Ulrika Toft Hansen är tillbaka på allvar i det svenska landslaget och har varit en av Sveriges bästa spelare så här långt under VM. En stor anledning till varför Toft Hansen presterat så bra är skillnaden på stämningen i landslaget nu jämfört med hur stämningen var för några år sedan.
Inte nog med att mittsexan har spelat väldigt bra, den svenska publiken har dessutom fått bekanta sig med en ny Ulrika Toft Hansen, nämligen en ”Ullis” som visar prov på fina ledaregenskaper.
– Jag har haft den rollen i klubblaget i flera år men jag har aldrig riktigt vågat ta den rollen i landslaget. Jag är ju skrikig och aggressiv hemma i klubben och är bland de som går först. Nu tycker jag det är mycket lättare att vara så även i landslaget, berättar Ulrika Toft Hansen.
Efter EM-bronset 2014 har Toft Hansen inte varit med i landslaget. En anledning är att hon blivit mamma och en annan att andra spelare valts före. Under åren som linjespelaren inte varit med har mycket förändrats i landslaget, så upplever åtminstone 30-åringen det själv.
– Det känns som att alla får vara sig själva nu, framförallt om man jämför med hur det var tidigare. Stämningen har verkligen förändrats jättemycket till det positiva.
Vad är det som är annorlunda nu jämfört med då?
– Vi är så många olika personligheter och spelstilar, men för att vara bra måste alla få vara som man är och inte behöva gå på led. Det har blivit mycket bättre.
– Tidigare har jag inte vågat chansa utan har istället tagit ett steg tillbaka. Nu känner jag istället att ska jag vara här ska jag göra det fullt ut, annars är jag hellre hemma med Oliver. Vi har bara 16 platser i laget och det är många andra som vill vara med, därför känner jag ett ansvar att förvalta förtroendet jag har fått.
Du är faktiskt äldst i landslaget med dina 30 år, har det någon betydelse i gruppen?
– Inte vad jag har märkt. Men det är klart, ju fler landskamper du spelar ju tryggare känner du dig.
– Men när vi delar upp lag på träningen är det inte så att jag behöver tänka om jag ska vara med de äldre eller yngre, jag vet var jag ska vara, skrattar hon.
Ulrika Toft Hansen har fått spela andrafiol så här långt på sin position då Anna Lagerquist fått starta matcherna, såväl bakåt som framåt. Istället har ”Ullis” fått hoppa in i matcherna, något hon trivs bra med.
– Jag gillar den rollen, man kan kolla lite på matchen och känna in lite hur spelet är. Och så är motståndarna trötta när man kommer in, säger hon med ett skratt.
– Jag har bett om att ha den rollen i klubblaget också eftersom jag gillar att komma in efter 10–15 minuter.
Du verkar ha ett härligt självförtroende just nu, är det lika bra som det verkar utifrån?
– Jag känner att jag har bra självförtroende och att det har funkat bra för mig så här långt. Det har också med rädslan att göra, tidigare har jag inte vågat göra fel men nu känner jag att jag är här för att jag är bra och jag ska göra det bästa av den speltid jag får.
– Jag tror det har att göra med att jag har blivit mamma, handbollen är inte längre allt. De bästa matcherna jag har gjort är när jag har sovit två timmar på natten för att jag har varit uppe och bytt blöja på Oliver. Att bli mamma har gjort mig till en bättre spelare helt enkelt.
Så här långt under mästerskapet har det varit tydligt hur bra Ulrika Toft Hansen och Bella Gulldén trivs ihop. ”Ullis” hyllar samarbetet och menar att det bara finns där naturligt.
– Vi har ju spelat ihop i både klubblag och i landslag tidigare, även om det var några år sedan. Jag vet var jag ska springa när hon har bollen och det är en väldig trygghet. Det bara sitter där, jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är inte så att vi försöker hitta på nya grejer utan det kommer spontant eftersom ”Bella” alltid vet var jag är.
Finns det någon annan spelare du har så bra samarbete med?
– Inte i den utsträckningen. Men jag har spelat med Jenny (Alm) under två år i Esbjerg så vi har lite olika samarbeten som fungerar bra. Hagman har också bra koll på mina löpningar eftersom hon är så spelskicklig.
Hur mycket pratar du och Bella om hur ni ska spela?
– Inte alls, det bara är där. Vi slösar inte ens tid på träning på det utan vi vet vad vi ska göra. Det är också en trygghet att så fort jag kommer in i matchen får jag ett inspel och kommer på så sätt in i det direkt.
Hur kommunicerar ni under match?
– Jag vet vad som kommer att hända om Bella ställer sig i en viss position, då vill hon att jag ska hålla ut handen där eller springa där osv. När vi är i försvaret berättar jag om någon lyfter högt och så testar vi kanske ett spel baserat på det. Det innebär att vi kan göra enkla mål, något som får försvarsspelarna att se dumma ut också.
Ikväll väntar den tredje gruppspelsmatchen för Sverige och det är överraskningen Tjeckien som står för motståndet.
– Före mästerskapet trodde jag inte att Tjeckien skulle vara så bra som de har varit. Därför känns det som att vi måste spela på topp för att vinna, avslutar Ulrika Toft Hansen.