Arkiv - Handbollskanalen

Psykisk ohälsa, del 16: Psykoterapeuten om intryck & tips på vidare läsning

Övriga Sverige

-

ons 13/11 2024

Psykisk ohälsa, del 16: Psykoterapeuten om intryck & tips på vidare läsning

Handbollskanalens artikelserie om psykisk ohälsa var egentligen klar, även om vårt fokus på ämnet inte försvinner framöver, då Cecilia Dautovic Bergh hörde av sig. I vår intervju delar psykologen, psykoterapeuten och universitetslektorn med sig av sina intryck kring artikelserien – och tipsar även om vidare läsning på ämnet psykisk ohälsa.

Den 16:e och sista delen i Handbollskanalens artikelserie om psykisk ohälsa blev alltså en intervju med Cecilia Dautovic Bergh: psykolog, psykoterapeut och universitetslektor. Dautovic Bergh berättar att hon har läst varje artikel i vår serie.

– Jag tycker att det har varit nyanserat och bra. Att allt från domare till de som har de högsta positionerna inom svensk handboll, till idrottspsykologer och till Loves pappa varit med. Och att de som drabbats har fått sätta ord på det. Det är viktigt att ta bladet från munnen, att våga ta steget, att våga prata om skammen, rollerna och normerna, säger Dautovic Bergh.

Vad tar du framförallt med dig från artikelserien?

– Det som går igen hos de som har erfarenheter av psykisk ohälsa är att de säger att det handlar om att våga ta steget. Att öppna munnen och säga hur det är. Det som gör det så svårt är skammen och normer – det säger de både direkt och indirekt i era artiklar. Eric Westergren Malmberg sa det så himla fint att ”Skammen låg i att jag var fan elitidrottare och ända sedan man varit liten har man fått höra att det ska göra ont att syssla med elitidrott, det ska kosta och man ska inte ge upp.”

– Det säger inte lite om vad vi lär ut till våra unga redan från början.

Psykoterapeuten kommer även in på del 3 i artikelserien, där vi intervjuade idrottspsykologen Louise Svensson, som bland annat kom med frän kritik mot hur svensk handboll hanterar frågan om psykisk ohälsa.

– Louise pratade om ledarskap och miljö, vilket även Johan Ekengren gjorde. Louise visade konkret vad vi behöver bli bättre på, vad som ska till. Kommunikationen kan bli så mycket bättre – vad händer och vad kan jag vänta mig? Claes Andersson på Skånesport har skrivit om löftena ledarna ger till sina spelare, och det är en tuff verklighet.

Däremot menar Dautovic Bergh att man inte kan särskilja på idrottspsykologi och klinisk psykologi, som landslagschefen Hanna Fogelström öppnade vår intervju med att säga.

– Det var någon ledare som på ett fantastiskt sätt sa att våra spelare är 100 procent människor. Det skriver även jag under på. Därför står jag för att, eftersom personen är en helhet, vi inte kan starkt skilja klinisk psykologi med idrottspsykologi. Det hade varit att stycka individen på något sätt, och det vill vi ju inte göra. Det som är målet med all psykologisk behandling är att förebygga.

Hur betydelsefulla är ledarutbildningarna?

– Jag har bara tittat på några av utbildningsinnehållen för tränarutbildningarna på lite lägre nivå, och där kan ha hänt något sen dess, men när jag kikade var där inte mycket psykologi med. Det är så klart ett utmanande område, men bara att lära sig om grunderna i till exempel vad ångest är, vad som kännetecknar ångest och hur man behandlar ångest, det skulle kunna öka ledarnas och även spelarnas förståelse för att det inte är något konstigt.

– Det är någonstans runt 15-25 procent av vår befolkning som någon gång kommer att ha en depression. Och en miljon svenskar går idag på antidepressiva. Så det här är inte så himla konstigt att prata om!

– Det ledare vill göra är att uppmuntra betenden som vi vill se mer av, både på och utanför plan. Och kan man då baka in det i ledarutbildningen, det vill säga hur man åstadkommer beteendeförändring, så vore det jättebra.

Är det något perspektiv vi har missat i vår artikelserie?

– Det skulle i så fall vara forskningsperspektivet, för där har allt det här blivit studerat hur mycket som helst, säger Cecilia Dautovic Bergh och avslutar.

– Jag läste den senaste Psykologtidningen nyligen och där var det så himla fint att Folkhälsomyndiheten hade intervjuat unga i åldrarna 16-25 år. De fick frågan vad de behöver för att främja sin psykologiska hälsa. Då sa de kort och enkelt att de ville ha rimliga krav och förväntningar på sig själva och livet i stort, och sen mötas i förståelse och respekt när de inte mådde bra, samt att de blev lyssnade på. Och det är ju så fruktansvärt enkelt och svårt samtidigt.

Vidare läsning på ämnet som rekommenderas av Cecilia Dautovic Bergh:

Elitmottagningar för psykisk hälsa:

Uppskattar du artiklar som den här? Swisha valfritt belopp till 123 572 17 33. Med ditt och andras stöd kan vi producera ännu mer artiklar och innehåll om handboll. Tack för att du läser och följer oss!

Hit kan du vända dig om du behöver hjälp:

Vårdguiden 1177: Sjukvårdsrådgivning samt uppgifter om närmsta psykiatriska akutmottagning. Tel: 1177. www.1177.se

Bris, Barnens rätt i samhället: Tel: 116 111. Alla dagar, dygnet runt. Vuxentelefon om barn: 0771-505050, vardagar kl 9–12. Chatt, alla dagar, dygnet runt: www.bris.se

Spes – suicidprevention och efterlevandes stöd: Tel: 020-18 18 00. Telefonjour varje dag 19–22. www.spes.se

Pratamera.nu: För råd, stöd och behandling av specialister på psykisk ohälsa. Kostnadsfritt om du är under 20 år.

Suicide zero: Här finns fakta och information kring självmord. www.suicidezero.se/fakta-och-rad

Mind Självmordslinjen 90101: Stödlinje för personer med tankar på självmord. Öppen dygnet runt varje dag. Tel: 90101. Chatt: chat.mind.se

Jourhavande kompis: Stödchatt för barn och unga upp till 25 år. Öppettider måndag-fredag klockan 18-21 samt lördag-söndag klockan 14-17 www.jourhavandekompis.se

Jourhavande medmänniska: Tel: 08-702 16 80, alla dagar kl 21–06. Chatten är öppen söndagar kl 21–24.

Lindqvist hängde sex mål på Barca: ”En av mina bästa matcher”

Spanien

Ola Selby

-

ons 13/11 2024

0

Lindqvist hängde sex mål på Barca: ”En av mina bästa matcher”

Bortamatch mot självaste FC Barcelona – då klev Oscar Lindqvist fram med sin kanske bästa prestation så här långt för Ademar Leon. Barca vann matchen klart och tydligt, men Lindqvist imponerade stort med sina sex mål.
– Anfallsmässigt var det en av mina bästa matcher så här långt den här säsongen, säger Lindqvist till Handbollskanalen.

Kungsbackasonen flyttade till Ademar Leon efter förra säsongen. Länge såg det ut som att han skulle följa med HK Aranäs ner i Allsvenskan, men istället blev det ett proffskontrakt i den spanska toppklubben.

Nu, efter några månader, har Lindqvist börjat ta för sig mer och mer i sin nya klubb. Och i gårdagens förlust, 25–42, borta mot Barcelona, gjorde Lindqvist sex mål.

– Anfallsmässigt var det en av mina bästa matcher så här långt den här säsongen. Det var kul att det kom nu, säger han.

– Barca är ju jävligt bra, så lite tur hade jag också att bollarna slank in.

Lindqvist har varvat upp på sistone och stått för bra prestationer i såväl Europa som i ligan. Mot Barca var han bortalagets klart bästa spelare.

– Vi hade ingenting att förlora, så man kunde spela helt utan press. Det är klart att man vill vinna varje match, men nu var det skönt att känna att man bara kunde gå in och göra det man känner att man är bra på.

Oscar Lindqvist hade kanske den tuffaste uppgiften av samtliga spelare i Ademar Leon: han ställdes mot Dika Mem, världens kanske bästa spelare.

– Han får det att se så enkelt ut, men det är fortfarande så fruktansvärt svårt att försvara sig mot honom.

Men du gjorde åtminstone sex mål?!

– Ja, men mycket var skott utifrån över treorna…Jag hade kanske ett mål mot just honom, så matchen i matchen mellan mig och honom vann han ganska överlägset, säger Lindqvist och skrattar.

Hur var hela upplevelsen att möta Barcelona?

– En sjuk upplevelse. Det var lite surrealistiskt att spela mot Mem och de spelarna, jag har ju bara sett dem på tv innan typ. Så jävligt skoj var det.

Förra säsongen slet HK Aranäs som lag och det slutade med degradering till Allsvenskan efter förlust mot Skånela i kvalet. Men istället för spel i Allsvenskan blev det alltså Spanien och nu match mot självaste Barcelona. En skaplig vändning på karriären för 22-åringen.

– Om man tänker tillbaka på mars-april när vi åkte ut så hade jag inte ens kunnat drömma om att få spela mot Barcelona. Då trodde jag att jag skulle spela derby mot Varberg. Det är sjukt när man tänker tillbaka på det, säger Oscar Lindqvist.

Psykisk ohälsa, del 15: Nina Dano: ”Att jag ens spelar handboll var inte en självklarhet”

Övriga Sverige

Ola Selby

-

tis 12/11 2024

0

Psykisk ohälsa, del 15: Nina Dano: ”Att jag ens spelar handboll var inte en självklarhet”

Flytt från bottenlag till ett av Europas bästa lag – men istället för succé och fortsatt utveckling på handbollsplanen innebar tiden i Odense knapert med speltid och panikångestattacker för Nina Dano. I del 15 av Handbollskanalens artikelserie om psykisk ohälsa berättar landslagsstjärnan om vad som hände i Danmark, att det inte var säkert att hon skulle fortsätta spela handboll och hur hon mår idag.

Det var 2021 som Nina Dano lämnade tryggheten i IK Sävehof för ett nytt äventyr i danska Horsens. Under de två säsongerna i den danska botten/mittenklubben utvecklades Dano till en av den danska ligans bästa högernior, och då lockade självaste Odense, en av Europas bästa klubbar, med ett kontrakt.

Dano tog chansen, men det blev verkligen inte som hon hade tänkt sig. Högernian fick allt som oftast stå tillbaka för nederländska stjärnan Dione Housheer. Och det var starten på en minst sagt tung tid för Dano.

– Jag hade svårt att finna mig i att jag knappt spelade och att jag inte visste vad min roll var. Jag användes knappt och det blev inte som jag hade blivit lovad, säger Nina Dano till Handbollskanalen.

I den andra delen av vår artikelserie om psykisk ohälsa berättade Lova Mellegård att hon slutade spela handboll på grund av en tränare som inte klarade av att kommunicera. Dano var i ett liknande läge i Odense.

– Jag hade en tränare som inte kommunicerade alls med mig, vilket bara gjorde mig ännu mer osäker. Hans ledarskap byggde på att vi skulle gå fram till honom om vi undrade något, men han bjöd inte in till det utan jag var livrädd varje gång jag skulle gå dit. Och när jag väl frågade gick jag alltid därifrån utan att få något alls med mig.

– Det blev till en miljö där jag inte kunde vara mig själv. Jag kände hela tiden att jag tippade på tå och gjorde jag och Dione samma fel var det jag som fick ta smällen, det var jag som fick utskällningen. Det var inte bara jag som hade det så heller – vi hade verkligen ett förstalag och ett andralag.

Fick ingen hjälp av klubben

Nina Dano hade vid det laget bott i Danmark i några år, men det var fortfarande långt hemifrån och utan någon familj i närheten. Det i kombination med bristande stöttning från klubben gjorde inte hennes mående bättre.

– Jag flyttade till Danmark bara för handbollen och då blev det så klart en större grej när jag inte spelade. Jag försökte flagga för det många gånger för klubben, men fick inte hjälpen jag behövde.

Hur kunde ditt mående yttra sig?

– Jag fick panikångestattacker. Jag var nedstämd och hade ångest bara av miljön runt träningen och arenan. Det var som en plikt att gå dit och kolla på klockan till den slog 12 så att jag kunde gå hem igen.

– Sista gången när jag fick den värsta panikångestattacken på träning kände jag bara att jag måste härifrån. Då insåg jag att hur skulle jag kunna komma tillbaka dit efter sommaren och låtsas som ingenting? Sen har jag inte satt min fot där bortsett från när jag åkte dit för att flytta hem mina saker.

Istället för fortsatt proffspel i Danmark och spel i sommarens OS, som länge varit ett mål för högernian, flyttade hon hem till Sverige. Men i det läget var det inte klart med en återkomst till IK Sävehof.

– Att jag ens spelar handboll var inte en självklarhet. Jag skulle ta mig ifrån Odense och det var det enda viktiga. Om det betydde att jag inte skulle spela handboll fick det vara så. Min prio var att komma hem till en trygg miljö och vara runt folk som jag ville vara runt, alltså familj och vänner. Sen dök det här från Sävehof upp.

– Och Sävehof är också som att komma hem. Jag känner Andreas (Wallin, Sävehofs huvudtränare, reds.anm) sedan tidigare och jag kände att det jag inte fick i Odense kunde jag få av honom, vilket jag verkligen har fått. Sen var jag ärlig och sa att det kan bli jättebra och det kan bli jättedåligt, jag kunde inte svara på hur det skulle se ut.

Förändrades något i din syn på ditt handbollsspelande under perioden i Odense och när du sen började att må bättre igen hemma i Sverige?

– Det har gjort att jag har fått en sundare bild av handbollen. Nu är min största prio att ha kul när jag kommer till hallen. Jag har fått tillbaka min motivation till att spela och det är en skön känsla att veta att problemen i Danmark inte låg i handbollen i sig utan i miljön jag var i.

– Sen är det fortfarande sjukt viktigt för mig, men jag har fått till en bättre balans. Jag ska inte må som min prestation. Jag går in för att vinna, men det ska också vara kul och det tycker jag syns på mina prestationer.

Hur mår du nu, några månader efter att du lämnade Danmark?

– Jag har kommit en lång bit på vägen. Jag har färre dåliga dagar, tidigare var det mer dåliga dagar än bra dagar. Sen har jag fortfarande dåliga dagar då jag märker att jag blir rätt trött mentalt. Under landslagsveckan märkte jag att det intensiva påverkade mig på att annat sätt än det gjort tidigare.

– Men jag jobbar fortfarande med det hos en psykolog. Där är jag i trygga händer och jag har folk runt mig som jag litar på. Jag har fortfarande en bit kvar och jag tror att det kommer att ta sin tid, men jag kommer ändå ha bra dagar på vägen.

Det var i början av september som 24-åringen berättade för GP om allt hon gått igenom i Danmark. Högernian förklarar nu hur hon resonerade innan hon bestämde sig för att prata ut om sin psykiska ohälsa.

– Det var inte självklart från min sida att gå ut att prata om det, jag hade ju svårt att sätta ord på det när jag var mitt uppe i det. Men jag kunde prata eftersom jag är på en bättre plats, jag har reflekerat och tänkt mycket på allt jag gick igenom.

– Jag valde att prata om det eftersom det är ett viktigt ämne. Jag är glad att jag har öppnat upp om det och jag hoppas att det kan hjälpa andra att prata om det – det är det jag vill få ut av det.

Vad har du för råd att ge till någon som mår dåligt?

– Våga ta hjälp, våga prata om det, våga höja det. Jag hade mycket tankar att ”jag får inte känna så här”, men det är mycket mer modigt att be om hjälp än att inte göra det. Man kommer inte ta sig igenom det själv utan mitt bästa råd är att berätta för folk att man inte mår bra, säger Nina Dano.