Handbollskanalen Power rankings Handbollsligan: Mars

Välkommen till Handbollskanalen Power rankings Handbollsligan med Ola Selby där prestationerna, inte poängen, ligger till grund för Handbollskanalens ranking. 

Handbollskanalen Power rankings är vår egna ranking för vilka lag som egentligen varit hetast under månaden som passerat. Med andra ord är det en egen tabell för vilka lag som egentligen varit bäst. Ett lag som förlorat en match kan till exempel vara bättre än ett lag som inte har förlorat, beroende på vilka lag de har spelat mot. Hänger ni med?

Här är Handbollskanalen Power rankings mars!

1: IFK Kristianstad

Slutplacering: 1

Ranking efter februari: 2

Tillbaka som etta igen i Power rankings. IFK spelade fyra matcher under mars månad och vann samtliga. Inget konstigt med det, så har det trots allt sett ut de flesta månaderna den här säsongen för brandgult. Skillnaden den här månaden? Bortsett från den första matchen i mars, bortasegern mot Guif, hade IFK egentligen inget annat än spela för än äran.

Trots det besegrades Redbergslids IK och HK Aranäs med relativt stora siffror och i den sista omgången knäckte de regerande mästaren Ystads IF på bortaplan, med ett till stora delar ”reservlag” på plan. I matchen mot YIF imponerade framförallt Herman Josefsson med fint försvarsspel och sex mål, kanske hans bästa match någonsin i Handbollsligan.

Annars har mars månad varit Albin Selins månad. När Anton Halén gått skadad, bortsett från den sista matchen mot YIF, har Selin fått chansen att vara förstagubbe igen. Och då blev det sex mål mot Guif, åtta mål mot RIK och sju mål mot Aranäs. Inget annat lag i Handbollsligan är i närheten av den besättning IFK har på kanterna.

2: Hammarby IF

Slutplacering: 4

Ranking efter februari: 3

Vilka steg Hammarby har tagit den här säsongen. Ruggigt imponerande! Missförstå mig inte, Bajen har varit bra hela säsongen, men då har de gjort som förra säsongen och vunnit matcherna med max tre mål, oftast bara med ett.

I mars har det hänt något, för nu har Bajen vunnit med tio mål (borta mot Guif), sex mål (hemma mot Önnered) och tio mål (hemma mot Skövde). Visst, de lyckades klämma in en uddamålsseger också (borta mot Alingsås) men det är trots allt en utveckling som heter duga.

Å andra sidan är det inte svårt att vinna matcher när spelare som Edwin Aspenbäck och Hayder Al-khafadji presterar på en högre nivå än de någonsin tidigare har gjort. Och vad har de båda gemensamt? De har tagit stora kliv den här säsongen. Aspenbäck gjorde elva+fyra mot OV och hade åtta av åtta mot Skövde. Hayder hade 36 procent och 50 procent i två av matcherna – numera en pålitlig klassmålvakt i Handbollsligan.

3: IK Sävehof

Slutplacering: 2

Ranking efter februari: 4

Sävehof har inte varit på topp i mars och kanske kan det konstigt nog tillskrivas Elias Skipagötus comeback. Nu sitter jag inte här och påstår att Skipagötu har gjort Sävehof sämre, så ni kan hålla i hatten och avvakta med de där aggressiva mailen. Däremot menar jag att det kan ha påverkat en del att Skipagötu inte spelat på väldigt länge och att det inte varit helt friktionsfritt att få in honom i Sävehofs spel igen, ett spel han i mångt och mycket ska styra.

På ett individuellt plan har Skipagötu varit vass, så klart. I comebacken mot Önnered blev det fem mål och nio assist direkt. Gladast av alla var förmodligen Felix Möller som gjorde sju mål.

Enda plumpen för Sävehof i mars kom oförklarligt nog borta mot Skövde, där Sävehof förlorade med 33–29. Annars tror jag att alla lag fruktar Sävehof i slutspelet, med den färöiske storstjärnan tillbaka igen. Får Sävehof ihop det kan det mycket väl bli guldfirande i maj.

4: Ystads IF

Slutplacering: 3

Ranking efter februari: 1

Det ska definitivt vägas in att YIF har kombinerat spel i Handbollsligan med (framgångsrikt) matchande i European League. Men kanske har Europaspelet och fokus där gjort att Handbollsligan blivit något lidande. Jag kan åtminstone inte hitta någon annan förklaring till att YIF:s spel hackat i mars.

Fem matcher spelade i mars och där vann YIF tre och förlorade två. Men segrarna kom borta mot formsvaga Hallby (knapp seger dessutom och där Kim Andersson ”behövde” bli förbannad och vända på matchen), borta mot Lugi (där YIF hade enorm tur med domsluten på slutet) och borta mot RIK (allt annat än seger hade varit underkänt).

Så var står Ystads IF egentligen? Jag ser ett YIF före SM-guldet i våras och ett efter. Före SM-guldet hade det lätt kunnat infinna sig en viss stress i laget inför slutspelet. Mer ångest och ängslighet än lugn och metodik. Nu är jag säker på att Carlén, Kim och de andra känner sig fulla av självförtroende inför det som komma skall. Framförallt eftersom de nu ”slipper” spela i Europa – det om något borde skrämma slag på motståndare som tänker på hur förra årets slutspel utspelade sig.

5: IFK Skövde

Slutplacering: 6

Ranking efter februari: 6

Är Skövde tillbaka igen? Eller har mars varit det där sista sprattlandet innan det till slut dör ut? Det är väldigt svårt att svara på. Poängmässigt har mars åtminstone varit en stark månad av Henrik Signells lag. Fem av åtta poäng är bra jobbat och det är naturligtvis segern hemma mot Sävehof som främst sticker ut.

Dessutom tycker jag mig se en Jonas Samuelsson som blivit bättre och bättre under säsongen. I mars gjorde högersexan 29 mål på fyra matcher och visade det alla trodde han skulle bli när han flyttade hem: att han är en av seriens bästa högersexor.

Nu återstår att se vad Skövde kan hitta på i slutspelet. Hittar de tillbaka till formen de visade i början av säsongen är de en outsider till SM-finalerna. Men de kan mycket väl ryka i tre raka matcher i kvartsfinalen och därmed ha sprattlat färdigt.

6: HK Malmö

Slutplacering: 9

Ranking efter februari: 12

En stökig säsong är ”äntligen” över för HK Malmö. Så tror jag faktiskt att många i laget och klubben ser det. För de hittade egentligen aldrig den där riktiga stabiliteten eller tydliga spelidén i laget.

Å andra sidan är det starkt jobbat att ta sig upp från jumboplatsen, där de trots allt låg efter drygt halva säsongen, till att sluta nia i serien. Visserligen med en bit upp till slutspelsplats, men trots allt starkt.

Och det är framförallt tre spelare som legat bakom HK Malmös klättring: Adam Krantz (riktigt vass avslutning på säsongen), Anton Blickhammar (avgjorde den avslutande matchen mot Guif) och Magnus Persson (lagets bästa spelare den här säsongen). Av de tre är det bara Persson som stannar kvar i Baltiska hallen nästa säsong.

7: Eskilstuna Guif

Slutplacering: 7

Ranking efter februari: 5

Guif har haft samma problem hela säsongen: de släpper in för mycket mål. Och det går inte att lägga skulden på målvakterna, för både Marko Roganovic och Matija Spikic ligger runt 30 procent, vilket i dagens handboll med så mycket skott från sex meter får anses vara godkänt.

Nej, problemet ligger naturligtvis i försvarsspelet. I mars släppte Guif in 35, 27, 33 respektive 39 mål. Den enda matchen de släppte in under 30 mål (borta mot YIF), vad hände då? Jo, de vann så klart.

Men om vi vänder på det så är det rätt imponerande att Guif slutar sjua i serien när deras försvarsspel är så pass risigt som det är. För de har släppt in överlägset flest mål av samtliga slutspelslag och i hela serien är det bara Önnered och RIK som släppt in fler.

8: Lugi HF

Slutplacering: 12

Ranking efter februari: 14

När Fredrik Olsson, Casper Käll och Theo Übelacker presterar är Lugi ett svårslaget lag. När försvarsspelet dessutom är aggressivt gör det att Victor Hedberg eller Kasper Hall kan prestera i mål – då är Lugi riktigt bra och definitivt ett lag för slutspel.

Men ni förstår var jag vill komma med det här. När den första delen inte finns där brukar det inte räcka att den andra delen och sedermera den tredje delen finns där, då vinner Lugi inga matcher.

Ta förlusten mot Skövde till exempel. Där var niometerslinan inte särskilt effektiv och då var Lugi chanslöst. Eller segrarna mot Hallby och RIK, där presterade stjärnorna (och framförallt Käll). Då vann Lugi utan problem. Det Käll gjorde mot RIK var ruggigt imponerande – det är omöjligt att inte njuta av sättet Käll spelar handboll på.

9: Alingsås HK

Slutplacering: 5

Ranking efter februari: 5

Alingsås har gjort en klassisk Alingsås, nämligen sett skakiga ut den sista månaden inför slutspelet. Jag påstår inte att jag vet huruvida det är ”medvetet” eller inte, men AHK:s historik säger mig att det har tränats hårt, det har jobbats på nya saker att överraska motståndare med och det har sparats på grejer. Så brukar Mikael Franzén jobba.

Å andra sidan har det inte funnits någon riktig stabilitet i AHK den här säsongen, så kanske är formsvackan oavsiktlig. Det är förmodligen rätt svar, men då jag hyser största respekt för Franzén kan eller vill jag inte se AHK:s svaga mars som en tillfällighet.

De har dessutom förlorat mot Sävehof och Hammarby och det är ju inte hela världen. Men AHK måste hitta ett sätt att vara mindre beroende av Mathias Pedersen. Jag vet, han vann skytteligan och är jätteduktig, men när han inte har dagen måste AHK ha en plan b. Kanske dyker den upp i slutspelet.

10: HK Aranäs

Slutplacering: 8

Ranking efter februari: 7

Jag har hyllat Robert Ladan lika många gånger den här säsongen som Jerry Hallbäck har använt ”vi mot dem” som motivation för sina spelare, men nu tänker jag göra det igen. Det går att argumentera för att Emil Frend Öfors som helhet är en bättre spelare än Ladan (det tycker även jag att han är) men den så länge förbisedda vänstersexan har visat hela säsongen att det inte längre går att blunda för hans kvalitet.

Och visst avslutade Ladan grundserien som han inledde den. Öste in mål. Var påpasslig i försvarsspelet. En avgörande spelare för Hallbäck och Aranäs. En spelare som hade varit en förstärkning för samtliga lag i den här serien.

Så, nu fick jag det ur systemet. Mars då för Aranäs som lag? Helt okej. Två segrar, två förluster. Segrarna kom mot bottenlag och förlusterna kom mot IFK och ett Önnered som krigade för att undvika kvalplatsen. Och nu blir det ett historiskt slutspel för Aranäs – hur stort som helst!

11: Önnereds HK

Slutplacering: 11

Ranking efter februari: 9

Nämen titta, det blev en elfteplats för Önnered den här säsongen, för femte året i rad. Och vem är jag att placera laget på en annan position i Power rankings den här månaden? Givetvis blir det en elfteplats där också, det känns mest rätt.

Saker jag tar med mig från Önnereds sista grundseriemånad den här säsongen: Vincent Maguy verkar ha värvats in för att hålla bänken varm, Önnered har ”bara” åkt på rött kort i två av fyra matcher, Axel Skoog var briljant i mål mot OV och duon Mishels Liaba/Hugo Forsberg har dominerat.

Och naturligtvis ledde allt detta till att Önnered slutade elva. Var annars?

12: OV Helsingborg

Slutplacering: 13

Ranking efter februari: 13

Det blev ingen jumboplats för OV Helsingborg den här säsongen och som nykomling tycker jag att det gör att OV:s säsong är godkänd. Toni Johansson har hyllats förr och jag gör det gärna igen, han gör nämligen ett storartat jobb med det här laget.

Däremot är OV:s stora problem att de saknar spetsspelare, spelare som kliver fram och gör de enkla målen när de verkligen behöver det. Albert Månsson styr spelet bra och Felix Spross har en hög högstanivå, men i övrigt är det rätt tunt. Å andra sidan har Eric Malmberg Westergren nu kommit tillbaka och det om något kommer att bli betydelsefullt.

Där har OV en ledare som mycket väl kan bli skillnaden i kvalet mot Karlskrona.

13: IF Hallby

Slutplacering: 10

Ranking efter februari: 10

Herregud, vad är det som händer i Jönköping i mars? Hallbys damlag presterade uselt och herrlaget var om möjligt ännu sämre i den här sista månaden av grundserien. Man skulle kunna säga att det är en katastrof av bibliska proportioner, men jag låter bli.

Den starkaste prestationen kom i den första matchen i mars, då Hallby förlorade med tre bollar hemma mot Ystads IF. Då höll Hallby den regerande mästaren till nio mål på en halvlek innan det gick åt skogen i den andra. Efter det har de förlorat ytterligare tre matcher och där var de inte ens nära.

Anders Hallberg har gjort ett fantastiskt jobb med Hallby den här säsongen och det ska bli spännande att se vad de kan prestera nästa säsong då Hallberg har haft ännu mer tid på sig att få spelarna att förstå hans instruktioner, men det är tydligt att luften gick ur laget i slutet av säsongen.

14: Redbergslids IK

Slutplacering: 14

Ranking efter februari: 11

Kanske borde vi ha anat det redan mot Aranäs i början av mars. Den typen av matcher hade RIK definitivt behövt vinna för att de skulle kunna klara sig kvar, men istället slutade matchen 27–32.

Efter det väntade två matcher de definitivt inte förväntades ha en chans i, mot IFK Kristianstad och Ystads IF. Och mycket riktigt var de just chanslösa. Även om Oskar Joelsson gjorde sitt för att hålla RIK levande.

I den sista omgången var de tvungna att åtminstone ta en poäng mot Lugi för att inte åka ur Handbollsligan. I den andra halvleken var de aldrig nära. Joelsson gjorde återigen vad han kunde och tränare Marinko Kurtovic ändrade och skruvade för att rädda klubben kvar, men det räckte inte.

Redbergslids IK spelar inte i Handbollsligan nästa säsong. Det känns konstigt.