Thess Krönell har tre SM-guld, varit proffs i Tyskland och var förra säsongen i SM-final med uppstickaren Önnered. Denna säsong har varit lite mer svajig, efter en riktigt fin höst har det varit lite knackigare på sistone. Men senaste matcherna, med bland annat brons i Svenska Cupen, ger en antydan om ett uppåtgående Önnered. En nyckelspelare är Thess Krönell.
Vad var det roligaste när du var 5-10 år?
– Att sporta, fotboll, handboll, innebandy, basket och badminton. Vi var ett gäng mycket aktiva ungdomar i Umeå/Gimonäs.
Varför blev det till sist handboll?
– Det handlade alltmer om fotboll på sommaren och handboll på vintern. Till slut blev det Handbollsgymnasiet i Göteborg när jag var 16 år. Vi blev ett synnerligen gott gäng gymnasister som följdes åt några år, en rolig men också mycket ambitiös tid där flera hamnade i Sävehof.
Du har en ganska imponerande karriär med tre SM-guld, proffsspel i Tyskland och i fjol uppstickaren Önnered med SM-final.
– Jo, det ser bra ut, i alla fall på papperet. Men i Tyskland spelade jag knappt då min knäskada inte klarade den tuffa tyska träningen, så jag flyttade hem till Önnered efter 10 månader.
Du är ju en av ligans bästa mittsexor, varför blev det den utsatta och bökiga positionen?
– Det bara blev så, slumpen avgjorde.Jag ville egentligen inte spela där men så testade jag en match. Det gick bra och jag blev övertalad att fortsätta som mittsexa.
Du gillar tuffa tag?
– Ja det gör jag!
Men om man ser på statistiken så spelade du förra säsongen 21 matcher och blev utvisad endast tre gånger.
– Jag försöker spela tufft men vårdat och juste. Ifjol spelade jag med Linnea Wester vid min sida. Hon tog kanske några smällar som jag istället borde fått.
Du och Linnea, som nu har slutat, har följt varandras spår genom livet?
– Ja det var verkligen kul att få spela med henne, vi var ett starkt och samspelat par.
Du var skadad en del i början av året. När du gjorde comeback så utbrast du i TV-intervjun “Handboll är så himla kul, jag vill spela hela livet!”
– Det är så jag känner, skulle gärna spela handboll i 20 år till. Men varje gång jag går in på plan tänker jag att det här kan vara sista gången. Det känns lite vemodigt men jag försöker leva här och nu.
Hur tar du förluster?
– När jag var ung kunde jag inte hantera förluster, det är nästan så jag skäms över det idag. Men nu klarar jag det bra, har lärt mig att inte älta saker. Jag har ju barn, det ger ett annat perspektiv på vad som är viktigt och mindre viktigt. Samtidigt är jag optimist och tror på vinst oavsett hur mycket vi ligger under med.
Blir du arg under matcher ibland?
– Det kan väl hända någon gång att jag blixtrar till, men det är väldigt sällan. Jag har bra tålamod. Men jag gillar lite trashtalk, att bli retad till exempel. Då tänder jag till och blir bara en bättre handbollsspelare.
För någon månad sedan kom Önnered in i en rejäl svacka med förluster och skador.
– Vi har ju ganska många unga spelare, jag tror det är nyttigt och utvecklande på sikt för dessa att gå igenom en djupare, svårare period. Det finns inget i livet som bara går spikrakt uppåt.
Förra året var ett kanonår för Önnereds damer, men också för dig som en av de bärande spelarna. Nu väntar slutspel och ni kan knappast räknas som en av favoriterna.
– Vi hade en jättefin höstsäsong, men så kom den där dåliga perioden. Jag tror ändå vi kan komma tillbaks till vår nivå från hösten.
Din kollega i mitten, Isabell Rydén, är ju ett stjärnskott som spelar full speltid.
– Ja hon är verkligen fantastisk. Jag hoppas kunna avlasta henne en del.
Vad gör du när du inte tränar eller spelar handboll.
– Jag pluggar en del men framförallt är jag mamma. Det är härligt, det finaste i livet.
