VM:s huvudrunda är i full gång. Förhandsfavoriterna fortsätter att leverera med storsegrar för Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Färöarna stod för ännu en imponerande insats mot Serbien, men trots en poäng är ö-nationens VM-resa över.
Grupp 3 spelade idag sina första matcher i huvudrundan. Nederländerna och Frankrike toppade gruppen efter att ha fått med sig full pott från gruppspelet, och båda nationerna kunde enkelt avfärda sina motståndare i dagens matcher.
Frankrike inledde visserligen lite svajigt mot Österrike, men efter att ha steppat upp försvarsspelet rejält kunde man säkra en komfortabel seger med 29–17. Nederländerna var ännu mer överlägsna i sin match mot Tunisien, som slutade hela 39–21.
Grupp 2, som redan är inne på sin andra matchomgång, bjöd på betydligt större dramatik. Gruppettan Tyskland körde förvisso över Montenegro med 38–16, men när Serbien tog sig an VM-debutanterna Färöarna blev det en match att minnas.
Färöarna, som stått för en otrolig turnering, behövde skrälla och vinna om kvartsfinaldrömmen skulle leva. Matchen svängde fram och tillbaka och båda lagen turades om att ha ledningen.
I mitten av andra halvlek drabbades Serbien av ett rött kort och Färöarna lyckades skapa sig en tvåmålsledning. Känslan var att Serbien var rejält i brygga, men laget lyckades repa mod och både komma ikapp och gå förbi.
Med bara ett fåtal sekunder kvar hade Serbien ledningen med 31–30 och dessutom kontroll på bollen. Färöarna släppte Jovana Jovović helt fri, men i stället för att ta läget försökte hon maska ut tiden. Det tvingade domarna att vända spelet och efter videogranskning fick Jovović syna det röda kortet, samtidigt som straff tilldömdes Färöarna.
Färöarnas stora stjärna Jana Mittun, som gjorde 10 mål i matchen, steppade upp och satte dit kvitteringen. En otrolig prestation av Färöarna som firades av både spelare och supportrar, även om det inte räcker för att ha möjlighet till avancemang.
För Serbiens del var det en otroligt sur poäng att tappa, men laget har fortfarande kvartsfinalplatsen i egna händer. En seger i sista gruppspelsmatchen mot Montenegro räcker för att säkra avancemang.
Kolstad stod för en riktig skräll när man besegrade Füchse Berlin med 28–24 på hemmaplan. Bakom segern låg ett fantastiskt målvaktsspel från Andreas Palicka, som spikade igen Kolstad-målet.
Det har varit en tuff höst för Kolstad i Champions League. Det norska laget hade bara med sig två poäng på nio matcher och gick in som stora underdogs när man tog emot Berlin.
Trots det inledde det norska laget matchen inspirerat och tog en tidig ledning i första halvlek. Andreas Palicka var tillbaka i mål – och det med besked. Den svenska landslagsmålvakten stängde igen i sin comeback och stod för 14 räddningar och fina 37 i räddningsprocent.
Framåt saknade Kolstad Simon Jeppsson, men det var gott om andra som klev fram – med Magnus Søndenå i spetsen, som gjorde nio mål.
Ett väldigt blekt Berlin, som förvisso saknade Mathias Gidsel, var egentligen aldrig nära att komma ikapp. Efter 60 minuters spel kunde Kolstad inkassera två imponerande poäng.
Segern tar Kolstad upp på fyra poäng, tre poäng bakom Kielce som ligger på sjätte och sista slutspelsplatsen.
Höstsäsongen i Handbollsligan dam har bjudit på allt från makalösa målvaktsinsatser och glödheta målskyttar till genombrott och taktiska fullträffar. Nu delar vi ut halvtidsutmärkelserna – och ja, en pilkastare finns också med. Här är spelarna, lagen och ledarna som stuckit ut allra mest.
Handbollskanalens chefredaktör Ola Selby delar ut höstens utmärkelser i Handbollsligan dam:
Målvakt: Emma Andersson, Skövde HF
Andersson har flest räddningar, flest straffräddningar, flest assist, flest gjorda mål och högst MEP av samtliga målvakter i ligan. Dessutom tredje högst räddningsprocent. En utveckling som heter duga!
Skövdes målvakt Emma Andersson. Foto: Christoffer Borg Mattisson / BILDBYRÅN
Vänstersexa: Melanie Felber, Skara HF
Felber har gjort nästan 20 mål fler än Handbollsligans näst bästa vänstersexa. En målmaskin som aldrig slutar att producera.
Mittsexa: Maja Hedberg, Kristianstad HK
Under hösten blev det 36 mål och bara en utvisning för mittsexan, som onekligen är bättre än någonsin. Men du blir väl inte FÖR snäll nu, Maja?
Kristianstads Maja Hedberg. Foto: Mathilda Schuler / BILDBYRÅN
H6: Lovis Jansson, HK Aranäs
Kungsbackalaget har haft en jobbig höst, men högersexan har levererat. Jansson fortsätter att ta steg i sin utveckling och skulle definitivt inte göra bort sig i ett topplag.
V9: Elín Klara Þorkelsdóttir, IK Sävehof
Oj, så bra isländskan har varit i höst! Energiknippe och målspruta i ett, en riktig fullträff av Sävehof. En av seriens bästa spelare fram till uppehållet.
M9: Cassandra Tollbring, H65 Höör
Gammal är onekligen äldst. Tollbring är ju knappast gammal men i den här ungdomliga ligan är hon närmast en pensionär. Men Tollbring är långt ifrån pensionen – mittnian leder skytteligan och ligger åtta i assistligan. Klass rakt igenom!
H9: Kristina Zubonja, Kungälvs HK
Kungälv har gått bättre än vad åtminstone jag hade trott (och alla andra förståsigpåare för den delen). Zubonja har varit en stor anledning till det. Den högerhänta högernian har fortsatt vara produktiv – i anfallsspelet bär hon Kungälvs spel på sina axlar.
Kristina Zubonja. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Försvar: Önnereds HK
Det är klart att det finns försvarsspelare som sticker ut i flera av lagen, men med tanke på hur bra Önnered som lag har spelat försvar går ”priset” till ÖHK. Vissa matcher går det knappt att göra mål på Önnered.
Önnereds HK. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
MVP: Stina Wiksfors, IK Sävehof
Mittsexan är både bättre och viktigare än någonsin för sitt Sävehof. Lika bra bakåt som framåt och en spelare som rimligen närmat sig både proffsspel och landslagsspel.
IK Sävehofs Stina Wiksfors. Foto: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN
Tränare: Christian Håkansson/Johan Nilsson Sandgren, H65 Höör
Jag måste erkänna att jag var skeptisk före säsongen. Inte till varken Håkansson eller Nilsson Sandgren, men jag ställde mig frågande kring om duon skulle kunna fylla Ola Månssons gigantiska skor. Än så länge har de gjort det. H65 har varit bättre än väntat och tränarduon är en stor anledning till det.
H65 Höörs tränare Christian Håkansson. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Lag: IK Sävehof
I en liga där det varit få överraskningar blir det den enkla vägen för mig – serieledaren får utmärkelsen som höstens lag. Inget lag har vunnit fler matcher och inget lag har förlorat färre. De har dessutom gjort flest mål.
IK Sävehof. Foto: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN
Most improved: Ella Isgren, VästeråsIrsta
Från en perifer roll i H65 Höör till stort ansvarstagande och härlig produktion i VästeråsIrsta. 35 mål och åtta assist är bra jobbat av en spelare som nu verkligen fått chansen att visa vad hon går för.
Ella Isgren, VästeråsIrsta. Foto: Lea Wilson/leawilsonphoto Instagram
Tvåvägsspelare: Isabelle Rydén, Önnereds HK
Rydén är redan nu hela ligans bästa tvåvägsspelare på mittsex. 19-åringen konkurrerar med framförallt Maja Hedberg och Stina Wiksfors om den titeln.
Önnereds Isabelle Rydén. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Värvning:Elín Klara Þorkelsdóttir, IK Sävehof Med tanke på vad jag skrev ovan är det kanske ingen överraskning att isländskan är säsongens värvning så här långt.
Mest underskattad: Moa Andersson, Önnereds HK
Får sällan (aldrig) de stora rubrikerna, men levererar allt som oftast bra prestationer. 37 mål, 23 assist och ett jäkla fint försvarsspel. Dessutom en ledare i laget.
Önnereds Moa Andersson Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Positiva överraskning: H65 Höör
Jag har varit inne på det redan men jag tycker att H65 har varit bättre än väntat. De är ju bara fyra poäng bakom Sävehof och i allra högsta grad med i kampen om topp fyra.
H65 Höörs Tilda Winberg. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Negativa överraskning: IF Hallby Jag trodde att Hallby skulle ta sig till slutspel, men det verkar som om tappet av Emma Wahlström visat sig vara tyngre än väntat. Och är Hallbys offensiva försvarsspel sönderläst? Det verkar så, de har ju släppt in flest mål i ligan. Två poäng på åtta matcher är så klart underkänt.
Hallbys tränare Pär Axelsson. Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN
Publiklag: Boden Handboll
Leder publikligan före Skara och att de som nykomling går rätt upp och ligger flera hundra personer i snitt före det näst starkaste publiklaget är väldigt imponerande. Och kul med handboll i hela vårt avlånga land!
Frågan om farmarlag i seriesystemet har återigen blossat upp och nu har Jimmy Grandin grävt ner sig i myllan bland distriktsserier, elitjuniorer och klassiska seniorlag. Slutsatsen: Behåll div 1 som högsta nivå, men det behövs en nationell satsning på klubbarna i division 1 och nedåt.
Att ge sig in i frågan om farmarlag är lite som att slå vad om att käka hela Aladdin-asken på ett försök. Det kan bli väldigt härligt, några beska tuggor och risk för att man inte mäktar med hela. För frågan är stor, komplex och det finns för- och nackdelar med alla alternativ.
För att underlätta redovisningen fokuseras i denna analys på herrsidan men i underlagen har det även tittats på damsidan som följer samma logik och åtgärd/effekt-struktur. Reservation finns också för att några lag kan ha blivit felkodade som/som inte farmarlag, men det kommer inte ha påverkan på slutsatserna.
Innan vi kastar oss in i det svenska seriesystemet är det värdefullt att göra en utblick i världen och andra idrotter. Hur fungerar strukturerna där? Var spelar reservlagen i andra idrotter?
Vi kan konstatera att det inte finns någon given lösning som gäller för alla idrotter och länder i världen. Några exempel på lösningar:
Nordmakedonien och Lettland tillåts reservlag i högstaligan i handboll.
I stora länder som Frankrike och Tyskland tillåts reservlag upp på nivå 3 (motsvarande svenska division 1).
I starka nationer som Spanien, Portugal, Kroatien, Ungern, Rumänien och Island får de spela på nivå 2 (motsvarande Allsvenskan). Till exempel så leder Veszprém U21 den ungerska andraligan. Sporting B ligger på andra plats i portugisiska andraserien.
Inom basketen ser det ut att variera på liknande sätt runt om i Europa. I Sverige får de spela på nivå 3 och generellt så är det nivå 2 eller 3 i olika länder.
Fotbollen är en egen vetenskap. Några exempel:
Sverige: Reservlagen spelar i reservserier, men denna struktur är starkt kritiserad. U21-nivån håller för låg kvalitet och ofta blir det Kalle Anka Cup av det hela.
Danmark: Reservliga
Norge: Reservlag upp på nivå 3.
Spanien: Reservlag upp på nivå 2, vilket är anmärkningsvärt då det ju ofta anses vara världens kanske starkaste liga efter Premier League. Även i Portugal, Österrike och Finland tillåts reservlag upp på nivå 2.
I länder som Tyskland, Polen, Ungern, Schweiz, Rumänien tillåts reservlagen upp på nivå 3. I Frankrike minst nivå 4 (har inte hittat regelverket, men inga reservlag spelar högre).
I England finns sedan 2012 ett system med U21-serier (Professional Development League) men även där finns utmaningar. Kvaliteten är så varierad att Premier League fick igenom att U21-lagen nu deltar i cupen EFL Trophy för att få matchning på seniornivå. Det är också väldigt vanligt att spelare lånas ut säsongsvis till klubbar längre ner i seriesystemet.
Slutsats: Det finns väldigt många varianter och i nästan alla lägen tittas det på andra sidan staketet och gräset verkar grönare, oavsett hur man gör. Men till allra största del är upplägget att reservlag tillåts i seriesystemet och max får spela på nivå 2 eller nivå 3.
Det svenska seriesystemet på herrsidan, ner till division 3 ser ut såhär. Orangemarkering gäller farmarlag.
Hur skulle andra alternativa lösningar kunna se ut och vad blir effekterna? Den frågan blir central kopplat till eventuell förändring av seriesystemet.
Vi förenklar ner till tre olika scenarier:
1. Behåll dagens system, farmarlag upp till max division 1
2. Farmarlag upp till max division 2
3. Farmarlag i reservserie
Om vi tittar på scenario 2 skulle seriesystemet kunna se ut såhär:
Det blir inga dramatiska skillnader i division 1. Det är främst i Södra som vissa lag skiftas men de som kommer upp är ofta föreningar med erfarenhet av spel på denna nivån. Den stora effekten blir i division 2, framför allt Väst och Syd. Där kommer en stor majoritet av lagen vara farmarlag vilket bör skapa ännu mer negativa konsekvenser för tävlingsverksamheten.
Om vi tittar på scenario 3, där farmarlagen flyttas till ett eget reservlagssystem, kan det se ut såhär:
Och farmarlagen som skulle behöva en egen struktur är dessa:
Det är ca 90 lag som lyfts ur seriesystemet vilket får stora konsekvenser i framför allt division 3. Mitt-serierna kommer troligen behövas slås ihop med Öst men det blir ändå otroligt långa resor. Tänk: Strand till Hultsfred eller Vadstena till Vallentuna. I Syd går det knappt få ihop en division 3-serie.
Baserat på detta kan scenario 3 förkastas eftersom förutsättningarna för seniorklubbarna blir väldigt mycket sämre. Och då har vi inte ens kastat oss in i diskussionen om hur ett reservlagssystem skulle se ut eller vilken status det skulle vara att spela där.
Scenario 2 går att diskutera djupare. Lite tankar:
Fördelar
Fler klubbar får anpassa sig till div 1, organisatoriskt, ekonomiskt, sportsligt
Handbollen tar plats med elitidrott i fler kommuner (prioriteras högre i tex anläggningsfrågor)
Spelare i farmarlag får möta ”riktiga klubbar” och inte bara möter andra juniorlag/storklubbar, skapar kännedom inför framtiden
Nackdelar
Talanger i storklubbarna får lägre kvalitet i matchsituation
Div 2 får ännu högre andel farmarlag vilket gör det svårt för seniorlagen att konkurrera (många farmarlag blir i praktiken överkvalificerade)
När det börjar kokas ner utkristalliseras en bild av att det är en svår avvägning mellan föreningsutveckling och talangutveckling. Lite hårt skrivet men ändå ärlig tanke: ska vi satsa på en seniorförening med svag juniorsida eller på ett juniorlag med svenska u-landslagsspelare? Vad blir bäst för svensk handboll på kort och lång sikt?
Slutsatser
Det finns inget 100% givet alternativ, alla har sina fördelar och nackdelar.
Vid förändring (max div 2) flyttas problemet till div 2 och blir bara värre
Risk att div 2 blir farmarlagsserier – vad blir konsekvenser då?
Diskussion
Den stora nöten att knäcka är hur vi ser till att unga spelare på väg upp på seniornivå får bra matchning. Om gränsen flyttas ner till division 2, då blir många spelare överkvalificerade och får inte möta motstånd på sin nivå vilket borde försämra kvalitet och talangutveckling. Om det skapas reservserie (för alla 90 farmarlagen eller bara elitklubbarnas juniorlag) vittnar erfarenheter från svensk och engelsk fotboll att kvaliteten blir för låg och i båda de fallen söker de sig tillbaka till seniorfotboll.
Rent sportsligt landar nog det bästa förslaget i att behålla så som vi har det nu. Farmarlag upp till max division 1. Då får maximalt antal spelare maximalt bra motstånd men det sker i balans mot andra aspekter. Vi har ju också ett facit från detta över tid: fördelningen i seriesystemet blir ändå relativt lagom. Det är främst i Väst och Syd som många farmarlag samlas i div 1 och div 2.
Det kommer att smaka surt fler gånger i framtiden för seniorlag som vill uppåt (eller inte vill ramla nedåt). Men då gäller det kanske att skaffa sig så pass mycket styrka att man har marginal för att hantera situationer med starka juniorlag i serien. En marginal som är bra att ha även när/om man kliver uppåt och troligen är till stor hjälp då.
Så vad gör vi?
Ett förslag:
Behåll regelverket som det är nu, dvs farmarlag till max division 1.
Istället för att gnälla på starka juniorlag/farmarlag, hitta sätt att stärka seniorlagen i div 1 och nedåt. Går det rikta projektstöd? En modul om detta i Grundstenen? Det krävs en kvalitetshöjning för att konkurrera med juniorlagen och får vi till det är det bara positivt för svensk handboll. Så sätt in någon form av nationell satsning på detta. Det gynnar ju även elitklubbarnas juniorlag: de får bättre motstånd och om de pressas nedåt i serierna minskar tex reskostnader.
Stärk samverkan mellan seniorklubbar och elitklubbar – se över låneavtal och möjliga samarbetsformer som behåller tävlingsverksamhetens integritet men som maximerar talangutveckling. Ett lån kan innebära speltid på rätt nivå för en juniorspelare men också en kontakt med lämpliga framtida klubbar om det inte blir ett kontrakt på högsta nivå.
Se över regelverket för representation, särskilt kopplat till slutskede (och december/januari!) av seriespel och kvalmatcher. Minimera risken för att elitklubbarna utnyttjar sina resurser på fel sätt. Svenska Cupen ger tex erfarenheter att utvärdera vad gäller låst representation.
Se över regelverket för utbildningsersättning och andra ekonomiska delar kopplat till att möjliggöra ökad samverkan mellan föreningar.
Det här var ett inlägg i debatten om farmarlagen i svensk handboll. Vad tänker du? Vilka fler aspekter finns att ta hänsyn till? Vad säger SHF? Vad säger elitklubbarna? Vad säger övriga klubbar? Vad säger spelarna?
Det bjuds på gott om handbollsunderhållning under onsdagen. VMs huvudrunda fortsätter med hela sex matcher, samtidigt som det spelas två matcher i Handbollsligan.
Det börjar dra ihop sig om kvartsfinalplatserna i VM. Grupp 2 i huvudrundan går in i sin andra spelomgång, där Tyskland toppar gruppen och kan säkra avancemang vid seger mot Montenegro idag.
VM-debutanten Färöarna tar sig an Serbien. Ska ö-nationen ha chans att nå en historisk kvartsfinal krävs seger i kvällens match.
Parallellt inleds grupp 3, där Nederländerna och Frankrike står som favoriter att gå vidare. Frankrike tar sig an Österrike, medan Nederländerna öppnar huvudrundan mot Tunisien.
Spelschema VM 8/12 Samtliga matcher sänds på Viaplay
15:30 Argentina–Polen Serbien–Färöarna
18:00 Montenegro–Tyskland Frankrike–Österrike
20:30 Island–Spanien Nederländerna–Tunisien
Handbollsligan Parallellt med VM pågår Handbollsligan. Bottenlaget Västerås behöver poäng, och kanske kan kvällens match mot OV Helsingborg vara en bra chans. OV har gått igenom en tuff period med tre raka förluster och en fjortmålsförlust mot Guif senast.
Det spelas ytterligare en match i ligan, där regerande mästarna Ystads IF välkomnar Önnereds HK. Efter en lite knackig säsongsinledning har Ystad börjat hitta formen och får ses som stora favoriter mot ett skadeskjutet Önnered.
När klassiska ungdomscupen Junicupen genomförs för 50 gången blir det extra grönt och skönt. Arrangerande Kroppskultur firar då med att låta turneringen återvända till sina gräsrötter på de stora fälten vid vackra Gustafsberg, strax utanför Uddevalla centrum.
– Det är dags för Junicupen att komma hem och på sikt bli både en större och fortsatt unik folkfest som är en viktig del i vårt arbete med att återskapa Uddevalla som en handbollsstad, säger klubbens nye ordförande Svante Olsson.
Gustafsbergsfälten har genom åren skapat många minnen bland massor av handbollsspelare och då inte bara från Sverige. Lag från bland annat Norge, Danmark, Tyskland, ja till och med Saudiarabien har gästat Junicupen.
Den har spelats på olika underlag, men det är utomhusmatcherna som gjort Junicupen så uppskattad bland ungdomslagen och den kommande sommarens matcher spelas enbart på gräs.
Spelades tidigare i Uddevalla centrum
Mellan 2017 och 2025 spelades cupen i Uddevalla centrum. Först några år på konstgräs vid Rimnersområdet och de senaste åren på gräs i parken vid Bohusläns museum och filtmattor på det närliggande området Kampenhof mitt i Uddevalla centrum.
– Att flytta in cupen till stan för att liva upp centrumkärnan var jättebra, men det har också medfört begränsningar, bland annat kring det maximala antalet lag.
Den fina miljön på Gustafsberg erbjuder inte bara mer plats.
– Den ger fantastiska möjligheter att skapa en folkfest genom att rama in turneringen med aktivitetsområden och annat. Ta bara möjligheterna till bad i både Landbadets bassäng och i havet strax intill tävlingsområdet, säger Svante Olsson.
Han öppnar också för att den populära utomhuscupen på sikt kan återkomma med klasser för äldre lag med inomhusspel i Uddevallas hallar.
– Vi hoppas växa på lång sikt utan att stressa och om vi inte blir störst på gräs så ska vi i alla fall bli bäst genom att leverera en turnering av hög kvalitet. I den här miljön blir vi i alla fall svårslagna, säger Svante Olsson.
Första upplagan redan 1974
Första upplagan av Junicupen spelades 1974, men på grund av uppehåll för bland annat pandemin är det först 2026 som klubben kan fira den 50:e upplagan.
– Cupen lockar omkring 20 000 personer varje år så det är ett väldigt bra tillfälle för Uddevalla att visa upp sig från sin bästa sida och en plats man vill komma tillbaka till.
Att cupen 2026 sammanfaller med nationaldagen blir en extra krydda då Gustafsbergsområdet traditionellt är platsen för Uddevallas firande med andra evenemang som till exempel motionsloppet Strandjoggen.
– Det ger ännu fler åskådare till matcherna och därmed fler saker som vi kan erbjuda tillsammans med kommunen och näringslivet, säger Svante Olsson.
Det blev en tung kväll för det svenska landslaget. Norge bjöd på en uppvisning och spelade ut Sverige fullständigt med 39–26.
Det var ett chanslöst Sverige som åkte på en storförlust mot Norge. De svenska spelarna hängde inte alls med och blev passiva i både anfalls- och försvarsspelet.
– Vi blir tveksamma, vi bränner en hel del lägen som vi spelar oss fram till. Sedan, när vi inte går hundra procent i dueller och det blir frikast eller en spelvändning, så sprider sig det. När de får kontra är de skoningslösa, säger Axnér till Viaplay efter matchen.
Förbundskaptenen pekar på att många spelare har haft en tuff höst och att det kan vara en anledning till att man blir tveksam på planen.
– När jag tänker på formen inför mästerskapet: det har varit tränarbyte i Ikast, spelare som har fått byta klubb. Jag tycker inte att vi kommer in i mästerskapet med någon superform. Sedan vill ju vi bygga upp något kollektiv i landslaget, men jag kan konstatera att vi inte har lyckats med det.
Trots storförlusten lyfter Axnér att mästerskapet inte är över än och att hoppet om en kvartsfinal fortfarande finns.
– Det är inte bara en kämpig sits, det är en jävligt tuff sits. Men så länge chansen lever måste vi ta den. Det gäller att hitta aggressiviteten, modet och självförtroendet inför de matcher som kommer.
Sverige åkte på storförlust mot Norge och här är Handbollskanalens betyg på de svenska spelarnas prestationer. Betyget mäts i antalet hk-bollar där fem bollar är högsta betyg och en boll är lägsta.
Sverige förlorade mot Norge och här är Handbollskanalens betyg på de svenska insatserna.
Betygsskalan
5 – Världsklass
4 – Väldigt bra
3 – Bra
2 – Godkänd
1 – Kan bättre
Johanna Bundsen
Fyra räddningar.
Filippa Idéhn
Tre räddningar.
Clara Lerby
Vad har hänt med självförtroendet hos Lerby?
Linn Blohm
Hade det otroligt jobbigt bakåt, precis som sina lagkamrater. Rätt effektiv framåt men försvarsspelet drar ner betyget.
Olivia Löfqvist
Jobbigt bakåt precis som samtliga lagkamrater.
Nathalie Hagman
Fick lite lägen i den här matchen men Hagman tog verkligen inte vara på dessa.
Mathilda Lundström
Fullständigt osynlig.
Jamina Roberts
Lagkaptenen kom aldrig riktigt in i matchen. Ett par fina assist i början, men sen osynlig resten av matchen.
Tyra Axnér
Gjorde det bra en period i första halvlek med både mål och assist, men efter den perioden var det fler passmissar och missade skott än det var poäng.
Kristin Thorleifsdóttir
Hade det jobbigt bakåt och var slarvig i anfallsspelet.
Emma Lindqvist
Nästan helt osynlig matchen igenom.
Nina Koppang
Inledde väldigt fint och aktivt men syntes sen ingenting bortsett från när det slarvades.
Spelade för kort tid för att bedömas
Linn Hansson, Vilma Matthijs Holmberg, Jenny Carlson, Thea Kylberg
Det blev en mardrömskväll för Tomas Axnér och landslaget. Sverige blev totalt utspelat från matchens första minut och när slutsignalen gick stod det förnedrande 39-26 på tavlan.
I tre minuter hängde Sverige med Norge. Sedan blev landslaget totalt överspelat. Norge, med Reistad i spetsen, sköt sönder Sverige i zon 3 samtidigt som Katrine Lunde stängde igen i målet.
Axnér slängde in time-out-kortet både en och två gånger i första halvlek, men utan effekt. Sverige blev sämre och sämre ju längre halvleken led, samtidigt som Norge kunde spela ut hela sitt register. I paus hade norskorna gjort otroliga 24 mål och ledde med hela tretton bollar!
Andra halvlek blev inte mycket bättre för svensk del. Landslaget hade fortsatt problem i alla delar av spelet, och trots att Norge bytte runt på stora delar av laget hade de inga problem att bevaka sin enorma ledning.
Blågult föll till slut med 39–26 i en match som Sverige nog helst vill glömma. Trots storförlusten finns det fortfarande en liten chans att nå kvartsfinal. För det krävs att Sverige vinner sina resterande matcher, och först väntar Sydkorea på fredag.
Brandtalet, taktiska missen & sanslöst svagt Sverige – här är Ola Selbys tre punkter efter att Sverige förlorade stort mot Norge.
Axnérs brandtal hjälpte föga
Johanna Wiberg kallade det för ett ”brandtal” och att hon själv var redo att gå in och spela. Så lät det från den assisterande förbundskaptenen i Viaplays sändning då hon pratade om det snack Tomas Axnér hade med spelarna strax före inspring. Det såg bra ut i fem minuter ungefär då de svenska spelarna såg heltaggade ut, men sen gick det emot lite och då gick nacksenorna omgående. Det pratades på förhand om att Sverige skulle visa desperation, men det syntes det inte mycket av.
Vad hände med det taktiska draget?
Inför matchen avslöjade Axnér att Filippa Idéhn skulle starta i mål istället för Johanna Bundsen. Varför? Därför Sverige ville ”syna de norska kantspelarna” och Idéhn är vass på kantavslut. Under matchens första 16 minuter, så länge som Idéhn spelade, kom inte ett enda av Norges avslut från någon av kanterna. Inte ett enda.
När Sverige tog timeout efter elva minuter skrek Wiberg ”tajt i mitten” – men antingen lyssnade de svenska spelarna inte, varken på snacket före matchen eller instruktionerna under timeouten, eller var det de norska spelarna som helt enkelt var för bra och fick matchen dit de ville. Oavsett var det svenska försvarsspelet under all kritik, även om Norge är ruggigt vasst (så klart). När kom förresten det första kantavslutet från Norge? Så fort Idéhn var utbytt.
Och vad hände med bredden i spelet? Det pratades det också om på förhand, men det blev inte mycket av det. Visserligen brände både Hagman och Lerby friskt, men det blev inte mycket bredd i spelet från Sverige här heller.
Min poäng? Oavsett om det är de taktiska direktiven som inte är bra nog eller om spelarna inte klarar av att följa direktiven så är det tydligt nu två matcher i rad att Sverige inte är synkat. Och de mentala misstagen är hisnande många.
Sanslöst svagt Sverige
Sverige släppte in 24 mål i första halvlek. 24! Det var ett försvarsspel som inte hjälpte sina målvakter eftersom det var otroligt vanligt med öppna lägen för Norge. Sverige sprang heller inte hem med den desperation som hade krävts och då blev det enkla mål för Norge. Framåt då? Antingen var det usla svenska avslut eller stod Katrine Lunde där och räddade även när Sverige kom till bra lägen. 11–24 var ställningen i paus och matchen var redan över.
Det jag funderade på i halvtid var om det skulle bli en ännu värre match för Sverige än det var mot Norge under OS 2021. Då vann Norge med 36–19. Förlust med 17 mål då alltså.
Inte blev det mycket bättre i andra halvlek, trots att Norge gick ner i intensitet och dessutom bytte ut en del spelare. Och visst, det blev inte, åtminstone inte resultatmässigt, sämre än i den matchen 2021, men det var ändå en sanslöst svag prestation av Sverige, som förlorade med 13 mål. 39–26 blev det till Norge!
Det blev bara 20 minuters spel för Anna Lagerquist i VM. Den svenska försvarsgeneralen drabbades av en fotskada i comebacken mot Brasilien och har tvingats lämna VM-truppen. Sverige har nu valt att plocka in vänstersexan Linn Hansson som ersättare.
Linn Hansson spelar till vardags i Paris 92, dit hon anslöt från IK Sävehof inför säsongen. Vänstersexan har viss erfarenhet från landslaget där hon tidigare gjort sju matcher och elva mål.
Hon kommer att göra Clara Lerby och Elin Hansson sällskap på vänsterkanten. Den senare av de två saknades i matchen mot Brasilien på grund av sjukdom och reste själva när landslaget tog sig från Stuttgart till Dortmund.
Att Axnér valt att plocka in ytterligare en vänstersexa kan vara ett tecken på att Elin Hansson inte kommer att vara tillgänglig för spel i kvällens match. Men det återstår att se – klockan 18.30 måste Sverige presentera vilka 16 spelare som ska ingå i kvällens matchtrupp.
Sverige föll tungt mot Brasilien i den sista gruppspelsmatchen. Nu väntar de regerande olympiska mästarna Norge i en ödesmatch för blågult. – Vi har gjort bra resultat mot dem på senare år, säger högersexan Mathilda Lundström till landslagets hemsida.
Det blev ett platt fall för Tomas Axnér och hans landslag mot Brasilien. Sverige fick ingen träff vare sig i försvar eller målvaktsspel och framåt brände man många fria lägen.
Sverige drabbades också av ett tungt tapp då försvarsgeneralen Anna Lagerquist, som gjorde comeback, fick utgå skadad och kommer missa resten av turneringen.
Förlusten innebär att Sverige endast får med sig två poäng till huvudrundan och att vägen till kvartsfinal blev betydligt svårare.
– Vi har gjort det väldigt svårt för oss sjävla att göra något bra av den här tuneringen, sa lagkaptenen Jamina Roberts till Viaplay efter matchen.
Sverige inleder huvudrundan med tuffast möjliga motstånd: Norge. Ska det finnas en rimlig chans att nå kvartsfinal måste blågult skrälla mot de regerande olympiska mästarna.
– Mot Norge måste vi spela ett försvarsspel som är tajt och kompakt. Då har vi bra förutsättningar. Vi går in i huvudrundan med målet att vinna alla tre matcher, säger Lundström.
IFK Kristianstad är klart för huvudrundan i European League, detta efter seger med 28–27 i den sista gruppspelsmatchen mot Sesvete. Nu väntar matcher mot Melsungen och Benfica när kampen om kvartsfinalplatserna ska avgöras.
IFK Kristianstad hade allt i egna händer inför den sista gruppspelsomgången mot Sesvete. En poäng räckte för att IFK skulle ta sig vidare till huvudrundan, och spel i huvudrundan kommer det att bli.
IFK tog tag i matchen direkt och var sedan klart bättre än Sesvete fram till de sista tio minuterna, mycket tack vare en länge storspelande Hayder Al-khafadji (40 i räddningsprocent efter första halvlek). I den andra fortsatte IFK att vara i förarsätet, även om bortalaget skapade nerv på slutet då hemmaspelarna såg trötta ut. Men då kom Victor Bang in i mål och såg till att säkra segern till hemmalaget med ett par fina räddningar.
Till slut vann IFK med 28–27, vilket innebär att de gör Vardar sällskap i huvudrundan – där även två andra lag kommer att formera den nya gruppen: MT Melsungen och Benfica (som båda gick vidare från den grupp som HF Karlskrona spelade i).
I mitten av januari smäller det – då inleds EM på hemmaplan. Nu har förbundskapten Michael Apelgren skickat in en bruttotrupp på 35 spelare till Europeiska handbollförbundet. I truppen saknas bland andra Lucas Pellas, men flera intressanta namn är med.
Det är 35 spelare som har nominerats till bruttotruppen av Michael Apelgren, den slutgiltiga truppen kommer sen att presenteras av förbundskaptenen den 16 december klockan 12.00.
Sveriges EM startar med match mot Nederländerna den 17 januari och efter det väntar matcher mot Georgien och Kroatien. Tar sig Sverige vidare därifrån som ett av två lag blir det sedan huvudrunda där lag som Island och Färöarna kan bli motstånd. Samtliga matcher kommer att spelas i Malmö Arena.
Men vilka spelare kommer att vara med? En som inte kommer spela EM är skadade Lucas Pellas, som lämnats utanför bruttotruppen. Däremot finns spelare som Mikael Appelgren, Felix Montebovi, Kassem Awad, Nikola Roganovic och Axel Månsson med.
Här är bruttotruppen i sin helhet:
Målvakter
12. Andreas Palicka, Kolstad Håndball
16. Tobias Thulin, Pick Szeged
20. Mikael Appelgren, KC Veszprem
30. Simon Möller, Fenix Toulouse HB
51. Fabian Norsten, Ålborg Håndbold
Vänstersex
9. Jerry Tollbring, Ribe-Esbjerg HH
15. Hampus Wanne, Høj Håndbold
21. Emil Frend Öfors, IFK Kristianstad
43. Felix Montebovi, HK Malmö
Mittsex
5. Max Darj, Füchse Berlin
6. Felix Möller, Ålborg Håndbold
31. Kassem Awad, Høj Håndbold
32. Oscar Bergendahl, SC Magdeburg
37. Hugo Stuivers, HK Malmö
Högersex
3. Isak Persson, HK Malmö
11. Daniel Pettersson, SC Magdeburg
13. Sebastian Karlsson, Paris Saint-Germain
52. Oliver Wigmark, Hammarby IF
Vänsternio
2. Jonathan Carlsbogård, FC Barcelona
17. Simon Jeppsson, Kolstad Håndball
25. Nikola Roganovic, HK Malmö
42. Eric Johansson, THW Kiel
49. Karl Wallinius, Ribe-Esbjerg HH
65. Lukas Nilsson, Ålborg Håndbold
Mittnio
18. Ludvig Hallbäck, Frisch auf Göppingen
19. Felix Claar, SC Magdeburg
24. Jim Gottfridsson, Pick Szeged
27. Axel Månsson, IFK Kristianstad
28. Jonathan Edvardsson, TSV Hannover-Burgdorf
45. Olle Forsell Schefvert, MT Melsungen
Högernio
7. Jack Thurin, Montpellier HB
23. Albin Lagergren, SC Magdeburg
29. Edwin Aspenbäck, Rhein-Neckar Löwen
33. Lukas Sandell, Rhein-Neckar Löwen
72. Andreas Lang, Saint Raphael Var Handball
Presidentvalet i Internationella handbollförbundet (IHF) är bara några veckor bort. Nyligen gästade Handbollskanalens chefredaktör Ola Selby Viaplays sändning för att prata om valet och de olika presidentkandidaterna – här går det att se klippet i sin helhet.
Ett par dagar före Julafton ska handbollsvärlden välja den president som ska leda arbetet under fyra år framöver. Till skillnad från de senaste valen, då nuvarande IHF-presidenten Hassan Moustafa varit ensam om att kandidera, har egyptiern nu tre motkandidater i valet.
Nyligen gästade Handbollskanalens chefredaktör Ola Selby Viaplay och närmare bestämt programledare Albin Falk Hansson och expert Johanna Ahlm, för att prata om det kommande valet, som kan komma att avgöra så mycket för handbollens framtid, och de tre nya kandidaterna Gerd Butzeck, Franjo Bobinac och Tjark de Lange.
