Han hyllades som Islands största 16-åriga talang genom tiderna, långt innan han själv hunnit växa in i rollen.
– På den tiden var det bara kul. Stora drömmar, stora ambitioner – och att få spela hemma inför sitt eget folk, säger Haukur Þrastarson till Handbollskanalen.
Få isländska handbollsspelare har burit lika stora förväntningar, lika tidigt, som Haukur Þrastarson. Redan som 16-åring pratades det om honom i superlativer som sällan används inom isländsk idrott. Efter att ha dominerat matcher i den isländska högstaligan mot vuxna män sammanfattade den tidigare landslagsspelaren Sebastian Alexandersson det med en mening som skulle följa Þrastarson i många år.
”Jag har aldrig sett en bättre 16-årig spelare.”
Det var ingen överdrift. Þrastarson deltog inte bara på seniornivå, han påverkade matcherna, styrde tempot och fattade beslut med ett lugn som nästan kändes onaturligt för hans ålder. Analytiker lyfte fram hans defensiva spelförståelse, hans kyla i omställningsspelet och hans naturliga känsla för ytor.
Utifrån kunde etiketten lätt upplevas som överväldigande. Inifrån minns Þrastarson något helt annat.
– Självklart är man väldigt ung då, med stora drömmar och stora ambitioner. Jag började väldigt tidigt, spelade i högstaligan hemma och tävlade mot vuxna, säger han i en exklusiv intervju med Handbollskanalen.
Det var mycket att ta in. Men ynglingen spelade utan rädsla.
– På den tiden var det bara kul. Att spela hemma för sitt folk, med stora drömmar. För mig var det bara motivation att göra ännu mer.
En väldigt balanserad person
Det internationella erkännandet kom snabbt. År 2018 utsågs Þrastarson till MVP i U18-EM efter att ha lett Island till ett historiskt silver. Senare samma år, fortfarande bara 16 år gammal, debuterade han i det isländska A-landslaget. År 2019 blev han den yngsta isländska spelaren någonsin att delta i ett VM.
En fantastisk karriär såg oundviklig ut. Men bakom rubrikerna var Þrastarsons kanske viktigaste egenskap redan tydlig: balans.
– Jag har alltid varit den typen av person som håller fötterna på jorden. Inte för högt, inte för lågt.
Beröm blev aldrig en distraktion.
– Inte senare i karriären heller, i tuffa perioder, gick jag för långt ner. På hög nivå är den förmågan väldigt viktig.
Det var ett tankesätt som snart skulle sättas på prov. Vid 19 års ålder flyttade Þrastarson utomlands för första gången och skrev på för den polska storklubben Industria Kielce. Nytt land, ny kultur, nya förväntningar. Bara några månader in på säsongen tog allt plötsligt stopp. En korsbandsskada.
– Det hände väldigt tidigt. Första säsongen utomlands, stor klubb, allt var nytt. Och så, efter två eller tre månader, hände det.
Skadan lärde honom saker som ingen akademi någonsin hade kunnat göra.
– Framför allt att stanna kvar mentalt i en svår situation under en lång tid.
Andra tunga skadan
Rehabiliteringen var bara en del av kampen.
– Man måste ta sig an den mentala utmaningen. Inte bara när man är skadad, utan när man kommer tillbaka och ska hitta rytmen igen.
Precis när han började känna sig som sig själv igen slog oturen till på nytt. Vid 21 års ålder drabbades han av ännu ett bakslag, ett brott på det femte mellanfotsbenet i foten.
– Jag var i bra rytm när det hände andra gången. Jag hade kommit tillbaka från den första skadan, och så hände det igen.
– När saker inte ligger i ens kontroll måste man acceptera det och jobba ännu hårdare än tidigare. Det är inte lätt. Men det gjorde mig starkare – inte bara på planen, utan i livet.
Kanske kom den svåraste utmaningen efter att kroppen var läkt.
– Det svåraste var att våga lita på allt igen. Att göra saker som man brukade göra utan att tänka. Och att släppa den rädslan tar tid. För mig var det kanske den största utmaningen.
Dominerar i Bundesliga
I dag syns resultaten av den processen varje helg i Tyskland. Numera spelar Þrastarson för Rhein-Neckar Löwen i Bundesliga, allmänt betraktad som världens starkaste liga. Han har inte bara kommit tillbaka – han har utvecklats. Just nu leder han assistligan och dirigerar anfallsspelet med tydlighet och tålamod.
– Jag tror att det har gjort mig till en bättre spelare. Mitt fokus är alltid att hitta den bästa möjliga lösningen i anfall.
Han är snabb med att tona ner berömmet.
– Jag måste ge beröm till mina lagkamrater. Och till tränaren – jag passar väldigt bra in i laget.
Steget till Tyskland har varit avgörande.
– Efter fyra år i Polen och ett i Rumänien var det en stor utmaning att komma till Bundesliga. Jag är verkligen glad att jag tog det steget.
När han ser tillbaka i dag ser Þrastarson inte ett förlorat löfte, utan ett förnyat. Och när han får frågan vilket råd han skulle ge dagens ”underbarn” speglar svaret allt han själv har gått igenom.
– Man kan ha stor talang, det har många spelare. Men den mentala biten är en så stor del av det.
Han pausar.
– Alla kommer att möta utmaningar. Skador, att flytta hemifrån, något kommer att hända, säger han.
– Då måste man vara mentalt redo.
Inte gå för högt. Inte för lågt.
– Det är det viktigaste. Att alltid ha huvudet redo för allt, säger Þrastarson.
