Det är bara en månad kvar till USM. Till Finalspelet. Till Uppsala. Och som jag längtar.

Vad betyder USM för dig? När du sätter dig i bilen, bussen eller på tåget för att starta din resa – vad känner du då? Jag vill skryta och säga att jag minns alla år och alla ögonblick. Kanske gör jag det. Eller så är det bara att erkänna att jag haft förmånen att uppleva för mycket för att allt ska få plats.

Den där första finalen

2013 var mitt första år. Tydligen då i Norrköping – och i ärlighetens namn minns jag det knappt. Men jag minns att jag satt i ungdomsrådet för Svensk handboll och fick då äran att vara med, lite ”se och lär”.

Och jag minns en sak från den helgen: den bästa final jag någonsin upplevt.
P16-finalen mellan Ystads IF HF och IK Sävehof. En match där jag var helt uppslukad från start till slut. Läktarna fulla & pulsen för hög. Det var jämnt hela vägen och finalen avgjordes på shoot-out. (Att vi haft shoot-out så länge hade jag ingen aning om.)

Men det jag verkligen minns är avgörandet. Måns Landgren – minns ni honom? – han gjorde en helt overklig räddning. Benen uppe i krysset, armarna nere vid stolpen. Den sjukaste räddning jag någonsin sett, ännu idag. 32–31. Och känslan efteråt hos mig? Kärlek och beundran till USM.

När allt började ta form

Resan fortsatte mot Jönköping 2014–2015 & Malmö 2016–2018. Jag minns inte allt – men någonstans där började en idé ta form. En idé som fortfarande lever.

2018 blev ett avgörande år. Mitt första tillsammans med Handbollskanalen.
Det var då intervjuerna och bevakningen av USM började på riktigt och min idé fick vingar. Det var också då den numera klassiska intervjun med Emma Nuhanovic föddes, direkt efter semifinalen i F14. Resten är som vi säger, historia.

Den perfekta finalen 2018

F16-finalen mellan Skövde HF och Gustavsbergs IF HK. Herregud. Gustavsberg med en spets som få lag har haft innan, mot Skövde med en bredd som imponerade.

Det var också bredden som var avgörande i första halvlek där Skövde ledde över Gurra med 12-9. Men om du inte visste det innan så kan allt hända i en handbollsmatch, och det gjorde det den här kvällen också. Hela hallen var som en vulkan påväg att explodera, och explosionen kom när Cornelia Dahlström med sitt vita pannband pangade in 30-29 och såg till att Gustavsberg försvarade sitt guld. Det ögonblicket är fasttejpat i mina minnen som om det utspelade sig igår.

Uppsala och allt som följde

2019 flyttade USM till Uppsala, allt under ett tak och adjö dagsljus.
Och detta året föddes också Handbollskanalens spelschema – det där ni står med på läktaren, planerar matcher efter för att försöka hinna se allt. Vi har sett er och vi fattar – att hinna se allt kräver planering.

Men åren har gått, jag har blivit äldre, kanske lite gråhårigare – men framför allt rikare på minnen. Jag har pratat med spelare som idag känns overkliga att jag ens mött. Upplevt ögonblick som fortfarande sitter kvar.

Vilka ögonblick kommer jag se tillbaka på om fem år? Det återstår att se. Men en sak vet jag. När jag sätter mig på tåget mot Uppsala kommer känslan vara densamma som alltid: förväntan & kärlek.

Så när du startar din resa – stanna upp en sekund. Känn efter.
För den känslan du bär med dig till USM… den kan förändra mer än du tror.

Vill du komma i kontakt med mig? Det gör du på Naaz.sultani@handbollskanalen.se.

/Naaz Sultani