- Mia Lagumdzija i Kungälv står för säsongens kanske största genombrott i SHE. Placerad två i skytteligan och med ett unikt snärtigt skott börjar hon bli målvakternas skräck. Handbollskanalen träffar henne för en intressant pratstund.
Hur kom det sig att det blev handboll för dig?
– Jag var nog åtta år när jag började, men fotbollen var mer intressant för mig, ända upp i tonåren. Jag var ganska bra i fotboll, så det var svårt välja att välja bort den. Men så hamnade jag i Gökstens handbollsklubb, de var framgångsrika på juniorsidan vilket fick mig att välja handbollen.
Vad var du för typ av spelare upp till tonåren?
– Jag var nog en ganska avig spelare som bröt mönster och inte spelade som de andra. Men när jag kom till Guif i sena tonåren blev jag mer skolad att följa de regler och system som gäller i elithandboll.
Idag karaktäriseras du kanske mest av ditt skytte? Till exempel kan du stå mer eller mindre stilla och så säger det bara pang upp i krysset!
– Jag skjuter ofta låga skott, det blir ofta överraskande för målvakterna. Men motståndarna är numera vana vid att jag även går på genombrott och står platt på linjen. Då är det effektivt att dra ett skott lågt runt höfterna på motståndarna. Vad gäller mitt skott så har jag aldrig varit speciellt muskelstark, utan det är snarare en effektiv teknik jag hittat.
Ja, det har ju blivit något av ditt signum och inneburit en närmast explosiv utveckling jämfört med tidigare. Denna säsong har du hittills gjort 128 mål jämfört med 74 hela förra året! Vad är det som hänt, har du vråltränat skott?
– Nej, jag tror det bara handlar om att jag fått mycket förtroende och speltid av vår tränare Hamed Khazrai. Ju mer man spelar, desto mer kan man testa nya möjligheter och vågar även misslyckas. Min självsäkerhet har ökat och inneburit att det gått så bra som det gjort denna säsong.
Det har inte bara gått bra, det har gått fantastiskt bra? Du kan inte bara skylla framgången på Hamed?
– Min säsong började bra med många mål, vilket betydde mycket för fortsättningen. Jag kom in i ett positivt flow med ökat självförtroende. Jag är ju mycket skottvillig, då blir det många mål.
Ja du spelar väl nästan non-stop?
– Första halvlekarna tar jag det lite lugnare, men andra halvlekarna spelar jag matchen ut. I jämna matcher blir det jobbigt, helst ska jag vila mig lite även i andra halvlek. Det finns knappast någon som orkar prestera i 60 minuter, jag får själv dippar ibland i andra halvlek.
Om vi ska nyansera bilden av ditt spel denna säsong så har du relativt mycket tekniska fel och passmissar.
– Jo, men det beror också på att jag har så mycket speltid. Som mittnia är man kanske den som har mest boll av alla spelarna. Men det är något som jag jobbar på. Även om jag utvecklats som spelare har jag kvar en del av det impulsiva och omogna i mig. Visst kastar jag bort bollen ibland, sådan har jag alltid varit. Jag kan se en chans som ingen annan ser och så blir det en bortkastad boll istället…
I hög grad bär du ditt Kungälv, de andra spelarna vet att Mia fixar målen och poängen. Så är det ju för ett lag som har en stjärna, självförtroendet ökar för hela laget. Men det innebär också att laget blir mycket beroende av dig?
– Jag känner det inte riktigt så, möjligen målmässigt. Vi är verkligen ett lag, var och en av oss har stora tydliga roller. Min roll är att göra mål. Var och en bidrar på sitt sätt.
Apropå mål så lägger du alla Kungälvs straffar och missar sällan?
– Ja, men jag är inte en sådan som pluggar straffar, alltså kollar videor hur målvakterna agerar. I början av säsongen började jag ändå kolla en del, men det innebar bara att jag började missa. Jag går fram till straffpunkten och går på känsla, det blir ett skott i stunden.
Kungälv har haft en positiv utveckling på senare år, men i år har det blivit ett rejält lyft. Mycket tack vare din kanonform, men nu har även förra landslagsspelaren Marie Wall kommit igång?
– Att ha en spelare som Marie Wall i laget är fantastiskt, både som person och på plan där hon flyger fram. Man börjar förstå på vilken nivå hon har varit.
Är det någon målvakt som du tycker är extra svår att möta?
– Jag har några stycken men kanske mest Gry Bergdahl i Höör, där har jag haft det tufft. Har även svårt med långa och stora målvakter. De står upp längre och tvingar mig att vänta med skottet som sedan kanske blir för tamt.
Är det någon spelare som du tycker är extra svår att möta när du spelar försvar?
– Det finns flera men Linnea Säreborn i Önnered är jobbig. Hon är ettrig, slänger sig fram och går oftast på låga genombrott. Försöker man täcka då blir det lätt straff. Generellt sett är det försvarsspelet jag behöver förbättra mest, hitta rätt timing och känsla.
Ni har som lag ofta visat hög moral genom att kämpa till sista sekund?
– Det är nog största skillnaden mot tidigare säsonger. Vi var nog lika bra som lag förra året men utan den moral vi har nu. Då var vi slagna när vi hamnade i underläge. Nu har vi jobbat mycket med att in i det sista vara lugna, att följa planen och att vinna matchen oavsett ställning.
För några år sedan spelade du i Skuru, men de såg inte din potential?
– Jag kom dit efter studenten 2016, det sämsta året att komma till Skuru. Det var året då alla stjärnor började i Skuru, Angelika Wallén, Jennie Linell och flera andra.
Då fick du sitta på bänken?
– Jag fick spela då och då men det blev hackigt, fick ingen roll i laget. Det var en jobbig tid för mig. Dessutom tyckte jag att jag var tillräckligt bra för att få spela. Jag tappade motivation för handboll och var lite vilsen. Så då gick jag tillbaks till Guif och började om, jag ville hitta spelglädjen igen och visa alla att jag duger för högsta ligan.
Hur kom det sig att du hamnade i Kungälv efter två säsonger i Guif?
– Det var tack vare Hamed Khazrai, han var ledare på ett riksidrottsläger och såg min potential. Det var viktigt för mig att komma till en klubb där jag skulle få en större roll med mycket speltid och inga direkta stjärnor att konkurrera med.
Då valde du helt rätt!
– Ja verkligen.
Ni är några lag, Kungälv, Önnered och Skara till exempel som verkligen jobbar på att kunna utmana de två stora – Sävehof och Skuru. Kommer ni att lyckas med det?
– Jag hoppas verkligen det, för det är lika frustrerande och tjatigt att varje år få stryk i dessa matcher, ibland med stora siffror. Men det är ändå vissa matcher där man känner att skillnaden inte är så stor. Ofta handlar det om tekniska misstag, Skuru och Sävehof är mästare på att utnyttja dem.
Men nu har Önnered och Heid visat vägen genom att slå Skuru och Sävehof!
– Ja, det kan nog betyda en hel del att några lag visar att det går! För det är tråkigt annars när det alltid handlar om samma två lag.
Studerar eller jobbar du också?
– Jag jobbar extra på en skola, men har pluggat fem år i företagsekonomi, på engelska. Så jag har en stabil bas att falla tillbaka på den dagen jag slutar med handboll.
Är landslag och proffs sådant du kan drömma om?
– Landslag vore kul, men det är svårt. För att jag ska vara intressant i landslaget krävs nog att jag gör om denna säsong flera gånger, minst. Just nu värderar jag det högre att vara med i Kungälv, jag tycker det är så kul och Kungälv kan bli ännu bättre. Självklart vore proffsspel en dröm, men nu har jag skrivit på för ett år till i Kungälv.
Hoppas du fick en rejäl löneförhöjning!
– ha ha…
Men du trivs socialt i Kungälv?
– Ja, vi är fem stycken spelare som bor i samma korridor, vi umgås mycket.
Anders Hilmersson