Handbollskanalens Ola Selby fortsätter att gå igenom spännande spelarna i de olika klasserna, nu i den stekheta P16-klassen. Här listas tio av de mest spännande lirarna födda 2009 och 2010.

Här är Ola Selbys lista på tio av de mest spännande spelarna att hålla ögonen på under USM-helgen i Uppsala:

Jonathan Jablonski, vänsternio (Lugi HF)
Trots att han är född 2010 har Jonathan Jablonski tillhört Lugis 09:or länge, och det märks inte att han är ett år yngre än många andra i den här klassen. Den som presterade bäst på Sverigecupen och en spelare som alltid gör väldigt mycket mål. I den avgörande matchen mot Alingsås HK i steg 4 gjorde högernian elva mål. Det är förmodligen den klarast lysande stjärnan bland spelare födda 2010.

Tristan Atterhäll, mittnio (Önnereds HK)
En mittnia som beskrivs som en av de smartaste spelarna i den här klassen. Är också en av de minsta spelarna rent fysiskt, men har en hjärna som är överlägsen de flesta i den här åldern. Blev utsedd till MVP i en träningsturnering där Önnered mötte Barca, Rhein-Neckar Löwen och Füchse Berlin, vilket så klart säger mycket om nivån.

Charlie Lindgren Dahl, mittnio (Hammarby IF)
Här har vi en mittnia med ett härligt driv och en väldigt fin blick för spel. Lindgren Dahl är tuff i sina satsningar i anfallsspelet samt i sina dueller i försvarsspelet. Kommer att bli hyperviktig för Bajen under helgen.

Alfred Blomqvist, högernio (IK Sävehof)
Få spelare i den här klassen har så mycket fart som Blomqvist (och då finns det ändå massvis med fartfyllda spelare!). Trots att han är en lite mindre spelare kliver han in stenhårt när luckor finns. Har också en förmåga att hitta där luckorna och det är där igenom han gör sina mål.

Malte Seifert, mittsex (Ystads IF)
Mittsexan har redan representerat Sverige i ungdomslandslag och det är lätt att förstå varför. Är smart i samspelet med niometersspelarna och säker när han får läget. Också en skicklig och framförallt mogen försvarsspelare.

Loke Fridh, högersex (Ystads IF)
Här snackar vi målmaskin. Irrationell i sin spelstil och onekligen en matchvinnare som när han har dagen ”lätt” kan göra tio mål. Dessutom en rivig försvarsspelare som är högst användbar i den delen av planen.

David Wennström, nio meter (Lugi HF)
Niometersliraren har haft en del skadeproblem under säsongen men är spelaren som gör att Jablonski får så mycket tid och utrymme som möjligt på vänsternio. I sina bästa stunder en drivande niometersspelare som inte bara gör mål själv utan höjer sin omgivning.

Georgios Paparizos, nio meter (IK Sävehof)
En personlig favorit som varit otroligt duktig och viktig för Sävehof i flera år. En bärande spelare i P14-klassen för ett par år sedan och lika duktig bakåt som han är framåt. Lagspelare och pådrivare därtill.

Liam Kozjak, nio meter (Önnereds HK)
Styr spelet på ett mycket bra sätt och är dessutom en lirare som kan bjuda på det lilla extra. Kommer säkert bjuda på en hel del handbollsgodis under helgen i Uppsala.

Texas Wendel, mittnio (Ystads IF)
Har inte bara den här klassens bästa namn utan är även en spelare med mycket uppsida i sitt spel. Irrationell, smart och säker i läget. Har imponerat tidigare i USM och jag skulle tro att han kommer att göra det igen.

USM i Uppsala är nära och nu listar Handbollskanalens reporter och chefredaktör Ola Selby tio av de mest spännande spelarna i F16-klassen. Det formligen kryllar av spelare födda 2009 & 2010 som kan komma att dominera helgen.

Det finns så klart fler spännande och sevärda spelare i Uppsala, men här är Ola Selbys lista på tio av de allra mest spännande lirarna:

Linnea Ager, mittnio (Täby HBK)
Mittnia, spelfördelare, härförare och lagkapten. En dirigent både på och utanför planen. Född 2010 men redan så mogen. Jag har sett Ager spela USM ett par gånger redan och då har hon varit väldigt dominant, framförallt tack vare en hjärna som verkar vara överlägsen. Extra kul med Ager? Att det dessutom verkar vara en fin person som bara lyfter människor omkring henne. En sann lagkapten!

Nova Crona, högernio (Önnereds HK)
En spelare som har öst in mål under säsongen, både i seriespel och i USM. Högernian är framförallt skicklig i sina genombrott, där hon är svår att stoppa. Född 2010 och redan långt framme i den här åldersklassen – en spelare som kommer bli viktig för ÖHK redan i år i Uppsala.

Sienna Karström, målvakt (IK Sävehof)
Målvakten har både en stil och en räckvidd som gör henne väldigt intressant. Framstående för Sverige under Scandiberico i höstas och även om hon har en del att utveckla fysiskt sätt är Karström på rätt väg. Värvades till Sävehof tillsammans med tvillingsystern Savannah, som även det är en intressant spelare.

Olivia Bjerström, vänsternio/mittnio (Lugi HF)
Det här är framförallt en spelare som är väldigt allround. Bjerström är duktig på det mesta, oavsett om det är det egna läget, assistspelet eller att spela försvar. En av de bästa spelarna i sin årgång under Sverigecupen och en spelare som stack ut även under rikslägret i april.

Jenny Sjöstrand, vänsternio/mittnio (IK Sävehof)
En spelare som mer eller mindre alla pratar om. Kommer vara otroligt viktig för Sävehof med sitt spektakulära spel från nio meter. Bildar en stark duo tillsammans med högernian Signe Granberg, som naturligtvis även det är en väldigt spännande och intressant spelare.

Clara Monaxios, mittsex (Önnereds HK)
Vi slänger in ytterligare en mittsexa, nu från Önnered. Har fått mycket goda omdömen från alla jag har pratat med. En stor och stark linjespelare som börjar bli bättre och bättre i det offensiva spelet. Har börjat göra fler mål och utnyttja sin kraft på ett bra sätt – spelare flyger till höger och vänster omkring henne.

Nellie Rasheed, vänsternio (BK Heid)
Var den dominanta spelaren när BK Heid tog sig till final i F14-klassen för två år sedan. Vänsternian hade då, så klart som alla andra spelare i den åldern, en del att jobba med i samspelet med lagkamraterna, något hon verkligen har utvecklat sedan dess. Tuff, helt orädd och dessutom en energispridare med härlig attityd.

Amanda Dernéus, mittnio (IFK Tumba)
Dernéus har varit väldigt duktig för sitt Tumba under säsongen och hade ett ruggigt starkt steg 4 i Västerås. En allround niometersspelare som är farlig i sitt egna skytte. Även om Tumba är ett LAG är det för mig Dernéus som är den spelaren som lyser mest offensivt.

Freja Seifert, vänsternio (Ystads IF)
Precis som de andra lagen som tagit sig till Uppsala har Ystads IF ett helt koppel av intressanta spelare. Freja Seifert är urtypen av en riktig försvarsgeneral som alltid gör vad som krävs, oavsett om det är att sticka in näsan i obekväma situationer eller offra livet nästan för att vinna en match. En riktig krigare på vänsternio och i försvaret.

Alma Karlsson, vänstersex (Lugi HF)
En liten outsider på den här listan som jag tog med eftersom hon sticker ut. En lång vänstersexa som säkert är runt 185 centimeter lång. Eftersom Karlsson är lång och gänglig kan det se lite annorlunda ut ibland – men när hon får spelet att fungera ser hon jättespännande ut.

Från Norrköping, via Jönköping och Malmö, till Uppsala. För Linda Stridh är USM:s finalspel mer än bara matcher – det är gemenskap, tradition och en helg hon gång på gång väljer att vara en del av.

Varje år samlas svensk ungdomshandboll till en av säsongens absoluta höjdpunkter: USM:s finalspel. För många spelare är det ett minne för livet. För vissa runt omkring har det också blivit en tradition som är svår att släppa En av dem är Linda Stridh – något av en supersupporter (till Sävehof) i USM-sammanhang.

Linda Stridh har varit på plats under en lång rad finalspel genom åren. Exakt hur många är svårt att säga, men det handlar om nästan alla sedan turneringen växte till sitt nuvarande format.

– Jag har inte exakt koll på hur många finalspel jag varit på. Jag vet att jag missat något i Norrköping när vi i Sävehof inte hade så många lag med och något efter pandemin, men annars har jag nog varit på nästan allihopa, säger hon.

För henne handlar det inte bara om handboll, utan om vad turneringen betyder för spelarna.

– Det är väldigt häftigt eftersom det där och då är det viktigaste för våra barn och ungdomar. För många är det kanske det största de får uppleva inom handbollen, särskilt om man inte fortsätter upp i seniorålder.

En resa genom handbollssverige

Genom åren har finalspelet haft olika värdstäder – från Norrköping till Jönköping, Malmö och nu Uppsala. Linda har följt med oavsett plats.

– Norrköping låg lite långt bort att ta sig till, Jönköping hade man turen att bo nära. Det var häftigt att ha så många hallar på ett och samma ställe. Malmö likaså, det var lätt att ta sig mellan hallarna. Uppsala är fantastiskt, även om det är lite längre att åka för oss.

Oavsett stad är upplevelsen densamma: intensiva dagar fyllda av matcher, intryck och känslor.

– Man är trött på måndagen, men det ger otroligt mycket energi.

Från handskrivna scheman till digital överblick

Att följa ett finalspel kräver planering, särskilt när flera lag är på plats samtidigt. Linda har genom åren utvecklat sin egen metod.

– Jag sitter fortfarande nu mycket digitalt. Förr gjorde jag en handskriven lapp i tidsordning över vilka lag som spelade när.

Det blir många matcher – och många intryck.

– Man blir lite fartblind. Ena matchen spelar 14-åringar, sen kollar man juniorer. Sen ser man samma grupp nästa år och hur de har vuxit. Det är fint.

Gemenskapen som aldrig försvinner

Det som gör att Linda fortsätter återvända år efter år är inte bara matcherna, utan människorna.

– Jag brinner för barn och ungdomar och har haft möjlighet att följa dem via föreningen. Att få vara med på plats, vara en del av gemenskapen runt omkring och Sävehof-familjen… det betyder mycket.

Genom åren har hon sett vänners barn spela, och även spelare hon själv tränat.

– Även de man själv tränat i yngre år är med och spelar. Det är häftigt att få följa dem och deras resor.

Bakom engagemanget finns en lång bakgrund inom handbollen. Linda började spela i unga år i IK Sävehof, fortsatte upp i junioråldern och gick sedan över till ledarskap redan som 17-åring. Under många år var hon tränare, ledare och en central del av föreningslivet – och är fortfarande aktiv i olika roller runt sporten.

Frågan är då om traditionen kommer fortsätta.

– Jag vet inte riktigt, men just nu – så länge man har relationer till ledare i föreningen och det finns folk man trivs med – så vill man åka. Hänget på kvällarna är också otroligt trevligt. Än så länge är det några år kvar, säger Linda Stridh.

Och kanske är det just där som USM:s storhet ligger. Inte bara i medaljerna eller matcherna, utan i alla de människor som, år efter år, väljer att vara en del av det.

72 matcher, tusentals aktioner och en tydlig riktning. Inför USM i Uppsala går det att se klara trender i svensk ungdomshandboll – där försvarsspelet lyfter, men där både kantspel och lagets samspel fortfarande jagar internationell nivå.
– I min roll som elitutvecklare inom Svenska handbollförbundet har jag djupdykt i analysen av USM:s finalsteg och jämfört med internationella U-mästerskap. Det ger oss en tydlig bild av vad vi behöver utveckla mer och mindre, säger Toni Johansson till Handbollskanalen.

USM är mer än ett mästerskap. Det är en temperaturmätare på svensk handboll, och få har gått så djupt i den analysen som Toni Johansson. I sin roll inom Svenska handbollförbundets landslags- och utvecklingsenhet har han under de senaste två åren brutit ner spelet på detaljnivå.

Totalt har 72 matcher från finalstegen i P16, F16, P18 och F18 analyserats. Inte bara översiktligt, utan sekvens för sekvens, beslut för beslut. Det handlar om allt från var avsluten tas och hur effektiva de är, till hur lagen hanterar tekniska fel, spelar i numerära överlägen och hur snabbt de kan ställa om från försvar till anfall. Och kanske viktigast av allt: hur den svenska verkligheten står sig mot internationell nivå.

En av de tydligaste insikterna hos Toni Johansson handlar om spelet sju mot sex, en spelform som blivit allt vanligare även på ungdomsnivå. Användningen är hög, men effektiviteten släpar efter.

– Statistiken visar att 7-mot-6 används nästan lika mycket i F18 som i P18, men utdelningen är för låg. Vi ser bara 44 procent positivt utfall i P18 och 41 procent i F18.

Siffrorna säger något större än bara procent. De pekar på en trend där taktiska verktyg plockas upp tidigt, men där utförandet ännu inte når hela vägen.

Kantspelet – utvecklingspotential finns

Ett annat område som sticker ut, och där Sverige tydligt har en bit kvar, är kantspelet. I en tid där internationella toppnationer ofta ligger på 75–80 procents effektivitet från ytterpositionerna, visar USM en annan verklighet.

– På flicksidan låg vänsterkanten på 36 procent och högerkanten på 44 procent. På pojksidan är det något bättre, men fortfarande inte på den nivå vi ser internationellt.

Det är siffror som väcker frågor om både teknik, beslutsfattande och träningsinnehåll – och som blir extra intressanta att följa under årets mästerskap. Men analysen är långt ifrån ensidigt kritisk. Tvärtom finns det tydliga framsteg, inte minst i försvarsspelet.

Den moderna handbollen ställer allt högre krav på försvarare: rörlighet, tajming, teknik och förmågan att vinna dueller i olika situationer. Där syns en tydlig progression hos de svenska ungdomarna.

– Vi ser allt fler skickliga försvarsspelare som behärskar flera tekniker och kan agera framgångsrikt i individuella dueller. Det är en utveckling som gläder mig och som vi jobbar aktivt för, säger Johansson.

Men även här finns nyanser. För medan mittförsvaret ofta får mycket uppmärksamhet, pekar Johansson på en position som halkat efter.

– Spelet på position ett är en utmaning. Det är en komplex roll som ofta hamnar i skuggan av det centrala försvarsspelet. De yttre försvararna får inte samma fokus i träningen, och där behöver vi höja kunskapen.

Tempot och omställningsspelet har blivit en större del

Och kanske är det just i skärningspunkten mellan det individuella och det kollektiva som den största framtidsfrågan finns. För när man lyfter blicken från siffror och analyser, och istället lyssnar på tränare och ledare ute i hallarna, är bilden slående lik. Det handlar om skicklighet, men också om balans.

Sarah Fransson, förbundskapten för F16-landslaget, ser hur tempot och omställningsspelet blivit en allt större del av ungdomshandbollen, där lagen konsekvent söker snabba avslut och tidiga lägen. Men hon pekar också på vad som avgör matcherna när det verkligen gäller.

– Framför allt kanske trycket i omställningsspelet har ökat rejält. Man ser att lagen verkligen vill kontra och gå snabbt framåt, och att mycket avgörs tidigt i anfallen. Men det är fortfarande de individuella prestationerna som fäller avgörandena.

I hennes bild är det tydligt att dagens spelare tränas annorlunda än tidigare generationer.

– Det satsas mycket på individuell teknik, genombrottsspel och dueller. Det är inte lika mycket tungt skytte som förr, utan mer fokus på att vinna sin situation.

Samma utveckling ser Frenne Båverud, en av två förbundskaptener (Caroline Friberg är den andra) för F18-landslaget, men han sätter också fingret på vad som riskerar att gå förlorat när individen står i centrum. Med en bred erfarenhet av ungdomshandboll beskriver han en generation där den tekniska nivån är högre än någonsin, men där samspelet inte alltid hänger med.

– Det är imponerande hur skickliga spelarna är i dag, nästan alla kan skjuta och ta sig igenom. Men jag tycker att försvarsspelet saknar lite av det kollektiva, att jobba tillsammans och lösa situationer som en enhet.

Han menar att utvecklingen är logisk, men också att nästa steg redan skymtar vid horisonten.

– Mycket har handlat om individen, och det fungerar just nu. Men jag tror att pendeln kommer svänga tillbaka mot mer kollektiva lösningar, både i anfall och försvar.

Även Björn Sätherström, förbundskapten för P18-landslaget, landar i samma slutsats när han ser på helheten. Efter att ha följt utvecklingen över tid konstaterar han att svensk handboll producerar spelare med hög teknisk och taktisk nivå, men att det inte räcker hela vägen.

– Vi är ganska rätt ute när det gäller teknik och taktik, och vi får fram väldigt bra individer. Men vi måste bli bättre på att få fram lagspelare också, säger Sätherström.

Alla började någonstans och flera av de största profilerna inom svensk handboll har också spelat USM. Handbollskanalen bad ett helt gäng handbollskändisar berätta mer om deras starkaste minnen från USM.

Här är profilerna och deras starkaste minnen:

Axel Månsson

”Mitt starkaste USM-minne var när vi blev 3a med Lödde Vikings. Det var det sista jag gjorde med LVHK. Vi var ett gäng som gått i samma klass och spelat ihop väldigt länge och hade väldigt roligt ihop.”

Bella Gulldén

”Hade ju velat säga något guld men jag har typ inget😂 Så får ta ica cupen som det hette då. Bara känslan att få åka iväg första gången så och spela något sånt stort var en upplevelse. Bo på luftmadrass och vara ihop som lag. Vi kom 5a tror jag men det var väldigt bra för vårat lag.”

Emil Berggren

”Det var när jag som ledare ihop med Hasse Leonardsson och Andreas Stockenberg tog HK Eskils 90-killar till guld i ica-cupen i Trelleborg mot Trelleborg. Vi räddade straff med 15 sekunder kvar och avgjorde på en Japan med 5 sekunder kvar. Som spelare förlorade jag jsm-final och psm-final efter att ha två rätt stora ledningar till halvtid. Så valet på bästa minne var rätt enkelt.”

Arvid Boquist

”Steg 4 på hemmaplan i Enköping. Fullsatta läktare och ett otroligt stöd när vi lyckades vinna vår grupp och ta oss till finalsteget. Väldigt häftigt.”

Michael Apelgren

”När vi nådde finalsteget som juniorer när jag spelade i Tyresö. Åkte alltid ut i steg 4 under alla mina ungdomsår så kändes extra stort när man fick chansen att uppleva ett finalsteg.”

Christian Albinsson

”Jag var så dålig att vi aldrig nådde några framgångar i USM när jag var ung. Har blivit punktad i Potatiscupen, men det räknad ju inte. Numera får jag mest FOMO för att det verkar vara så kul att vara typ 16 och hänga på USM med lagkompisarna – sova på luftmadrass i en skolsal och äta kebab. Och spela handboll. Istället består mitt liv av Teams-möten, läsa avtal och hålla workshops. Vad fan hände, liksom.”

Emma Lindqvist

”Då jag aldrig har spelat steg 5 är det inte handbollssegrar som är de starkaste minnena, utan snarare att få åka iväg en helg, bo på hotell och umgås med sina bästa kompisar. Samt pirret i magen som alla fick när USM närmade sig.”

Hampus Jildenbäck

”Steg 5 i ICA-cupen med IFK Tumba. Det var första gången handboll blev en identitet och en tävling på riktigt. Första gången handboll blev kul och något som sedan tog upp resten av mitt liv. Sen att dela hotell med Sävehofs och Skogås F-87-lag gjorde INTE helgen sämre.”

Isak Persson

”Ouf haha det är inte helt lätt att säga ett. Men isåfall skulle jag säga första gången man kom hela vägen till steg 5. Jag minns jag tyckte det var väldigt kul o häftigt att alla dom bästa lagen samlades en helg och varje match var viktigt och jäkligt tuff liksom. Sen kanske det inte gick svinbra just den gången för oss haha vi slutade 7a då med h43 men hela upplevelsen var sjukt kul tror det var A pojk och då spelades det ju i Malmö. Sen ett annat minne som man ser tillbaka starkt på kanske inte lika positivt dock var en semifinal vi spelade med Lugi sista gången vi lirade i junior klassen mot Sävehof där dom tyvärr lyckades vinna med en boll tror jag men minns att det var en häftig match lite hetsig haha och bra stämning i hallen i Uppsala!”

Jamina Roberts

”De jag minns mest är väl känslan de helgerna det va sm-steg. De va första gången som man, iallafall i Sävehof, blev ’uttagen’ till ett lag. Och inte indelad. Det va på nåt sätt lite seriösare än en vanlig seriematch. Man va sjukt trött när man kom hem. Somnade på rasterna i skolan och hade sin nya Matchens-Lirare tröja på gympan.”

Jesper Konradsson

”Det är när vi slog ut Backa HK i semifinal i b-pojk med Kärra HF p94. Det var grannklubben och våra största rivaler som hade slagit oss i final i Norden cup, Partille cup, seriefinaler m.m. Jag gick också i samma klass som några av spelarna i backa HK som gjorde det extra speciellt. En av spelarna var Viktor Rhodin i backa HK som tyvärr har gått bort som var en väldigt fin vän och person. Sen förlorade vi finalen mot Sävehof men det är glömt!”

Lucas Pellas

”Mitt bästa USM minne är med Hammarby 2014 när vi slutade på en fjärdeplats i steg 5 trots att vi var tippade att åka ut redan steg 4. Annars inte så mycket bra resultat som ung handbollsspelare.”

Marko Roganovic

”Mitt bästa minne är när vi med H43 vann guld i pojkar b klassen!”

Mattias Zachrisson

”Pojk-sm finalen som A-pojk när vi Guif mötte Eskil i sporthallen. Där vi vann och sporthallen aldrig har varit så fullsmockad som då. Två lag från Eskilstuna spelar sm final för 15-16 åringar. Ett minne och upplevelse för livet.”

Melissa Petrén

”Jag har många fina USM minnen men det starkaste är nog 2013, dock JSM med Team Stockholm och vi förlorar första gruppmatchen mot Skuru med typ mer än 10 bollar. Då tänker man att det blir ett tungt SM steg men vi lyckades ta oss vidare och mötte storgiganten Kärra i semi och slog ut dom och fick möta Skuru i final igen. Vi vann finalen med mer än 10 bollar och det var otroligt efter den tunga starten på SM helgen! Det glömmer jag aldrig.”

Ola Månsson

”Mitt starkaste minne är från steg 4 på hemmaplan i lödde med p03. Lödde vann gruppen klart före Önnered o Sävehof inför fullsatta läktare. Efteråt fick man känslan, hur gick det här till?”

Richard Hanisch

”Det absolut starkaste och häftigaste minnet, är USM-finalen med HK Eskil mot Eskilstuna Guif i gamla sporthallen i Eskilstuna. Ett rivalderby i en final, fullsmockat i hallen och handbollsfest. Även om det svider än idag att vi inte vann finalen efter ledning med 16-12 och missad kontring så tror jag att dem som var på plats fick ett minne för livet också. Finns ett klipp på YouTube om man vill se rullande bilder från det med Ola Bränholm från SVT i spetsen. 2601 personer sägs det ha varit där, men är övertygad om att de var över 3000 pers, för en P17 final. Var lite svårt att greppa det där och då när man spelade, men i efterhand blir man imponerad över intresset för ungdomshandboll som fanns i Eskilstuna då.”

Simon Jeppsson

”Jag har väldigt många fina minnen från USM-spelet och där är två som sticker ut lite extra. Vi lyckades vinna två gånger, både 2012 och 2014. 2014 skadade jag tyvärr korsbandet i finalen så det blev ett dyrt pris att betala. Därför tänker jag att jag måste välja 2012, vi var ett fantastiskt lag på och utanför handbollsplanen som lyckades kröna ungdomsåren med ett guld tillsammans.”

Valter Chrintz

”Vi hade blivit klara för att spela semifinal i usm efter slagit Tyresö men direkt efteråt fick vi veta att vi hade blivit diskade då jag hade spelat i dubbla lag. Hade spelat med IF Kristianstad i steg 1 som var juniorerna och veckan därpå spelade jag med IFK Kristianstad som var min egna ålder. Slutade med att vi förlorade alla matcher med 10-0 i steg 5 pga en anmälan från en sur förälder :)”

Robert Månsson

”Mitt starkaste USM-minne är JSM guldet för födda 91-92 i Lund 2010. Vi drog det längsta stråt i många tajta matcher och allt slutade med guld. Vi förlorade premiären med 1 mot H43 Lund, vann match 2 mot Skånela med 1, vann match 3 med 2 mot IFK Ystad. Tog sedan semifinalen mot Tumba med 1 efter dubbla förlängningar och vann sen finalen med 1 mot H43 efter en förlängning. Vi knöt ihop säcken och tog hem guldet. Allt kulminerade med en spräckt njure i finalen för egen del. Efter slutvisslan och firandet fick jag ta mig till sjukhuset och blev inlagd i Malmö kommande 3 veckor. En helg som på många sätt etsat sig fast i minnet. Annars är varje upplaga av finalstegen med alla de bästa svenska lagen på ett ställe en upplevelse varje år. En handbollsfest som alla borde besöka!”