare som har kommit fram från våra egna led har Raymond jobbat fram. Sen hjälper det att vi har Europas bästa sportchef i Nils Kristian Myhre. Han är helt outstanding. Folk förstod inte varför Eric Johansson valde att gå till oss, men då hade Nils Christian jobbat på Eric under ett års tid.
”Det handlar om att ta hand om sina partners”
Framgångarna växte. Apelgren och hans lag tog hem guld på guld och organisationen utanför planen växte. Men den växte utan att kulturen i föreningen försvann.
– Numera är vi en professionell organisation med tio personer som möter upp varje dag, men vi har fortfarande samma DNA och ännu fler personer som jobbar här ideellt. Vi har åtta seniorlag i klubben, fem herrlag och tre damlag. Vi vill inte tvinga folk ur klubben utan jobbar efter mantrat ”klubb för livet” och ”sammen för Elverum”.
Björkman berättar att hans roll har varit densamma sedan 2012, med den lilla skillnaden att han inte höll i särskilt mycket event på den tiden.
– Jag har egentligen varit med och byggt upp alla kommersiella delar. Det jag har lagt överlägset mest tid på är att bygga upp vår business to business. Jag har hjälpt till att bygga upp vårt nätverk så att det blir mer än att sälja golvreklam eller dräktreklam och sen hörs man om ett år igen. Det handlar om att ta hand om sina partners och vi har 250 företag som vi samarbetar med. Det gäller att hitta en strategi för hur vi blir attraktiva även i framtiden.
Du verkar trivas rätt bra med ditt jobb?!
– För mig är det en passion och en livsstil, inte ett jobb. Min stora förebild är Peo Söderblom och från honom lärde jag mig bland annat hur vi kan skapa värden för att påverka människors liv till att bli lite bättre. Många som inte känner mig tror att jag bara vill synas när vi spelar match i Lillehammer, men de som känner mig vet att jag börjar jobba tidigt på morgonen och att jag känner mig lyckligt lottad att få ha det här jobbet.
– Att få se unga människor göra fantastiska resor hos oss är något extra. Lukas Sandell är ett bra exempel, han satt på bänken i Ystad och valde oss. Några år senare är han landslagsman och spelar i Aalborg.
Foto: Elverum Håndball
Det leder oss in på era värvningar där ni har varit oerhört träffsäkra. Varför?
– Myhre måste återigen framhävas i det här kollektivet. Han är på hela tiden och leder verkligen arbetet. Men vi alla analyserar mycket mer än andra, vi är mycket tidigare ute och tittar på spelare och när det gäller unga spelare spekulerar vi lite kring hur bra de kan bli. Vi är då ute tidigare än andra klubbar som kanske kommer på i maj att fan nu mister vi den här spelaren. När klubbarna kommer på att de borde förlänga med en 17-årig talang har han redan varit klar för oss i ett år.
Hur får ni spelarna att välja Elverum?
– När det gäller de yngre träffar vi inte bara spelaren utan föräldrarna och familjen. Om en förälder då frågar hur intresserade vi är av deras son och hur vi ser honom de kommande åren kan vi visa alla klipp som finns på spelaren från de fem senaste åren. All statistik också. Sen ljuger vi aldrig utan vi säger att vi vill ha dig här i tre-fyra år och sen ser vi följande resa för dig.
– Många spelare blir lurade av klubbar att de ska få stora roller och så blir det inte så. Vi säger snarare att första året kanske handlar om att bygga upp dig fysiskt och mentalt och det andra året får du en större roll. Det är äkta och när du syr ihop det med att vi erbjuder hela paketet, även att ta hand om familjerna, tror jag att spelare har lätt att välja oss.
När det gäller spelare från Sverige var det nästan enbart spelare som hade mindre roller i sina klubblag som Elverum lyckades locka över. Till årets säsong hämtade Elverum in Alingsås HK:s och HK Malmös bästa spelare i Daniel Blomgren och Kassem Awad. Året innan dess var det Handbollsligans bästa spelare Eric Johansson. Spelarna hämtas numera från en annan hylla.
Släppt nästan 50 spelare till större klubbar
– Det är helt rätt det du säger. När jag kom till Elverum 2008 var det från Anderstorp i näst högsta divisionen. Vi fick heller inte de där norska talangerna även om vi försökte få hit Sander Sagosen, Kent Robin Tönnesen och Göran Johannessen.
– Genombrottet var när vi fick hit Magnus Fredriksen och Kevin Gulliksen. Då började det att hända saker och folk tänkte inte längre enbart att Elverum var ett skitställe i skogen. Vi vill ändå inte ha de spelarna som tänker så utan vill du sitta och dricka kaffe på Karl Johan i Oslo får du gärna göra det, men då vill vi inte ha dig. Om du inte kommer vidare från Elverum efter tre-fyra år har vi misslyckats, för det är hela målet. Nu tror jag att vi har släppt snart 50 spelare till större klubbar under sju års tid. Det är helt sjukt.
Många i Sverige verkar tro att ni betalar högre löner än svenska toppklubbar. Gör ni det?
– Nu vet jag inte helt säkert hur mycket klubbar i Sverige betalar, men vi är stolta över att spelare i Elverum kan leva som proffs. Men våra löner gissar jag ligger mellan 20,000 och 60,000 norska kronor brutto i månaden. Och det tror jag att du kan hitta spelare i den svenska ligan som tjänar.
– Självklart får de en bra lön hos oss med nordiska mått mätt, men här ser vi till helheten. Mental träning och fysträning går inte att få bättre än vi har här. Vi har insett att vi inte är någon slutstation och då kan vi locka spelare med att de kan flytta vidare. Vi kanske kan bli en slutstation om Rema1000 går in med 40 miljoner om året som i Kolstad, men så är det inte nu. Jag tror att man underskattar oss och framgångssagan om man tror att vi bara betalar en massa pengar, men det får folk gärna fortsätta att tro för då kommer vi fortsätta att vara bäst.
Berätta om värvningen av Eric Johansson, hur gick det till?
– För det första är jag säker på att Eric kommer att bli bäst i världen. Som de flesta säkert vet tackade Eric nej till Kiel när han spelade i Guif och Eric jobbade vi med i 16 månader för att sälja in vår idé till. Folk i Sverige tycker det är konstigt att han tackade nej till tio klubbar i Bundesliga och tio klubbar i den danska ligan och att han valde Elverum, men då tittar man på det för ytligt.
– När Eric kom hit hade han väldigt ont i sina knän, han hade burit Guif i två år. Men då hjälpte vi honom att bygga upp kroppen och när han drog här ifrån hade han inga problem kvar.
Vill se ett nytt IFK Kristianstad
Känslan utifrån är att Elverum har presterat nära maximalt av sin kapacitet de senaste åren och det har räckt till guld och spel i Champions League. Men med projektet Kolstads frammarsch kanske det kommer att ändras de kommande åren. Det verkar inte stressa Kalle Björkman.
– Att fortsätta att spela i Champions League kommer att bli tufft. Norge har bara en plats och jag vore naiv om jag inte insåg att Kolstad kommer att ha ett väldigt bra lag. Kolstad kommer att ha ett världslag och då blir vi testade som organisation. Har våra framgångar byggt på att vi har spelat 14 matcher i Champions League varje säsong eller har vi något annat att erbjuda?
– Jag väljer att tro att vi kommer att vara fortsatt attraktiva eftersom vi har det runtomkring laget som jag har pratat om. Låt oss säga att vi blir nummer två bakom Kolstad i några år, då är det European League som gäller. Och Kolstad ska bara ha 16-19 spelare i sin trupp, då finns det många över när de har valt Sagosen, Röd och Johannessen. Det är ju inte talangerna som Kolstad ska ha. För oss blir det perfekt att vi blir hetare i en liga som bara växer och lyckas Kolstad i Champions League kanske vi har två norska lag där om några år.
Det Kalle Björkman pratar om känns väldigt långt borta i Sverige. Den svenska ligan ser ut att halka efter både den norska och den danska när det kommer till kvalitet på lagen.
– Svenska klubbar på elitnivå måste bli bättre på att våga säga att de ska omsätta mer och att de ska vinna. Vi håller ju på med det här för att vara bäst och kanske blir det lite för mycket andra saker i många av de klubbarna. De har en för trubbig målsättning, säger han och avslutar:
– Jag saknar någon som IFK Kristianstad 2012–2015 som sticker ut hakan, rockar hela skiten och säger att de ska lyckas. Det var något av det fetaste du kunde uppleva då, att gå på match med 5000 orangea i publiken. Men det behövs fler klubbar i Sverige som gör så. Jag saknar spets och du tackar fan inte nej till Champions League, för då kan du lika gärna lägga ner ditt elitlag. Jättemycket bra görs i svensk handboll, men samtidigt skulle handbollen må bra av att få in någon som stakar ut en väg och säger att jag är beredd att jobba dygnet runt eftersom vi måste definiera för våra supportrar, partners och frivilliga vad i helvete vi vill med detta.